Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Vad gjorde guldhjältarna från 2013, 5:e april 2006?

Vad gjorde du själv? Du minns säkert och du som inte har en aning om vad jag syftar på kan få ledtråden om att det handlar om Nobelhallen i Karlskoga. Den kvällen då Skellefteå AIK äntligen var tillbaka. Kvällarnas kväll. Personligen hade jag missat att matchen var en måndag och jag hade bokat in ett kvällsmöte som jag inte kunde ta mig ur. Således ingen bussresa och missad match. Inget jättesmolk i bägaren ändå och firandet utanför arenan den natten var helt fantastiskt. Den här händelsen får betecknas som startskottet på AIK:s resa. En resa som bara sju år senare innebar klubbens andra SM-tecken. Snabbt marscherat med en explosionsartad utveckling på ungdomsverksamheten, där föreningen spottade ur sig spelare efter spelare som var helt flygfärdiga. Oavsett var du befann dig 5:e april 2006, så törs jag garantera att du inte fantiserade om SM-guld 2013. Redan 6:e april infann sig en ren och skär panik. Hur fasen skulle det här gå? Vi hade redan kontrakt med Berka, Sondell och Helmersso

AIK:are vi minns - Nick Sörensen

Det fanns definitivt saker som talade för att Nick Sörensen och Skellefteå AIK skulle kunna vara ett lyckat äktenskap. Han draftades av Anaheim Ducks redan i andrarundan och de valde att skriva kontrakt med honom i princip omgående. Ung, utvecklingsbar rightare som nu skulle få chansen på bästa tänkbara platsen i hela hockey-Europa. Vad skulle kunna gå fel? I efterhand har Nick berättat att svansföringen var hög under det här skedet av hans karriär och att han nog tänkte att den talangen som han hade borde räcka hela vägen till toppen. Det hårda jobbet hade inte en jättestor plats i den kalkylen. Första dagen på jobbet i Skellefteå gjorde förmodligen att han insåg att här jobbar vi. Vi jobbar hårt och vi gör det varje dag. Och det är kanske möjligt att han borde ha fått en aha-upplevelse, men det blev inte så. Tiden i AIK präglades av skador och åter skador. Sörensen står bokförd för 14 matcher där han producerade 1+3. För han såg sig själv som en producerande spelare. 108 poäng på 90

The Michelin Guide

År 1900 beslutade sig däckfirman Michelin att börja ge ut en bok med betyg på restauranger i Frankrike. Eftersom inget företag någonsin gör något enbart för att vara snäll, så får vi anta att syftet var att människor skulle ta bilen till dessa restauranger och på så vis nöta på sina däck så pass mycket att man måste köpa nya. Om det då ligger en bok i handskfacket med namnet "Michelin" på, så får vi anta att det är troligt att det kommer att vara märket på den nya däcken. Dessutom förknippas däcken med kvalitet, eftersom maten på restaurangerna varit väldigt god. Det bästa man kan få som krögare i den guiden är tre stjärnor och det är sannerligen inte lätt att få. Du kanske anar vart det här är på väg? Bloggen har granskat mat och dryck i Skellefteå Kraft Arena, och kommer att ge betyg. Betygen kommer att ges enligt Michelinguidens skala och det kommer att vara svårt att få ett högt betyg. Mycket svårt. Eftersom anrättningarna är tämligen snarlika oavsett vilken bar, kiosk el

Alla +40-säsonger

Det måste vara en otroligt härlig känsla att allt bara rullar på. Hopslag blir till assist och halvdana skott går in ändå, då de tar på en motståndare och ändrar riktning. Ännu härligare är det att vara så skicklig att man öser in poäng trots att alla på isen vet att när han får pucken, då är det farligt. Det här är inga egna erfarenheter, men jag har sett så pass många matcher och säsonger att jag både kan urskilja en spelare som är i zonen samt en spelare som har sådan kvalitet att han gör mål och assist, trots att han är stenhårt bevakad. Vi ska titta på alla gånger som en spelare har gjort 40 poäng eller mer. Sedan första elitseriesäsongen 1975/76 har det skett vid 66 tillfällen (jag räknar även in 1990-2006, då vi befann oss i Division ett och Allsvenskan). Det är olika eror och olika perioder, men oavsett vad och när så är det alltid imponerande att göra mycket poäng. På 70 och 80-talet spelades färre matcher, vilket innebär ett betydligt mycket högre poängsnitt samtidigt som spe

Våra allra bästa juniorer (helt odiskutabelt)

Adam Larsson, kanske du tänker. David Rundblad? Jonathan Berggren? Det finns ju ett gigantiskt urval från de senaste femton säsongerna. Stjärna efter stjärna har lyfts upp i a-laget för att sedan slussas vidare till NHL. Så är Skellefteå AIK:s ”affärsidé” och konceptet har väl bara vinnare. Unga killar som får sin dröm uppfylld, föreningen fostrar juniorstjärnor som är med och bidrar till en billig slant, innan de drar och ger oss NHL-slantar. Och publiken är kanske den största vinnaren. Med så många jättetalanger som kommit fram har vi alla våra olika favoriter. En vän till mig skulle nog utan tvekan kunna yttra orden att han älskar Oscar Lindberg. Pär Lindholms och Jonathan Pudas betydelse för Skellefteå AIK idag är enorm. Melker Karlsson, Viktor Arvidsson, Gustaf Lindvall. Listan är lång. Men idag ställs allting på sin spets och faktum är att väldigt få av de allra största stjärnorna från juniorundret kommer att nämnas idag. Paradoxalt nog så var de alldeles för duktiga under deras

The winner takes it all - ABBA-kväll med Skellefteå AIK

Igår var det exakt 50 år sedan ABBA vann Eurovision Song Contest med Waterloo. En stor kväll för svenska musikälskare och det var ju lite mer speciellt att vinna på den tiden när det krävdes att man sjöng på sitt eget språk. En jämförelse angående detta kan vara att ABBA är Skellefteå AIK som vinner hemvävt (svenska), medan Måns Zelmerlöw är Växjö, som behöver hämta influenser utifrån (engelska språket och legoknektar, alltså). Vad gäller hockeyn och Skellefteå AIK hade vi just gått upp från Division två där Hardy Nilsson hade gjort häpnadsväckande 58 poäng på 20 matcher. Oklart om Hardy & co samlades för att titta på Eurovision, men vi tvivlar. Musik och idrott är kanske inte varandras motpoler, men idag går vi in på en stig som vi inte är helt bekväma med. Musikstigen. Med pompa och ståt bjuder Skellefteå AIK in till galakväll och temat är ABBA. Spelare, ledare och övriga berörda har erbjudits en möjlighet att visa upp sig på en annan scen än vanligt. Skridskor och klubba är utby

De som lyckades någon annanstans

Det är inte bara en gång som vi har slagit oss för bröstet för alla karriärer som har räddats i Skellefteå. Var skulle Tim Heed, Marcus Svensson och John Norman ha varit utan att ha kommit till AIK? På hockeyns bakgård utan att ha säkrat upp sin ekonomi för många år framöver, är väl det rimliga svaret.  Hit kommer man alltså för att bli en bättre hockeyspelare och även för att så småningom ta nästa kliv i karriären, vilket innebär mer prestige och framförallt mer pengar. Fy fasen vilka utvecklingsmöjligheter som det finns innanför väggarna i Skellefteå Kraft Arena. Tillsammans jobbar, växer och vinner vi! Men alla mynt har en baksida, även om framsidan av det svartgula myntet är tämligen dominerande. Sanningen är dock att inte ALLA lyckas här. För ett fåtal har Skellefteå AIK inte inneburit den där boosten som man hoppades på. Detta fåtal har lämnat oss genom bakdörren med svansen mellan benen och fortsatt sin sorgliga karriär någon annanstans. De flesta av dessa var helt enkelt inte t

Luleå mot världen

Med det här inlägget kommer vi att göra vårt bästa för att trycka till allt som har med Luleå att göra. Spelare, ledare, definitivt fansen och även deras spelfilosofi. Men innan vi gör det så ska vi stanna till vid rubriken ”Luleå mot världen”. Är inte just det något som vi vill sträva mot? Att alla andra är jättedumma och att det leder till att vi sluter oss samman som en sköld (pun intended) och på så vis startar en vi mot dom-känsla som driver upp intresset. Björngapet. Norrbotten. Stoltheten. Det finns mycket att samlas kring och i och med att Luleå aldrig aldrig lyckas så finns drivet fortfarande. Publiken kommer till hallen, sluter upp bakom laget och tycker inte alls att det är töntigt att bröla som ett djur (aouh) när Luleå rensar i boxplay. ”Hata” och ”filmare” är standardrop från både ståplats och sittplats, och alla tycker till 100% att allt och alla är emot dem. På sätt och vis känns Luleå som den enda kvarlevan från Neandertalarnas era. Deras SM-guld vanns 1996 i den smuts

De tjugo värsta lövarna

Sådant här ska man väl egentligen hålla på med, och då menar vi inte sparka på de som redan ligger. Utan snarare att vi är en Skellefteå AIK-blogg och borde kanske enbart ägna oss åt just Skellefteå AIK. Men å andra sidan så sneglar vi ju ibland på konkurrenter och andra lag. Alltid med ett rejält svartgult perspektiv.  Björklöven har vi hånat och spottat mot vid flertalet tillfällen och kommer även att göra det idag. Garanterat inte sista gången heller. För det är ju så roligt att driva med de gröngula från Umeå. De försöker och misslyckas, men fortsätter att kämpa på. Löven är ju vår stora antagonist, så det vore direkt felaktigt att inte kasta lite skit på dem då och då. Och samma gäller för deras fans. Vill de förlöjliga Skellefteå AIK och våra fans så är det helt okej, fastän det är betydligt mycket svårare för deras del naturligtvis. Idag blir det inget utvecklingssamtal med er som inte förstår ”Hata Löven”. Den skivan är redan spelad och de som förstår idrottsrivalitet gör det.