Min första ishockeymatch var någon gång under säsongen 1984/85. Jag befann mig någonstans på ståplats bakom målet och det var så lite folk på matchen att det gick att sitta ner. AIK var på väg att åka ur Elitserien, men det var inget som störde mig. Den kvällen blev jag kär tre gånger. Först och främst i ismaskinen. När den hade spolat isen efter andra perioden bad jag min pappa om att få åka hem. Nu hade jag sett det viktigaste. Tredje perioden intresserade mig inte.
Den andra gången som pulsen ökade var någon gång i första perioden. Nätet ovanför plexiglaset räckte inte ända upp till taket, så det var möjligt för förlupna puckar att leta sig upp på läktaren. Thomas Åhlén sköt ett skott som förmodligen täcktes av en motståndare. Pucken träffade väggen bakom mig, damp ner och träffade mig i ryggslutet. Det gjorde väldigt ont, men jag tog mig samman och frågade vem som sköt. Pappa berättade att det var Åhlén och jag hade fått min första favoritspelare.
Den tredje kärleken varade längst. Den varar ännu. Den överlevde en sex år (1985-91) lång otrohetsaffär, och har utöver det innehållit enorma toppar, men ännu djupare dalar. Du förstår att jag pratar om Skellefteå AIK och det är dags att skriva listornas lista. De hundra bästa spelarna som jag någonsin har bekantat mig med. Säsongen 84/85 har jag tvingats skippa, då jag egentligen inte minns mer än det som jag nyss beskrivit.
Så de som har chansen att komma med på listan är de spelarna som fanns med i truppen 1985/86 fram till de som var svartgula under den senaste säsongen. Vissa av de tidigare spelarna hade redan peakat när jag kom i kontakt med dem, så det kan hända att till exempel Göran Lindblom, Roland Stoltz och Johnny Forsman skulle ha hamnat högre upp om jag hade varit 5-10 år äldre.
I övrigt finns det egentligen inga urvalskriterier. Hur bra man har varit, naturligtvis. Viktiga insatser som man gjort för Skellefteå AIK. Klubbhjärta, mål, poäng, räddningar och täckta skott. Allt sådant har vägts in, men det har inte tittats på någon statistik. Vi har snarare gått på en magkänsla som egentligen inte går att beskriva.
För hur väger man Kimmo Koskenkorva mot John Norman? Niclas Burström mot Adam Larsson? SHL-hockey mot de tunga åren i Division ett och Allsvenskan? Omöjligt att svara på. En sak som i alla fall är säker är att vi har försökt bedöma deras insatser i AIK och ingen annanstans. Att ha gjort 500 NHL-matcher är ingenting mot tio säsonger i Norra Allsvenskan. (Fast ibland blev det svårt att bara tänka på tiden i AIK.)
Om alla ni skulle göra varsin sådan här lista, skulle ingen vara lik den andra. Men om det mot förmodan skulle vara så, så har du hittat din själsfrände, oavsett om det är en man eller kvinna. Vi kommer inte att jobba oss fram baklänges. Det är lättare att gissa plats 1-10 än vad som kommer längre ner. Åsikter och kritik är välkommet, men kommer inte att påverka. Det här är min sanning.
1. Joakim Lindström
Vem annars? Min stora idol och AIK:s bästa spelare och poängplockare genom tiderna.
2. Pär Mikaelsson
Höll uppe intresset för många av oss och vigde sitt liv åt att Skellefteå AIK skulle ta sig tillbaka. Att han inte var med vid avancemanget gör honom nästan ännu större.
3. Jimmie Ericsson
Vår största ledare och vinnare. Förmågan att höja sig när det gällde och verkligen gå i bräschen när det vankades krig är ovärderlig.
4. Johan Åkerman
Den enskilt största orsaken till att hockeyintresset ökade igen och till att AIK äntligen tog steget upp i Elitserien.
5. Magnus Wernblom
Härförare vid uppgången och minst lika viktig under den svåra första säsongen i Elitserien.
6. Mats Lundström
Alldeles för högt uppe på listan enligt många, men en personlig favorit och vår största egenproducerade stjärna i slutet på 80-talet.
7. David Rundblad
Placeringen på listan baseras nästan enbart på hans magiska 50-poängssäsong, men även tack vare hypen kring honom redan från junioråldern.
8. Oscar Möller
Prestigevärvning som egentligen överträffade alla förväntningar och som sedan dess har vuxit fram till en ledare och AIK-ikon.
9. Brett Harkins
En vattendelare, men här står jag. Man kanske inte är trygg med Golden Brett, men underhållningsvärdet är skyhögt.
10. Fredrik Lindgren
Flest matcher genom tiderna och Harkins raka motsats till allt. Ett kontrakt ifrån att ha spelat i AIK under fyra decennier.
11. Lee Goren
Attityden och tuffheten personifierad. Skellefteå AIK tog extremt snabba marknadsandelar under Gorens regim. Lee Goren väntar inte. Han tar för sig.
12. Jonathan Pudas
Vår nuvarande största stjärna. Pudas har tagit klivet till att vara seriens kanske bäste back och hjärtat för AIK bultar verkligen.
13. Pierre-Edouard Bellemare
Hade han inte kommit till Skellefteå hade han aldrig kommit lika långt. Ändå är det mest vi som har honom att tacka för sitt trevliga sätt och uppoffrande spelstil.
14. Roland Stoltz
Som barn uppfattar man inte allt, men inte ens tioåriga jag kunde missa hur Rolle forcerade sig genom allt och alla och ledde gruppen genom att föregå med gott exempel.
15. Erik Forssell
Titta tillbaka på gammal statistik och gamla matcher och förundras över hur många viktiga matcher som Forssell avgjorde. Lägg dessutom till tekningsstatistiken.
16. Anders Söderberg
På intet sätt tog han stor plats, men han etablerade oss i högsta serien med snabba fötter och med att vara snabb i tanken.
17. Göran Lindblom
80-talets superstar, med passningar som ingen annan back i serien kunde slå. Backgeneral som förlängde vår tid i Elitserien med ett par säsonger.
18. Oscar Lindberg
Kanske den mest kompletta av alla juniorerna som vällde fram runt 10-talets inledning. Och det sista ordet av Lindberg är inte sagt.
19. Bud Holloway
Dubbla SM-guld, assistrekord och ett leende som kunde charma vem som helst. Vår mest framgångsrika utländska spelare genom tiderna.
20. Dick Andersson
När man fantiserade som mest under 90-talet var det åtminstone en sak som var verklig. Vi hade en målvakt som var mer än tillräckligt bra för att spela i Elitserien.
21. Pontus Petterström
Att få fansens pris döpt efter sig är fantastiskt stort. Både priset och Pontus står för precis vad en riktig AIK:are ska stå för. Skridskoåkning, forechecking och hårt jobb.
22. Jan Erixon
80-tals-Janne fick jag aldrig se, så ska man se strikt på saken så handlar den här placeringen om hans 13 matcher 93/94. Men bara hans 3 mot 5-byte mot Löven rättfärdigar detta.
23. Pär Lindholm
Definitionen av en förstacenter agerar ånglok och drar med sig resten av laget. AIK och Skellefteå gick för dollar och rubelmiljoner och sådant värderar vi högt.
24. Viktor Arvidsson
100 poäng på en säsong som junior och insatserna vid SM-gulden är Arvidssons främsta meriter. Skridskoåkningen, skottet och glädjen till hockey.
25. Martin Lundberg
Fighten mot Marcus Nilson är ett av de mest minnesvärda svartgula ögonblicken någonsin. Först in i a-laget av det som skulle bli juniorundret.
26. Johnny Forsman
Slitvargen som blev AIK trogen ända till det bittra slutet, 1990. Fjorton säsonger som innehöll SM-guld, uppflyttning och ett antal bedrövelser.
27. Linus Söderström
Skellefteå AIK:s bästa målvakt någonsin. Och SHL:s överlägset mest intressanta spelare att lyssna till i intervjuer genom tiderna.
28. Mats Lindgren
När han kom fram som 16-åring var han det stora hoppet för framtiden. Mats stannade längre än han hade behövt och när ryggen stoppade en comeback, kom han hem som tränare istället.
29. Robert Larsson
0,1 ton Larsson tänkte nog aldrig tanken att lämna sin moderförening. Bröstvärmare i sarghörnen blandades med stenhårda slagskott från blå. Otroligt lojal under de tunga åren i början av 90-talet.
30. Niclas Burström
Den lille backen som bär på ganska stora tjuvnyp och elakheter. Förmågan att dyka upp där det bränner till, oavsett om det vankas målchans eller sargdueller.
31. Marcus Svensson
"Jag har AIK att tacka för att de hämtade upp mig från rännstenen", syftar på den otroliga utvecklingen som han fick här. Matchvinnarmålvakt med dubbla SM-guld.
32. Kari Jalonen
Rent kvalitetsmässigt bättre än de flesta framför sig på listan, men det ligger honom i fatet att det bara blev en säsong. Avslutningen av den säsongen med 10-1 mot Frölunda är det stora avtrycket som han lämnade efter sig.
33. Johan Ramstedt
När Ramstedt kom tillbaka från sin onämnbara utflykt började vi undan för undan närma oss en återkomst till högsta serien. Karriären blev inte riktigt lika bra som vi hade hoppats, men den kröntes med att han visade för sig själv och alla att han var tillräckligt bra för Elitserien.
34. Martin Pettersson
Oavsett vem man pratar med som var aktiv på 80- och 90-talet, så lyfter de fram Martin som en av de största spelarna. Dåtidens Erik Forssell, förutom framgångarna.
35. Mikael Granstedt
Han nämns ofta i samma andetag som Martin Pettersson och de följdes åt genom karriären, även om spelstilen var helt annorlunda. Granstedt var snarare 80-talets Anders Söderberg.
36. Daniel Pettersson
Lagkapten när det var som allra jäkligast. Att spela hela sin karriär i Skellefteå AIK bockar och bugar vi för, och Danne var en ledande spelare i över tio års tid.
37. Petter Granberg
Starkast i AIK:s historia. Även om det bara är SM-guld som räknas så har Petter även vunnit VM-guld och JVM-guld. Efter återkomsten till Skellefteå har han varit otroligt viktig för laget.
38. Lars Marklund
Minnena av Lasse är underbara. Han stod upp för laget och för sig själv, även om vissa av utbrotten var rakt av känslostyrda. Inte enbart buse, utan en underskattad ishockeyspelare.
39. Fredrik Näsvall
En av de mest talangfulla spelarna som vi någonsin har haft. Med Näsvall fick man högt och lågt, och båda delarna är lika charmiga i efterhand.
40. Fredrik Krekula
Att kallas för Lövendödaren är bland det finaste som finns. En vinnare som klev fram när viktiga matcher stod och vägde, både genom straffmål och andra avgörande mål.
41. Jörgen Wännström
Daniel Petterssons radarpartner som också han var med under hela den tyngsta perioden. Hade Wännström kommit fram idag och fått samma träningsmöjligheter hade han varit landslagsmannen.
42. Arvid Lundberg
På väg att avancera på listan. Efter den andra återkomsten från Växjö har Lundberg växlat upp och är omöjlig att ta sig förbi. Längst klubba i serien.
43. Martin Sevc
Kom till Skellefteå för att vinna guld, och det var precis vad han gjorde. Stenhård, hänsynslös och en riktig lagspelare.
44. Adam Larsson
Världens vuxnaste 16-åring tog oss med storm. Lugn och pondus över hela banan, och det ligger honom inte direkt i fatet att han är Robbans grabb. AIK:s mest lyckade NHL-export.
45. Fredrik Öberg
Mannen som sköt oss tillbaka. Med fantastiskt spelsinne briljerade han både i Allsvenskan och Elitserien, trots att han passerat 35 år.
46. Joni Ortio
En av de bästa målvakterna som vi någonsin haft. Tog oss nästan på egen hand till SM-final 2018. Både dunderstabil och med matchvinnaregenskaper.
47. Melker Karlsson
Centrade KLM-kedjan och i den omgivningen exploderade han. Otroligt starkt att återvända till AIK under en säsong utan publik och med sargad kropp.
48. Axel Sandin Pelikka
Vi tar en defensiv ställning till Pelikka och inser samtidigt att om tjugo år är han förmodligen topp tio på den här listan. Yngst av alla här, men långt ifrån omognast.
49. Patrik Ekholm
Fyra säsonger som förstacenter i Mikaelssonkedjan med stabilt spel över hela banan och stark poängproduktion. Lyckades också övertala Stefan Lundqvist att stanna ett år till.
50. Linus Karlsson
Rakt från Hockeyallsvenskan gick Karlsson bara in och dominerade. Det är bara Lindström, Möller och Lehtonen som har gjort fler mål på en säsong.
51. Niklas Brännström
Bar laget på sin axlar när vi gjorde ett första (av sexton) försök att ta oss tillbaka till Elitserien. En bortglömd stjärna.
52. Chris Kontos
På tal om att bära ett lag på sina axlar. En orimlig superstjärna att värva till ett mediokert Division ett-lag.
53. Ola Stenlund
Underskattad defensiv back som hade ungefär samma roll som Arvid Lundberg har idag. Dessutom gjorde han hela 44 mål under sin tid i AIK.
54. Andreas Hadelöv
I och med att målvakten är halva laget så ska Hadelöv ha mycket cred för sina insatser vid uppgången. Gjorde sedan sex säsonger till och förde oss till den första finalen.
55. Kent Norberg
Nubben gjorde orimligt mycket poäng och snittade en bit över en poäng/match under sina fyra säsonger här.
56. Thomas Hedin
Lagkapten och målkung som tog sitt ansvar och flyttade hem till Skellefteå när vi skulle ta oss tillbaka till Elitserien 1985/86.
57. Sebastian Aho
”Han tog pucken upp på blå och han laddade sin bössa…” Aho dominerade stort under säsongen 2016/17 och representerar den moderna, rörliga backtypen.
58. Niko Dimitrakos
Han dansade en vinter (sett till hela hans karriär, faktiskt). Men vilken vinter det var. Och där gick vi och trodde att Lee Goren var oersättlig.
59. Stefan Lundqvist
Under sina två säsonger i AIK var Slungan målvakternas största skräck. Det är tur att han inte var bättre tränad, för då hade aldrig spelat Skellefteå.
60. Jonathan Berggren
Var från början inte heller jättesugen på fys och konditionsträning, men till slut hittade han rätt och var fantastisk året innan han åkte över till Nordamerika.
61. Jyri Marttinen
Vi drog en riktig vinstlott när Marttinen blev utfryst (var förmodligen obekväm) i Timrå. Han kom och gjorde det som vi hoppats att Jan Novak skulle göra; dominerade.
62. Gustaf Lindvall
Gurra har gått den långa vägen, men målet var hela tiden att få komma tillbaka till Skellefteå AIK. Till slut stod han vid sina drömmars mål och röstades till och med fram till SHL:s bästa målvakt 2019/20.
63. Christian Söderström
Crippe har fått alldeles för lite beröm. Med begränsad speltid i powerplay så gjorde han alltid mycket poäng, var skicklig i boxplay och var en otroligt härlig karaktär.
64. Jonathan Johnson
Det tog en hel säsong för Johnson att acklimatisera sig till livet i Skellefteå AIK. Har händer, spelsinne och kreativitet som få andra.
65. Tim Heed
Likt Johnson tog det tid att komma in i det. Så lång tid att det faktiskt var nära att AIK gav upp honom. Nu gjorde vi inte det och Heed belönades med Salming Trophy och NHL-kontrakt.
66. Mats Abrahamsson
Explosiv och atletisk keeper som var a poor mans Pekka Lindmark. Ungefär samma inställning till träning och ungefär lika skön snubbe.
67. Linus Lindström
Homegrown är det finaste man kan vara. Lirre är en av SHL:s mest underskattade spelare och han har den fina egenskapen att han gör sin omgivning bättre.
68. Axel Holmström
Jättetalang som totaldominerade slutspelet 2015 och som vi hade ännu större förväntningar på, men karriären pausades av olyckliga knäskador.
69. Kari Suoraniemi
Prioriterades framför Kari Jalonen då AIK tvingades välja då utlänningsreglerna ändrades. Tog över som försteback efter Göran Lindblom.
70. Andreas Wingerli
Fart, balans och energi är Wingerlis främsta kännetecken. När han är som bäst kan han åka med pucken hur länge som helst. Boxplaykontrare av rang.
71. Jonathan Hedström
Tacklade sig in i våra hjärtan, för att några år senare lämna dessa. Definitionen av powerforward då han pissade på motståndarna tillsammans med Ragge och Mikaelsson.
72. Håkan Strömqvist
Tio år av frispel, dubbelutvisningar och även briljanta, spelmässiga aktioner. Håkan berörde med sitt spel och sin personlighet, och det är bland det viktigaste som finns.
73. Andreas Johnson
När det såg som mörkast ut under hösten 2023 äntrade energiknippet Andreas Johnson scenen och ställde till stora problem för motståndarna. Tungan på vågen i slutspelet.
74. Mikko Lehtonen
Ensam om att ha gjort 30 mål under en säsong sedan återkomsten till Elitserien. Med Mats Sundin-lik skridskoåkning trampade han runt backarna och gjorde i princip vad han ville.
75. Patrik Zackrisson
Tog tag i taktpinnen direkt när han kom hit och ledde laget till final under ett par säsonger som vi väl var säkra på skulle bli mellanår. En klassisk förstacenter.
76. B-O Karlsson
Alla charmades av Karlssons långsamhet kombinerat med spelteknisk överlägsenhet. En fantastisk hockeyspelare vars typ numera är utdöd.
77. Adam Pettersson
Lagspelare och lagkamrat som utan att få rubrikerna kom till jobbet varje dag. Blommade aldrig riktigt ut, men kunde Ulf Dahlén-åka som ingen annan.
78. Rickard Hugg
Finns många kapitel kvar att skriva då Hugg har kontrakt till 2028. Åker skridskor dubbelt så snabbt som när han kom till AIK. En toppenkille att ha i laget.
79. Anton Lindholm
Att ha ett GWG i den avgörande SM-finalen räcker egentligen för att ta plats på listan. En robust och gedigen back som gärna får komma hem igen.
80. Johan Backlund
Han gjorde det omöjliga gånger två. Dels konkurrerade han ut Dick Andersson och dels tog han sig, som enda målvakt på hur många år som helst, upp direkt från juniorlaget.
81. Jesper Frödén
Ett av många nyförvärv som fått en fantastisk utveckling i AIK. Att han dessutom verkar sugen på att komma tillbaka ger förstås plus i kanten.
82. Brad Moran
Kanske den minst transatlantiska spelaren som vi haft. Moran var ett försynt spelgeni som gjorde väldigt mycket poäng under sina två år i Skellefteå.
83. Pavel Skrbek
Man får inte glömma bort hur Skrbek svek Luleå och flyttade hit och blev trebarnspappa direkt. Han tog Larsson, Erixon och Rundblad under sina vingar, och där kan man vara trygg.
84. Hans Hjalmar
Många aktiva spelare på 80-talet får anses vara födda på fel tid. Hjalmar var juniorstjärnan som tog plats i a-laget och 1988/89 spelade i en av Elitseriens bästa kedjor. Sen blev det svartgul pyspunka (för föreningen, alltså).
85. Janne Pesonen
Skellefteå AIK:s bästa skottprocent genom tiderna och en spelare som man kunde lita på klev fram när det behövdes. Tyvärr alltid skadad när det vankades slutspel.
86. Tom Kühnhackl
Har vi någonsin, på forwardssidan (Chad Hinz?), haft en spelare som uttalat är en defensivspecialist. Kühnhackl är definitionen av lagspelare vars offensiv är underskattad.
87. Jonas Frögren
Modet att som trettiotreåring komma hit och våga utvecklas är imponerande. AIK:s snabba hockey passade egentligen inte, men när SM-medaljerna delades ut var Frögren en av de stora hjältarna.
88. Joacim Eriksson
Guldmålvakt med sanslösa GAA 1.67 i grundserien och 1.06! i slutspelet förtjänar givetvis en plats på vår lista. Kanske lite bortglömd?
89. Tim Erixon
Under sin relativt korta tid i AIK hann Tim med att bidra väldigt mycket. Han gjorde flertalet avgörande mål och är en viktig del av ”juniorundret”.
90. Daniel Branda
Tungan på vågen när vi äntligen gick upp i Elitserien. Utan Brandas mål är det väl högst osäkert hur det hade slutat. Ryktas fortfarande komma som artistskattare i januari.
91. Mattias Ritola
Under hans enda säsong i Skellefteå AIK hittade han en nivå hos sig själv, som alla visste fanns, men Mattias visste inte hur han skulle plocka fram den. Tråkigt slut.
92. Fredrik Warg
Utöver att ta på sig hjälpgummerollen i kedjan med Lindström och Lehtonen, så gjorde Warg en hel del väldigt viktiga mål.
93. Dick Burlin
En sådan här lista är inte komplett utan 90-talets stora backelegant. Dick var en av få offensivt kompetenta backar och ovärderlig med sin rightfattning.
94. Andreas Paulsson
Vann interna poängligan 2004/05, trots intåget av Wernblom och Söderberg. Befann sig ständigt runt kassen och öste in mål.
95. Kimmo Koskenkorva
Målet mot Linköping är en sådan klassiker att det borde firas varje år. Kimmo var också en del av Elitseriens bästa tredjekedja tillsammans med Karlsson och Söderström.
96. Andrew Calof
Ingen värvning har överträffat förväntningarna som Calof gjorde. Agerade som en sorts gubben i lådan och gjorde mål på allt ett tag.
97. Kent McDonell
Tillsammans med Lee Goren adderade han tuffhet och ökat självförtroende i klubben och laget. Pålitlig målskytt under sina två år och den som såg till att vi vann vår första slutspelsmatch på 35 år.
98. Libor Prochazka
Det som Branda gav oss offensivt, fick vi defensivt av Libor som också anlände under våren 2006. Kort klubba, men stort hjärta och blev kvar ytterligare ett år.
99. Niklas Mannberg
Jättetalang som var en av de som skulle bilda nästa generation AIK-stjärnor. Gnuggare och målskytt i en och samma person.
100. Tomi Hirvonen
Fick förmånen att gå center mellan Söderberg och Wernblom och gjorde en hel del poäng. Det vi minns honom bäst för är hans långa tacklingar.
Saknar du någon? Det är klart du gör. Det finns ju en uppsjö av stjärnor som har spelat i den finaste klubben av alla. Var är John Klingberg? Jens Nyström? Borde inte Emil Djuse ha platsat? Max Lindholm?? Nu är det som sagt min lista, men jag uppskattar hårda ord om förändringar som borde göras.
Hardy Nilsson, tjuven, Krobbe, Martin Karlsson, Peter Helander, Harry Åström, Andreas Hadelöv
SvaraRaderaSorry såg tidsaxeln nu.
RaderaKanske missat i listan men spelare jag möjligtvis hade haft på min topp 100. Nilimaa - Ingen toppspelare men behövde vi ett PP så fixade han det genom att trampa i luften för att visa domarna att han satt fast i ett imignärt skruvstäd. Salle bästa back i SM Slutspelet flöt fram på isen. Filip Sandberg otroligt saknad bra på allt förstår inte att han spelar i Tjeckien nu hade behövts i år.
SvaraRadera