AIK:are vi minns - Daniel Pettersson

Surt för Rafael Nadal att vara samtida med Roger Federer. Likaså att Cristiano Ronaldo stod på toppen av sin karriär samtidigt som Leo Messi. I vår svartgula värld säger vi lite slarvigt och nonchalant att 90-talet tillhörde Pär Mikaelsson. Frågan är om det inte var Daniel Pettersson som var den stora stjärnan?

Om vi tittar på nio av 90-talets tio säsonger så snittade han 28 poäng. Den tionde hann han bara spela fem matcher innan en skada satte stopp för den säsongen. På de fem matcherna stod Pettersson för sex poäng. Under samma period snittade Mikaelsson 28,4 poäng/säsong. Nu är inte det här tänkt som en tävling mellan dessa två giganter, utan det vi vill påvisa är att Daniel Pettersson är lite bortglömd.

Han hade näst intill ett registrerat partnerskap med Jörgen Wännström och de två hade kunnat spela ihop i sömnen. Vem som var tredjelänk i kedjan varierade, men åtminstone Kent Norberg, Mikael Berg och Kent Lindberg har vittnat om hur fantastiskt lätt det var att spela med de två i förstakedjan. För Danne centrade förstakedjan. Begreppet ”Mikaelssons kedja” myntades runt millennieskiftet.

Pettersson var en klassisk center. Fina händer och ett mycket bra spelsinne. Han spelade hellre fram än gjorde mål och var en tillgång i alla spelformer. Kring sargerna trivdes han nog sämst, men använde smartness istället för kraft för att vinna närkamperna. Allt som allt en riktig AIK-legend.

1995/96 vann han interna poängligan i stor stil med 34 poäng på 31 matcher. Faktiskt gjorde han både flest mål och assist av alla den säsongen. Under 90-talet satt han på lagbilden vid inte mindre än nio gånger och han är ensam rekordhållare i AIK:s historia genom att ha suttit ner på lagbilden hela tio gånger!

Karriären tog slut 2001 och det var verkligen efter lång och trogen tjänst. Fjorton säsonger i svartgult och inte en tanke på att någonsin flytta. Sonen Marcus spelar i NHL, så Danne har bidragit även till de gyllene åren under 10-talet. Några gyllene år var han aldrig nära själv, men det som han gav oss är större än pokaler och medaljer. Han gav oss sitt hjärta. 

Hur kommer det sig att du flyttade till Skellefteå?

Jag kom in på Hockeygymnasiet i Skellefteå.

Hur var dina första år i AIK? Elitserieåren.

Det var grymt spännande att få chansen att spela i Elitserien. En dröm som gick i uppfyllelse.

Hur var känslan när ni åkte ut? Kändes det som att ni hade en bra chans att studsa tillbaka direkt eller insåg ni att det skulle bli svårt?

Absolut skulle vi tillbaka direkt! Men ekonomiskt blev det tufft för klubben att satsa. Så det blev tyvärr alldeles för många år i lägre serier. De flesta av oss hade dessutom jobb vid sidan av.

Du hade ett formidabelt samarbete med Jörgen Wännström under många år. Vad var det som gjorde att ni passade så bra ihop?

För det första så är och var Jörgen en av de allra bästa personerna som jag någonsin har träffat! Vi trivdes tillsammans även utanför hockeyn. Hockeymässigt var det nog eftersom Jörgen var så snabb och lätt att spela med. Vi kompletterade varandra på ett bra sätt.

Var du någon gång nära att lämna Skellefteå?

Jag var faktiskt nära att flytta till Växjö Lakers precis när de hade startat sin satsning. Men vi väntade vårt tredje barn, så jag bestämde mig för att stanna. 

Vilket är ditt enskilt bästa minne från din tid i Skellefteå AIK?

Svårt att plocka ut en enskild händelse eller match, så jag svarar derbymatcherna mot Löven!!

Vem var den bästa spelaren (förutom Wännström) som du spelade med i AIK?

Måste nog säga Jonte Hedström. Han hade allt. Fart, teknik, skott och inställning. Grymt bra kille dessutom!

Var det ditt eget beslut att lägga av 2001? Hade det inte varit kul att följa med på den nya resan som blev?

Det berodde mest på en skada som jag fick året innan. Efter den kände jag att jag inte kunde spela på samma nivå som tidigare. Men självklart hade jag velat vara med på den resan om jag hade haft möjligheten.