Vi har värvat en del lagkaptener genom åren och som supporter varvar man upp lite extra, när man tänker på vilka fantastiska ledaregenskaper en kille som just har varit lagkapten måste ha. Kent McDonell, Kimmo Koskenkorva och Micke Renberg kom till AIK inför samma säsong. Detta i ett läge då Skellefteå verkligen behövde spelare som kunde kliva fram och leda laget. Anledningen till att vi nämner de spelarna är att samtliga var kapten säsongen innan de kom hit.
Några år senare hade vi Jimmie Ericsson, Joakim Lindström, Erik Forssell och ytterligare många fler spelare som både hade de viktiga egenskaperna och som dessutom var otroligt skickliga spelare. Behovet av att värva lagkaptensliknande spelare minskade, men i takt med att vi brandskattades hårt ökade det igen.
Inför säsongen 2016/17 valde AIK att släppa Erik Forssell. Han flyttade hela vägen ner till Malmö och fick uppdraget där att leda laget, både som kapten och med all den rutinen som han hade hunnit samla på sig. Blev inte Malmös tidigare lagkapten ledsen då? kanske du undrar. Nja, inte så värst. För han hette Henrik Hetta och satt på planet upp till Skellefteå.
För i Skellefteå hände det grejer. Ombyggnation rådde. Både Hans Wallson och Lasse Johansson tackade för sig, men Lasse sydde ihop den truppen som nye sportchefen Mikael Lindgren skulle stå till svars för. Det skulle föryngras och tre unga, nya forwards värvades. Emil Pettersson, Jesper Olofsson och Henrik Hetta.
Planen var kanske inte att de skulle leda laget, utan ta plats i andra och tredjekedjan och förhoppningsvis utvecklas likt John Norman eller Bellemare. Problemen var dock två. De här grabbarna hade inte lika hög potential och spelarna runt om var betydligt mycket sämre än 2010-16. Hetta kämpade på, styrde in några viktiga mål och fick den grymma ramsan 800 grader. Nu är karriären över och vi tog ett snack om tiden i Skellefteå AIK.
Hur kommer det sig att det blev Skellefteå AIK?
Skellefteå hörde av sig ganska tidigt och jag hade faktiskt sneglat på Skellefteå ända sedan de började komma till Strömsund, som är min hemort, på träningsläger. Det lockade att vara en del av den verksamheten och ta nästa steg i karriären.
Vilka andra alternativ hade du?
Jag kommer faktiskt inte ihåg vilka andra klubbar som visade intresse. Men jag vet att Malmö ville förlänga. Skellefteå visade störst intresse och det kändes rätt.
Du kom till Skellefteå efter det att laget hade spelat sin sjätte raka final. Hur var det att komma till en så framgångsrik förening?
Det var kul! Häftigt att få vara en del av maskineriet i två säsonger. Kravbilden var oerhört hög, inget lämnades åt slumpen. Det tror jag är nyckeln till att Skellefteå år ut och år in fortsätter att vara med i toppen, och även anledningen till att de får fram så många bra, unga spelare. Skellefteås röda tråd från ungdom till elitnivå är imponerande.
Under din första säsong gick det sådär för laget. Hur upplever du det året?
Det var rätt tufft faktiskt, både för mig och för laget. Jag bröt handen direkt och även som lag hade vi problem med skador i början och fick inte riktigt till spelet. Det är klart att när klubben hade gått till final i så många år på rad, så var det bara final som räknades. Men också oerhört lärorikt att tackla tuffare perioder.
SM-final andra året. Vad var skillnaden jämfört med din första säsong?
Skillnaden var väl att vi fick till spelet när det behövdes som mest. Många av oss kunde spela sin bästa hockey i slutspelet. Sen räckte det inte till i finalen. Växjö var för starka och värdiga mästare till slut.
Vilket är ditt bästa minne från åren i Skellefteå?
Bästa minnet är helt klart slutspelet andra året. Det var grymt kul att komma samman som grupp och ta sig till final. Det var en tuff kvart och semifinal som var häftiga att få vinna. Sista matchen mot Djurgården var mäktig. Sen Pontas avgörande i sudden var magiskt! Gåshud!
Vem var den bästa spelaren som du spelade med i Skellefteå?
Jocke Lindström är den bästa spelaren som jag har spelat med och mött. Han är ofattbart bra.
Har du kontakt med någon gammal lagkamrat från de här åren?
Jag har lite kontakt med Gustaf Lindvall och Pär Lindholm. Även Mark Katic brukar jag skriva med. Sen brukar jag stöta på Emil Djuse i Östersund på somrarna.
Kommentarer
Skicka en kommentar