När den första tidningsartikeln om Petr Hrbek damp ner i brevlådan var det naturligtvis trevligt med ytterligare ett nyförvärv och en ersättare till Patrik Westerback. Ärligt talat minns jag faktiskt bara en enda sak från artikeln och det var att Hrbek hade plockats ut till OS 1992:s All Star Team!!! Skit samma att det var tio år sedan. All. Star. Team.
Bykov, Lindros, Juneau, Lang, Tkachuk, Loob och Selänne är kanske namn som du känner igen, men de var nog inte ens nära samma höjder som Petr ”All Star”-Hrbek. Och var han så pass bra 1992, borde han inte ha några som helst problem att dominera i Superallsvenskan.
Fullt lika lyckliga var vi inte när Miroslav Kovacik kom hit, men nästan. Rubriken den gång lydde ”VM-slovak klar för AIK”. Inte Bondra eller Palffy, men om man har platsat i samma lag som de superstjärnorna borde man ju åtminstone nästan vara en superstjärna.
Hur kunde OS-stjärnan Chris Kontos komma till AIK? Serge Roy hade representerat Team Canada. Du ser, pulsen går upp när man börjar rabbla meriter. Och den går upp ytterligare när meriterna är av internationell karaktär. OS och VM (och Canada Cup/World Cup) väger tungt, och det är dagens uppgift.
Alltså att sammanställa samtliga utländska spelare som både har representerat Skellefteå AIK OCH sitt land i minst en stor, internationell turnering. Våra svenska motsvarigheter har vi redan ägnat inlägg åt. Nu kanske de på ett vis väger tyngre, då man vet vad man får på ett annat sätt. Men att köpa grisen i säcken har en definitiv charm. Särskilt om grisen har meriter av rang.
Vi delar in spelarna efter länder och sorterar dem vidare utifrån vilken (exempelvis) amerikansk spelare som har spelat flest stora turneringar. Vi bjuder även på samtliga spelares totala poängproduktion (oavsett om det rör sig om A eller B-VM). Allt som allt 45spelare, fördelat på 16 olika länder. Ett ganska gediget djupdyk i meriter som lett till både hopp och förtvivlan.
Belarus:
Igor Matushkin, 2 OS, 5 VM (2+15)
Danmark:
Jesper Jensen, 1 OS, 10 VM (9+5)
Finland:
Kari Jalonen, 1 Canada Cup, 6 VM (21 mål + 28 assist)
Janne Pesonen, 5 VM (8+19)
Juhamatti Aaltonen, 1 OS, 2 VM (8+17)
Ville Koistinen, 3 VM (2+3)
Frans Tuohimaa, 1 OS, 1 VM
Pekka Järvelä, 2 VM (5+10)
Mikko Mäenpää, 2 VM (1+5)
Kari Suoraniemi, 2 VM (3+1)
Joni Ortio, 2 VM
Tuomas Kiiskinen, 1 VM (0+2)
Ari Kankanperä, 1 VM (0+0)
Jyri Marttinen, 1 VM (0+0)
Frankrike:
Pierre-Edouard Bellemare, 1 World Cup, 12 VM (17+25)
Kanada:
Serge Roy, 1 OS (0+7)
Chris Kontos, 1 OS (1+3)
Morgan Ellis, 1 OS (0+0)
Kyle Cumiskey, 1 VM (0+3)
Kazakstan:
Henrik Karlsson, 2 VM
Lettland:
Atvars Tribuncovs, 2 OS, 10 VM (4+4)
Martins Dzierkals, 1 OS, 4 VM (4+7)
Litauen:
Mantas Armalis, 8 VM
Norge:
Mathis Olimb, 3 OS, 14 VM (14+58)
Pål Johnsen, 5 VM (6+7)
Anders Fredriksen, 4 VM (1+3)
Ryssland:
Alexander Vinogradov, 1 OS (3+2)
Slovakien:
Tomas Surovy, 3 OS, 7 VM (9+13)
Ivan Majesky, 2 OS, 6 VM (1+4)
Richard Lintner, 1 OS, 6 VM (8+16)
Miroslav Kovacik, 3 VM (3+2)
Andrei Nedorost, 1 VM (0+0)
Slovenien:
Ivo Jan, 11 VM (29+17)
Gaber Glavic, 11 VM
Tjeckien:
Petr Hrbek, 1 Canada Cup, 2 OS, 2 VM (13+8)
Libor Prochazka, 1 OS, 3 VM (4+7)
Petr Tenkrat, 4 VM (3+3)
Jan Novak, 1 VM (0+2)
Martin Sevc, 1 VM (0+2)
Tyskland:
Stefan Loibl, 1 OS, 3 VM (2+5)
Tom Kühnhackl, 1 OS, 1 VM (4+2)
USA:
Mike Dunham, 2 OS, 4 VM
Guy Gosselin, 2 OS, 3 VM (3+1)
Strauss Mann, 1 OS, 1 VM
Niko Dimitrakos, 1 VM (0+1)
Jason McBain, 1 VM (0+1)
Österrike:
Daniel Welser, 1 OS, 10 VM (16+16)
Markus Schlacher, 5 VM (1+5)
Det finns en del saker att säga om det du just har läst. Dels har vi helt enkelt struntat i målvakternas statistik. Helt och hållet på grund av lättja. Vi bör också nämna att Pierre-Edouard Bellemare inte representerade Frankrike i World Cup, utan ett mycket märkligt Europalag. Avslutningsvis kan vi konstatera att Mathis Olimb är inläggets överlägset största vinnare med både flest OS (tillsammans med Surovy), flest VM och överlägset flest internationella poäng (72 stycken).
PS. Årets turnering är ej medräknad. Således ingen Michael Brandsegg-Nygård. DS.
Jyri Marttinen?
SvaraRadera