I efterhand har Nick berättat att svansföringen var hög under det här skedet av hans karriär och att han nog tänkte att den talangen som han hade borde räcka hela vägen till toppen. Det hårda jobbet hade inte en jättestor plats i den kalkylen. Första dagen på jobbet i Skellefteå gjorde förmodligen att han insåg att här jobbar vi. Vi jobbar hårt och vi gör det varje dag. Och det är kanske möjligt att han borde ha fått en aha-upplevelse, men det blev inte så.
Tiden i AIK präglades av skador och åter skador. Sörensen står bokförd för 14 matcher där han producerade 1+3. För han såg sig själv som en producerande spelare. 108 poäng på 90 matcher i kanadensiska juniorligan QMJHL talar för den saken. Även i junior-VM hade han haft en framskjuten roll och hoppades nog på det i Skellefteå också. Alla tidigare stjärnor hade flyttat, så laguppställningen var ett blankt papper där det var upp till var och en att få sitt namn så högt upp som möjligt.
Nicks namn hamnade på skadelistan istället och det var något som skulle komma att prägla karriären. Och livet. Förvisso tre hyfsade säsonger i Linköping och ett NHL-äventyr insprängt mitt i dessa säsonger. Men den stora smällen kom när han, under säsongen 2019/20, hade flyttat vidare (hem) till Rögle. Han hämtade sig aldrig från hjärnskakningen och hela livet sattes på stand by. Summan av allt detta ledde till psykisk ohälsa. En psykisk ohälsa som han har tagit sig ur och återvänt till hockeyn som tränare. Vi valde dock bara att prata om tiden i AIK, då det kändes lite futtigt att kasta in en fråga eller två om hur den tunga delen av hans liv har varit.
Hur kommer det sig att du flyttade till Skellefteå?
Min agent berättade att Skellefteå var intresserade. Jag var ung och det kändes som ett bra första steg att lära sig hur man agerar som ett proffs i en bra miljö.
Hur var Skellefteå AIK:s rykte ute i hockeyvärlden på den tiden?
Jag visste att de var långt framme vad gällde den individuella fysbiten och träningsbiten. Just under de här åren lyckades de vinna mycket, så ryktet var bra.
Många poängstarka forwards försvann efter guldet 2014, men ni trummade bara på och tog er till final igen. Hur fick ni ihop gruppen så bra?
Precis, många bra spelare försvann, men väldigt många kom in utifrån också. Lasse Johansson och Wallson hade ett bra samarbete och fick ut mycket ur gruppen. Vi hade dessutom väldigt kul utanför isen ihop med varandra.
Din egen säsong i Skellefteå blev inte som du eller vi hade hoppats. Vad minns du från säsongen 2014/15?
Jag minns väl mest det som skedde utanför isen. Fick ju opereras och missade nästan hela säsongen så det blev inte så mycket. Fick bra fysträning av Thomson och skaffade fina vänner.
Det blev bara 14 matcher + 8 i slutspelet. Var det någon spelare som du hann få någon sorts kemi med?
Som du sa så blev det väldigt lite tid på isen, så det är ingen spelare som jag kommer på på rak arm. Jag blev flyttad väldigt mycket, dit det fanns behov just då, vilket var fullt förståeligt med det laget som vi hade och resultaten som grabbarna hade gjort innan jag kom tillbaka.
Var det aktuellt att stanna kvar?
Nej, det var det inte. Jag fick en bra chans av Linköping med en tränare som trodde på mig och det är väldigt viktigt när man är så ung som jag var.
Du gjorde några mål mot Skellefteå när du spelade i Linköping. Kände du någon sorts revanschlust eller var det som vilka matcher som helst?
Det var ingen revanschlust om man säger så. Jag hann ju knappt spela i Skellefteå. Det var mer roligt att spela mot sina kompisar och sen kanske bevisa lite för fansen i Skellefteå att jag var en bättre spelare än vad jag var i Skellefteå. Så det var bara roligt.
Har du kontakt med någon gammal lagkamrat från tiden i Skellefteå?
Inte så jättemånga, det är Calof mest och lite grann med Schremp. Sen när jag stöter på någon är det ju alltid trevligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar