Maratonpoängligan - det bortglömda inlägget

En bra bit över 700 inlägg, varav ganska många späckade av statistik. Några av dessa med obskyr statistik såsom vilken målvakt som har flest utvisningsminuter eller en topp fem-lista på bäst och sämst plusminus i slutspelet. Värdefullt för oss riktiga nördar, men kanske inte superintressant för den breda massan (vilket också speglas av hur många som läst de smala statistikinläggen).

Men ett inlägg som borde ha varit helt, heelt givet som ett av de åtminstone tio första, är inlägget som allt egentligen handlar om; vilka har gjort flest poäng i Skellefteå AIK:s historia? Grunden till allt. Anledningen till att vi andas och lever. Poäng. Poängkungar. Mål + assist. Det här har helt fallit i glömska, vilket vi inte har någon förklaring till.

Gör man ett misstag får man rakryggat stå för det, så idag kryper vi till korset och försöker rätta till det här gigantiska misstaget. Vi kommer att titta på våra 40 främsta poängmakare och vi kommer att ge samtliga av dessa den presentationen som de förtjänar.

Vad vi däremot INTE kommer att göra är att följa SHL:s (och i förlängningen tyvärr även AIK:s) rekommendationer och endast redovisa grundseriepoäng. Självklart tar vi med poäng från slutspel/kvalspel också. Det är då det ska avgöras och det är då som de allra största stjärnorna förväntas kliva fram. Så här kommer det, flera år försent, AIK:s mest produktiva spelare genom tiderna. Vi inleder med plats 40.

40. Melker Karlsson, 59 + 73, 132 poäng 

Han har väl egentligen aldrig varit någon som gör mycket poäng. Bortsett från de allra första matcherna i a-laget då han kom in som en frisk, teknisk, offensiv fläkt, så har Melker primärt använts som grovjobbare och slitvarg. Det stora undantaget är säsongen 2013/14 då han gjorde 37 poäng (nästan 30% av hans totala poängskörd). Nu är i alla fall karriären slutgiltigt över och vi passar på att tacka för allt. 

39. Hans Hjalmar, 68 + 72, 140 poäng

Hattrick i debuten som 17-åring och sedan rullade det på rätt bra genom hela karriären. Från början sågs Hjalmar som en målskytt, men med åren fyllde han verktygslådan med ännu fler redskap. Peaken kom säsongen 1988/89 (33 poäng) då han ingick i en av Elitseriens mest produktiva kedjor. Spelade sin sista AIK-match som 26-åring och det går bara att spekulera hur högt upp på listan Hans hade varit om han spelat fem år till.

38. Adam Pettersson, 52 + 95, 147 poäng 

Offensiv superstjärna i TV-pucken, men sedan tog det slut. Inte helt slut givetvis, då figurerar man inte på en lista av den här digniteten. Adam levde sitt liv i tredjekedjan (som bäst) och där trillade inte poängen in i jättestrid ström, utan bästa noteringen blev 23 poäng från 2017/18. Men lång och trogen tjänst premieras och kombinationen med en väldig jämnhet gör att den här placeringen är fullt rimlig. 

37. Andreas Wingerli, 68 + 80, 148 poäng 

Det återstår väl att se om Andreas någon gång kommer att återvända till Skellefteå AIK. Han säger själv att målet är att vinna guld här, men gräset kanske är grönare i Alperna. Sedan är ju frågan om AIK är intresserade att ta tillbaka honom. Till slut blev Wingerli en 30-poängsspelare och många av poängen kommer sig av fart, kondition och hög energi. När han är som allra bäst känns han helt omöjlig att stoppa.

36. Robert Larsson, 70 + 79, 149 poäng 

Av alla backar i Skellefteå AIK:s historia ligger Robban på tredje plats vad gäller målskyttet. Slagskottet var stenhårt och inte alltid välriktat. När Larsson fick feeling bortsåg han från taktiska direktiv och bara körde full fart framåt. Tio magnifika säsonger i AIK:s tjänst och även om det inte är målen och poängen som vi minns bäst av allt är det en imponerande placering på listan.

35. Håkan Strömqvist, 63 + 87, 150 poäng 

Håkans plats på listan känns mer överraskande än att Robert Larsson skulle finnas med. Minnet säger att Strömqvist var en dåre som slogs och krigade, men kanske inte kunde så mycket mer. I själva verket hade han mycket mer. Med sin högerfattade klubba snittade han drygt 15 poäng/match under sina sista åtta säsonger i Skellefteå. En spelare som förtjänar ros för mer än bara sina utvisningsminuter.

34. Fredrik Krekula, 86 + 67, 153 poäng 

Förste man hittills som gjorde fler mål än assist och vilka mål sedan! Rent procentuellt kan det vara så att han kan ha gjort flest avgörande mål i klubbens historia. För att vara en spelare som byggde sin karriär på riv, slit och brunkande så gjorde han förvånansvärt många ”rena” mål. Det vill säga mål på klara målchanser (bland annat straffarna), istället för att trycka in pucken nära kassen. 

33. Ulf Hedman, 85 + 71, 156 poäng 

Den förste av 78-hjältarna och en riktig målskytt. Han låg ständigt runt tio mål/säsong och dessutom har han gjort något som väldigt få människor har gjort. Ulf Hedman har nämligen gjort mål i en avgörande SM-final. Han var AIK:s förste målskytt i Scandinavium i match tre och var under nio säsonger var han en av lagets stabila poängplockare, men likt många andra här så är det många bäckar små som fört Ulf högt upp på listan. 

31. Patrik Ekholm, 57 + 101, 158 poäng 

Fyra starka säsonger av AIK:s förstacenter i början av 00-talet. Ekholm hade ”turen” att spela i en poängstark enhet under samtliga sina svartgula år och ibland var det bara att ge pucken till Mikaelsson, Lundqvist eller Åkerman så hade han sig en assistpoäng. Men vi ska absolut inte ta ifrån Patrik Ekholm hans egen kompetens. Den höga styrningen, de avgörande målen och det kloka centerspelet gav oss nästan 40 poäng/säsong.

31. Christer Johansson, 69 + 89, 158 poäng

Fjorton säsonger, men här har vi inläggets första riktiga brist. Tre av dessa säsonger saknar helt statistik, vilket givetvis straffar Majla och hade internet funnits för femtio år sedan så hade Johansson varit betydligt mycket högre upp på den här listan. Han var snabb och teknisk och peakade poängmässigt under åren runt SM-gulden. Att göra runt 25 poäng då, motsvarar ungefär 40 poäng nu. Starka papper, alltså.

28. Fredrik Lindgren, 38 + 125, 163 poäng 

Det är klart att man spelar arton säsonger i en och samma förening så kommer det naturligtvis att rulla in ett och annat andraassist, men faktum är att Fredrik Lindgren har fler strängar på sin lyra än vad man tror. Säsongen 2010/11 gjorde han exempelvis 19 poäng och var före både Bellemare och Oscar Lindberg i interna poängligan. Du som endast sett Lindgren dra pucken i rundeln i offensiv zon, har nog svårt att föreställa dig det. 

28. Niklas Mannberg, 76 + 87, 163 poäng 

Samma poängskörd som Lindgren, men på betydligt många färre matcher. Men då är det ju lite skillnad på att vara en defensiv back och en speedig, offensiv forward. Mannberg var ganska ojämn och blandade riktigt fina säsonger med betydligt svagare. Frågan är vad han hade presterat ifall tiden hade varit en annan? Om AIK hade varit ett bättre lag? För tittar man på hans allra bästa år så var det när han var runt tjugo år gammal. Det var tungt mot slutet av 80-talet.

28. Lars Marklund, 37 + 126, 163 poäng 

Elva säsonger för Lasse och samtliga ledde till mer än dubbelt så många utvisningsminuter som poäng. Och det är ju det som vi tänker på när vi hör namnet Lars Marklund. Men han var en bra hockeyspelare också. Annars gör man inte juniorlandskamper och så pass många säsonger i högsta serien. Målen var inte så många och alla assist var inte direkt smörpassningar, men Lasse gav alltid allt och det högaktar vi honom för.

27. Magnus Wernblom, 96 + 69, 165 poäng 

Gnugga dina ögon, nyp dig i armen, gör vad du vill. Siffrorna stämmer. För som alla vet spelade Wernblom endast tre säsonger i Skellefteå AIK och det är lika välkänt att han vräkte in poäng. Men att han skulle vara så här högt uppe på listan över klubbens poänggörare är uppseendeväckande. Ett snitt på 55 poäng/säsong, varav den sista i ett nederlagstippat bottengäng. Ännu en anledning att älska Magnus Wernblom.

26. Pierre-Edouard Bellemare, 80 + 86, 166 poäng

Förvandlingen på Bellemare, från att ha inlett sin tid i Skellefteå som en gritty ytterforward till att spela center och göra över 30 poäng under sina sista säsonger innan han blev en kompetent NHL-spelare. En raketartad utveckling som vi nog inte såg komma. Men det allra bästa är att han var som bäst när det gällde som mest. Slutspelet var Pierres tid och han har bättre poängsnitt där än i grundserien.

25. Niclas Burström, 45 + 125, 170 poäng 

Det blir en övervikt av spelare från de senaste årtiondena, då antalet matcher har ökat markant jämfört med på 70 och 80-talet. Burström har knappt gjort ett enda mål från blålinjen, utan hade en tendens att bara dyka upp runt kassen och peta in pucken i en tilltrasslad situation. En liten spelare som krigade och jäklades, men som framförallt hade ett spelsinne och en smartness som ligger bakom den här poängmängden.

24. Martin Karlsson, 103 + 73, 176 poäng 

Förste man på listan med över 100 gjorda mål i den svartgula dressen. Något som klart och tydligt speglar den spelaren som han var. Ingen spelare i Skellefteå AIK har någonsin gjort fler mål (under grundsäsongen) än vad Martin Karlsson gjorde under guldsäsongen 1977/78. 33 baljor och en stor del i det guldet som gjort oss till de som vi är.

23. Kent Norberg, 94 + 90, 184 poäng

Tillsammans med Magnus Wernblom och Martin Karlsson är Nubben den ende på listan som snittat över en poäng/match. Och Norberg verkade under extremt svarta år, då han inte hade särskilt många jämbördiga lekkamrater. Men under sina fyra säsonger i AIK levererade han på ett otroligt sätt. Att vara en gigantisk fisk i en minimal damm passade honom alldeles utmärkt.

21. Pär Lindholm, 84 + 108, 192 poäng 

Förste nu aktive på vår lista och således finns det platser att plocka. Det var åtminstone vår initiala tanke, men vid en närmare granskning ska det mycket till. Det är långt upp till framförvarande spelare och Lindholm är inte lika poängstark som han var 2017/18 då han gjorde 47 poäng och hade ett bredare kreativt register. Nu känns han mer som en tank som leder laget på ett annat sätt, men vi saknar poängen.

21. Pontus Petterström, 89 + 103, 192 poäng 

Samma poängskörd som Pär Lindholm, men nästan dubbelt så många matcher. Tolv säsonger och vid två av dessa gjorde Pontus över tjugo poäng (en gång i Elitserien/SHL). Du vet ju vilken spelartyp han var och det var sannerligen inte att göra poäng som stod överst på hans arbetsbeskrivning. Hårt jobb och trycka in en puck nu och då, även om han förtjänstfullt vikarierade i förstakedjan både på Pär Mikaelssons och Joakim Lindströms tid. 

20. Jonathan Pudas, 55 + 155, 210 poäng 

Då lämnar vi de som inte har nått 200 poäng bakom oss och mycket passande så kliver vi också in topp 20 på dagens lista. Pudas är tredje bäste back genom tiderna och med minst två säsonger kvar att spela så finns goda chanser att närma sig AIK:s tio främsta poänggörare. Mycket speltid och magiskt offensivt spelsinne är två av ingredienserna som talar för att Jonathan Pudas kommer att fortsätta att ösa in poäng.

19. Mikael Granstedt, 99 + 141, 240 poäng 

Snabbskrinnande Granstedt lämnade aldrig Skellefteå AIK och han var dessutom en av få som pallade med att följa ner i Division ett en gång till 1990. Det här ska han naturligtvis ha beröm för och idag kommer berömmet i form av en relativt hög placering på vår lista. Känslan var att han lite för ofta hamnade i sarghörnet istället för att ta sig in på mål, men åtminstone 99 gånger måste han ha tagit sig till kassen och 141 gånger ha spelat in pucken från sarghörnet.

18. Johnny Forsman, 131 + 116, 247 poäng 

Precis samma som Granstedt gäller för Johnny Forsman. I alla fall den delen att han blev AIK trogen och knappast ens sneglade åt något annat håll. Däremot bangade Forsman aldrig för lite sarghörnsbataljer och gick ofta segrande ur striden. In framför mål med pucken och kötta dit den. Hans bästa säsong blev den näst sista (29 poäng) då han tillsammans med just Granstedt och Hans Hjalmar var en av seriens allra mest produktiva enheter.

17. Thomas Hedin, 149 + 109, 258 poäng 

Rightaren Hedin är en av bloggens allra minst omskrivna spelare, sett till att han både var lagkapten och gjorde mycket mål och poäng. Möjligtvis och förmodligen beror det på hans oförklarliga flytt till Björklöven 1983. Men han kom i alla fall tillbaka och fortsatte att vara poängstark. Vi kommer nu att presentera hans poäng från samtliga nio säsonger: 23-36-33-23-31-41-31-28-25 (slutspel och kvalspel ej inräknat). Inga svackor som synes!

16. Johan Ramstedt, 105 + 161, 266 poäng 

Även Rama drog till Löven, men till skillnad från Hedin gjorde han det när lagen var i två olika serier. Tveksamt om det kan räknas som förmildrande omständigheter, men vi vänder gärna andra kinden till när det gäller Johan. Supertalangen som blev kvar var som allra bäst när hockeyn egentligen var som roligast att följa. Det vill säga under B-O Karlsson-säsongerna 02-04. Då gjorde han nästan 40 poäng/säsong i grundserien och firade stora triumfer. I takt med att större stjärnor hämtades in backade Ramstedt i hierarkin, men fick i alla fall göra 21 poäng under sin sista hela elitseriesäsong.

15. Bud Holloway, 103 + 169, 272 poäng 

Bäste utländske spelaren på listan och även den som har högst poängskörd under en enskild grundsäsong, med 71 pinnar från 2012/13. Framförallt var det genom ett hårt och välriktat skot som Bud skördade sina triumfer. Ett tag kändes det som att allt gick in, men det gav även upphov till returer och således passningspoäng. Mot slutet dalade poängproduktionen, men så här i efterhand har vi bara ljusa minnen från Holloways tid i Skellefteå AIK.

14. Erik Forssell, 125 + 157, 282 poäng 

Sett till Eriks spelstil med ett klokt centerspel och ansvar över hela banan så skulle man kunna tänka sig att han borde ha haft bra mycket fler passningspoäng kontra mål, men frågan är om någon spelare i modern tid (sedan 2006) har besuttit en sådan extrem förmåga att vara på rätt plats när det verkligen gällde. Många avgörande mål i derbymatcher, sudden death och alla tänkbara andra tillfällen. Dessutom är Forssells klart bästa poängnotering från säsongen då alla stjärnorna hade lämnat, vilket vittnar om förmågan att kliva fram.

13. Martin Pettersson, 107 + 177, 284 poäng 

80-talets Erik Forssell som fick ihop ungefär lika mycket poäng, men på ganska många färre matcher. Martin höll ihop sin kedja på ett föredömligt sätt. Tekade bra, låg rätt i banan och hade ett enormt fint spelsinne. Tyvärr var han född i fel generation, även om det började bra med JVM-guld och serieseger med AIK 1981. Under Skellefteås nedgång och fall var åtminstone Pettersson en av de ständiga ljusglimtarna.

12. Per Johansson, 202 + 88, 290 poäng 

Överlägset största differensen mellan mål och assist som vi någonsin har sett. Johansson var definitionen av en måltjuv, vad gällde att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och på något sätt bara peta eller lirka in pucken. Men parallellt med det var han en hårt arbetande spelare, vilket man kanske inte förknippar med begreppet måltjuv. Men att lägga passningar fick andra hålla på med.

11. Roland Stoltz, 147 + 158, 305 poäng 

Puckenj*veln ska in. Punkt slut. Vi kan gott tänka oss att det var så Rolle resonerade i stunder som många andra hade betecknat som svåra. Ner med klubban, knytnäven mot motståndarens haka och stint blick. Men vi är lite orättvisa mot Stoltz. Man gör inte 305 poäng om man inte har andra spetskvaliteter än att kriga. Ett vasst skott och ett fint spelsinne, förutom hans allra bästa egenskap; en bra lagkamrat.

10. Daniel Pettersson, 117 + 194, 311 poäng 

90-talets stora ledare och förste man på en helt fantastisk topp tio-lista. Det fanns några temporära stjärnor (Mats Lindgren, Chris Kontos och Kent Norberg), men Pettersson bestod. Mjuka handleder, ett till synes lågmält kaptensskap, men en stjärna på en för låg nivå för hans eget bästa. Lojalitet brinner vi för och vi hoppas att Danne brinner för att med eldskrift för evigt vara inskriven i vår svartgula historia.

9. Jörgen Wännström, 146 + 177, 323 poäng 

Givetvis dyker den eviga parhästen Jörgen Wännström upp i direkt anslutning. De avslutade sina karriärer samtidigt, 2001, och man tyckte nog att det kanske var dags. Men vägen fram, ända från 1988 glömmer vi aldrig. Jörgen med sina trumpinnar till ben åkte åttor runt backarna och vräkte in poäng. Alltid framspelad av Daniel Pettersson, eller vice versa. Ett starkare partnerskap har vi nog aldrig skådat.

8. Johan Åkerman, 97 + 238, 335 poäng 

Johan Åkerman är den stora anledningen till AIK:s metamorfos. Han är anledningen till att många av oss återfick livslusten. Sina sju bästa år gav han oss och ingen back i AIK:s historia är i närheten av hans poängsnitt som bara är just under en poäng/match. Johan kunde allt. Han sköt hårt, inte alltid på mål, men det small bra i plexit. Som en kniv genom varmt smör skar hans passningar, alternativt att han hade modet att vänta en tiondel extra på blålinjen för att servera någon öppet mål. Tack.

7. Hardy Nilsson, 145 + 191, 336 poäng 

Det känns som att Hardy bara med sin blick skulle kunna tvinga en motståndare att sätta pucken i egen kasse. Känslan är också att det inte var jätteviktigt vem som gjorde målen. Han ledde laget på alla tänkbara sätt och misshandlade in pucken, alternativt screenade bort fyra man så att Tjuven eller Martin Karlsson bara kunde raka in pucken. 336 poäng är inte facit, eftersom statistiken brister från vissa säsonger.

6. Anders Söderberg, 134 + 207, 341 poäng 

28-årige Anders Söderberg kom till Skellefteå och de flesta tänkte nog att det var en sorts nedvarvning. Istället var det tidernas största uppvarvning. Under sina sex första säsonger i AIK gjorde han långt mycket mer poäng än vad han gjorde under sin bästa säsong i Modo. Utan Antos skulle vi aldrig ha varit där vi är. Klubbens mest underskattade spelare i modern tid.

5. Göran Lindblom, 97 + 251, 348 poäng 

In på topp fem och vi inleder med AIK:s bäste back genom tiderna. Passningsgeniet Lindblom var före sin tid vad gäller blick för spelet och spelade i ett annat tempo än övriga aktörer på isen. Fem säsonger gjorde han 30 poäng eller mer och som förste back någonsin vann han interna poängligan säsongen 1978/79 då han elegantade in hela 43 poäng. Du som aldrig fick uppleva Göran har missat något. Backarnas Gudfader.

4. Oscar Möller, 220 + 205, 425 poäng 

Möller har kontrakt två säsonger till och det känns ju absolut inte omöjligt att karriären förlängs ytterligare. Frågan är då hur högt upp på listan han kommer att kunna avancera. I ärlighetens namn är inte förstaplatsen helt otänkbar, faktiskt. Oscar Möller har ett fruktat skott som han borde använda oftare. Han har förmågan att komma ut med pucken i trånga situationer och han gör sina lagkamrater bättre. Tidernas bästa målskytt innan säsongen är slut.

3. Jimmie Ericsson, 187 + 271, 458 poäng 

Du som inte lyckas tippa topp tre kan lika gärna flytta till Umeå och käka en god sallad på Universitetet till lunch. Jimmie Ericsson kommer inte att ansluta till den måltiden. Endast det bästa duger för honom och i exakt samma anda var han ALLTID som bäst när det hettade till. Vinnarnas vinnare och han skydde inga medel för att vinna. Saknaden är stor, men inte nödvändigtvis efter poängen som så, utan hur poängen gjordes och vad Jimmie stod för.

2. Pär Mikaelsson, 229 + 303, 532 poäng 

Många på listan har forcerat in puckar på ren vilja, men ingen var en sådan urkraft som Pär Mikaelsson. Han var säkert inte ens bland de starkaste i laget när det skulle lyftas skrot på gymmet, men plocka fram en puck, ett kritiskt läge i matchen och en gröngul motståndare, så skulle han ha kunnat försätta berg. Spelsinnet var dessutom i toppklass och det är många spelare som spelat i Mikaelssons kedja som levererat personbästa.

1. Joakim Lindström, 216 + 370, 586 poäng 

Givnare etta får man leta efter. Skellefteås och världens bäste ishockeyspelare genom tiderna och målskytt och framspelare i ett. Slagskott, handledsskott, flippmackor, dribblingsräder. Listan på det som Jocke behärskar och levererar är oändlig. Listan på det som han inte behärskar har bara en punkt; sitt eget humör när det brinner till. Ännu en anledning till varför vi älskar honom. Frågan är om det här är en oslagbar notering, eller om Oscar Möller kommer att kunna hota.