Målvakterna är på ett vis en isolerad ö i ett ishockeylag. I princip kan man säga att de sysslar med en helt annan sport. De ska bibehålla full koncentration i sextio effektiva minuter, medan utespelarna jobbar i skift om högst en minut. Lägg därtill att deras rörelsemönster är vitt skilt från de andras. En målvakt har ett helt annat träningsprogram än de övriga. Dessutom är konkurrenssituationen så att antingen spelar man, eller så inte.
En minst sagt utsatt position som kräver mycket, både fysiskt och mentalt. I alla tider har det påståtts att målvakter är lite speciella, och vi ska idag närma oss den frågan. Men vi backar först bandet trettio år och skänker Dick Andersson en tanke. En nyckelspelare i många år och definitivt en speciell person. Det var tryggt med Dick och man fick grav ångest bara av att tänka på att han en dag skulle sluta.
Men i precis rätt tid kom den perfekta ersättaren fram. Den egna produkten Johan Backlund skulle stå i vårt mål i minst tio år och framtiden var räddad. Och ja, Backlund är nog lite speciell. (Speciell = något bra, bör förtydligas. (I alla fall oftast.)) När han flyttade till Leksand startade en smärre målvaktskarusell med Burman, Koivula, Gauthier, Klint och Dunham under ett par års tid. Det var svårt att hitta rätt keeper och vi började misströsta så smått.
Samtidigt i Skåne hade Malmö tappat förtroendet för Andreas Hadelöv och lånat ut honom till Växjö. När säsongen var över, var Hadelöv inte intresserad av det alternativet, vilket hedrar honom enormt mycket. Han lockades istället av AIK:s satsning och valde att flytta tillbaka norrut. Resten är historia och med Andreas Hadelöv mellan stolparna nådde vi äntligen Elitserien.
Och där har vi blivit kvar, och ett av nyckelorden har varit kontinuitet. Under de femton åren som AIK nu har befunnit sig i högsta serien har vi bara haft elva målvakter, vilket får ses som få i en hockeyvärld som vanligtvis är mycket ombytlig. Vi kommer nu att titta på dessa målvakter och ställa tre lite provocerande fråga/målvakt, där den sista frågan är om målvakten i fråga kanske är lite speciell. Avslutningsvis lite skön målvaktsstatistik.
Andreas Hadelöv:
Var det verkligen rätt att satsa på Andreas när vi gick upp 2006, då vi hade möjligheten att få hem Backlund?
En romantiker hade naturligtvis valt att ta hem vår förlorade son och för evigt tacka Hadelöv för hans fina insatser. Och vi är ju romantiker och hade garanterat gjort det valet där och då, men nu sitter vi ju inne på facit och faktum är att Andreas gjorde sex Elitseriesäsonger för Skellefteå och bland annat tog oss till två finaler. Kalla fakta som är omöjliga att bortse från och hur lokalpatriotiska vi än må vara, så var det rätt beslut av AIK.
Men blev han inte kvar lite för länge?
Gudarna ska veta att Hadelöv hade sina kritiker. Han var för liten och han blockerade pucken i onödan i tid och otid. Vi har dock väldigt, väldigt svårt att känna att han blev kvar för många säsonger. Han tog oss, som sagt, till två finaler, även om han 2011/12 agerade backup åt Joacim Eriksson. Det var också enda säsongen som han hade en räddningsprocent under 0.900. Snarare hade han fått stanna och vunnit ett SM-guld.
Var inte Andreas Hadelöv lite speciell?
Ja, det måste vi nog säga. Han var väldigt hetlevrad och blev en annan människa bakom masken. Andreas var också mycket taktiskt intresserad och deltog gärna i diskussioner om speltekniska detaljer som rörde både försvars och anfallsspel.
Dave Stathos:
Vad gjorde han här egentligen?
Frågan är högst befogad med tanke på hur pass dålig han var. AIK:s budget tillät en backup till Hadelöv, och valet föll på Dave Stathos. Han hade samma agent som Brett Harkins och de hade spelat tillsammans i HIFK. Naturligtvis hade Brett snackat upp Skellefteå, men finska ligan håller lägre klass och Dave var inte tillräckligt bra för Elitserien. Det korta svaret på frågan är nog att Peo Larsson inte hade så mycket koll, utan gick på agentens och Harkins ord.
Han hävdade själv att han alltid annars varit förstavalet. Stämmer det verkligen?
Vi har backat bandet och tittat på hans tidigare säsonger och klubbar och det är faktiskt som han själv säger. Bortsett från säsongen 04/05 (då han spelade med Harkins...) har han alltid varit den målvakten, av honom och hans kollega, som spelat flest matcher varje år. En oväntad och obegriplig information med tanke på hur pass dålig han var här.
Var inte Dave Stathos lite speciell?
Ja, det tycker vi. Utan att riktigt kunna sätta fingret på hur, men Stathos var en skön person som idag arbetar som målvaktstränare.
Nicklas Dahlberg:
Var han inte förtjänt att få fortsätta med förstaspaden då han gjorde succé när Hadelöv skadade sig 2008/09?
Problemet var inte Dahlbergs spel när han fick hela ansvaret under Hadelövs skadeperiod. Problemet var hur det blev när Andreas kom tillbaka. Då sjönk Nicklas Dahlberg in i någon sorts komfortzon där han inte trodde mer om sig själv än att han skulle återgå till att vara reservmålvakt, vilket han per automatik då blev. Egentligen var det ett gyllene läge att ta chansen, men han gjorde inte det.
Borde han inte ha lämnat AIK tidigare?
Det borde han helt klart ha gjort. Sammanlagt blev det fem säsonger då han mestadels öppnade båsdörren och även om vi kan hitta anledningar till varför han stannade de första åren (junior, Elitserieavancemang, förhoppningar) så tycker vi att han borde ha stuckit efter 2008/09, då det blev som vi beskrev ovan. Men vi gissar att han gav det ett år till med målet att peta ner Hadelöv från tronen. Det blev sju matcher det året.
Var inte Nicklas Dahlberg lite speciell?
Ja, och han var inte jättesugen på att träna stenhårt utan hoppades att hans talang skulle räcka till. Således tog det några år innan Pumba (fisar av vitt bröd-karaktär?) insåg vilket jobb som krävs för att nå sin fulla potential.
Joacim Eriksson (bilden):
Sidledsförflyttningarna?
De är minst sagt värdiga ett eget, långt inlägg, men vi snabb-avhandlar dem här. När man flyttar från stolpe till stolpe är ju tanken att man ska stanna vid stolpe nummer två. Eriksson kunde dock glida vidare, en eller flera meter. Vi har ingen statistik på hur många baklängesmål det renderade i, men det gav ett mycket osäkert intryck och vi litade aldrig fullt ut på honom.
Var det befogat att han guldmålades 2013?
Målvakten är ju som bekant halva laget och hans statistik (bland annat GAA: 1,06) var helt sanslös, men vi som följde laget under hela säsongen och inte bara tittar på siffror kan säkert komma på tio andra namn som kunde ha gått före. Vi ska dock inte vara för hårda med Eriksson, som ju är en svartgul guldhjälte, så helt fel var det väl ändå inte att han fick den äran.
Var inte Joacim Eriksson lite speciell?
Absolut. Bara att plocka med högern är ju udda och avigt. Men även hela hans väsen hade lite udda personlighet över sig.
Markus Svensson:
Hur kunde AIK välja att satsa på honom?
Svensson var hånad i hela hockey-Sverige efter några rejäla magplask i Solna-tröjan och det var utlåningar till både höger och vänster. Men Krister Holm såg någonting och vi var trygga med Joacim Eriksson som förstekeeper. Ingen större ekonomisk chansning heller och med facit i hand är nog Markus Svensson en av AIK:s bästa värvningar, sett till prislapp och utfall.
Var det verkligen smart att flytta till KHL?
Nja, för att maximera sin egen karriär hade det kanske varit smartare att stanna kvar i AIK och få tillgång till en riktig målvaktstränare och även för trygghetens skull. Men ett hockeyliv är kort och det gäller att dra in så mycket kosing som möjligt. Svensson har aldrig varit en bättre målvakt än vad han var i AIK och han har aldrig tjänat så mycket pengar som han gjorde i Ryssland.
Var inte Markus Svensson lite speciell?
Mycket speciell. På vår lista över bevis på det har vi de ständiga vredesutbrotten på träning, ritualerna under match och hela hans persona, som är ganska skum.
Erik Hanses:
Hur mådde han egentligen?
Vi gissar att Hanses har haft ganska många downperioder i sina dagar. Och då pratar vi inte bara i hockeylivet, utan generellt, men vi fokuserar på hockeyn. Hit kom han med förhoppningar om att utvecklas i Sveriges bästa lag och på sikt bli en riktigt bra målvakt. Det kändes aldrig som att han tog de där stegen och grundtryggheten saknades under hela hans tid i AIK.
Är ändå AIK-tiden, time of his life?
Ja, det tror vi. Han fick vinna ett SM-guld och på nära håll se Sveriges bästa lag och spelare spela en otroligt fin hockey. Hanses blev väl omhändertagen och gavs egentligen rätt många chanser att visa upp sig. Jämför vi med hans andra klubbar så har ju faktiskt samtliga huserat i Hockeyallsvenskan.
Är inte Erik Hanses lite speciell?
Ja, det är han och det har nog både gynnat honom och legat honom till last. Han reser sig alltid efter motgångar, men har svårt att nå sin fulla potential.
Henrik Karlsson;
Var han ens intresserad av oss?
Definitivt inte! Skellefteå AIK var ett kort projekt (som blev kortare än väntat) som enbart handlade om hur mycket pengar han skulle kunna tjäna nästa säsong. Hade han varit med hela vägen till guld har vi svårt att tro att han hade glatts med fansen och föreningen, utan det mesta hade nog handlat om honom själv. Minns han ens namnet på sina gamla lagkamrater i AIK?
Vad låg bakom den snabba flytten till KHL?
Drömsvaret är ju att AIK snabbt ringade in vad det var för typ som de hade fått på halsen, men iskallt väntade in en ekonomiskt gynnsam lösning och därefter inte ångrade en sekund att Karlsson fick lämna. Sanningen är nog snarare att Markus Svensson var enormt bra och det var oförsvarbart att sitta inne på två förstamålvakter. Oavsett vad, så skedde uppbrottet i samförstånd.
Var inte Henrik Karlsson lite speciell?
Han var jättespeciell. Det som aldrig nämns är att han ju var en riktigt bra målvakt, men krampanfall och en uppenbart negativ attityd överskuggar det.
Joni Ortio:
Varför stortrivdes han så?
Eftersom han är en god människa som hamnade på Sveriges bästa plats, i Sveriges bästa lag och med Sveriges bästa publik. Han fick spela hur mycket han ville och han var 5801 personers bästa och enda vän. Klarar man att bära allt det på sina axlar är det klart att man stortrivs. Ortio hade också haft några svajiga år med begränsad speltid, så det var skönt att komma till en trygg plats.
Ångrade han inte kontraktsförlängningen?
Man ska ju inte ångra det man gör, så det är klart att han svarar nej på den frågan. Och när man väl har skrivit på ett kontrakt kommer ju inte agenten att ringa och berätta hur många miljoner man skulle ha tjänat i Spartak Moskva. Netto. Om nu pengar är allt här i livet? Ortios andra säsong gav en SM-final, minnen för livet och ett lukrativt KHL-kontrakt ett år senare.
Var inte Joni Ortio lite speciell?
Det var han säkert, men av våra målvakter under senare år känns han ändå ganska normal, även om han också förmodligen har en del målvakts-tics för sig.
Mantas Armalis?
Är han så vansinnigt snygg egentligen?
Ja, men visst är han det. Modellsnygg med markerade kindben och en frisyr att döda för. Nu har han ju lyckats kombinera sitt yrke med en väldigt stimulerande och ekonomiskt givande hobby. Frågan är om hans plånbok hade varit ännu fetare om han satsat allt på modellandet och helt och hållet struntat i hockeyn. Vi har för dålig insikt i vad manliga modeller kan dra in.
Ville han ens spela matcherna då självförtroendet var så långt nere på botten?
Det är frågan det. Naturligtvis intalade han sig det, men det måste ha funnits en gnagande känsla av att det här kommer att gå åt skogen. Ingen vill ju vara en belastning för sig själv eller sina lagkamrater, även om Armalis hoppades att allt skulle vända och att han skulle hitta tillbaka till vem har var. Inget ont om honom som lagkamrat och vi har ju också fått se hans rätta jag igen i Djurgården.
Var inte Mantas Armalis lite speciell?
Mantas var speciell. En känslig själ som inte for väl av att inte kunna bidra på det sättet som han hade önskat.
Gustaf Lindvall:
Fanns det skäl att misströsta då inga egna målvakter fick chansen i AIK?
Filip Gustavsson angav ju det som anledning när han tidigt flyttade till Luleå. Där kom det upp juniormålvakter, men aldrig i AIK. Lindvall tyckte nog att det var tufft att se lagkamrat efter lagkamrat i juniorlaget byta omklädningsrum och skriva a-lagskontrakt, så nog fanns det skäl att tvivla på om han någonsin skulle få chansen. Nu visade han upp ett enormt pannben och tog en annan väg till samma plats.
Har KHL/NHL-tåget gått?
Vi gissar att det har det. Förra säsongen var väldigt speciell då han nästan spelade varje match och var inne i bubblan på ett sätt som få har varit. Trettio år är ju ingen ålder på en målvakt, men det kommer fram extremt många unga, svenska målvakter som också slåss om kontrakten i de större lagen. Lindvall har två år kvar på sitt nuvarande kontrakt och trivs bra där han är.
Är inte Gustaf Lindvall lite speciell?
Den ende av dessa målvakter som vi ställt frågan till och hans svar var att andra tycker nog det och själv svarade han att det kanske är så, så nog är även han lite speciell.
Arvid Söderblom:
Är Skellefteå AIK bara ett skyltfönster mot nya mål?
Söderblom känns som en fin kille, som naturligtvis vill ta sig så långt som möjligt under sin karriär. Men han är inte en person som beräknande använder Skellefteå AIK som en språngbräda mot större lönekuvert, utan fokus ligger på att utvecklas och vinna här. Sen får vi se var båda parterna står när det är dags för nya kontraktsförhandlingar 2022.
Kommer han att fortsätta spela bra då han får spela så pass lite?
Det återstår att se. Precis som de flesta målvakterna mår han som bäst när han får spela som mest. Nu har Söderblom i alla fall fått visa upp sig och sina kvaliteter, och det är inget snack om att han är en målvakt att lita på. Rimligtvis kommer han att få spela mer än 30% av matcherna från och med nu, vilket kommer att stärka honom ytterligare.
Är inte Arvid Söderblom lite speciell?
Gustaf Lindvall säger ju att folk tycker det. Det vill säga att målvakter är lite speciella, så vi räknar med att det även gäller Arvid Söderblom.
Avslutningsvis lite målvaktsstatistik. Vi bjuder på tre topp tio-listor som innehåller våra målvakters antal matcher, GAA (goals against average), SV% (räddningsprocent) och antal hållna nollor i AIK. Alla siffror gäller grundserien.
Matcher:
1. Andreas Hadelöv, 235
2. Markus Svensson, 127
3. Gustaf Lindvall, 113
4. Joacim Eriksson, 80
5. Joni Ortio, 73
6. Mantas Armalis, 47
7. Nicklas Dahlberg, 42
8. Erik Hanses, 41
9. Arvid Söderblom, 20
10. Henrik Karlsson, 19
GAA:
1. Joacim Eriksson, 1,96
2. Markus Svensson, 1,97
3. Arvid Söderblom, 2,04
4. Henrik Karlsson, 2,13
5. Gustaf Lindvall, 2,16
6. Erik Hanses, 2,19
7. Joni Ortio, 2,30
8. Nicklas Dahlberg, 2,51
9. Andreas Hadelöv, 2,53
10. Mantas Armalis, 2,57
SV%:
1. Joacim Eriksson, 0,925
2. Arvid Söderblom, 0,923
3. Markus Svensson, 0,920
4. Gustaf Lindvall, 0,919
5. Henrik Karlsson, 0,917
6. Joni Ortio, 0,915
7. Erik Hanses, 0,913
8. Andreas Hadelöv, 0,907
9. Mantas Armalis, 0,899
10. Nicklas Dahlberg, 0,898
Hållna nollor:
1. Andreas Hadelöv, 16
1. Markus Svensson, 16
3. Gustaf Lindvall, 11
4. Joacim Eriksson, 8
5. Joni Ortio, 5
6. Nicklas Dahlberg, 4
6. Mantas Armalis, 4
6. Erik Hanses, 4
6. Arvid Söderblom, 4
10. Henrik Karlsson, 3
Kommentarer
Skicka en kommentar