AIK:are vi minns - Mattias Nilimaa

Nilimaa, la-la-la-la-la-la

Nilimaa, la-la-la-la-la-la

Idag backar vi återigen tillbaka till en tid när de flesta spelarna hade en individuell ramsa, oavsett om de förtjänade det eller ej. Mattias Nilimaa förtjänade det definitivt. Nille kom till AIK 2001, under den stora massinvandringen. Han stod, tillsammans med Stefan Klockare och Fredrik Krekula, för ett norrländskt lugn, mitt i all stjärnglansen från offensiva, utländska spelare och supertalanger.

När vi summerar hur den där säsongen blev, så var det bara Nilimaa och Anders Fredriksen som blev kvar av alla de som skrev ett ettårskontrakt med AIK, och kom hit för att känna sig för. Och i ärlighetens namn var det väl ingen annan som vi var speciellt sugna på att behålla. Sammanlagt blev det tre säsonger i Skellefteå för Mattias och i takt med att laget blev bättre och bättre, halkade han ner något snäpp i den interna poängligan.

Men varje år hamnade han bland de tio främsta och snittade ganska precis 25 poäng. Det var kanske inte främst för poängen som han värvades hit, utan Nilimaa var en spelare som behärskade alla situationer och spelformer. För er som aldrig fick äran att se honom i den svartgula tröjan, så kändes det som att vi fick en uppgraderad Nille när Anders Söderberg anlände. Speed, riktningsförändringar och en irrationell spelstil.

Skellefteå AIK blev den sista elitklubben och idag har han rotat sig i stan. Åsikter har han alltid haft och på sociala medier drar han sig inte för att ha åsikter om politik, skola och om den moderna hockeyn. Utan att avslöja dessa åsikter, så kan vi berätta att han växte upp som Kiruna AIF:are, med allt vad det innebär. Vi fick tag på en nyligen hjärtopererad Mattias Nilimaa.

Hur kommer det sig att du valde att komma till Skellefteå AIK?

Jag hade spelat en halv säsong i HV71 och var rätt less på hockeylivet om jag ska vara ärlig. Om jag minns rätt så ringde Gunnar Eriksson en sommardag och frågade om jag var intresserad. Min fru och jag tyckte att det skulle vara trevligt att flytta norrut och fick ett bra intryck av Skellefteå. Vi tänkte stanna ett par år och sen flytta till Linköping, men vi är kvar än.

Hur var den där första säsongen, med så många nya spelare?

Det var en rolig säsong. Jag fick tillbaka glädjen med att spela hockey. Vi hade ett lag med härliga profiler och så upptäckte jag vilket intresse det fanns runt AIK, vilket bara gjorde det ännu roligare att spela. Jag har bara goda minnen kvar, men så är det nog med oss alla? Det jobbiga glömmer man bort.

Hur upplevde du den rådande rivaliteten med Björklöven?

Jag älskade matcherna! Det påminde mig om rivaliteten mellan Kiruna AIF och Kiruna IFK. Idrott när det är på riktigt, när poäng är sekundärt och ära och heder står på spel. Jag kommer inte att glömma bort när Santeri Heiskanen, efter att jag hade retat honom en period, körde över mig fullständigt och fick matchstraff. Efter matchen sa han något i stil med "liten bil ska inte åka på stor långtradare".

Din tredje säsong gick ni till Kvalserien och föll på målsnöret. Vad hände egentligen?

Nä, fy fan. Det där vill jag inte ens minnas. Vi hade en fin chans mot Hammarby, men pallade inte med trycket. Klint i mål storspelade och vi sög. Mot Leksand borta missade jag ett friläge. Sorry alla!

Var det aktuellt att spela fler säsonger i Skellefteå? 

Jag fick inget nytt kontrakt så det var inte aktuellt, men nu när jag får chansen att lägga ut orden vill jag passa på att tacka för allt stöd jag fick då och under mina tre år i AIK. Det var otroligt fint att så många uppskattade mina insatser i klubben. Även om jag aldrig fick vinna något så är mitt avslut här något som jag uppskattar väldigt mycket.

Om jag påstår att den största delen av ditt hockeyhjärta, bortsett från Kiruna, finns i Linköping. Har jag rätt då?

Nja, min moderklubb är Kiruna AIF. Den klubben är alltid nummer ett, men efter det så är Skellefteå och Linköping närmast hjärtat. Jag retas mest med folk när jag gapar om LHC. Skelleftebor är roliga att reta.

Vem var den bästa spelaren som du spelade med i Skellefteå AIK?

Det är en svår fråga. Bäst då eller blev bäst? Jimmie Ericsson kanske är den som blev mest framgångsrik av de som jag spelade med. Den som var bäst då är svårt att säga. Jag väljer Johan Åkerman, även om han hade en tendens att mygla i golf. Eller Pär Mikaelsson. Eller Näsvall. Äh, jag vet inte.

Hur ser du på dagens hockey? 

Väldigt kluven. Å ena sidan är hockeyn lite tråkig. Kampmomenten är för få. Det är för många matcher och spelare hoppar fram och tillbaka. Å andra sidan är spelarna skickligare, mer tränade och kan göra otroliga saker i hög fart.

Hur mår du efter hjärtoperationen? 

Jo tack. Allt har gått  bra och jag mår bra.