AIK:are vi minns - Christoffer Norgren

Det är inte många som har fått äran att vara lagkapten i Skellefteå AIK, och det är faktiskt bara en av dessa som aldrig har gjort ett mål. När vi tidigare granskade vilka spelare som spelat flest matcher i Skellefteå AIK utan att göra mål, så vann Christoffer Norgren överlägset. Han har dessutom sämst plusminus-statistik genom tiderna. Så frågan måste ställas; hade vi klarat oss bättre utan Christoffer Norgren?

Svaret på den frågan blir ett rungande nej. Han kom till AIK 2007 när vi var i stort behov av rutin och trygghet på backsidan. Sondell, Helmersson och Bergquist ansågs inte hålla måttet och vi skulle in med SHL-rutin (Mikael Lindgren var några år för sent ute). In kom Christoffer Norgren som tidigare hade spelat fyra Elitseriesäsonger i Linköping och senast kom från tyska ligan. 33 år gammal och rutinerad så det förslog. 

En underbar spelare att ha inne framför det egna målet i spel i numerärt överläge. En trygg famn i omklädningsrummet. En ledare i gruppen som inte var rädd för att uttrycka sina åsikter och sätta laget före jaget. Christoffer Norgren var den perfekta lagspelaren och sådant syns inte i målkolumnen eller i plusstatistiken. Han var den där lagpappan som vi så väl behövde under etableringsfasen.

Tre svartgula säsonger blev det, varav två som lagkapten. Precis som många andra spelare från de säsongerna var han helt perfekt för sin uppgift, där och då, men när vi skulle ta nästa steg så fanns det inte längre plats för Norgren, vars spelartyp är ganska ovanlig nuförtiden. Han var en ”stay at home defender” med sina styrkor i ett mer statiskt, fysiskt spel. En härlig spelartyp. 

Hur kommer det sig att det blev Skellefteå AIK?

Vi väntade vårt andra barn och jag spelade i Tyskland när Peo Larsson hörde av sig. Satsningen som han presenterade lät intressant och Skellefteå som förening gav ett seriöst intryck. Jag och min fru kommer från Nordmaling, vilket passade bra då vi kunde få lite support med barnvakt med mera.

Hur var det att komma till laget och föreningen Skellefteå AIK?

Laget på den tiden bestod av vådligt etablerade spelare, med bland annat Öberg, Söderberg, Krekula och Hadelöv. Man kände direkt en stark lagkänsla där många hade varit med i laget som tog steget upp till Elitserien. Föreningen gav som sagt ett väldigt seriöst intryck och ambitionerna var höga, vilket genomsyrade den dagliga verksamheten.

Hur stolt var du över att vara lagkapten?

Det var givetvis enormt hedrande, inte minst med tanke på att det hade varit några tunga namn som varit kapten i Skellefteå åren innan. (Wernblom och Renberg)

Vad minns du av Koskenkorvas avgörande mål?

Hela den serien var väldigt speciell då jag hade tillbringat fem år i Linköping och bland annat varit med och avancerat upp till Elitserien med klubben. LHC var topptippade och tog oss nog inte riktigt på allvar till en början, men de insåg snabbt att det skulle bli en tuff serie. Jag tror att den segern i kvartsfinalen gjorde att Skellefteå vågade tro på sig själv som klubb och vågade sikta ännu högre i framtiden.

Kunde du förutspå att Skellefteå AIK skulle bli en sådan maktfaktor?

Att de skulle dominera svensk hockey under så lång tid trodde jag inte, men man kunde ana att det var något riktigt bra på gång då det dök upp gallerbeklädda juniorer som var duktiga på träningarna. Efter att Lasse Johansson tog över som sportchef så märktes det att klubben vävde ihop a-laget med juniorverksamheten och Lasse var inte sen med att byta ut etablerade spelare mot yngre om man inte ställde upp på klubbens nya linje, med bland annat stenhård träning.

Vem var den bästa spelaren som du spelade med i Skellefteå?

Anders Söderberg. Otroligt proffsig och komplett som spelare och kanske den ödmjukaste killen som jag någonsin stött på.

Ingen kunde stoppa pucken vid sargen i offensiv zon, med skridskon, som du. Minns du det movet?

Självklart. Det var liksom bättre att använda skridskon än klubban för att eliminera risken att pucken skulle rinna ut i mittzonen.

I ett tidigare inlägg på bloggen så kom jag fram till att du är den spelaren i Skellefteå AIK, som gjort flest seriematcher utan att göra mål. Minns du om du var nära?

Ungarna tycker att det är väldigt pinsamt att jag inte gjorde ett enda mål på tre säsonger. Men faktum är att jag gjorde ett mål mot Mora borta, men en forward snodde målet av mig. Jag kommer inte att outa vem det är. (Bloggen har grävt och kommit fram till att Norgren hade ett assist mot Mora, och han som gjorde det målet var Lee Goren.)

Vilket är ditt bästa minne från dina tre säsonger här?

Hårfint mellan Koskens övertidsmål och när Jimmie Ericsson skrev en låt till mig och sjöng på en julfest. Men det blir nog övertidsvinsten ändå.