Fortsätt till huvudinnehåll

Tidernas bästa (och sämsta) plusminus

Plusminus-statistiken är inget nytt ämne för oss. Tidigare har vi skrivit ett inlägg om hur den statistiken sett ut i slutspelen. Vi har också gått igenom bäst och sämst plusminus, säsong för säsong. Viktiga siffror, men den ultimata statistiken saknas och det handlar givetvis om vem som har bäst (och sämst) plusminus genom tiderna. Eller i alla fall sedan säsongen 06/07, då det finns tillförlitligs siffror därifrån.

Eftersom vi redan har avhandlat slutspelet, så kommer detta enbart att handla om grundserien. Vi kommer att bjuda på två topp tio-listor över den totalt bästa och sämsta plusminus-statistiken från dessa säsonger. Om det nu behöver förklaras så räknar man antalet mål som man har varit inne på framåt, minus baklängesmål då man varit på isen. Mål i powerplay räknas ej, däremot i boxplay. Insläppta mål i powerplay räknas.

Det finns två sätt att bli framgångsrik i den här disciplinen och det är antingen att vara med och bidra framåt, eller att täppa till bakåt. Det bästa är att delta i både offensiven och defensiven. Powerplay-specialister kan eventuellt komma till korta. 

På den första listan, över de som ståtar med bra siffror, finns nästan inga överraskningar. Men det är mysigt att se de riktigt stora stjärnorna och trotjänarna vara i topp, oavsett vad det handlar om. Det är ju så vi vill ha det. Det är gynnsamt att ha spelat många säsonger i AIK, vilket också är rimligt att det ska premieras. Att ha varit med under de gyllene åren vill vi påstå är ett måste, ifall man vill placera sig högt.

Då är det lite mer komplext när vi kommer till bottenlistan. De flesta har inte gjort så väldigt många säsonger, kanske just på grund av sin svaga statistik. Det syns också tydligt vilka år vi har haft det tufft, vilket har renderat i svag plusminus. Etableringsfasen och Micke Lindgren-åren. Även nuvarande säsong går det ganska tungt i statistiken, något som missgynnar de fyra spelarna som finns med på våra listor och som fortfarande spelar.

De tio med bäst plusminus:

10. Pär Lindholm, +42

140-98

De här siffrorna har Pär skrapat ihop på bara fyra säsonger, utöver några strömatcher som junior. Lindholm är en klassisk tvåvägscenter, som ingick i den totaldominanta ”Olympic line”, 2017/18. Den säsongen var han inne på hela 53 mål framåt, i spel fem mot fem, vilket är den näst bästa noteringen genom tiderna i Skellefteå AIK. Nu när Pär är tillbaka kommer han att klättra på listan.

9. Pierre-Edouard Bellemare, +46

135-89

Även Bellemare är en spelare som arbetar lika hårt i egen zon som i anfallszon. Precis som Pär Lindholm gick han plus under alla sina säsonger i AIK och hans allra bästa år var det sista då han slutade på hela +21. Roligt att hans hårda arbete fortsätter att skörda frukt i NHL.

8. Jimmie Ericsson, +55

282-227

Jimmie som hade sina allra största förtjänster i powerplay, men har också skrapat ihop ett respektabelt plusminus. Han har varit inne på tredje mest mål framåt av alla spelare i AIK någonsin. Vi ska också komma ihåg att han gick en del minus under våra första Elitseriesäsonger. 

7. Niclas Burström, +56

270-214

Som bekant så är vi otroligt taggade på att Burström ska bli den meste AIK:aren någonsin, och om så är fallet kommer han förmodligen att klättra en del på den här listan också. Trots väldigt mycket speltid är han inne på få baklängesmål varje säsong. Hans första år slutade dock på 0-4.

6. Oscar Möller, +59

221-162

Möller har bara gått minus under en säsong och det var under den allmänt svaga säsongen 16/17, då han på grund av sjukdom i familjen endast spelade sexton matcher. Numera tar han som bekant en del extra tekningar i egen zon, vilket ju kan leda till mål i baken.

5. Fredrik Lindgren, +64

351-287

Ingen AIK:are har någonsin varit inne på så många mål framåt som Fredrik Lindgren. Och då ska man betänka att endast sjutton av dessa 351 målen har han gjort själv. Lindgrens styrka ligger snarare i defensiven, men när man loggar så mycket istid som han gör,  blir det en del baklängesmål också. Säsongen 10/11 var han inne på 41 stycken. Näst flest någonsin på en säsong.

4. Bud Holloway, +71

191-120

Nästan det enda som pratas om är Buds offensiva egenskaper, men han hävdade sig väl i det defensiva spelet också. Annars får man inte ihop de här siffrorna. Guldsäsongen 12/13 var han inne på 55 mål framåt, vilket är bäst någonsin i AIK. Ett mycket svårslaget rekord.

3. Erik Forssell, +73

248-175

Vad Erik Forssell pysslade med under den annars så framgångsrika säsongen 11/12 är något av en gåta. Han gick faktiskt plus/minus noll, vilket är tämligen ofattbart. Annars gick han som en klocka och var inne på ganska precis tjugo mål bakåt varje säsong och desto fler framåt. Man kanske tänker att Forre var en defensiv center, men hans offensiv var också vass.

2. Joakim Lindström, +75

316-241

Det kanske är lite överraskande att Jocke är med i toppen även på den här listan, då spelet i egen zon kanske inte är hans främsta signum. De korkskallarna som inte ser hans storhet hävdar också att hans poäng tillkommer i powerplay. Det mest intressanta är dock framtiden. Kommer han att kunna passera ledaren på listan? I skrivande stund ligger han +1 den här säsongen (som inte är medräknad). En siffra han bör kunna förbättra.

1. Erik Andersson, +79

157-78

Helt magiska siffror av Tobbas son. I snitt landar han på +16/säsong och då ska vi betänka att hans två första säsonger inte var så dominanta för AIK:s del. 33-7 under säsongen 12/13 är fantastiskt. Kul med en lite oväntad ledare på en lista, även om vi absolut inte har något emot att Lindström passerar. 


De tio med sämst plusminus: 

10. Fredrik Warg, -11

47-58

Dessa siffror efter att ha spelat i lagets toppkedja under båda sina säsonger. -15 säsong ett då han spelade med Ericsson och Moran, vars siffror var långt bättre. Året därefter gick han +4 då han kamperade ihop med Lindström och Lehtonen. Minst sagt uppseendeväckande.

9. Jesper Olofsson, -12

34-46

Att backchecka var kanske inte riktigt Jeppes grej, även om det inte var något fel på varken skridskoåkningen eller fysiken. Till hans försvar ska vi ändå säga att han gick +/-0 under sin sista säsong här. Kan hans första, svagare säsong ha att göra med att han spelade mycket med Emil Pettersson?

8. Richard Lintner, -13

29-42

Okej, vi var ett bottenlag under Lintners enda säsong här, och han var en spelare med mycket istid. Men det försvarar ju inte att han hade klart sämst plusminus i hela laget. För även om man är en offensiv back med sina främsta kvaliteter i powerplay, så måste man bidra i det defensiva spelet också. Ingen spelare har varit inne på fler mål bakåt under en säsong.

7. Henrik Hetta, -14

23-37

Inga plussäsonger på Hettas konto, och då hjälper det föga att man tacklas hårt, åker fort eller har en helt felfri frisyr när man tar av sig hjälmen. Han gjorde några viktiga mål, inte minst i ett slutspel, men det viktigaste med hockey är ju att man gör fler mål än vad man släpper in, och det gjorde inte AIK med Henrik Hetta på isen.

5. Oscar Lindberg, -15

65-80

Det går inte att skylla dessa siffror på att Lindberg gick lite minus under junioråren. Det gjorde han visserligen, men det stora tappet skedde under hans tilltänkta genombrottssäsong 2011/12, men den säsongen stämde ingenting för honom. Oscars enda plusår är guldsäsongen och då gick han +1.

5. Anders Söderberg, -15

155-170

Han var väl ingen defensivspecialist, Söderberg. Men under åren i Modo gick han oftast plus. I allsvenska topplaget Skellefteå snittade han +20/säsong, men när vi gick upp i Elitserien byttes plus till minus. Man kanske skulle kunna skylla på de första, lite svårare åren, men faktum är att han gick lite minus alla säsonger utom en.

4. Fredrik Krekula, -17

49-66

Det fanns en tid när man störde sig på Fredrik Krekulas långa byten. När övriga på isen bytte gick han till ny attack. Och med långa byten kommer mjölksyra, trötthet och dåliga beslut. Detta ledde till att han faktiskt hamnade på minus under samtliga tre Elitserieåren i AIK.

3. Tobias Viklund, -18

47-65

Under Tobbes första säsong i AIK gick han hårresande -20! Näst sämst var nyss nämnde Fredrik Krekula på -9. Viklund är ett tydligt tecken på att det inte räcker med en oklanderlig fysik, utan det krävs mer. Nu redde det väl upp sig hyfsat med +2 under andra säsongen, landslagsspel och en lång KHL-karriär, även om vi är fortsatt skeptiska till honom.

2. Kent McDonell, -19

41-60

Om man går minus, säsong efter säsong, är det givetvis ingen slump. Visst har Kent gått plus vissa år, som i topplagen TPS och Färjestad, men han har också -18 som kapten i Allsvenskan och Karlskrona. Kent sköt mycket och gärna, men det där med positionsspelet i egen zon var svårt.

1. Christoffer Norgren, -20

53-73

Att som back med egentligen enbart defensiva uppgifter ständigt hamna på minus är inget gott betyg. Under Norgrens tre säsonger var vi inte fast cementerade i botten, utan gick till slutspel varje år. Men det är väl hans totala brister i offensiv zon som gör att han toppar även denna, mindre smickrande, lista.


Vi vill avsluta med att nämna Andrei Nedorost, som gick -9 på 14 matcher.

Kommentarer

  1. Skulle vara kul med en intervju med Roland McKenzie, vad han tycker om, spelet och kvaliteten på Shl, spelet i ligan, och att bo i Sverige

    Skillnad mot Ahl,

    SvaraRadera
  2. Roland McKeown..... ska det givetvis vara

    SvaraRadera

Skicka en kommentar