Stålmännen - flest matcher i följd

NHL är ju mästare på statistik och ett område som är väldigt stort over there, men som sällan nämns i Sverige, är vilka spelare som har deltagit i flest matcher i följd. Det vill säga som aldrig petas, aldrig är avstängda eller skadade. Stålmän som står pall för vad som helst. NHL-rekordet innehas av Doug Jarvis, som mellan 8:e oktober 1975 och 10:e oktober 1987 spelade hela 964 raka matcher. Och faktum är att han varken före eller efter den här streaken spelade en enda till match i NHL.

Det här är inte alls stort i Sverige, och den enda informationen vi hittar med svenskintresse är att Henrik Sedin ligger på tionde plats på ovan nämnda lista med 679 matcher. Men vem bryr sig om NHL, Henrik Sedin eller svenskar i allmänhet? Vi bevakar ju endast Skellefteå AIK:s intressen och redovisar hur våra spelare sköter sig. Dagens tema har du redan förstått. Vilken spelare har spelat flest matcher i följd för AIK?

Vi har valt att fokusera endast på grundseriematcher, eftersom ingen ska behöva lida över att ha ingått i en svag årgång med få slutspels/playoffmatcher. Ett annat problem är att vi under de mest framgångsrika åren, in absurdum, ställde över spelare för minsta skavank. En oklippt tånagel kunde leda till ett par matchers vila för att säkerställa spelbarheten. Skämt åsido, så var det naturligtvis helt rätt att vila småskadade spelare, men det är missgynnsamt i det här inlägget.

Nedan kommer vi att presentera tre olika varianter av stålmän. Först och främst de spelarna som har gjort flest matcher i följd, i grundserien då. Men eftersom vi gärna går på djupet kommer det också att redovisas vilka spelare som gjort flest kompletta säsonger. Det vill säga de som under flera säsonger inte missat en match. Dock behöver inte dessa säsonger vara efter varann följande. Avslutningsvis kommer vi också att kika på de spelarna som aldrig har missat en match för Skellefteå AIK. 

Flest antal grundseriematcher i följd

1. Johan Ramstedt, 196 matcher, 2003/04 - 2007-10-08

Skellefteå AIK:s egen stålman heter inte oväntat Johan Ramstedt. Nästan 200 matcher i följd imponerar. Extra härligt att en av våra egna spelare plockar hem den här prestigefyllda utmärkelsen.

2. Johan Åkerman, 189 matcher, 2001-10-06 - 2006-01-06

Det kändes ett tag omöjligt att vinna matcherna när Åkerman inte var med, men som synes spelade han drygt fyra år i följd utan att vara skadad, så det var sällan panik uppstod. I alla fall av den anledningen.

3. Adam Pettersson, 188 matcher, 2016-11-22 - 2019/20

I Adams fall var det ett ej förlängt kontrakt som satte stopp. Annars hade han nog passerat Ramstedt, även om han drog på sig en skada direkt i Brynäs. Något han knappast hade gjort här.

4. Bud Holloway, 163 matcher, 2011/12 - 2014-03-03

Bud skadade sig aldrig och inte heller inför slutspelet 2014. Däremot fick han stå över för att säkerställa spelbarhet i just det slutspelet.

5. Erik Forssell, 146 matcher, 2008-01-31 - 2010-11-25

Tryggheten själv fanns alltid på plats och i nästan tre års tid fanns han med på isen i varje match. Att ligga rätt i banan innebär ju att inte heller hamna i skade-situationer.

5. Pär Mikaelsson, 146 matcher, 1996/97 - 1999/00

Pär Mikaelsson hamnade dock ofta i sådana situationer. Inte på grund av att han inte listade ut det. Han vräkte sig in i dem för Skellefteå AIK:s bästa.

5. Anders Söderberg, 146 matcher, 2008-12-26 - 2011-01-08

Att åka cirklar runt backarna måste ha skapat stor frustration och hämndlystenhet, men eftersom ingen hann ikapp honom så åkte han aldrig på några smällar.

8. Filip Berglund, 138 matcher, 2017-11-16 - 2019/20

För Berglund gäller samma sak som för Adam Pettersson, även om i det här fallet var det Filip själv som valde att inte stanna kvar i AIK.

9. Ola Stenlund, 108 matcher, 1982/83 - 1984/85

Under Stenlunds tre första säsonger missade han inte en enda match, och förmodligen spelade han fler matcher i följd än så, men precis statistik saknas.

10. Peter Lundmark, 104 matcher, 1983/84 - 1985/86

Likadant för PL. Man ser bara hur många matcher man gjorde varje säsong och det går inte att söka upp match för match. Tiden innan Swehockey.

Flest säsonger utan missade matcher

Johan Ramstedt, 7

En härlig titel för Johan Ramstedt, som var i ständig rörelse på skridskorna och inte var en start och stopp-spelare, vilket innebar mindre risk för grötiga situationer. Sju av tolv helt skadefria säsonger vittnar om en spelare som kanske inte bodde i sarghörnen.

Pär Mikaelsson, 6

Mikaelsson vek aldrig ner sig och skrattade åt ord som att ”Vila för att säkerställa spelbarheten under resten av karriären”. Vila var något man gjorde mellan säsongerna och en trasig rygg eller sargat knä, var bara att ta.

Kent Lindberg, 4

Är man från Burträsk har man säkert fått sin beskärda del av smällar och bygger upp en tålighet. Kent var en klok center som inte heller var oäven kring sargerna. Fyra skadefria år innebär en delad tredjeplats någonsin.

Göran Lindblom, 4

”Sätt press på Lindblom!”, är ord som har sagts i samtliga motståndaromklädningsrum. För fick Göran fritt spelrum gjorde han lite som han ville. Han trivdes väl inte riktigt när det blev närkampsspel och kunde på så vis undvika en del smällar. 

Adam Pettersson, 4

Sett till hela Petterssons AIK-karriär har han inte missat många matcher, efter det att han blev helt ordinarie. Endast elva missade matcher på sina sista sju säsonger. Något som han kan tacka sin goda fysik för.

Johan Åkerman, 4

Vi minns alla rappet som Åkerman fick, i offensiv zon, på hemmaplan. Han släppte handskarna omedelbart och åkte ut i omklädningsrummet. Våra egna prognoser sa att han mest troligt var borta resten av säsongen, men som synes var han tåligare än så.

Erik Forssell, 3

Det var trasiga knän som gjorde att AIK valde att inte förlänga kontraktet med Forssell, men som vi kan se fanns det en historik med skadefria säsonger. Kloke Erik räknade givetvis ut exakt hur hårt han skulle gå in i varje duell, för att undvika onödiga smällar.

Bud Holloway, 3

Holloway tyckte om att gruffa framför mål och var stark i sarghörnen. Jag kan dock inte minnas en enda situation då man tänkte att den där smällen kan leda till en skada på Bud. Vissa spelare hamnar aldrig i de lägena, vilket tyder på god spelförståelse.

Peter Lundmark, 3

PL kände inte av några smällar, utan likt ett vildsvin brunkade han vidare längs sargen. En hög procent muskelmassa var en faktor bakom det agerandet. I kombination med ett rätt så begränsat spelsinne.

Daniel Pettersson, 3

Pettersson var inget fysiskt praktexemplar utan levde på helt andra kvaliteter. Flippmackor hellre än tacklingar. Vika av istället från att gå in i duell. Tre säsonger utan skador blev det, men en del skadefyllda år också.

Ola Stenlund, 3

När Göran Lindblom slog makalösa passningar var det Ola Stenlund som hade grävt ut pucken och tagit en smäll för att gynna laget. Men det skulle mycket till för att den genomtränade kroppen skulle drabbas av skador.

Anders Söderberg, 3

Det fanns säkert de som var sugna på att klistra fast Anders Söderberg som ett frimärke i sarghörnet. Problemet var bara att det fanns inte en back i hela serien som hängde med. Mellan 2006-11 missade han endast tre matcher. 

Jörgen Wännström, 3

Med lår som stockar trampade Wännström runt, runt med motståndarnas backar. Det fanns en grundfysik som gjorde att det skulle mycket till innan han la sig på massagebänken eller gick in till läkaren och klagade. 

Spelare som aldrig någonsin har missat en AIK-match

Randy Heath, 1986-87

Lille Heath tvekade aldrig på att ge sig in i hetluften, men lyckades trots det hålla sig skadefri under den enda säsongen som han var här. 36 raka matcher och han såg med egna ögon hur tuff hans förebild Roland Stoltz var, både på planen och på brandstationen och Randy ville inte vara sämre.

Ulf Hägglund, 1995-97

Det blev bara två säsonger för Uffe Hägglund, som vi gärna fått hit tidigare och behållit längre. Men när han väl spelade för AIK, gjorde han det med besked. Inga missade matcher på två år, men vad hjälpte det när domarna inte ens kunde se att pucken var inne? Hägglund lämnade AIK med ett perfect record.

Dima Tsvetkov, 1996-97

Tsvetkov var som bekant näst intill blind, och såg förmodligen inte listan över vilka som var uttagna till matcherna. Men även om han skulle ha varit (befogat!) petad så hade ingen vågat protestera då han dök upp till samling, då han både var stor och såg lite otäck ut. Det hände att han låg ner och såg svårt skadad ut, men han kom alltid igen. 32 av 32 möjliga matcher.

Mikael Engström, 1996-98

Karriären avslutades i Skellefteå AIK och det innebär per automatik att man avslutar på topp. Dessutom missade han inte en enda match under sina två säsonger och det känns som att han har fortsatt på den inslagna vägen, då jag upplever att han aldrig missar en match i Matchstudion heller. Engström är en nyckelpjäs som aldrig heller missar en sittning kring eventuella nyförvärv. 

Jesper Owensson, 1997-98

En av AIK:s största doldisar, trots hundraprocentig närvaro på isen. Det blev en säsong för Owensson, som dessutom spelat i Björklöven, Vännäs, Clemensnäs och Medle. Och eftersom han hittills inte är nämnd, bjuder vi på hans statistik från den säsongen. 12 poäng på 30 matcher och enkel biljett tillbaka till CRIF.

Björn Lavander, 2000-01

Var man medlem av vår egen Legion of doom, är man gjord av stål. Nu var inte Lavander gjord av stål, utan det kändes snarare som att han hade sirap i benen. Således hann Lavander aldrig riktigt fram, och situationerna var oftast över när han anlände.

Jörgen Sundqvist, 2003-05

Sundqvist ser ut att vara huggen ur sten och den här statistiken talar också för den saken. Trots att han är ganska liten och nätt tvekade han aldrig över att gå in stenhårt i sargduellerna. Under hans tid i Skellefteå gjorde han 92 raka matcher, så chocken var stor då han under säsongen 16/17 i Brynäs bara kom till spel åtta gånger på grund av skada.

André Mattsson, 2004-05

Robuste Mattsson blir inte skadad. Om något så är det han som delar ut propparna som leder till skador. En annan förklaring till hans 46 matcher i följd, är att speltiden undan för undan minskade. Men det är ju inget som syns i statistiken. 

Martin Johansson, 2004-05

Om André Mattsson klarade sig genom att först vara den som gick till attack, hade Martin Johansson en rakt motsatt taktik. Han gick inte in i sargduellerna alls, utan stack på sin höjd in klubban. Ett effektivt sätt att klara sig undan smällar, men det kostade ett brutet tvåårskontrakt.

Jason King, 2006-07

Nu är vi uppe på säsonger som innehåller 55 matcher och trots att King skötte all fysträning och uppbyggnadsträning på egen hand, hemma i Kanada, så kom han väl förberedd. Jag minns honom heller inte som en feg spelare, som gömde sig när det blev tufft spel, utan hatten av för detta.

Kimmo Koskenkorva, 2007-09

Ett annat sätt att undvika skador är helt enkelt att åka ifrån alla. På så vis kommer man undan de värsta situationerna. Det enda som skulle kunna oroa är att snabba muskelfibrer har en tendens att lättare leda till överbelastning. Men Kimmo var en stabil herre, som stod pall för det mesta. För exakt allt under sina två säsonger här.

Brad Moran, 2008-10

Den totala avsaknaden av transatlantisk spelstil låg säkert Moran i fatet då NHL-biljetterna skulle delas ut, men den europeiska hockeyn passade bättre. Då hade han tid att bre sina mackor och hinna undan för framstörtande backar som ville dela ut en tackling. Två hela säsonger utan skadekänning är imponerande.

Mathis Olimb, 2018-19

Det här är mer oväntat. Olimbs signum var ju att vända två eller tre gånger för mycket och på så vis både sänka farten och se till att målchansen rann ut i sanden. Motståndarbackarna var väl nöjda så och utgjorde inget hot, men man kan tänka sig att det borde ha funnits flertalet lagkamrater som gärna hade yxat ner honom.

Edwin Hedberg, 2018-19

Hedberg ska nog tacka sin lyckliga stjärna för att han finns med här. För hade han fullföljt sitt tvåårskontrakt hade han garanterat varit petad i flertalet matcher. Nu fick han bara försäsongen innan han skeppades i väg till Finland och så vidare. Grundfysiken var det inget fel på, så skadefri kan han hålla sig. Det var annat som saknades.