På drygt 300 skrivna inlägg känner vi nog att vi har varit inne och nosat på det mesta av intresse. Men det finns ett, fundamentalt, område som nästan är en vit fläck på kartan och det är juniorhockeyn. Visserligen har vi scannat av våra JVM-spelare och tagit ut ett par dream team av 80- och 90-talister, men ett djupdyk ner i J20 har hittills lyst med sin frånvaro.
Att lägga ett par timmar mitt på dagen på en lördag för att se en juniormatch är långt ifrån det sämsta man kan göra. Har man tur så spelar både J18 och J20 inom loppet av några timmar och då kan man för det humana priset 20kr (gratis om du har säsongskort), ta en titt på nästa generation AIK-hjältar. Det är fantastiskt trevligt att hitta en ny favorit i juniorlaget och följa hans utveckling ända upp till a-laget.
Under the golden years hade vi äran att sitta på första parkett och följa både David Rundblad, Oscar Lindberg och Viktor Arvidsson slå igenom, men det fanns fler russin i kakan. Vissa spelare (Arvid Lundberg och Lars Bryggman) trodde vi aldrig skulle få en så här fin karriär, medan vi pekade ut Adam Svensson (avslutade karriären i Division tre, 2016) som nästa stora stjärna.
Vi kommer idag att göra det enklaste och ofta mest naturliga; berätta om poängkungarna i J20 under de senaste sexton (så långt bak sträcker sig statistiken), men vi kommer också att stanna till hos varje trupp och titta på andra spelare än poänggörarna. Petter Granberg och Martin Lundberg, för att ta två exempel, fyllde ju viktiga funktioner utan att för den skull vara aktuella som poängkung.
Det kommer att visa sig att den som vinner den interna poängligan inte särskilt ofta får en lyckad a-lagskarriär, då de allra bästa spelarna i regel flyttas upp eller i alla fall får speltid i a-laget, och på så vis missar många juniormatcher, vilket innebär att det är svårt att toppa poängligan. I flera fall törs vi påstå att J20:s poängkung är ”the best of the rest”. Här kommer i alla fall ett hyfsat fylligt inlägg om varje säsongs poänggladaste spelare i J20, samt ett par andra guldkorn från varje årgång.
2004/05: Nils Bergström, 11+13, 24 poäng
Poängskörden är egentligen inte relevant, då olika årgångar varit mer eller mindre lyckosamma. Fokus ligger på vem som tog mest poäng, och inget annat, men vi är suckers för statistik. Det känns som att vi skriver om Bergström i parti och minut, men det här visade sig vara fjärde gången som han figurerat på bloggen. Resultatet av hans karriär blev några hyggliga allsvenska säsonger och en i Elitserien.
Poängligan vann han tämligen överlägset och för den breda massan var det här en profillös årgång. Den enda spelaren med rejäla a-lagsmeriter är Tomas Larsson, som sjutton år gammal fick ihop 6 poäng på 18 matcher. Stor skillnad på truppen, jämfört med vad som komma skulle bara några år senare.
2005/06: Anton Lundberg, 15+16, 35 poäng
Anonymare kan ingen vara, än vinnaren av denna skara. Anton Lundberg är en bortglömd spelare som året efter detta återfanns i en ishall någonstans på Teg. Det var också i Björklöven som han skördade sin enda meriter med två allsvenska matcher. Därefter följde ett hattande mellan diverse olika Division ett-klubbar innan han avrundade i moderklubben Lejon.
Själva truppen var nästan identisk med fjolårets och dåtida stjärnor som Simon Bergner och Simon Esseryd var nog aldrig nära en plats i a-laget. Däremot utvecklades Tomas Larsson och gjorde 29 poäng på 37 matcher, samt drog på sig enorma 223 utvisningsminuter.
2006/07 och 2007/08: Erik Karlberg, 18+21, 39 och 20+19, 39 poäng
Fagre Erik Karlberg sågs som en påläggskalv med en mer kreativ spelstil än den dåraktige, aggressive Tomas Larsson, men det visade sig tämligen snart att han var alldeles för mjuk och sammanlagt blev det 20 Elitseriematcher och därefter låneperioder till Piteå och Almtuna. Men mer än så blev det inte. Två år efter sin andra raka poängligatitel i AIK:s J20, la Karlberg ner karriären.
Om vi istället ska ägna oss åt hans mer framgångsrika lagkamrater så dök Martin Lundberg, David Rundblad och Tim Erixon upp redan 06/07 och andra året, då Karlberg tog överlägset mest poäng, var Rundblad tvåa och även Lundberg och Erixon i toppskiktet. Längre ner hittar vi inte mindre än nio blivande Elitseriespelare, varav en femtonårig Adam Larsson.
2008/09 och 2009/10: Oscar Lindberg, 14+19, 33 och 14+23, 37 poäng
Lindberg behöver ingen presentation, men vad som behöver talas om är att 07/08 gjorde han 0 poäng på 1 match, och således exploderade han totalt och dominerade under två år som 18-19-åring. Under den andra av dessa säsonger spelade han dessutom 36 Elitseriematcher, dock med väldigt få minuter/match. Vad som hände sen i Oscar Lindbergs karriär är väldokumenterat.
Att titta igenom de här trupperna gör att man sitter och dreglar när man tänker på vilka magiska spelare som kom fram. Melker Karlsson tvåa i poängligan båda åren, Petter Emanuelsson, Adam Pettersson och Niclas Burström. Petter Granberg 9 poäng på 40 matcher. Nitton spelare 08/09 gjorde Elitseriematcher under karriären och sjutton stycken nästa säsong.
2010/11: Petter Emanuelsson, 21+28, 49 poäng
Förmodligen den bästa juniorkullen vi någonsin haft, sett till vilka spelare som rent teoretiskt hade kunnat spela juniorhockey. Petter Emanuelsson vann poängligan på rekordnoteringen 49 poäng och hade säkert jättekul i ett offensivt, kreativt lag. Efter ett misslyckat NHL-försök hamnade han som bekant i raka motsatsen.
Viktor Arvidsson var en rejäl faktor och smällde in 40 poäng och Rasmus Edström producerade 18 poäng från sin backplats. Den här säsongen spelade våra juniorer hela 280 matcher i a-laget, vilket ledde till att en spelare som Marcus Wallmark hamnade tvåa i interna poängligan och Mattias Granlund fyra. En som sågs som en jättetalang var Oskar Fredriksson, som gjorde 28 poäng, men bara fick spela två Elitseriematcher.
2011/12: Sebastian Selin, 25+22, 47 poäng
Selin gjorde kanonfina 47 poäng, men var aldrig riktigt nära ett a-lagskontrakt. Men precis som vi skrev i inledningen så berodde segern i poängligan på att många spelare i junioråldern var bofasta i a-laget. Likt många andra spelare som inte bedömdes vara tillräckligt bra, hamnade han till sist på sopstationen Björklöven, efter allsvenskt spel i både Almtuna och Pantern.
2012/13 och 2013/14: Sebastian Manberg, 18+23, 41 och 22+23, 45 poäng
På tal om spelare som hamnat på hockeyns bakgård. Det blev inga a-lagsmatcher, utan istället blev det en riktigt gedigen Sverigeresa med stopp i metropoler som Mörrum, Sundsvall, Vimmerby, Hudiksvall och Teg. Eftersom Björklöven under den här säsongen har haft en härlig otur med skador, så tvingades de låna in spelare och då kollade de Eliteprospects efter tillgängliga spelare med förflutet i AIK. Idag är Manberg bäst i laget.
På de två närmaste platserna i poängligan hittar vi Oskar Sundqvist och Jonathan Pudas, och nästa år var Axel Holmström tvåa. Tre spelare med betydligt större meriter än Manberg, så även det här året ser vi att en vinst i interna poängligan inte automatiskt innebär en lyckad seniorkarriär. I övrigt var det backstarkt med Marcus Pettersson, Sebastian Aho och Anton Lindholm med cirka tio poäng var.
2014/15: Jacob Andersson, 12+33, 45 poäng
Den ende backen som tagit hem poängligan. Andersson följde upp förra säsongens 34 poäng. Dessutom var Anton Öhman tvåa och Lövenpolarna spåddes en ljus framtid. I Anderssons fall flyttade han hem för att utvecklas i sin egen takt. Tillbaka i AIK, men det vill sig inte riktigt och frågan är i vilken allsvensk klubb han återfinns nästa säsong.
Av de sju främsta poängplockarna hamnade hela sex stycken i Löven, så vi lämnar den här truppen.
2015/16: Linus Lindström, 14+30, 44 poäng
Har man aldrig sett Linus Lindström under han juniortid kan jag förstå att man misstror den här statistiken. Under hans säsonger i a-laget har han ju främst visat upp defensiva egenskaper, även om han blixtrar till ibland och säsongen 19/20 gjorde 20 poäng, vilket är helt klart respektabelt. Återstår att se om han någonsin kommer tillbaka till 15/16:s poängmakande.
Tittar på resten av poängligan, så är det många kända namn i toppen, bland annat Filip Berglund och Tim Söderlund samt Andreas Wingerli som gjorde finfina 31 poäng på 23 matcher. På åttonde plats hittar vi John Lackdal, med ett skönt namn och han slutade efter juniortiden i AIK, men comebackade en säsong i Tidaholm.
2016/17: Khalid Ibrahim, 16+15, 31 poäng
Juniorkullarna var sämre nu och det var en avig, men försiktig Ibrahim som fick ett par a-lagschanser, men var ingen spelare för SHL. Så småningom blev det spel i klassikerlagen Tyringe och Mörrum, där han vuxit fram till en habil poängproducent på Division ett-nivå.
På fjärde plats i poängligan hamnade Linus Andersson, numera Djurgården och både Albin Eriksson och Jonathan Berggren gjorde mer än tio poäng. Men allra mest intressant var Pär Mikaelssons son Ludvig, som vi hade stora förhoppningar på, men som var en squad player med 4 poäng på 43 matcher, från sin backplats.
2017/18: Jonathan Berggren, 18+39, 57 poäng
Berggren var överlägsen och vann interna poängligan med hela sjutton poäng före Linus Andersson. Dessutom slog han Petter Emanuelssons tidigare rekordnotering med åtta poäng. Mycket en frukt av att det här laget inte hade alls samma bredd som tidigare årgångar och Jonathan Berggren kände säkert att det var upp till honom om det skulle bli mål och poäng.
Det här var en svag årgång och bortsett från trion Berggren, Andersson och Eriksson var det ganska tunt. Längre ner i poängligan hittar vi dagens a-lagsspelare Adam Wilsby och Albin Sundsvik.
2018/19: Albin Sundsvik, 17+24, 41 poäng
Sundsvik gjorde en liknande poängresa som Oscar Lindberg gjorde tio år tidigare, med en ökning från 6 till 41 poäng och storstilad vinst i poängligan. Man kan förstå Linus Anderssons frustration, då han för tredje året i följd levererade mycket poäng i juniorlaget, men aldrig erbjöds ett kontrakt. Simon Robertsson stod för 2 poäng på 4 matcher och säsongen efter spelade han i SHL.
2019/20: Kenneth Pappalardo Gullbrandsen, 12+24, 36 poäng
Förste utländske spelare att vinna juniorlagets poängliga, även om Markus Schlacher var med i toppen för knappa femton år sedan. Eftersom många av spelarna i den här truppen fortfarande är juniorer, så är det svårt att lyfta fram någon särskild, ur ett retrospektiv, men vi är nyfikna på både Elias Stenman och Måns Forsfjäll.
Kommentarer
Skicka en kommentar