Fast jag undrar hur många som verkligen minns honom. Det blev ju bara en säsong och under den enda säsongen var han ganska mycket skadad. Det här var 98/99 och året då Daniel Olofsson och Jonathan Hedström bildade en superkedja med Pär Mikaelsson och där bakom var Fredrik Svensson vår bäste back, även om poängskörden var blygsam (1+4). Att Jonte var förlorad kändes givet, men Svensson trodde man att vi skulle få behålla, med tanke på att skadorna hindrat honom från att visa upp sig.
Men Luleå, som alltid sett upp till Skellefteå, scoutade honom väl och lyckades locka honom uppåt, både geografiskt och divisionsmässigt. Fjorton år senare skipades rättvisa då Svensson var på den förlorande sidan i SM-finalen mellan AIK och Luleå. Under de åren hann Fredrik Svensson med att spela Elitseriehockey även i Leksand, Södertälje och Solna. Utöver det också proffsspel i Finland, Tyskland och Schweiz. En hockeyvagabond som tog sina första ordentliga skridskoskär i Skellefteå AIK.
23 år gammal flyttade han hit efter att ha haft en extremt hattig föregående säsong med spel både i Hammarby, Malmös J20 och en match i Espoo i SM-liiga. Svensson var en tuff försvarsspelare som kunde vara ganska elak, vilket han bland annat visade i jätteslagsmålet mellan AIK och Södertälje 2010, då han gav sig på Oscar Lindberg. Kanske inte den mest klassiska AIK:aren, men alla är värda att nämnas.
Hur kommer det sig att det blev Skellefteå?
Det var Skellefteås nye tränare Johan Schillgard som hörde av sig och undrade om jag ville flytta med upp till Skellefteå. Bakgrunden var att Schillgard var tränare i Malmös J20 där jag spelade några matcher året innan, när jag inte tog plats i Malmös a-lag. På den vägen var det.
Du drabbades av en del skador, men minnesbilden är att du gjorde en bra säsong. Hur summerar du din tid i Skellefteå?
Jag tycker att det gick helt okej, men jag hade stora problem med ljumskar och höftböjare och missade stora delar av säsongen. Missade nog hälften av matcherna och då är det svårt att hålla en hög, jämn nivå.
Det sved när du flyttade till Luleå. Övervägde du att stanna?
Jag hade ett 1+1-kontrakt och tanken var helt klart att fullfölja det. Så visst var planen att stanna. Men samtidigt strävade jag mot Elitserien och när chansen kom valde jag att ta den.
Fanns det några andra Elitserieanbud?
Nej, det var bara Luleå som hörde av sig.
Hur mådde Skellefteå som förening när du var här?
Den mådde bra och var väldigt välskött. Pea Israelsson höll i spakarna redan då. Tror att det var då som satsningen mot eliten började, om jag inte minns fel.
Skellefteå utvecklades mycket under kommande år. Var det något som gick att förutspå?
Den säsongen som jag var där kändes som lite av ett startskott. Det pratades om att det skulle satsas, så visst hade jag koll på att det var på gång. Men att de har kommit dit de är nu, är galet bra.
Vem var den bästa spelaren som du spelade med i AIK?
Jag tycker att Pär Mikaelsson var den som stod ut mest. Dick Burlin på backsidan. Jonte var också jäkligt rivig och gjorde en bra säsong.
Finns det kvar något hjärta i Skellefteå, när du bara spelade en säsong?
Det var svårt att glädjas åt gulden när man själv befann sig på den förlorande sidan. Men jag trivdes bra i Skellefteå och hade en rolig säsong där, så jag tycker i efterhand att de förtjänade framgångarna. Det fanns mycket bra folk i föreningen och en fin sammanhållning.
Vad gör du nuförtiden?
Jag sitter i kundtjänst i Tradeport. Vi säljer våra egna arbetsskor till återförsäljare. Jag är även assisterande tränare i Djurgårdens damlag i ishockey. Dessutom är tanken att jag och ”Bagarn” Andersson ska fortsätta att åka runt och föreläsa, framförallt för SHL-lagens hockeygym, om spelmissbruk och andra utmaningar som man kan stöta på under en hockeykarriär.
Kommentarer
Skicka en kommentar