Arton år gammal ställde sig Johan Backlund i AIK:s mål första gången. Han hade aldrig representerat någon annan förening (möjligen något år i Morön i Björnligan) och hade livet varit helt perfekt hade han aldrig heller flyttat härifrån. Det var inte vem som helst som Johan skulle konkurrera ut. Dick Andersson hade stått i det där målet mer än tio år, och det var ovanligt att backup-keepern fick matcher annat än när Dick var skadad eller sjuk.
Vi hade lärt oss att det var illavarslande när reservmålvakten skulle stå. Försvaret litade inte riktigt på honom och inte vi på läktaren heller. Men det var också enkel matematik att Dick inte skulle kunna spela hur länge som helst och man hade ju hört talas om att den där Backlund var en stor talang. På den tiden var det extremt ovanligt att juniorer lyckades etablera sig i a-laget och dessutom var målvaktsposten extra känslig.
I inlägget ”målvaktskarusellen 99/00” beskrivs alla turerna kring värvningen av Gaber Glavic, Dick Anderssons flytt till Björklöven och hur vi lärde oss att lita på Johan Backlund. Dick kom ju tillbaka och tog förstaspaden, men Backe fick ändå tolv matcher och när Andersson skadade sig nästa säsong stod Backlund mer än dubbelt så många matcher och maktskiftet var ett faktum.
Det här var en rolig tid med AIK på kraftig frammarsch och extra kul var det att ha en ung, egen produkt som skulle vara helt redo för Elitserien när vi kom dit. Om vi kom dit. Tyvärr orkade han inte vänta utan lämnade oss redan som 22-åring för locktonerna från den högre divisionen. Det var kanske rätt drag för sin egen skull, men helt rätt blev det inte. 03/04 spelade han i Leksand och stod i mål i den där matchen.
Säsongen efter befann han sig i Allsvenskan, men i ett konkurrerande lag (Leksand) och när vi gick upp i Elitserien valde han Timrå före oss. Man kan väl argumentera för att Backlund blev landslagsman och fick chansen i NHL, men för oss fans är det inte viktigt. Det viktiga är Skellefteå AIK. Cirkeln slöts till sist 2016, när han kom tillbaka som tredjemålvakt och till och med fick spela i SM-finalen mot Frölunda. Vi hade ju helst sett att den där cirkeln hade målats konstant och att penseln aldrig hade lyfts.
När kände du att du hade möjligheten att bli en riktigt bra målvakt?
När jag kom med i juniorlandslaget var det ett kvitto på att man tillhörde de bästa i sin årskull, så det var nog då.
Hur var det att flyttas upp till a-laget och kampera ihop med Dick Andersson?
Jag fick chansen att vara med lite grann som reservmålvakt under mitt sista juniorår och det var jättehäftigt att se och lära från Dick som man hade sett upp till när man var liten.
Vad hände egentligen när Dick drog till Löven och Gaber Glavic kom?
Tror att Dick pluggade och valde Löven därför. Det var mitt första år under kontrakt med a-laget. Det tog inte så lång tid innan Dick var tillbaka och fick överta Gabers utrustning och spela med den resten av säsongen.
Kändes det svårt att lämna AIK för Leksand?
Ja, AIK är ju min moderklubb och vi nådde Kvalserien för första gången på länge, så det kändes ju lite trist. Men jag ville prova på om jag hade kapaciteten att spela i Elitserien, så därför blev det Leksand.
Hur var det att spela mot AIK den där matchen 2004, då de hade chansen att gå upp?
Det var en konstig upplevelse. Men vi bestämde oss som lag för att gå ut och göra vårt jobb och inte göra någon plattmatch eftersom vi inte hade något att spela för, för vår del.
Varför kom du inte tillbaka 2006, då du valde Timrå?
Första tanken var att jag ville flytta hem, men sen när Timrå visade intresse och sa att de ville satsa på mig som förstemålvakt så kändes Timrå bättre för min utveckling. Det dröjde också innan jag hörde något från AIK. Hadelöv hade ju tagit upp dem i Elitserien, så det var väl ingen förstemålvakt som de letade.
Har du haft tillfälle att flytta hem till AIK senare under karriären?
Lasse Johansson hörde av sig sommaren 2013 och visade intresse, men då hade jag dagen innan tackat ja till Vitiyaz i KHL, men det hade inte hunnit bli offentligt.
När du väl kom tillbaka 2016, hur hade föreningen förändrats jämfört med när du lämnade?
Det går inte att jämföra. Det hade hänt jättemycket med ny arena, alla framgångar och så vidare. Jag har ju följt deras resa från sidan och när jag kom hem igen så var allt jätteproffsigt.
Vilken spelare under dina år i Skellefteå var svårast att rädda skott från på träning?
Pär Mikaelsson. Han hade ingen hook på klubban, utan spelade med rakt blad, så hans skott var svåra att läsa.
Kommentarer
Skicka en kommentar