Det fanns en tid då alla som någonsin hade Elitseriemeriter innebar en garanterad förbättring av truppen. Då spelade det ingen roll att Daniel Hermansson (i det här fallet) inte hade platsat i Leksand och hamnat i Arboga istället. Överlag innebar nya spelare en hype och ett mentalt uppsving för oss fans. Den samlade tron var att gräset var grönare på andra sidan. Daniel Hermansson var således en kanonvärvning!
Hermansson hade länge setts som en stor talang och han hade spelat i samtliga årgångar av pojk- och juniorkronorna och även spelat JVM 2002. Elitseriedebut som artonåring i Leksand och Daniel var en del av den gyllene generationen som skulle skapa nya framgångar i Dalarna. Den storsatsningen gick i stöpet och Hermansson och många av de andra tilltänkta Leksandsstjärnorna hamnade i AIK istället.
2003 värvades Daniel Hermansson hit i en paketdeal där även Jörgen Sundqvist ingick. Bara någon dag efter det att värvningen offentliggjorts skapade hans bror eller någon annan släkting en användare på Hockeykultur och berättade där vilken typ av spelare Daniel var och avslöjades också att han gick under smeknamnet ”Draken”. I efterhand var detta utspel det roligaste som hände kring Daniel Hermansson.
För det blev ingen större succé. Under försäsongen beskrevs han av Ulf Taavola som en mönsterbrytare och det tillsammans med fin skridskoåkning gjorde att våra förhoppningar var ganska höga. 21 poäng på 42 matcher är facit och det var väl inget någon var särskilt nöjd med. Till slut blev han Elitseriespelare, men vi är bara intresserade av tiden i Skellefteå.
Varför blev det Skellefteå?
För det första var Skellefteå ett topplag som hade stora ambitioner att ta nästa steg, vilket tilltalade mig. Sedan kände jag både Jörgen Sundqvist och Pontus Petterström från juniortiden i Leksand, så valet var enkelt när Skellefteå visade intresse för mig.
En högerfattad mönsterbrytare. Så beskrev Ulf Taavola dig. Håller du med om beskrivningen?
Jag tycker att den beskrivningen stämmer rätt bra, men jag skulle vilja lägga till att jag alltid jobbade hårt.
Varifrån kom smeknamnet ”Draken”?
Haha! Oj, det smeknamnet används inte längre. Nu är det ”Hempa” som gäller. Storyn är att vi började kalla varandra för djurnamn i Leksand och då blev det Draken för mig.
Hur summerar du din säsong i Skellefteå?
Den började rätt bra och egentligen var jag nöjd med mitt spel fram till jul. Bland annat gjorde jag hattrick i premiären mot Teg. Efter jul gick det tyngre och jag skadade mig i playoff-serien mot Växjö och då tog min säsong slut.
Var det aktuellt att förlänga kontraktet?
Jag trivdes grymt bra och hade gärna stannat kvar, men Skellefteå valde att gå vidare med andra spelare så det fanns ingen plats för mig.
Vilken lagkamrat var du mest imponerad av?
Det fanns många skickliga spelare i laget den säsongen. Jag var imponerad av Åkermans förmåga att styra spelet, trots tveksam skridskoåkning. Jimmie Ericssons utveckling i slutet av säsongen är också något som jag minns. I slutet dominerade han.
Hur kommer det sig att du valde nummer 39?
Jag valde nummer 39 för att jag tyckte att det var ett coolt nummer, vilket det också är.
Tio år senare vann Skellefteå AIK dubbla guld. Gläds man åt det som före detta spelare?
Självklart gläds man åt gulden. För fansen som gav allt och stöttade laget, för alla som sliter för föreningen och för spelare som man spelade med under min tid där.
Kommentarer
Skicka en kommentar