Fortsätt till huvudinnehåll

AIK:are vi minns - Andreas Paulsson

Truppen som tog oss upp i Elitserien bestod av en del äldre spelare med stor rutin från spel i högsta serien (Wernblom, Öberg och Hadelöv). Yngre spelare som siktade mot högre höjder (Sondell och Falk). Dessutom hade vi stomme spelare som funnits i AIK under många säsonger (Åkerman, Lindgren och Ramstedt). Utöver det hade AIK under de senaste åren nått en sådan position att vi i princip kunde ta vad vi ville från våra allsvenska konkurrenter.

Nämnde Sondell och Potvin från Björklöven, B-O Karlsson från Boden, André Mattsson från Solna. Listan kan göras lång på toppspelare från Allsvenskan, men ingen sådan spelare var bättre än Andreas Paulsson från Hammarby. Bajen var en tuff motståndare, som bland annat besegrade oss i den där ödesdigra matchen 2004. Likt AC Milan på 90-talet valde då AIK att länsa dem på deras bästa spelare.

Hit flyttade Carl-Johan Klint och framförallt Andreas Paulsson, vinnare av hela Allsvenskans poängliga 2003/04. Något han skulle komma att upprepa under sin första säsong i Skellefteå. Under säsongen plockade han en hel del poäng i powerplay, men hade också ett mycket gott samarbete med Pär Mikaelsson, lite under radarn bakom firma Wernblom och Söderberg.

Men som bekant Hinzlyckades vi, men knöt nävarna och kom igen starkare än någonsin. Detta gällde dock inte Paulsson, som aldrig fick något riktigt flyt under sin andra säsong i AIK. Speltiden minskade successivt och mot slutet av säsongen gnuggade Pålle på i fjärdekedjan tillsammans med Patrik Rönnqvist och Fredrik Krekula. Och det jobbet utfördes på ett bra sätt, men det var ju inte därför han var här. När vi gick upp flyttade han ända ner till division ett och moderklubben Väsby för att hitta glädjen igen. 

När Bajen slog AIK i Kvalserien 2004, var du redan klar för oss då?

Nej, det var jag inte. Jag har aldrig gjort klart med ett annat lag under pågående säsong.

Hur minns du den matchen?

Jag har för mig att vi hade en del problem i laget och åkte dit med tre femmor. Skellefteå var tyngda av stundens allvar, eller så underskattade de oss. Efter två perioder ledde vi med 3-0 och Skellefteå var inte särskilt bra. I sista perioden hade de inte något att förlora, utan gick bara ut och öste på något så jävulskt. Jag har aldrig med om att ha varit så utspelade någon gång. Klint var otrolig i målet och Skellefteå kunde ha gjort tio mål. Jag har också för mig att vi inte sköt ett enda skott under hela tredje perioden. 

Pratade du någonsin om den där matchen med dina nya lagkamrater?

Nej, det var inte läge för det. Det var ingenting som någonsin nämndes.

Under din första säsong här vann du interna poängligan. Vad var det som gjorde att det gick så bra?

Ja, jag tycker att det gick helt okej. Jag fick mycket speltid och spela med duktiga kedjekamrater. Det var nog de främsta anledningarna. 

Det kändes som att ni la ner säsongen efter Hinz-händelsen. Var det så och stämmer det att vissa spelare festade till i samband med att det var kört?

Det blev ju lite konstigt med den där händelsen, men personligen är jag bara besviken på min egen insats under den där Kvalserien. Jag var inte tillräckligt bra. Annars har jag ingen koll på vad som hände. Varken den där kvällen eller sen.

Under ditt andra år gick det sämre. Hur gick tankarna?

Mitt sämsta och jobbigaste år i hela karriären. Jag är fortfarande besviken på mig själv efter den där säsongen. Under första året sköt Wernblom ett slagskott på min fot när vi tränade powerplay och när den säsongen var slut visade det sig att jag hade brutit något ben i den foten, så jag gipsades och missade ett par månader av fysträningen. Så jag var inte som bäst tränad när vi gick på is. Hamnade direkt i tredje-fjärdekedjan och fick speltid utefter det. Jag har aldrig gnällt eller skyllt ifrån mig. Jag är grymt självkritisk och spelade inte tillräckligt bra helt enkelt.

Hur var flygresan hem från Bofors?

Den var konstig för klubben hade verkligen inte tagit ut något i förskott, så det blev en flygresa helt utan firande. Kanske var det någon som hade en champagneflaska eller liknande. Känslan att gå upp i Elitserien är ju bland det häftigaste man kan göra, men samtidigt var jag så lack på mig själv för att jag hade varit dålig hela säsongen och genomusel i matchen mot Bofors, så jag kände mig aldrig riktigt delaktig i avancemanget. 

Var det aktuellt att stanna i AIK?

Jag och min sambo bestämde direkt efter säsongen att vi skulle flytta hem och jag tror inte att AIK ville ha mig kvar heller. Peo Larsson och jag hade ett bra snack och det fanns ingen besvikelse från min sida.

Vem var den bästa spelaren som du spelade med i Skellefteå?

Åkerman är den skickligaste spelaren som jag någonsin har spelat med, så det valet är enkelt. Han är dessutom en fantastisk människa. En av de personerna som gjorde att man kände sig hemma i Skellefteå direkt.

Du är ett stort Liverpool-fan. Vilka är de tre bästa spelarna någonsin?

1. Steven Gerrard. Kaptenernas kapten. Det närmaste Gud man kan komma på en fotbollsplan.

2. Steve McManaman. Håret, löpsteget, magisk i sina bästa stunder. Stort plus för sitt fantastiska stuk.

3. Jaime Carragher. Hjärta, själ, kampvilja. You’ll never walk alone.

Kommentarer

  1. Fantastisk intervju, mycket nytt som kom fram, trist bara att ni avslutade den med att besöka idrottsvärldens avloppsbrunn. Liverpool är fotbollens Löven. Hör inte hemma här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Men var tvungen att ge honom någonting annat att tänka på än hans livs värsta säsong.

      Radera
  2. Du är snäll du... Men jag håller med, man lider lite med honom. Det var inte hans fel att AIK blev såna extrema sopor mot Bajen 2004. Och förmodligen var det väl nån osmart farsa eller storebror som lurade in honom i Ian Rush-träsket. Bra att bloggen har hjärta! ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar