AIK:are i OS

Att delta i OS är det finaste som en idrottsman eller kvinna kan göra sägs det. Dels på grund av evenemangets historik, men kanske framförallt eftersom man endast har chansen vart fjärde år. Vi anser givetvis att det är bra mycket finare att spela i Skellefteå AIK och att det dessutom är ännu mer unikt. Det är fler idrottsmän som har representerat Sverige i OS än vad som har dragit på sig den svartgula tröjan.

En annan likhet med Skellefteå AIK är att ishockey har funnits på det olympiska schemat sedan 1920. Bara ett år innan AIK grundades, alltså. Så historiken och traditionerna sträcker sig ganska precis lika långt bakåt i tiden. 1920-1968 räknades OS-turneringarna som världsmästerskap också, så därför sitter vissa spelare inne på dubbel uppsättning medaljer. Från samma turnering.

1998 innebar NHL-proffsens inträde i turneringen och det kommer således att vara rätt svårt att få med någon AIK:are i truppen, även om det som bekant skedde 2014. 2018 fick inte NHL-spelarna delta, vilket öppnade upp för SHL och Skellefteå. Men även om tvättäkta AIK:are knappast kommer att tas ut till kommande OS, så finns ju chansen för utvandrade.

Eftersom det inte spelat särskilt många OS-turneringar har vi varit generösa med ramarna för inlägget. Självklart ligger största fokus på de som spelat i AIK och tagits ut till OS-truppen, men vi kommer också att ta upp representation av spelare som tidigare eller senare har spelat i Skellefteå. Detta gäller både svenska och utländska spelare. AIK har nämligen representerats i varje OS, direkt eller indirekt, ända sedan 1952 fram till nu senast 2018. Undantaget är 1976 då Sverige inte deltog.

1952, Oslo: Göte Almqvist 

Självklart är Göte en pionjär även vad gäller AIK:are i OS. Bronspeng för Sverige och ännu en tung merit för Almqvist som faktiskt samma år som sin OS-debut lanserade idén att Skellefteå AIK skulle ha tigerränder på ärmarna.

1956 Cortina: Yngve Casslind

Att Casslinds namn inte är fetstilat beror på att han inte spelade i AIK just då, utan flyttade till Skellefteå från IK Göta året efter och avslutade karriären här med fyra säsonger.

1960 Squaw Valley: Hasse Svedberg och Acka Andersson

Dubbelt Skellefteå och även om det inte blev medalj var det givetvis en ära, både för spelarna och föreningen, att synas på den stora scenen. Samma år vann dessutom AIK bronsmedaljer. 

1964 Innsbruck: Klimpen Häggroth, Acka Andersson och Garvis Mättää 

Detta är rekordet för antalet Skellefteå AIK:are i en och samma OS-trupp, även om det tangerades 2018. Med en trio svartgula hjältar i laget tog Tre Kronor medalj. Man åkte hem med en silverpeng.

1968 Grenoble: Henrik Hedlund 

Henrik Hedlund var jättetalangen med Medle som moderklubb, som efter några säsonger i AIK flyttade till Frölunda och blev landslagsman på kuppen. Tosse tog sig ända till OS, men någon medalj blev det inte.

1972 Sapporo: Christer Abrahamsson och Thommie Bergman

Tänka sig att de två som tränade AIK under slutet av 80-talet drygt 25 år tidigare kamperade ihop i en OS-turnering i Japan. Vi minns väl Abris med viss glädje, med tanke på hans dråpliga uttalanden, men tiden med Bergman var tämligen svart.

1980 Lake Placid: Tommy Samuelsson 

Samuelsson hade väl just torkat bort svetten från överläppen efter att ha vunnit bronsmatchen, när det var dags för en av vår tids större skrällar; Miracle on ice. Om Tommy såg den matchen på plats är okänt.

1984 Sarajevo: Göran Lindblom och Thomas Åhlén

Det var tjugo år sedan sist, men nu var det äntligen dags för lite äkta AIK-representation i en OS-turnering. Backarna Lindblom och Åhlén gjorde båda bra ifrån sig, där faktiskt Thomas Åhlén var den som stack ut mest med tre gjorda mål.

1988 Calgary: Tommy Samuelsson 

Samuelssons andra OS-turnering och en bronspeng, men det vi minns bäst är att Mats Lundström egentligen skulle ha tagits ut, men det blev inte så när AIK hamnade i Allsvenskan efter jul och den serien hade inget OS-uppehåll. Möjligtvis drabbade samma öde Kari Jalonen.

1992 Albertville: Petr Hrbek och Guy Gosselin

Gosselin tog ett sabbatsår från spel i Skellefteå AIK för att satsa helhjärtat på spel i Team USA och OS-turneringen. Petr Hrbeks främsta merit när han tio år senare kom till AIK var just att han spelat OS. Brons till Sverige.

1994 Lillehammer: Chris Kontos och Petr Hrbek

Att en i den kanadensiska supertrion Kontos, Nedved och Kariya, redan samma år, skulle hamna i Skellefteå AIK fanns det inga odds på i hela världen. Sverige vann guld och Kontos vann silver.

1998 Nagano: Mikael Renberg, Mats Lindgren och Libor Prochazka

Stolta som tuppar var vi över att vår egen Mats Lindgren tagits ut i en OS-trupp bestående av bara NHL-spelare. Renberg hade givetvis en mer framskjuten roll och vi kunde inte drömma om att han tio år senare skulle spela i Elitserien med Skellefteå.

2002 Salt Lake City: Igor Matushkin, Mikael Renberg, Mike Dunham, Richard Lintner och Ivan Majesky

Fyra blivande AIK:are som skulle göra olika intryck hos oss. Men vi hade även Igor Matushkin som är den enda utländske spelaren som representerat AIK i ett OS. Och hans Vitryssland gjorde det på ett minst sagt spektakulärt sätt.

2006 Turin: Ivan Majesky, Tomas Surovy och Atvars Tribuncovs 

När Sverige vann den otroligt spännande finalen mot Finland hade förmodligen den här trion redan åkt hem. Jonte Hedström genomgick en tung period och var med som någon sorts reserv i den svenska OS-truppen.

2010 Vancouver: Mathis Olimb

Den ende representanten med kommande AIK-meriter var Mathis Olimb. Norge tog inga poäng, men Olimb svarade för två assist. Sverige åkte ut i kvartsfinalen mot Slovakien. Inga goda minnen alls, alltså.

2014 Sochi: Jimmie Ericsson, Tomas Surovy, Daniel Welser, Mathis Olimb och Juhamatti Aaltonen 

Vilket gäng! Största vinnaren av dessa var naturligtvis Jimmie Ericsson, som förmodligen nekade en NHL-chans för att få delta i detta OS. Detta gjorde han som enda SHL-spelare och avancerade så högt upp i hierarkin att det var Jimmie som tog matchens första tekning mot Jonathan Toews i finalen.

2018 Pyongyang: Joakim Lindström, Oscar Möller, Pär Lindholm, John Norman, Patrik Zackrisson, Tomas Surovy och Mathis Olimb

Här syns det tydligt hur mycket finare det är att spela i Skellefteå AIK än att delta i ett OS. Olimb och Surovy gjorde ingen glad i Skellefteå, men lyckades få spela tre OS-turneringar. Olympic line hade det tungt hela turneringen.