AIK:are vi minns - Sean Gauthier

Sean Gauthier hade haft en lång karriär i Nordamerika när han kom till Sverige och Leksand. Motståndarmålvakterna var ju väldigt ofta planens bästa spelare när det var match i Skellefteå, så respekten för Gauthier var stor. Under hans första Leksandssäsong spelade de i Allsvenskan, vilket innebär att han mötte Skellefteå AIK och imponerade givetvis.

Därför kändes det bra när han värvades in som ett komplement till Ville Koivula under säsongen 2003/04. AIK hade valt att spara in pengar på målvaktspositionen i början av serien och låtit den lokala förmågan Simon Dahlqvist agera backup-keeper, men när det hettade till behövde vi en mer rutinerad målvakt och valet föll på Sean Gauthier.

Med sedvanligt kanadensiskt självförtroende dröjde det inte länge innan förstaspaden var Seans och den bänkade Koivula skrev kontrakt med Växjö. AIK-ledningen ilsknade till över det agerandet från Ville och petade honom för gott. Sean Gauthier var ensam herre på täppan. Tyvärr hjälpte det inte då säsongens sista match spelades mot hans forna klubb, Leksand, och som bekant gick allt åt skogen.

Men skam den som ger sig. AIK förlängde kontraktet med Gauthier och hans partner det året blev Carl-Johan Klint, som ju också hade ett finger med i spelet när AIK kvalserie-misslyckades året innan. Gauthier var den givne förstemålvakten och nu skulle vi gå upp! Men när NHL-lockouten var ett faktum panikvärvades stjärnmålvakten Mike Dunham och samtidigt som vi stod inför ytterligare ett misslyckande avslutade Sean Gauthier sin karriär, bittrare än bittrast. Så här femton år senare har han förmodligen lugnat ner sig, så vi kontaktade slide-kungen Sean Gauthier.

När man tittar tillbaka på din statistik ser man att du höll nollan i den enda NHL-matchen (Winnipeg Jets) som du spelade.

Ja, det var en fantastisk upplevelse. Jag hade blivit uppkallad några gånger tidigare, men inte fått chansen. Nu när chansen kom gjorde jag mitt bästa. Det är allt man kan göra.

Hur kommer det sig att du valde att komma till Sverige?

Jag hade spelat några matcher med Team Canada i Sverige, och tyckte om landet. Det var fantastiskt och jag bestämde mig för att återvända dit någon gång.

Efter ett par säsonger i Leksand, blev det Allsvenskan och Skellefteå. Hur var det?

Skellefteå var underbart. Suveräna fans. Otrolig atmosfär. Vänner för livet. Mina två barn är födda i Skellefteå. Vi älskade det!

Vad minns du från den fruktansvärda bortamatchen, 2004, mot ditt gamla lag Leksand?

Matchen var känslosam på många sätt. Man försöker alltid göra sitt bästa och hoppas att det ska gå bra. Ibland vinner man och ibland vill man bara glömma och gå vidare.

Hur minns du Ulf Taavola?

Han var en fantastisk coach och en underbar vän. Bästa tränaren som jag någonsin haft. Han hade en sådan passion för VARJE match. Han hade ett enormt hjärta för ishockey och det var en stor ära att spela för honom.

Hur arg var du när Mike Dunham signades?

Att värva Mike Dunham var ett mycket, mycket dåligt drag. Det var inte på målvaktssidan vi behövde förstärka laget. 

Hur var det att ha Dunham i laget? Kom ni överens?

Mike var en bra kille. Problemet var att han inte var intresserad av att vara i Skellefteå och han hade inget hjärta för laget. Det var ett STORT distraktionsmoment. Han ville bara vara någonstans där han kunde hålla sig i form, ifall NHL skulle starta om. Svensk hockey är annorlunda jämfört med nordamerikansk och man måste hela tiden vara på tå och koncentrerad. 

Du avslutade karriären i Skellefteå. Fanns det några erbjudanden?

Ja, det fanns det, men inget tillräckligt intressant för att jag skulle nappa. 

Vem var den bästa spelaren som du spelade med i Skellefteå AIK?

Den klart bästa spelaren i laget var VÅRT LAG! 

Vad sysslar du med numera?

Jag arbetar inom finansvärlden. Jag äger några företag i Sydamerika och är delägare i några i Europa. Min son, Cutter, som föddes i Skellefteå, har precis blivit uttagen till att representera Team USA de närmaste två åren.