AIK:are vi minns - Gabriel Karlsson

Vi visste väl inte så mycket om Gabriel Karlsson när han kom. Dalmasen hade en ganska lång karriär bakom sig med spel i HV71, Södertälje och finska ligan. Senaste två åren hade han tillbringat på mammas gata, i Leksand som huserade i Hockeyallsvenskan. Juniorlandslagsman när det begav sig och ett par landskamper, men karriären hade aldrig riktigt tagit fart.

Därför kändes det som något av en nedvarvning då Karlsson flyttade hem till Dalarna och flyttade ner en division, trots att han bara var 26 år gammal. Men i Leksand vaknade han till liv och under sin andra säsong där smällde han in 45 poäng på 44 matcher, vilket väckte intresse bland Elitserieklubbarna. Skellefteå AIK hade ägnat sig åt att överleva ett par säsonger med hjälp av utländsk arbetskraft, men ville nu hitta långsiktigare lösningar med inhemska spelare.

Gabriel Karlsson passade in i mallen då han var en stabil tvåvägscenter som fungerade i alla spelformer. Ingen flashig spelare utan någon som kommer till jobbet varje dag. I och med att han kom direkt från Allsvenskan var han ingen jättedyr lösning heller. Parterna skrev ett ettårskontrakt så att de hade en möjlighet att få känna på varandra. Med facit i hand hade ett längre kontrakt varit önskvärt.

Det blev nämligen succé. Gabbe centrade Elitseriens bästa tredjekedja, flankerad av Kimmo Koskenkorva och Christian Söderström. Med fart och kreativt spel tog man sig genom mittzonen och gjorde orimligt mycket poäng i spel fem mot fem. När vi summerar säsongen slog Karlsson personligt poängrekord i Elitserien och trion placerade sig allra högst upp i AIK:s interna plusminusliga.

Hur kommer det sig att det blev Skellefteå AIK?

Jag hade gjort två bra år i Allsvenskan och kände att jag ville ta klivet tillbaka till Elitserien. Jag hade en del anbud, men det kändes bäst med Skellefteå.

Du gjorde en kanonsäsong med 30 poäng, trots väldigt lite speltid i powerplay. Vad var det som stämde så bra för dig?

Jag gjorde nog mitt livs bästa träningssommar då jag körde stenhårt. Sen fick jag mycket förtroende och speltid av Hans Särkijärvi.

Slutspel och maratonavgörande mot Linköping. Vad minns du av Koskenkorvas mål?

Jag bröt pucken i mittzonen och fick fram den till Christian Söderström som passade över till Kimmo. Efter målet var det bara glädje. Vi hade haft det oerhört tufft mot Linköping under säsongen, så det var extra skönt.

Varför lämnade du oss när det gick så bra?

Jag kände att jag måste komma längre söderut för familjens skull. Vi trivdes jättebra, men det blev väldigt långt till nära och kära och svårt för dem att hälsa på.

Det ryktades att du hade dåliga knän. Låg det någon sanning i det?

Nej, inte alls. Nog har man skavanker, men knäna var nog det som fungerade bäst på mig, så ingen sanning alls.

Hur summerar du din tid i Skellefteå?

Det var min allra bästa och roligaste tid och säsong i Elitserien. Fin stad där vi som sagt trivdes superbra och helt underbara supportrar. Allt var kanon.

Var det någon lagkamrat som imponerade extra på dig?

Både Chrippe och Kimmo, som jag spelade med, imponerade stort på mig. Vi hade ett fantastiskt stäm hela den säsongen.

Har du kontakt med någon gammal lagkamrat idag?

Fredrik Lindgren och jag hör av varandra ibland.

Vilken kontakt har du med hockeyn idag?

Just nu, ingen alls. Jag känner att jag behöver ett break, men om det dyker upp rätt sak i framtiden är det inte omöjligt att jag återupptar kontakten med hockeyn. (Gabbe var GM för Borlänge under senaste säsongen.)

Om du skulle träffa Christian Söderström, vad skulle du fråga honom då?

Varför han envisades med att slå en massa icingpuckar, när han kunde ha passat mig i mitten istället...