Målet med första Elitseriesäsongen var naturligtvis att överleva. Och det gjorde vi, även om vi inte gjorde det utan ärr, både på kropp och själ. Men AIK höll sig kvar och nu gällde det att titta framåt, förstärka truppen och etablera oss. Peo Larsson hade inte direkt varit lyckosam då han satte ihop sin första Elitserietrupp, så nu var det upp till bevis.
En stolt Peo berättade på ett möte med supportrarna att det var en helt annan nivå på spelarna som agenterna bjöd ut till AIK nu, jämfört med inför förra säsongen. Larssons drag blev att värva in rutin och ledarskap. Renberg, Goren och Koskenkorva hade alla varit kaptener för respektive lag. Men vi behövde få in en center också.
När artikeln i Norran kom, den som handlade om att Kent McDonell hade skrivit kontrakt med AIK, sa Peo Larsson att han kunde spela både ytter och center, men var nog tänkt som center i en ledande enhet. McDonell själv sa i en intervju nästa dag, att han var ytterforward och ingenting annat. Men bortsett från detta frågetecknet, kändes värvningen bra. Kent hade varit kapten i TPS och gjort 44 poäng på 45 matcher.
Vad fick vi då i Kent McDonell? En hårt jobbande ytterforward med ett skott som han mer än gärna avlossade. I genomgången av spelare med högst antal skott/säsong var Kent den överlägsna vinnaren. Han gjorde många viktiga mål för oss och totalt blev det 34 mål på två säsonger, vilket är mycket bra. Det vi kanske minst bäst är det avgörande målet mot HV71 i vår första slutspelsmatch sedan återkomsten,
Men AIK var kraftigt på väg uppåt och McDonells karriär sluttade en aning utför, så det blev inte mer än två säsonger här, och då var den första klart bättre. Inget snack om att han bidrog till att vi etablerade oss. Bortsett från det spelmässiga bidrog han också med otroligt kraftiga käkar och ett mycket nordamerikanskt sätt och självförtroende.
När du kom hit hävdade sportchef Peo Larsson att du var center. Låg det någon sanning i det?
Jag hade faktiskt spelat en del center, året innan i TPS. Så jag antar att det var därifrån det kom att jag var en naturlig center, men så var inte fallet.
När du kom till Skellefteå var ni ett tippat bottenlag. Gav det dig extra motivation, att visa att experterna hade fel?
Jag tycker att vi överträffade förväntningarna det året och det berodde på att vi alla verkligen spelade för varandra. Perra var en avslappnad coach som gav laget mod och självförtroende. Han är en fantastisk person.
Vad kommer du ihåg från din första säsong?
Det jag kommer ihåg bäst är hur fantastiska våra fans var. Vi tog inte många poäng på bortaplan, men vi var desto svårare att tas med hemma. North Power skapar en fantastisk atmosfär som ger otroligt mycket energi till laget, medan man känner sig rätt liten som motståndare. Jag har provat båda sidorna.
Du och Lee Goren var ledare i laget. Umgicks ni på fritiden också?
Lee och jag var goda vänner utanför isen och umgicks med våra familjer. Vi håller kontakten än idag.
Du gjorde det avgörande målet i AIK:s första slutspelsmatch på 35 år. Vad minns du av målet?
Det var ett fantastiskt mål att få göra. Målet definierade vår säsong och kändes som russinet i kakan när man tänker på hur säsongen var. Vi kämpade ner alla lag.
Under din andra säsong gick det ännu bättre för laget, men du producerade mindre. Vad hände?
Det stämmer att jag producerade mindre, men jag hade en annan roll, vilket jag var okej med. Jag har alltid varit en lagspelare som vill vinna. Jag har aldrig låtit personliga målsättningar stå i vägen för lagets framgångar.
Vem var den bästa spelaren som du spelade med i Skellefteå?
Den bästa spelaren var absolut Mikael Renberg. Om du inte känner honom vet du inte hur mycket han bidrar med i ett lag. Han är ett riktigt proffs som gör alla runt omkring honom bättre. Han kräver att alla ska vara bättre. Han är en sann ledare och en fantastisk person.
Har du fortfarande lite svartgult kvar i hjärtat? Kunde du exempelvis glädjas åt de dubbla SM-gulden?
Det är omöjligt att inte glädjas med lagets framgångar. Jag har fortfarande vänner kvar runt laget. Skellefteå är fortfarande en maktfaktor i Europa och slåss om guldet varje år. De har hållit sig till sin plan och satt sig på kartan som ett lag som kräver att vinna. Jag hoppas att återvända en dag och hälsa på vänner som jag fortfarande har kontakt med.
Kommentarer
Skicka en kommentar