Skyttekungar genom åren

Vi återkommer här till våra målskyttar. I ett tidigare inlägg berättade vi om samtliga spelare som gjort +100 mål i AIK-tröjan. En uppmärksam läsare hörde då av sig och saknade Acka Andersson på listan, vilket helt säkert stämmer. Problematiken ligger i dåtidens statistik, eller brist på statistik. Detta kommer även att visa sig i dagens inlägg, då planen var att gå hur långt bak i tiden som helst i vår strävan efter att plocka fram våra skyttekungar.

Nu visade det sig att det endast fanns tillförlitlig statistik från 1974/75 och säsongen 1998/99 var första året som vi hittade helt korrekta  playoff- och slutspelssiffror. Så från den säsongen och framåt ingår säsongens alla mål, medan vi bara har med grundserien innan dess, med undantag av de två allsvenska sejourerna efter jul i slutet av 80-talet.

Inlägget kommer att ta upp vem/vilka som vunnit den interna skytteligan (inte poängligan) varje säsong från 74/75. Många fina namn kommer att dyka upp och av de som gjort över 100 mål finns hela elva spelare med även här. Det visar på att dessa spelarna inte bara nötte på under en lång tid, utan även hade/har en verklig näsa för mål.

Vi kommer också att stöta på spelare som endast varit här en eller ett par säsonger, men skjutit sig in i våra hjärtan genom att ösa in mål. Vi går igenom de 46 säsongerna med lite korta kommentarer om just det året och den målskytten.

1974/75: Per Johansson, 20 mål
Mål-Tjuven spelade tillsammans med Hardy och Krobbe, och kedjan öste in mål. Detta var sista division ett-säsongen. Nästa år hette det Elitserien.

1975/76: Per Johansson, 17 mål
Serien må ha bytt namn, men AIK:s främste målskytt hette samma sak. Det mindre antalet mål berodde rimligtvis på att det var tuffare motstånd.

1976/77: Per Johansson, 23 mål
AIK var ett topplag och hade också en riktig toppmålskytt. För tredje året i rad vann Tjuven interna målligan, och det här året med nästan dubbelt många mål som näste man.

1977/78: Martin Karlsson, 34 mål
Karlsson var tillbaka efter en utflykt till Brynäs och ledde laget, målmässigt, då det första SM-guldet bärgades. Tjuven gjorde 23 mål och blev endast trea (Hardy Nilsson, 25 mål).

1978/79: Roland Stoltz och Martin Karlsson, 16 mål
En rejäl försämring och det var ett ohyggligt tungt spelartapp då Hardy försvann. Målskyttet spreds ut på fler spelare, men endast fyra gjorde +10 mål. Per Johansson endast nio.

1979/80: Per Johansson, 20 mål
Tillbaka på tronen igen och det syns överlag i statistiken att Skellefteå gjorde en bättre säsong. Det är starkt att år efter år göra så många mål.

1980/81: Per Johansson, 22 mål
Sista gången som Johansson vann den interna skytteligan. Detta var också året som AIK vann grundserien för första gången, och en generationsväxling hade inletts.

1981/82: Thomas Hedin, 17 mål
Hedin hade varit uppe och nosat ett par säsonger, men det här blev året då han tog över skyttekungskronan på riktigt. Det här var också året då trenden började peka nedåt för AIK.

1982/83: Thomas Hedin, 17 mål
Thomas Hedin igen, som efter den här säsongen gjorde det fulaste man kan göra. Han lämnade AIK för Björklöven. Detta som lagets främste målskytt, vilket får ses som oförklarligt.

1983/84: Mikael Granstedt, 17 mål
Granstedt var mer en stark skridskoåkare, som gjorde det jobbigt för motståndarbackarna än en renodlad målskytt. Det här blev hans klart bästa målnotering i karriären.

1984/85: Roland Stoltz, 17 mål
Säsongen vi alla vill glömma och som slutade med nedflyttning till division ett. Hela laget underpresterade och det var endast tre spelare som gjorde mer än 10 mål (Mannberg och PL).

1985/86: Jörgen Marklund, 26 mål
En ny herre på täppan i form av Marklund, som gjorde sin överlägset bästa säsong, då motståndet var av lägre kaliber. Gjorde aldrig mer 10 mål igen under en säsong i svartgult.

1986/87: Thomas Hedin, 19 mål
Tillbaka i finrummet och Thomas Hedin tillbaka på tronen (han återvände från Löven året innan). Under de här åren hade vi i princip samma lag hela tiden, och var ärligt talat inte nog bra.

1987/88: Mats Lundström 14+13 mål
Nu började lindansandet på allvar, och efter jul spelade AIK i Allsvenskan, därav två olika noteringar på Mats. Lundström var en fin målskytt, och en bidragande orsak till att vi höll oss kvar.

1988/89: Hans Hjalmar, 18 mål
Hjalmar var jättetalangen som skulle ta över som nästa stora hjälte. Kedjan med honom, Granstedt och Johnny Forsman firade stora triumfer, men var alldeles för ensamma.

1989/90: Mats Lundström, 12+8 mål
Sista året innan det verkliga helvetet drog igång. Lundström var tillbaka från Solna, och gjorde vad han kunde, men som Lisa Nilsson sjöng; ”Långsamt farväl”. Det hade varit på gång länge och nu väntade ett rejält stålbad i division ett norra. Sexton år skulle det ta...

1990/91: Niklas Brännström, 24 mål
Nu följer några säsonger med få ljusglimtar. Brännströms genombrott var en sådan och det skulle dröja länge innan någon toppade hans målnotering från det här året.

1991/92: Kent Norberg, 24 mål
Det tidiga 90-talets store målskytt var Kent Norberg, men tyvärr var han alldeles för ensam i ett utblottat och desillusionerat Skellefteå AIK.

1992/93: Kent Norberg och Jörgen Wännström, 22 mål
Nubben levererade under alla fyra åren här, medan Jörgen Wännström var mer ojämn. Det här var hans starkaste målår. I skymundan gjorde Mats Lindgren 20 mål och sin sista säsong i AIK.

1993/94: Kent Norberg, 23 mål 
Kent Norbergs sista säsong och han ångade på likt de tidigare. Om vi tittar på platserna närmast honom återfinner vi 90-talets stora forwardstrio; Wännström, Pettersson och Mikaelsson.

1994/95: Chris Kontos, 19 mål
Klubbikoner och egna produkter i all ära, men det kittlar lite extra när en dyr import gör mål. Kontos kom hit för äventyret, men gjorde också en fullgod insats, ensam på sin nivå.

1995/96: Daniel Pettersson, 12 mål
Att vinna interna målligan på 12 mål vittnar om ett väldigt svagt lagbygge. Det här var AIK:s sämsta år hittills och Danne P och Wännström var de enda som mäktade med +10 mål.

1996/97: Pär Mikaelsson, 15 mål 
27 år gammal toppade Mikaelsson skytteligan för första gången. Det är remarkabelt att följa hans poängutveckling och upptäcka hur pass sent han blomstrade. Det här året vände AIK uppåt. Lite.

1997/98: Jörgen Wännström och Johan Ramstedt, 14 mål
Entré Johan Ramstedt. 14 mål är ju inte mäkta imponerande, men det är kul att ha vunnit interna skytteligan. Micke Engström vann interna poängligan och 77:orna var på gång.

1998/99: Daniel Olofsson, 28+2 mål
Nu hade vi äntligen fått fram en ny Tjuven, Martin Karlsson eller Kent Norberg. En stabil målskytt som säsong efter säsong gjorde 20 mål. Tänk så fel man kan ha. Från och med nu finns siffror från playoff och liknande i statsen.

1999/00: Pär Mikaelsson, 28+2 mål
Resan uppåt hade inletts så smått, och vad är rimligare och bättre än att Pär Mikaelssons målskörd tog helt nya höjder just då. Fredrik Näsvall, 22 och Patrik Ekholm, 17. Förstakedjan var grym.

2000/01: Stefan Lundqvist, 21+0 mål
Slungans dragskott vid främre stolpen lurade målvakt efter målvakt. En fulltränad Stefan Lundqvist hade kunnat vinna skytteligan hur många år som helst. En tvättäkta målskytt.

2001/02: Stefan Lundqvist, 28+1 mål
Men det blev bara två gånger. Det här blev Lundqvists sista år innan avvecklingen av karriären. Trots en uppsjö namnkunniga förvärv återfinns Mikaelssons kedja och Åkerman i topp.

2002/03: Fredrik Näsvall 15+8 mål
Kvalserien för första gången och en genomtränad Näsvall var totaldominant i par med Brett Harkins. Nästa år skulle inget kunna stoppa honom från en ny viktoria.

2003/04: Tomi Hirvonen, 21+0 mål
Men Ulf Taavolas tömmar satte effektivt stopp för Näsvalls framfart. Istället bjuds vi på listans kanske största skräll i form av den robuste finländaren Tomi Hirvonen. Tio man gjorde +10 mål.

2004/05: Andreas Paulsson, 26+2 mål
Kanonsäsong av Pålle som är den ende som lyckats ha Magnus Wernblom bakom sig. Dessutom vann han före namn som Åkerman, Mikaelsson och Söderberg. Synd att det bara blev en bra säsong.

2005/06: Magnus Wernblom, 37+4 mål
Den enskilt starkaste målsäsongen av en AIK:are genom tiderna. Allsvenskan höll en för låg nivå för både Wernblom och hela AIK. En fantastisk tid och en fantastisk målskytt.

2006/07: Magnus Wernblom, 25+6 mål
Elitseriemotstånd hindrade inte Wernblom från att fortsätta bomba in mål. 25 mål i grundserien har endast toppats två gånger, och då med betydligt starkare trupper bakom sig.

2007/08: Anders Söderberg, 21+1 mål
Antos var mindre beroende av Werner än vad man trott. Istället växlade han upp och tog ett stort ansvar som lagets ledande spelare. Namn som Goren och Renberg var långt bakom.

2008/09: Niko Dimitrakos, 22+0 mål
När vi trodde att det inte gick att ersätta Lee Goren, dansade grekamerikanen in och frälste oss. Han var en spelare som verkligen var värd entrépengen. En riktig spetsvärvning.

2009/10: Anders Söderberg, 18+2 mål
Nu började AIK:s styrka vara att mala ner motståndet, tack vare sin goda fysik och stora bredd. Tio forwards gjorde +20 poäng och då målen fördelas jämnt är det ingen som springer iväg i målligan. Jimmie Ericssons målmässigt bästa säsong med 17 fullträffar.

2010/11: Mikko Lehtonen, 30+3 mål
Den högsta noteringen sedan återkomsten till Elitserien. Bredden i laget bestod, men nu adderades en topp som vi inte sett sedan Hardy-tiden. Joakim Lindström assisterade till minst 90% av Mikkos mål.

2011/12: Bud Holloway, 21+10 mål
Året då Bud gjorde entré i laget och levererade direkt. Nu var han ju egentligen aldrig en klassisk skyttekung, även om bössan var fruktad ett par år. Bidrog både med assist och glädje.

2012/13: Bud Holloway, 20+4 mål
Andra guldet och andra raka säsongen med Holloway som främste målskytt. Lindström och Möller gjorde 18 mål vardera och Oscar Lindberg gjorde 17. Vi hade en extrem bredd på toppen.

2013/14: Oscar Möller, 27+5 mål
Hade inte Möller skadat sig och varit borta under tre månader hade han vunnit redan året innan. Modern tids främste AIK-målskytt och det är inte sista gången ni läser hans namn i det här inlägget.

2014/15: Erik Forssell, 15+7 mål
Den ende som stod kvar när alla andra stack. Och som han stod kvar. Med lagkaptensansvaret växlade Forssell upp och ledde laget som på ett fantastiskt sätt genomförde säsongen.

2015/16: Andrew Calof, 19+7 mål
Fyndet Calof hade en avig spelstil och ett rappt skott och när Möller/Lindström fortfarande befann sig i andra delar av världen var någon tvungen att kliva fram, vilket Calof verkligen gjorde.

2016/17: Joakim Lindström, 18+2 mål
Men nu var de tillbaka, och det känns härligt att Jocke fick en säsong som främste målgörare. Hade inte Oscar Möllers familj drabbats av sjukdom hade dock Möller vunnit. Han stod för 10 mål på 16 matcher.

2017/18: Oscar Möller, 18+8 mål
Med en frisk familj och en spelsugen Möller var det inget snack om att han skulle återta tronen. Vi snirklade oss till final den här säsongen, och Oscar Möller var en stor faktor bakom den bedriften.

2018/19: Oscar Möller, 19+3 mål
Tråkig och jobbig säsong med Möllers målskytte som en av få ljusglimtar. Vådligt starkt att göra så mycket mål under en säsong när det enda motståndarna behövde göra var att neutralisera hans kedja.

2019/20: Oscar Möller, 20 mål
För tredje året i rad och fjärde gången sammanlagt var Möller Skellefteås målskytt nummer ett. Inget slutspel på grund av corona, och vi ställer oss frågan vem som ska kunna stoppa honom från en fjärde titel på rad?