Fortsätt till huvudinnehåll

Säsongen 85/86


SM-guld 1978. Serieseger 1981. Skellefteå AIK hade etablerat sig som en maktfaktor inom svensk hockey. Men fyra år efter seriesegern återfanns vi i division ett med Piteå och Kiruna som motståndare istället för Färjestad och Djurgården. Egentligen tyckte vi att generationsväxlingen hade gått ganska bra och det fanns gott om juniorlandslagsmän och lovande spelare i truppen.

Dessutom fanns ikoner som Stoltz, Forsman, Lindblom och Nyström kvar i laget. Det fanns ingredienser för att vara ett stabilt Elitserielag, men istället började vi nu sjunka nedåt i tabellen och under våren 1985 stod det klart att Skellefteå AIK var degraderade. Hur var det möjligt? Vad hade gått fel?

1984/85 var en svart säsong. Det var inte direkt på gränsen ifall vi skulle klara oss kvar eller ej. I slutändan var vi hela nio poäng efter Solna som hamnade på åttonde plats. Men chansen fanns ändå kvar. Men i en kvalserie med HV71, Troja och Västerås vann vi bara en enda match och hamnade sist. Det var dags för ett rejält omtag i Division ett norra.

Någon spelarflykt blev det inte, utan spelarna satte sig ner och kom fram till att det var de själva som satt sig i den här situationen och då var det upp till dem att reda upp den. Förvisso stack backarna Thomas Åhlén och Ulf Ågren. Men inga av dessa hade rötterna i Skellefteå och således begränsad klubbkänsla. Samtliga riktiga AIK:are stannade dock kvar. Plus att Hannu Palmu och Thomas Hedin kom tillbaka. En omöjlighet idag, oavsett lag, att behålla i princip hela truppen.

ALLA stannade! Känn på det här laget:
Målvakter: Mats Abrahamsson och Ulf Nilsson
Backar (ett urval): Göran Lindblom, Ola Stenlund, Lasse Marklund, Jens Johansson, Hannu Palmu och Robert Larsson.
Forwards: Rolle Stoltz, Johnny Forsman, Martin Pettersson, Micke Granstedt, Niklas Mannberg, Peter Lundmark, Jörgen Marklund, Mats Lundström, Thomas Hedin (bilden), Lasse Nyström och Claes Lindblom.

Det här, mina damer och herrar, är det bästa och mest lojala laget som någonsin spelat i Division ett/Allsvenskan. En makalös demonstration av klubbhjärta. Ett år tidigare spelade Göran Lindblom OS-hockey. Martin Pettersson och Mikael Granstedt bankade på dörren till landslaget. En uppsjö av spelare hade goda möjligheter att få fina (på den tiden) kontrakt i högsta serien. Vi får tacka Gud att de var så rotade i stan och hade civila jobb, utöver sina lojaliteter mot AIK.

Höstserien gick som en dans. På arton matcher vann AIK sjutton och spelade en oavgjord. Målskillnaden var 143-27 och det var aldrig aktuellt att slå av på takten. Ett år i denna skitserien fick räcka! Efter jul hamnade de åtta bästa lagen från de fyra Division ett-serierna i Allsvenskan och även om det var tuffare motstånd vann Skellefteå fjorton matcher och förlorade endast två.

Seriesystemet påminner om dagens, då de två bästa lagen i Allsvenskan gjorde upp om en direktplats till Elitserien. Det var dags för en duell mot Huddinge, bäst av fem matcher. De första två blev oväntat jämna och fick avgöras i förlängning. I match ett avgjorde Göran Lindblom och i match två, på bortaplan, satte Mats Lundström det sista målet.

Med två segrar i ryggen var publiken segerviss och 6018 personer fick se AIK besegra Huddinge med 6-4 och efter ett års helvete var vi nu tillbaka där vi hörde hemma. Givetvis utspelades glädjescener, men allra mest var det en känsla av lättnad då vi lyckats med det som alla förväntade sig. En stor eloge till spelarna som stannade kvar och på riktigt tog ansvar för föreningen. I många fall sin moderförening.

Vi ska nu titta på lite statistik från den här säsongen, som var både mörk och ljus. Ljus för att vi direkt tog oss tillbaka dit vi hörde hemma. Mörk eftersom namnet AIK bytts ut mot SHC, men mer om det senare. Nu till siffror från 1985/86.

Poäng
1. Jörgen Marklund, 43 poäng på 32 matcher (vilket var det totala antalet matcher)
2. Thomas Hedin, 41 poäng
3. Göran Lindblom, 41 poäng
4. Roland Stoltz, 38 poäng
5. Martin Pettersson, 38 poäng

Ytterligare fyra spelare gjorde mer än en poäng/match.

Mål
1. Jörgen Marklund, 26 mål
2. Thomas Hedin, 22 mål
3. Peter Lundmark, 20 mål
4. Johnny Forsman, 17 mål
5. Niklas Mannberg och Roland Stoltz, 15 mål

Assist
1. Göran Lindblom, 30 ass
2. Martin Pettersson, 26 ass
3. Roland Stoltz, 23 ass
4. Mikael Granstedt, 21 ass
5. Niklas Mannberg, 20 ass

Utvisningar 
1. Lars Marklund, 42 min
2. Johnny Forsman, 30 min
3. Roland Stoltz, 28 min
4. Mats Lundström, 26 min
5. Hannu Palmu, 24 min

En underbart fin säsong som slutade lyckligt!

Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Underbar genomgång! Efter guldet -78 (när jag och mina bröder och vår pappa dansade ringdans bland madrasserna på golvet i vår nya lägenhet på Ålidhem i Umeå) var det här min mest känslomässiga säsong. Familjen hade flyttat ännu längre söderut och eftersom vi hade halkat ur högsta serien (det var mycket mindre bevakning på den tiden) så fick jag plötsligt inte längre matchrapporter i kvällstidningar eller på text-TV. Jag ringde Norrans växel och frågade om man kunde prenumerera på tidningen bara fredagar och måndagar (dagen efter match på den tiden) och tjejen i telefon frågade; Jaha, det är hockeyn alltså? Jag svarade ja och hon sa; Självklart, sånt stöder vi! Så hela säsongen 1985-86 fick jag Norran hemskickad med en dags fördröjning, torsdagsmatchen läste jag om på måndagar (postgången var bara igång på vardagar) och söndagsmatchen på tisdagar. En enda plump, 5-5 borta mot Timrå, annars idel segrar, det var trots allt en tröst i bedrövelsen. Och efter denna uppvisning i total dominans trodde jag att svackan var över...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar