Poängkungar genom åren

Vi har tittat på de spelarna som gjort mest mål genom åren och även avhandlat vår fascination för just målskyttar när vi listade samtliga spelare som gjort över hundra mål. Mål är ju underbart, men en fin framspelning som leder till öppet mål eller en passning från egen zon som skär genom motståndarförsvaret som en varm kniv genom smör, är ju lika fint.

Idag vidgar vi vyerna och tittar igenom de spelarna varje år som gjort mest poäng. Så långt det går (det är bristfälligt på 70- och 80-talet) har vi valt att ta med säsongens samtliga poäng, inklusive slutspel och kvalspel. I vanlig ordning skippar vi allt som har med CHL att göra. Anledningen till att vi tar med alla poäng, är att vi vill kunna kreditera de som kliver fram när det behövs som bäst.

Den som gör mest poäng är den spelaren som bidragit allra mest offensivt under säsongen. Vanligt är att man har mycket speltid i powerplay och ingår i en tilltänkt producerande enhet. Men när vi intervjuade Bud Holloway sa han något klokt; ”En massa mål kan man göra på egen hand, men för att göra mycket poäng behöver man bra lagkamrater.”.

Vi får aldrig glömma bort vikten av laget, även om dagens inlägg är en hyllning av de spelarna som gjort målen, svarat för assisten, som klivit fram i avgörande lägen, som varit den man litar på i slutet av täta matcher. Idag hyllar vi våra poängkungar och gör avstamp när serien döptes till Elitserien, säsongen 1975/76.

1975/76: Kjell Landström, 16+19, 35 poäng
Kjell dansade en vinter. Visserligen spelade han tre säsonger i AIK, men var aldrig nära liknande siffror. Vi ska direkt klargöra att fastän Hardy Nilsson gjorde lika många poäng(färre mål), så nämner vi endast en spelare/säsong. Kjell drog vidare till Groko Hockey, senare Luleå HF, där han 1980/81 gjorde 39 poäng, men i en lägre serie.

1976/77: Hardy Nilsson, 12+23, 35 poäng
Hardy var överlägsen vinnare. Hela åtta poäng före Per ”Tjuven” Johansson och arton poäng före trean. Det här året började Nilsson varva upp inför vad som komma skulle säsongen efter. Inga slutspelspoäng eftersom vi inte gick till slutspel. Överlag känns det bra när våra största spelare dyker upp på våra listor.

1977/78: Martin Karlsson, 35+31, 66 poäng
På i princip lika många matcher som Hardy året innan. AIK gjorde en kanonsäsong, som bekant kröntes med SM-guld. Hela nio spelare gjorde mer poäng än fjolårets tredjeplacerade spelare. Martin Karlsson vräkte in poäng och det kom att dröja väldigt många år innan vi ser en så här hög poängmässig notering.

1978/79: Göran Lindblom, 8+35, 43 poäng
Inget slutspel den här säsongen, så Lindblom drog ihop den här noteringen, från backplats, på endast 36 matcher. Ni som aldrig fick se Göran Lindblom dominera från sin backplats har verkligen gått miste om en av våra största spelare någonsin. Det här året var han helt överlägsen. Näst bäste poängplockare var Roland Stoltz på 28 poäng.

1979/80: Thomas Hedin(bilden), 19+17, 36 poäng
Inte fullt lika överlägsen var Thomas Hedin, men ändå 9 poäng före Per Johansson. Hedin var en väldigt bra spelare som svärtade ner sig själv genom att flytta till Björklöven när han var AIK:s kanske bäste spelare. Göran Lindblom? Ja, han spelade även det här året 36 matcher, men mäktade bara med 16 poäng.

1980/81: Roland Stoltz, 18+19, 37 poäng
Klart att Rolle ska finnas med på en sådan här uppräkning. AIK vann grundserien, men åkte ut mot Färjestad i slutspelet, där laget inte stod att känna igen. Roland Stoltz köttade sig fram på sin högerkant och för sjätte säsongen i rad hade vi en ny intern poängkung. Det är kul med nya namn, men man brinner också för om någon återkommer ofta.

1981/82: Thomas Hedin, 17+6, 23 poäng
Inget ont om Thomas Hedin, men 23 poäng är en oerhört låg siffra av ett lags främsta poängproducent. Den här säsongen kan ses som starten på de tunga åren. Åren som skulle föra oss rakt ner i djupet. Detta trots att laget egentligen inte förändrades nämnvärt, eller kanske just därför?

1982/83: Thomas Hedin, 17+14, 31 poäng
För tredje gången på fyra år vann Thomas Hedin interna poängligan. Två poäng före Janne Erixon som säsongen efter spelade i New York Rangers. Tunga tapp för AIK, då Hedin, som sagt, valde att flytta till Umeå (våra tankar om detta går att läsa i inlägget De största sveken). Om vi bortser från det, är det imponerande att hålla en så pass hög nivå, i ett lag på nerväg.

1983/84: Mikael Granstedt, 17+14, 31 poäng
Nu började vi kunna skönja en viss generationsväxling. Från SM-guldet finns endast fyra spelare kvar  (Lindblom, Stoltz, Forsman och Nyström). Granstedt var en coming man och endast 22 år gammal då han blev AIK:s nye poängkung. Nästan en poäng/match är alltid starka siffror.

1984/85: Roland Stoltz, 17+17, 34 poäng
Året vi åkte ut, men Rolle vek inte ner sig. Han vann interna poängligan med 10 poäng före Niklas Mannberg. En fruktansvärt tung säsong utan egentliga ljusglimtar, och eftersom vi är väl bekanta med Rolle går vi snabbt vidare.

1985/86: Jörgen Marklund, 26+17, 43 poäng
Hela den här säsongen har redan avhandlats, och det här var enda gången Jörgen Marklund klev fram ordentligt. Det är lustigt hur vissa spelare dominerar på en lägre nivå, för att sedan försvinna när det blir tightare. Samtidigt hade en spelare som Johnny Forsman ungefär samma poängsnitt i Elitserien och division ett.

1986/87: Thomas Hedin, 19+12, 31 poäng
Den stora återkomsten. Både för SHC i Elitserien och för Thomas Hedin i poängtoppen, fem poäng före Randy Heath. Men det var en slak lina vi dansade på. Fortsatt spel i Elitserien fixades i sista omgången och det var mentalt påfrestande att alltid stå vid avgrunden.

1987/88: Kari Jalonen, 23+37, 60 poäng
När vi hamnade i Allsvenskan efter jul var Göran Lindblom i ledning av interna poängligan, men då tog Kari Jalonen över taktpinnen och såg mer eller mindre ensam till att vi höll oss kvar. Han släppte väl vare sig taktpinnen eller pucken, för den delen. Hur som helst är Jalonen en legend och stor hjälte. Tyvärr haltar statistiken på 80-talet, men Karis siffror är fullständiga.

1988/89: Mikael Granstedt, 9+30, 39 poäng
Granstedt igen när han gjorde sitt livs bästa säsong. Topp tre på AIK:s lista var också kedjan Granstedt, Hjalmar och Forsman. Poängskörden är imponerande, inte minst med tanke på att vi var totalt avsågade efter jul och inte vann många matcher.

1989/90: Mats Lundström, 21+17, 38 poäng
Lundström återvände från Gnaget för att göra allt för sin moderklubb, men läget var tufft och AIK hamnade i Allsvenskan efter jul. Lundströms poängskörd var mer än godkänd, men laget rasade samman och blev näst sist i serien och nu vet vi vad vi har att vänta i sexton år.

1990/91: Niklas Brännström, 24+11, 35 poäng
Nytt lag, nya förutsättningar och ny känsla i staden. Vi hade inte längre ett Elitserielag och det såg inte särskilt ljust ut att snabbt kunna ta sig tillbaka heller. Niklas Brännströms säsong var en ljusglimt i det kompakta mörkret, men säg den glädje som varar. Året efteråt återfanns han i Färjestad. Vår plats i hierarkin var cementerad.

1991/92: Kent Norberg, 24+25, 49 poäng
Statistiken från playoffmatcherna saknas, så eventuellt kan han ha gjort ytterligare poäng. Nu har vi ju tagit oss igenom den här svåra tiden och kan titta bakåt och minnas tiden som lite charmig. Kent Norbergs insatser var i varje fall makalösa i en tunn trupp. Nubben vann poängligan med 15 poäng före Hans Hjalmar.

1992/93: Kent Norberg, 22+19, 41 poäng
Med Mats Lindgren i laget så var konkurrensen skarpare i toppen, men givetvis kunde ingen stoppa Norberg. Som lag betraktat var Skellefteå aldrig nära att kunna hota om Elitserieplatserna, utan Kent Norberg kunde lugnt fortsätta vara en stor fisk i en mycket liten damm.

1993/94: Kent Norberg, 23+26, 49 poäng
Nubbens sista säsong vanns poängligan med 10 poäng före Jörgen Wännström, men Norbergs statistik från playoff saknas även här. AIK gjorde en bättre säsong och slog bland annat ut Löven i playoff, vilket var en otroligt stor framgång på den tiden. Givetvis är det en stor framgång i alla tider att eliminera Björklöven, men det känns bara så osannolikt att vi ska mötas igen.

1984/95: Chris Kontos, 21+27, 48 poäng
Med Nubben borta, dansar Kontos på bordet är ett klassiskt talessätt. Men Kontos hade nog dansat i vilket fall som helst. Den orimligt meriterade forwarden vann med 10 poäng före Fredrik Johansson och om Norberg var en stor fisk, vet jag inte hur Chris Kontos ska beskrivas.

1995/96: Daniel Pettersson, 12+22, 34 poäng
Det känns tryggt att läsa Petterssons namn bland övriga poängkungar. Daniel Pettersson var under många år en inventarie i laget och var kapten när det var som allra jävligast. Sådana här insatser är ovärderliga och pratas om alldeles för lite. Tvåa på listan var en lika stor hjälte; Jörgen Wännström, 28 poäng.

1996/97: Daniel Pettersson, 12+23, 35 poäng
I ärlighetens namn saknas Pär Mikaelssons stats från de sju playoffmatcherna och förmodligen gjorde han fler poäng än Danne (Mikaelsson hade 31 poäng inför playoff), men vi väljer att strikt gå efter statistiken som finns och då står Pettersson överst på listan. Petterssons stats från playoff finns alltså.

1997/98: Mikael Engström, 9+22, 31 poäng
Engström har gjort sig ett större namn i sin roll i den sportsliga organisationen. Men hedras den som hedras bör. Micke Engström är alltså en av relativt få som har vunnit Skellefteå AIK:s interna poängliga. Stackars Jörgen Wännström återigen tvåa med 30 poäng.

1998/99: Pär Mikaelsson, 20+33, 53 poäng
29 år gammal kunde då Pär Mikaelsson äntligen stoltsera med en seger i lagets poängliga. Ungefär här vände vinden en smula och seriesystemet förändrades, vilket ledde till ett ökat antal matcher. Otroligt tryggt att se Mikaelsson överst i poängtabellen och egentligen var det från och med nu han blev den dominanten som vi minns honom.

1999/00: Pär Mikaelsson, 30+19, 49 poäng
På andra plats hittar vi Johan Åkerman med 45 poäng och dessa två var tydliga fältherrar i kampen framåt och uppåt mot Elitserien. Ännu hade inte Skellefteå nått några högre höjder, men stan andades framtidstro och Mikaelsson var en klippa att luta sig mot.

2000/01: Pär Mikaelsson, 16+22, 38 poäng
Tredje (förmodligen fjärde) året på rad vann Pär Mikaelsson interna poängligan. Men vi kan tydligt se att det inte gjordes lika mycket poäng. Vi lägger skulden på den mycket defensivt orienterade tränaren Rolle Stoltz. Tvåa det här året blev Stefan Lundqvist med 32 poäng.

2001/02: Pär Mikaelsson, 16+37, 53 poäng
Orgie i nyförvärv inför säsongen och vadslagning om vem som skulle vinna poängligan. Westerback? Kivenmäki? Johnsen? Kanske David Nyström? När vi sammanfattar det hela var topp fyra; Mikaelsson, Lundqvist, Åkerman och Ekholm.

2002/03: Fredrik Näsvall, 23+32, 55 poäng
Från Golden Brett till Fredrik Näsvall. Så gick sången som spelades in den säsongen. Dessa var också etta och tvåa i poängligan. Det här var första året vi gick till Kvalserien och även om det var lite se och lära över det så började vi känna vittring.

2003/04: Johan Åkerman, 16+40, 56 poäng
Det är mäktigt med en back överst i poängligan och det är mäktigt med Johan Åkerman. Men en stor besvikelse var att han bara gjorde tre poäng i Kvalserien, vilket säkert var en anledning till att vi inte gick upp. Men man hade inte ändrat hur det blev för allt smör i Småland. Vår historia är underbar och Johan Åkerman likaså.

2004/05: Magnus Wernblom, 24+31, 55 poäng
Inför Kvalserien ledde Andreas Paulsson med 4 poäng, men Werner klev fram och gjorde 10 poäng, medan Paulsson endast motsvarade Chad Hinz promillehalt med sina 3 kvalseriepoäng. Hockeyn var glödhet i Skellefteå och Magnus Wernblom var ännu hetare.

2005/06: Johan Åkerman, 15+55, 70 poäng
Sju magiska år i AIK kröntes med tidernas poängrekord i AIK, rekord för backar någonsin i Allsvenskan och russinet i kakan; Elitserieavancemanget. Lite oväntat är det att Åkerman bara vann poängligan vid tvåtillfällen, men vilket tillfälle detta var!

2006/07: Anders Söderberg, 15+32, 47 poäng
Under stundom kändes det som att ganska få AIK:are höll solid Elitserieklass, men i Söderbergs fall var det ingen tvekan. Han och Wernblom (tvåa) var ovärderliga under den här säsongen, som i slutändan handlade om att överleva.

2007/08: Anders Söderberg, 22+25, 47 poäng
Årgångsvinet Anders Söderberg var fantastisk för oss. Tvåan i poängligan, Lee Goren, var Antos motsats på exakt alla sätt och optimismen spirade i bygden. Vi var på väg mot något stort och den minste av alla gick i bräschen.

2008/09: Brad Moran, 13+33, 46 poäng
Moran stod i skuggan av kedjekamraten Niko Dimitrakos och det krävde hans 4 slutspelspoäng för att  Brad skulle passera honom. Vi hade en ny ledande kedja den här säsongen och AIK var ett attraktivt lag som kunde locka till sig attraktiva spelare. Moran och Dimitrakos är två exempel på detta.

2009/10: Brad Moran, 14+31, 45 poäng
Moran igen och den här gången var han tämligen överlägsen. 11 poäng före tvåan Anders Söderberg. Trots två raka segrar i poängligan ville vi inte ha kvar Moran, utan det var större fiskar på väg in. Mycket större...

2010/11: Joakim Lindström, 32+39, 71 poäng
Den nya tiden. Från och med nu prenumererade vi på finalplatser och då är det klart att våra ledande spelare gjorde mycket poäng. Mikko Lehtonen, 66 poäng och David Rundblad, 60 poäng är inte heller fy skam, men ett snäpp ovanför dessa återfinner vi 10-talets gigant Jocke Lindström.

2011/12: Bud Holloway, 31+41, 72 poäng
Det har skrivits spaltkilometer om hur fantastiskt bra lag vi hade. Den här säsongen var det Bud Holloway som ledde oss poängmässigt, bland annat med tidernas poängrekord i slutspelet. Men ännu hade vi inte vunnit guld.

2012/13: Bud Holloway, 24+56, 80 poäng
Återigen Holloway som slog Håkan Loobs assistrekord i grundserien och var en av många hjältar bakom SM-guldet. Mäktiga 80 poäng, men precis som han själv sa så krävs det bra lagkamrater för att göra så mycket poäng.

2013/14: Joakim Lindström, 29+52, 81 poäng 
Magisk säsong av vår bäste spelare någonsin. Han vann alla möjliga individuella priser, utöver SM-guld nummer två. Det känns inte mer än rätt att Jocke dessutom slog alla tiders poängrekord under en säsong i AIK-tröjan. Hela 18 poäng före tvåan Oscar Möller.

2014/15: Patrik Zackrisson, 14+34, 48 poäng
En annan nivå på siffrorna då våra bästa poängplockare lämnat landet. Zacke hamnade på samma poäng som Tim Heed, men med fler gjorda mål. Inte mindre än femton spelare gjorde 20 poäng eller mer, vilket var ett imponerande facit av ett nästan helt nytt lag.

2015/16: Patrik Zackrisson, 17+41, 58 poäng 
Ännu bättre säsong av Zackrisson, som spelade till sig ett KHL-kontrakt på kuppen. John Norman tvåa på 55 poäng och för sjätte året i rad tog sig Skellefteå AIK till SM-final. Den här gången utan någon riktig guldglans på våra ledande spelare.

2016/17: Joakim Lindström, 20+38, 58 poäng
Jocke vann interna poängligan före Pär Lindholm med hela 25 poäng!! Man kan ju se det som att Lindström var totalt överlägsen, men man kan också tänka att han inte hade tillräckligt bra lagkamrater. Sanningen låg nog någonstans mittemellan och baksmällan efter finalerna var svårhanterad.

2017/18: Pär Lindholm, 24+34, 58 poäng
Kanonsäsong av Pär som får ses som en oväntad vinnare. Joakim Lindströms avstängning mot Färjestad i kvartsfinalen låg honom i fatet, då en poäng till hade räckt för att ta ytterligare en seger. Pär Lindholm spelade till sig ett NHL-kontrakt. Inte främst genom poängen, utan för ett mycket gediget centerspel.

2018/19: Joakim Lindström, 21+26, 47 poäng
Den värsta säsongen på 25 år slutade, även den, med Jocke Lindström i topp. Oscar Möller tvåa på 43 poäng och vi utser härmed Möller till den poängstarkaste spelaren i AIK:s historia som aldrig, hittills, vunnit den interna poängligan.

2019/20: Joakim Lindström, 16+23, 39 poäng
Svagaste vinnarnoteringen sedan 00/01, men en stor del av förklaringen är att säsongen avbröts av coronaviruset. En annan anledning är att Joakim Lindström numera är 36 år gammal, och även om han är en unik spelare så blir han inte yngre. Ska vi ge oss på en gissning är det dock knappast sista gången som Jocke vinner AIK:s poängliga.


Om vi då tittar på de spelarna som vunnit poängligan de senaste 45 åren, ser det ut enligt följande:

Joakim Lindström, 5 vinster

Thomas Hedin, 4
Pär Mikaelsson, 4

Kent Norberg, 3

Brad Moran, 2
Bud Holloway, 2
Mikael Granstedt, 2
Anders Söderberg, 2
Daniel Pettersson, 2
Johan Åkerman, 2
Patrik Zackrisson, 2
Roland Stoltz, 2