Flest utvisningsminuter/säsong: Jocke och busarna

I efterhand är det mycket underhållande att läsa utvisningsstatistik. Där och då kan det vara oerhört frustrerande att Håkan Strömqvist tar en tia för snack, eller ännu värre att någon drar på sig ett matchstraff vilket kan leda till att vi förlorar matchen. Men, som sagt, i efterhand älskar man spelarna med många utvisningsminuter, inte minst om den totala siffran under en säsong slutar på ett udda nummer.

Tidigare har vi tittat på våra spelare med flest antal utvisningsminuter genom tiderna, men precis som när vi grävde i mål eller poäng, så kan man missa godbitar. Genom tiderna-listor gagnar spelare med många säsonger i AIK. Dessa är vanligtvis de största hjältarna, men även one hit wonders (i dagens inlägg many HIT wonders) kan förtjäna en hyllning.

Vi kommer i dagens inlägg att gå igenom de 35 senaste säsongerna och titta på på den mest utvisade varje säsong. Det är endast grundseriens siffror som kommer att tas upp, för att på så vis undvika orättvisor. Det kan ju nämligen vara så att man ingår i ett lag som går långt i ett slutspel och att man då drar på sig ytterligare minuter. Därför endast grundserien.

Det blir en lite annorlunda genomgång, då vi kommer att inleda med en enda lång lista, som startar med säsongen 85/86 fram till fjolårets säsong. Listan kommer svart på vitt att vara en statistisk genomgång över varje säsongs störste buse. Därefter går vi ner på individnivå och försöker komma fram till varför just han finns med på den här exklusiva listan. Då kommer vi att inleda med de busarna med flest utvisningstitlar på sitt CV och jobba oss nedåt.

1985/86: Lars Marklund, 42 utvisningsminuter
1986/87: Lars Marklund, 42
1987/88: Mats Lundström, 54
1988/89: Lars Marklund, 76
1989/90: Lars Marklund, 52

1990/91: Niklas Brännström, 50
1991/92: Tony Barthelsson, 42
1992/93: Lars Marklund, 70
1993/94: Lars Marklund, 64
1994/95: Håkan Strömqvist, 79

1995/96: Greger Löfbom, 112
1996/97: Jens Nyström, 71
1997/98: Pär Mikaelsson, 77
1998/99: Håkan Strömqvist, 94
1999/00: Fredrik Näsvall, 100

2000/01: Jens Nyström, 75
2001/02: Pär Mikaelsson, 78
2002/03: Pär Mikaelsson, 99
2003/04: Jimmie Ericsson, 126
2004/05: Jimmie Ericsson, 93

2005/06: Brett Harkins, 77
2006/07: Marcus Kristoffersson, 108
2007/08: Per-Anton Lundström, 111
2008/09: Jyri Marttinen, 107
2009/10: Jyri Marttinen, 91

2010/11: Joakim Lindström, 134
2011/12: Joakim Lindström, 45
2012/13: Joakim Lindström, 56
2013/14: Joakim Lindström, 72
2014/15: Martin Sevc, 82

2015/16: Alexander Urbom, 75
2016/17: Emil Djuse, 59
2017/18: Joakim Lindström, 63
2018/19: Andreas Wingerli, 55
2019/20: Joakim Lindström, 45

Man kan dela in dessa utvisningskungar i två kategorier (med ett par undantag); den hårdföre backen och stjärnan med vinnarskalle. Det är många som genom åren kritiserat Jocke Lindström för alla dumheterna han gjort, men om han inte balanserar på gränsen mellan genialitet och galenskap, är han en betydligt mer slätstruken spelare. Här följer nu några korta kommentarer om våra mest utvisade spelare/säsong.

Joakim Lindström, 6 titlar
De säsongerna som Jocke varit som bäst, har han också varit som mest utvisad. Båda guldåren vann han utvisningsligan överlägset och visst kan man känna att han borde kunna undvika den där hakningsutvisningen i offensiv zon, men en titt på den här listan borde egentligen göra att Jocke är ännu lättare att förlåta för sina onödiga utvisningar. Vi slår ett litet extraslag för säsongen 2011/12 då Lindström segrade, trots endast 21 matcher.

Lars Marklund, 6 titlar
Om Joakim Lindström representerar den frustrerade stjärnan, är Lars Marklund definitivt den hårdföre backen, även om frustrationen ofta kunde lysa igenom även för Lasse. Hans karriär sammanfaller med många tunga år, men å andra sidan stämmer ju den beskrivningen in på många andra spelare också. Ingen spelare har kunnat ta rena ilske-utvisningar som Lasse Marklund.

Pär Mikaelsson, 3 titlar
Mikaelsson bar oss genom många tuffa år. Dels förändrades hans personlighet, likt många andra på listan, på planen och han var beredd att göra ALLT för att vinna och dels visste motståndarna om det och gick in för att provocera. Allt som allt är Pär Mikaelsson en av våra största legender och en titt på den här listan stärker det faktumet.

Håkan Strömqvist, 2 titlar
Den ende som egentligen kan konkurrera med Lasse Marklund i kategorin många dumma utvisningar är Håkan Strömqvist. Även han spelade under en tung tid (hela 90-talet) och om det lockade att provocera Pär Mikaelsson, så räckte det för Håkan att åka in på isen för att bli provocerad.

Jens Nyström, 2 titlar
Ibland kändes det som att Jens Nyström kunde dra på sig utvisningar bara för att kunna garva med polarna efter matchen. Jens var stor, stark och lite dum på isen. Perfekta egenskaper för att hamna i utvisningsbåset många, många gånger.

Jimmie Ericsson, 2 titlar
Det skulle vara intressant att se hur många gånger Jimmie Ericsson har fått med sig en motståndare när han blivit utvisad och det skulle vara ännu mer intressant att se hur många utvisningar AIK har fått med sig tack vare Jimmie. Det känns som att vi gått plus. Ericsson symboliserar verkligen de spelarna som är beredda att göra precis vad som helst för att vinna, och då kan det bli så att man ofta sitter utvisad, men att man vinner i längden.

Jyri Marttinen, 2 titlar
Marttinen intåg lyfte Skellefteå AIK ett par pinnhål och han kände också själv att han äntligen hamnat rätt. Han var en stjärna och det var upp till honom att leverera så att det gick bra för AIK. Kombinera den känslan med ett hett temperament och du har en kille som prenumererar på en plats i utvisningsbåset.

Mats Lundström, 1 titel
Mats Lundström var ingen spelare som satt utvisad särskilt mycket, men under säsongen 87/88 var han frustrerad. Frustrerad för att SHC, som var något av en outsider, istället hamnade i Allsvenskan efter jul. Mats, som skulle vara en ledande spelare, och som dessutom hade ett stort AIK-hjärta, for illa av detta och tog ut det på motståndarna.

Niklas Brännström, 1 titel
Kanske det mest överraskande namnet på vår lista, men egentligen kan man bara byta ut Mats Lundströms namn från stycket ovan och ersätta det med Niklas Brännström. Enda skillnaden var att vi var i Division ett och Brännström var mannen som skulle ta oss tillbaka. När det inte gick kom frustrationen.

Tony Barthelsson, 1 titel
Kapten Tony var plötsligt äldste utespelaren i laget och var den som skulle gå i bräschen. Och visst gjorde han det. Han visade att man måste ge allt och spela tufft för att vinna. Med den attityden får man räkna med att åka ut då och då.

Greger Löfbom, 1 titel
En säsong i AIK och det överlägset högsta utvisningssnittet/säsong. Genom åren har han alltid dragit på sig många utvisningsminuter, men inte på det här viset. Trevligt för Löfbom som innan detta aldrig har nämnts på bloggen.

Fredrik Näsvall, 1 titel
Egentligen samma mentalitet som hos Jocke Lindström, fast jag skulle vilja påstå att Näsvall hade ÄNNU större kapacitet att spåra ur.

Brett Harkins, 1 titel
Ingen topplista är komplett utan Brett Harkins. Säsongen vi gick upp drog han på sig ett matchstraff för våldsam tackling och resten var nog hakningsutvisningar för att han inte hängde med i tempot.

Marcus Kristoffersson, 1 titel
Givet namn på listan, och Kristoffersson avslöjade själv under vår intervju med honom att han inte har något emot att pumpa upp sig själv till den graden att han är utom kontroll. En mycket vårdslös spelare.

Per-Anton Lundström 1 titel
Ungefär lika vårdslös som Kristoffersson. Med sin stabbiga åkning och till synes elaka på isen-personlighet hängde utvisningarna alltid i luften. Frustrerande för oss på läktaren, då AIK:s boxplay var under all kritik.

Martin Sevc, 1 titel
Hårdföre Sevc la aldrig fingrarna emellan. Han var en underbar spelare att ha i laget och garanterat en plåga att möta. Att det blev många minuter fick vi bara ta.

Alexander Urbom, 1 titel
Ungefär samma epitet som Sevc. Trodde man. Istället fick vi en ganska feg spelare som gärna gav en tjuvsmäll eller var uppe med klubban i motståndarnas ansikte. Av Urboms 75 minuter, var det få som var en så kallad "bra utvisning".

Emil Djuse, 1 titel
Djusa fick lite vattenskalle och trodde att han var en stjärna. Vilket både ledde till bra och dåliga saker. Negativt var att han, ofta helt onödigt, drog på sig utvisningsminuter i frustration över egna misstag.

Andreas Wingerli, 1 titel
Det matchstraffet som Wingerli drog på sig för att vinna den här titeln är inget annat än en ren skandal. Under ett powerplay passerade han, försiktigt, motståndarmålvakten och en meter utanför målgården stötte de ihop. Chocken över att det blev matchstraff har inte släppt. Johan Alm hade vunnit annars.