AIK:are vi minns - Gaber Glavic

Till slut fick vi tag på honom. Gaber Glavic, en av de mest mytomspunna spelarna som dragit på sig Skellefteå AIK-tröjan. Målvaktsläget inför säsongen 99/00 var lite känsligt. Å ena sidan hade vi Dick Andersson som började komma till åren och dessutom flaggade för en satsning på den civila karriären. Å andra sidan fanns Johan Backlund, en stortalang som inte kunde sitta på bänken likt Dick Anderssons övriga reserver gjort genom åren. Backlund behövde speltid.

Under lite mystiska omständigheter blev det så att Dick Andersson valde att spela för Björklöven, och på så vis fanns en plats ledig på målvaktssidan. Christer Abrahamsson åkte till B-VM i Danmark och hittade där vår nya målvakt. Gaber Glavic släppte in 17 mål på 7 matcher, men imponerade så pass mycket att AIK valde att signa honom.

Väl här gjorde han vissa ansatser att komma in i gruppen. Bland annat genom att spela tennis med Christofer Abrahamsson på fritiden, men ganska snabbt skapade han irritation genom att inte göra sitt bästa på träningarna. Istället stod han ofta bara där och lät puckarna gå in. Han hävdade själv att han sparade sig till match.

Seriepremiären hemma mot Boden. Många var nyfikna på våra nya spelare Åkerman, Näsvall och Glavic bland annat. AIK var bättre än Boden genom hela matchen, men så fort norrbottningarna skapade målchanser och halvchanser blev det mål. Glavic agerade som ett såll och när 60 minuter hade gått var ställningen 5-5, trots massivt spelövertag.

Genom ett mirakel (Fredrik Näsvall) vann vi straffläggningen och Christer Abrahamsson bestämde sig för att ge Gaber en ny chans. Kanske var det nerverna som spökade? Men så var det nog inte riktigt. Även nästa match gick dåligt och AIK blev desperata. Dick Andersson ringdes upp och Gaber Glavic petades ner i juniorlaget. Där spelade han två matcher och släppte i snitt in 5,5 mål/match innan han skrev kontrakt med ES Weisswasser i tyska andraligan. Men hur minns Gaber Glavic sitt svenska äventyr så här tjugo år senare?

Varför valde du att flytta till Sverige och Skellefteå?
Det var tränaren som såg mig på VM i Danmark och efter det fick jag chansen att flytta dit. Det kändes som en bra möjlighet för mig.

Hur var det att komma hit?
Det kändes som en mysig stad när jag kom, och så var det också. Det var en spännande upplevelse att flytta till ett annat land. Det var en stor ära att få spela för Skellefteå AIK. Allt kändes perfekt.

Var hockeyn annorlunda jämfört med vad du var van?
Hockeyn då var annorlunda. Det var mycket inriktning på det defensiva och som målvakt fick man inte så många skott på sig. Och när chanserna väl kom så var det farliga chanser, så det var nästan inga enkla skott som man kom in i matchen med. Det var mycket taktik och mål i powerplay. Det var väldigt svårt att vara målvakt.

Du spelade bara ett par matcher i AIK. Vad hände?
Jag var väldigt omogen när jag kom. Bara 22 år och visste ingenting om världen. Till mitt lag i Slovenien brukade det komma ryska proffs och de krävde en massa saker för att vara med och spela. Det kunde vara en ny bil eller ett speciellt märke på klubborna. Jag trodde att det var så man skulle uppföra sig om man var proffs i ett annat land. Jag betedde mig dåligt i Skellefteå och krävde att få han speciella skydd och klubbor, trots att de hade kontrakt med andra tillverkare. Sen ville Dick Andersson tillbaka eftersom jag tror att Björklöven hade ekonomiska problem och då fanns det inte plats för mig.

Var du besviken över att du blev tvungen att lämna?
Både ja och nej. Det var tråkigt att bara vara här ett kort tag, men samtidigt förstod jag att Skellefteå ville ta tillbaka Dick Andersson som är en legend.

Kommer du ihåg några av spelarna i laget?
Ja, ganska många. När jag såg namnet på den här bloggen visste jag att Pär Mikaelsson var en gammal spelare. Jag minns Backlund, Christofer Abrahamsson, Dick Burlin och Åkerman. Han sköt hårt.

Vad pysslar du med nuförtiden?
Jag är involverad i slovenska landslaget och har min egna målvaktsskola, så jag har blivit kvar inom hockeyn. En dag hoppas jag att få åka tillbaka till Skellefteå, men vi får se.

Det Glavic glömde att berätta var att han 2010 deltog i en misshandel av sin tränare samma kväll som laget vann de slovenska mästerskapet. Attacken skedde med vägskyltar av trä, medan tränaren sov.