AIK:are vi minns - Erik Hanses

Ja, inte hade han det så lätt Hanses. Kom fram tidigt i Leksand och sågs som en framtida målvaktsstjärna i laget med fler tåg än SJ. Det är svårt att etablera sig som ung målvakt och flytten till Almtuna, kanske inte var så dum. Och att dessutom ha turen att handplockas till Skellefteå av Lasse Johansson, guldmakaren.

Skellefteå var den perfekta klubben att gå till när karriären hamnat lite på sniskan. Där var man duktig på att ta hand om, och lyfta stukade spelare. Nu hade man hittat ett potentiellt guldkorn i Hanses och skrev ett längre kontrakt än bara säsongen (13/14) ut. Hanses skulle dela på målvaktssysslan med Markus Svensson.

Svensson var uttalad förstemålvakt och när han stod över eller var skadad, fick Erik Hanses chansen att visa sin kapacitet. Tyvärr var den på tok för låg och varken spelarna eller publiken visade honom någon större tilltro. Dråpslaget var när Markus Svensson skadades i finalen mot Frölunda (15/16) och en totalt matchotränad Hanses fick hoppa in.

Nu fanns det nog ingen matchträning i världen som hade hjälpt. Hanses dagar var räknade. Ännu tydligare blev det när vi värvade Gustaf Lindvall efter säsongen. En högklassig förstemålvakt på det och den lagdelen kändes stark. Chocken när Lasse Johansson, på grund av dålig arbetsmoral?, förlängde med Erik, var stor.

Nu blev det ändå inga fler matcher. En hungrig och handlingskraftig Mikael Lindgren hittade Joni Ortio, och Hanses dagar var räknade. Han lämnade AIK med ett SM-guld och två silver. Inte så illa! Efter fyra okej år i Modo letar nu Erik Hanses ny klubb. (Intervjun skedde innan kontraktet med Almtuna.) Vi fick tag på honom mitt i semestern och valde att bara prata om tiden i AIK.

Du värvades till Skellefteå i början av 2014. Hur gick snacket med Almtuna, som du lämnade?
När Skellefteå hörde av sig och ville signa mig, gick det ganska snabbt. Almtuna och Skellefteå kom överens om en deal där jag tror att båda parter var nöjda.

Hur var det att komma till Skellefteå?
Att komma till Skellefteå på den tiden var häftigt, hedrande och stort. Det var väldigt många bra spelare som jag fick chansen att träna och spela med. Det var väldigt roligt och stor skillnad jämfört med tidigare klubbar. Mycket större skicklighet på alla plan.

Kunde du känna dig delaktig i guldet 2014?
Jag kände mig inte jättedelaktig, det kan jag inte påstå. Men det var väldigt häftigt att få vara med och se på. Helt klart en upplevelse!

Kommande två säsongerna spelade du 40 matcher, men det kändes aldrig som att du riktigt etablerade dig. Hur ser du tillbaka på den tiden?
Första säsongen gick ganska bra ändå. Jag fick spela många matcher då Mackan var skadad. Andra säsongen började trögt och det tog en stund att komma in i den. Det var tuff konkurrens med Markus Svensson, helt klart.

När Svensson skadade sig under finalspelet 2016, kändes det väldigt osäkert från läktarhåll. Känner man av sådant som spelare?
Jag tänkte inte alls särskilt mycket på vad folk tyckte och tänkte. Egentligen hade jag ingenting att förlora, så jag gick bara in och gjorde mitt bästa. Tyvärr räckte det inte hela vägen, men jag måste säga att jag tycker att Frölunda var strået vassare än oss och vann rättvist.

Var det givet att du skulle stanna i Skellefteå inför säsongen 16/17?
Jag fick ett nytt kontrakt och ville själv gärna stanna, så det var inga konstigheter. Men det var Lasse Johansson som skrev det med mig kan man väl tillägga.

Hur kändes det då när Joni Ortio värvades in?
Det kändes tufft såklart, men det är så branschen fungerar och Skellefteå ville ha en annan målvakt, så det var bara att söka sig vidare.

Är du nöjd med din tid i Skellefteå?
Både och. Jag var med och vann ganska många matcher, men någonstans önskar jag att jag skulle ha lyckats kriga till mig fler matcher och fått ut ännu lite mer.