AIK:are vi definitivt minns - Gustaf Lindvall

Gustaf Lindvalls väg är den bästa som finns. Egen produkt som inte var redo för a-lagspel i Elitserien. Iväg och skaffa sig speltid och erfarenhet på andra ställen, hela tiden med inställningen och viljan att en dag återvända hem. Till slut blev det också så, bland annat efter ett år i Arlanda Wings i division ett, där han också arbetade civilt på flygplatsen Arlanda med att kasta väskor på banden.

Där och då tvivlade han på hur mycket mer han skulle satsa på hockeyn. Två år senare spelade han i AIK i SHL och fem år senare var han seriens (överlägset) bästa målvakt med ett GAA på 1,78. Att kombinera förmågan att göra jätteräddningar med att upplevas som en mur är den bästa egenskapen som en målvakt kan ha. Förmågan att läsa spelet är magisk och ofta när motståndarna slår en passning tvärs genom zonen har han läst spelet och är redan placerad där. Inget Jonas Burman-agerande där.

Att han sedan är en ödmjuk, trevlig kille som läser den här bloggen gör ju inte saken sämre. Nu är frågan hur länge vi får behålla honom för det finns ingen gräns för hur långt han kan gå och det finns heller ingen gräns för hur mycket vi unnar honom det. Men då har vi ju Joni Ortio i bakgrunden som känns redo att komma hit.

Hur resonerade du när du lämnade Skellefteå som junior? Var målet att ta sig tillbaka?
Där och då kände både Krister Holm och jag att jag var färdig med juniorhockeyn. Laget och jag hade haft en bra säsong och när det fanns intresse från Allsvenskan kändes det rätt att ta chansen. Såhär i efterhand har jag insett att jag påverkades mycket av att många andra i juniorlaget tog klivet upp i a-laget och att jag också ville uppåt i seriesystemet så snabbt som möjligt. 

Om det var rätt beslut är ju omöjligt att säga. Det enda jag med säkerhet kan säga är att det var början på fem tuffa år i min karriär. Däremot hade jag inte varit den jag är idag om jag valt en annan väg. Målet var hela tiden att ta sig tillbaka.

Du hann representera många andra klubbar innan du återvände hem. Var trivdes du bäst?
Jag trivdes absolut bäst i Gnaget. Jag fick leva på hockeyn och hade fantastiska ledare som trodde på mig. Sammanhållningen var bra och vi var bara tre segrar från SHL.

Vad rörde sig i huvudet när AIK ville ha hem dig? Total lycka eller ett driv att visa att klubben fattat ett bra beslut?
Det var bara total lycka. Det kändes helt overkligt att gå från Arlanda Wings till AIK på bara ett kalenderår. Jag har aldrig känt att jag behöver bevisa något för någon annan. Jag ger alltid 100% så får vi se hur långt det räcker.

Vilket intryck har du fått av Arvid Söderblom så här långt?
Han verkar vara en trevlig och lugn kille, samt att han är en duktig målvakt såklart.

Hur viktig är relationen med din målvaktskollega?
Ska man gå långt tror jag att relationen mellan målvakterna är en viktig faktor. Istället för att ta energi från varandra blir man snarare som en extra målvaktstränare. Man pushar, stöttar och utvecklar varandra helt enkelt.

Stefan Thomson pekade ut dig som den mest intresserade av sin egna personliga utveckling vad gäller fysbiten. Vad säger du om det?
Haha. Jag är rätt nyfiken av mig och vill bli så bra som jag kan bli. Så jag intresserar mig för sådant som kan förbättra min prestation och sen bollar jag de idéerna jag har med de som är kunnigast inom området. Fysiken är för mig en viktig pusselbit för att bli bättre och Stefan är den absolut mest kunniga människan på det området som jag har träffat, så det blir naturligt att vi pratar en del.

Är målvakter så speciella som alla säger?
Enligt mig? Njae... Enligt alla andra? Ja. 

Hade du några konkreta anbud från exempelvis KHL under förra säsongen? 
Nej.

Vem i laget är svårast att rädda skott ifrån?
Jag måste säga Jocke. Han skjuter hårt med en snabb och otroligt svårläst release. Trots att jag mött honom på träning varje dag i fyra år blir jag fortfarande överraskad när han skjuter. En av mina främsta hockeymeriter är för övrigt att han inte gjorde ett enda mål på mig under en träningsvecka under försäsongen 2017. Det glömmer jag aldrig.