Våra mesta skyttar - en genomgång av skott på mål

”Om man inte skjuter kan det inte bli mål.”

”Det är aldrig fel att skjuta.”

Citaten stämmer. Ishockey går ut på att göra mål, och mål görs genom att skjuta. Sedan underlättar det ju ifall man har ett bra skott. Petter Granberg och Johan Ramstedt kanske hellre borde söka passningsalternativ än att dra på ett slagskott, medan Johan Åkerman och Jason King kanske borde ha skjutit ännu mer.

Det finns statistik för allt och den mängden data ett SHL-lag har möjlighet att ta del av är oändlig. Vi har enbart valt att fokusera på antalet skott som våra spelare har skjutit varje säsong. Adderat dessa och dividerat med antalet säsonger som den aktuella spelaren varit i Skellefteå AIK. Spelare med endast en säsong har vi struntat i, i och med att det kan vara slumpens skördar och vi vill få en lite tydligare tendens än så.

I den här statistikgenomgången straffas de spelarna som kommit upp genom egna leden, eftersom under en eller två eller fler säsonger har de oftast begränsad speltid och inte kommer upp i så många skott. Endast en sådan spelare finns med, men då var han mindre blyg och försiktig än övriga juniorer som kom upp.

Tolv spelare har under Elitserieåren (2006-20) skjutit mer än 100 skott på mål/säsong. Vi kommer att jobba oss från plats 12, fram till vinnaren (som du för övrigt knappast kan gissa vem det är). I vanlig ordning kommer vi att starta med några hedersomnämnanden.

Christian Söderström: 96,5 skott på mål/säsong 
Crippes skott är väl inget man direkt kommer ihåg, men han var en väldigt viktig spelare för oss på vår väg fram till gulden. Han spelade oftast i tredjekedjan och hade under sina sista år mycket begränsad tid i powerplay. Skottet var lurigt och svårläst, vilket matchade hans personlighet perfekt. Att nästan snitta 100 skott/säsong är starkt.

Robin Alvarez, 97,5
Svensk hockeys största corona-förlorare? Inte heller han har ett speciellt vasst skott, men han skjuter som synes gärna och finns alltid runt kassen när det hettar till. Ett skott på mål behöver ju inte vara ett slagskott från blå, utan kan lika gärna vara att trycka in pucken från en halvmeter eller styra ett backskott. Alvarez trodde nog varje gång han sköt, att det skulle bli mål och det samt glädjen över ett mål ger honom härmed epitetet ”hockeyns Inzaghi”.

Jonathan Pudas: 98,7
Ingen annan back är ens i närheten av dessa siffror. Tim Heed hade visserligen högsta enskilda backnotering med 130 skott under en säsong, men han spelade ju knappt under sitt första år här, och då går snittet ner. Pudas är oerhört skottvillig och har loggat många powerplay-minuter under sina tre säsonger.


12. Anders Söderberg: 104,8
Antos styrka var knappast skottet, men farten och vändningarna gjorde att han ofta skapade chanser, helt på egen hand. De sista två åren minskade speltiden, något som syns i skottstatistiken. Söderberg var en fantastisk spelare som förtjänar en plats på alla tänkbara listor.

11. Andrew Calof: 109
Sällan har väl någon sett sämre ut på första isträningen än vad Calof gjorde när han kom hit. Man kan ju ha varit färgad av att han kom hit från en sämre liga, men man trodde knappast att han skulle finnas med på den här listan. Lurigt skott som ofta användes i vänstra tekningscirkeln i powerplay. Calof är en annorlunda spelare som kommer till skott på ett annorlunda sätt.

10. Viktor Arvidsson: 112
Enda spelaren på listan som kommit fram via juniorlaget. Men då har vi i sanningens namn bortsett från de sju matcherna han gjorde, fördelat på två år. Dels på grund av att han knappt beträdde isen då och dels för att hans övriga skott-säsonger var magnifika. Arvidssons slagskott var fruktat och användes gärna. Hans skridskostyrka gjorde också att han fick chansen att avlossa sitt handledsskott betydligt oftare än genomsnittet.

9. Brad Moran: 113,5
Den enda renodlade centern och en oväntad sådan. Morans skott är inget som går till historien, men han befann sig ofta i offensiv zon och bidrog med mål och poäng. Kanske den största överraskningen i +100-gänget, även om vi kan utlova ett par till chocker.

8. Pierre-Edouard Bellemare: 117
Ju högre upp i hierarkin Pierre kom, desto fler skott/säsong. Det gäller förvisso (nästan) alla på listan. Under åren här utvecklade han sitt skott och sista säsongerna var handledsskottet NHL-mässigt. Bellemares förmåga att misshandla sin egen kropp och utan eftertanke kasta sig in i tuffa situationer, gjorde att han fanns med där det brände och ofta kom till skott.

7. Bud Holloway: 123,5
Första åren sköt Bud oändligt mycket mer än de sista. Dels avlossade han kanon på kanon från blå under de gyllene åren, och dels blev han en annan sorts spelare senare, där han snarare bidrog med sargspel och hårt jobb, än att bidra med sitt fina skott. I Buds fall ska vi ta i beaktning att han kom efter halva säsongen då han kom tillbaka.

6. Jesper Olofsson: 129
Jeppe hade ett väldigt bra skott, och sköt oväntat ofta med tanke på att hängskallen borde ha gjort det svårt att titta upp och träffa mål. Vid de tillfällena han blixtrade till visade han stora kvaliteter, men det hände allt för sällan.

5. Lee Goren: 141,5
Goren var en härförare på alla sätt och vis och särskilt under sin första sejour kom han ofta till skott med ett typiskt nordamerikanskt, högklassigt handledsskott. Han kom också gärna in på mål och bufflade, och han kände nog också att det många matcher var upp till honom att skjuta, ifall det skulle bli mål.

4. Oscar Möller: 149
Han som kanske många tänker skulle ha vunnit detta, är inte ens topp tre! Man måste då beakta att han nästan missade en hel säsong, då hans fru var sjuk och dessutom var han skadad halva 2012/13. Möllers skott är av yppersta klass och det är otroligt skönt att ha en sådan spelare i laget då matcher ska avgöras.

3. Mikko Lehtonen(bilden): 149,5 
På tal om att missa en halv säsong! Noteringen från 2010/11 är den högsta enskilda av en AIK:are med 218 avlossade skott. Lehtonen sköt på allt och även om man kan bli förbannad på sådana spelare, går det knappast att förneka att han gjorde mål. Styrkan var kanske inte själva skottet, även om det var bra, utan snarare modet att i alla lägen våga skjuta.

2. Joakim Lindström: 154,5
Om inte Möller vann, måste det ju vara Jocke, tänkte minst 75% av läsarna. Men icke! Ingen har genom åren skjutit lika mycket i powerplay som Lindström och även om alla, inklusive motståndarna, publiken och domarna, vet att han kommer att skjuta, är det ändå så hårt, välriktat och maskerat att det sitter där ändå.

1. Kent McDonell: 167
Den överlägsne vinnaren har nog tänkt på de inledande citaten både en och två gånger. Kent, med sin kraftiga käke, känns väldigt nordamerikansk med ett stort självförtroende. Klart han ska skjuta. Skottet var bra, men inte toppklass, ungefär som McDonell själv. Hans skottprocent måste ha varit låg, men det var en underbar överraskning att upptäcka att ingen skjuter oftare än Kent McDonell.


Nu kunde vi faktiskt inte hålla oss borta från sista säsongerna i Allsvenskan, när vi noterade Magnus Wernbloms 204 skott, första Elitseriesäsongen 2006/07. Nyfikenheten blev för stor. Vi kunde konstatera att Werner, under sina två allsvenska år snittade 192 skott/säsong. Lägger man till hans Elitseriesäsong blir Wernbloms skott på mål-snitt i AIK ruggiga 196.

Givetvis är det enklare motstånd i Allsvenskan, men även färre matcher, så Wernbloms snitt hade nog stått sig väl på vår lista. Backen Johan Åkermans snitt hans två sista år i AIK var 184,5. Även det oerhört imponerande! Säsongen 2005/06 fanns det en spelare som hellre spelade fram än sköt. Brett Harkins sköt under den säsongen 39 skott.