AIK:are vi minns - Johan Forsberg

Johan Forsberg vill hellre vara människa än hockeyspelare. Det vill säkert de allra flesta, men han uttrycker sig annorlunda. Hockey är hans jobb, är han tydlig med. Han minns hellre sina lagkamraters mänskliga kvaliteter än de hockeymässiga. Återigen, det gör säkert många andra med, men intervjun med Johan blir på ett annat sätt. Det blir inga standardsvar.

Fostrad i Piteå, och via ett stopp i Malmö, följde sedan en turné längs norrlandskusten. Björklöven, Skellefteå, Luleå och tillbaka söderut till Modo. Eftersom vi varken gillar Löven eller Luleå försöker vi genom intervjun smålura Forsberg att säga något nedsättande om våra oönskade grannar, men antingen inser han det eller så har han inget negativt att säga. Synd i vilket fall som helst.

2009 kom han till AIK och förutom charmen att plocka hit Björklövens bäste spelare var han mest känd för sin estetiskt tveksamma skridskoåkning. Han kom hit i samma veva som Pierre-Edouard Bellemare och som det ofta blir blir nya spelare snabbt bekanta, men i de här grabbarnas fall blev de polare under alla fyra åren som Forsberg var här.

Forsbergs säsonger gick egentligen i motsatt riktning mot laget, medan AIK blev bättre och bättre, minskade hans poängproduktion år efter år; 26-13-10-10. Nu var han inte hitvärvad som en poängspelare, utan snarare en hårt jobbande gnuggare, men även prestationen blev sämre och sista året gjorde han egentligen ingen glad (förutom när han satte sista spiken i kistan med sitt 3-0-mål mot Luleå i final 4). Istället blev det flytt till just Luleå där han fick spela sarg ut och kämpa hårt.

Tvekade du någonsin över att lämna Björklöven för Skellefteå, med tanke på rivaliteten?
Nej, det gjorde jag egentligen inte, men jag var medveten om spänningarna mellan lagen och supportrarna och jag tycker att alla övergångar ska göras med respekt. Jag trivdes bra i Umeå och Björklöven, men när jag fick chansen i Skellefteå och SHL kändes det bara superroligt. Jag vet att folk förstår hur branschen fungerar, så jag tror att man tog det med ro. Jag vet inte om de brände mina gamla tröjor i södra Västerbotten, men jag tror och hoppas inte det.

Vilket intryck fick du av AIK som förening när du kom?
Det var så klart proffsigt och stort. Allt förutom gymmet då. Samtidigt var det hjärtligt och varmt och jag kände mig väl emottagen. Både av laget och staden. 

Var det stor nivåskillnad på träningen jämfört med Allsvenskan?
Det är alltid annorlunda att byta lag och tränare, så det fanns förstås skillnader. Däremot så har jag tränat med Thomson sedan juniortiden, så fyrträningen var jag van vid. Han har skrikit åt mig i snart 20 år.

Just Thomson lyfte fram dig som både otroligt stark och uthållig. Vilken är förklaringen till att du presterar så väl fysiskt?
Det är nog Thomson som är förklaringen till det. Det kanske låter konstigt, men mycket i min träning har handlat om att få honom nöjd. Att höra att man gjort det bra och inte bara okej. Han har nog varit den personen, förutom min bror, som påverkat min idrottskarriär mest. Utöver det så ser jag träning som en del av mitt jobb. Är jag inte bra tränad har jag inte gjort ett bra jobb. Att göra sitt jobb är viktigt för mig. Oavsett om man jobbar inom vården, som målare eller ytterforward.

Du och Bellemare blev snabbt vänner. Har du något saftigt att berätta om honom?
Oj. Där finns det mycket! Som att han cyklade fel och nästan hamnade i Jörn under triathlontävlingen första året. Pierre är dock en nära vän och det smaskigaste kommer jag inte att avslöja (förrän jag släpper en bok och avslöjar allt...).

Vilket är ditt bästa minne från SM-guldet?
Egentligen har jag nog glömt det mesta på grund av segerrus, men en sak som har etsat sig fast är på bussen på väg hem från matchen. Alla skriker och jublar. Bredvid mig sitter Martin Sevc. Han tittar ut mot E4:an och säger lugnt "soooo easy". Som om han hade varit och handlat mjölk.

Var det en besvikelse att inte få nytt kontrakt?
Ja. Och nej. Jag trivdes otroligt bra och ville ge mer, men sånt är livet, särskilt hockeylivet. Jag var inte speciellt bra sista säsongen så det var inte helt oväntat. Sen fick jag komma till Luleå och där hade jag många fina år.

Hur pass tidigt tog du upp att ni slagit just Luleå, när du kom till det laget?
Tror faktiskt aldrig att jag sagt något om det. Jag känner att det finns roligare saker att prata om med sina nya kollegor. Som vad de snusar och röstar på.

Vilken skulle du säga är den största skillnaden mellan Skellefteå och Luleå som föreningar?
Dialekten.

Fel svar, Johan! Människorna, vinnarkulturen, framgångarna, grottmänniskementaliteten hade varit bättre.

Vem var den bästa spelaren du spelade med i AIK?
Kan omöjligt välja.  Det går inte. Vissa var snabba. Andra sköt i krysset. Vissa hade grymt bra robotdans. Jag har spelat med så många otroligt bra spelare genom åren, men minns dom hellre som människor än som spelare. Det är lättare för mig att hålla fast vid sådant.