Fortsätt till huvudinnehåll

AIK:are vi minns - Johan Åkerman


Göran Lindblom, Fredrik Lindgren, Peter Helander, Niclas Burström, David Rundblad, Johan Åkerman. Några av våra bästa backar någonsin. Men en av dem skiljer sig från mängden. De fem första har sina AIK-meriter från högsta serien (även om ett par stycken även spelat för oss i lägre divisionen).

Johan Åkerman spelade sina sju AIK-säsonger i Allsvenskan. Trots det är det nog bara Göran Lindblom som kan konkurrera om epitetet ”bäste back genom tiderna”. För vi har aldrig sett någon dominera så från sin backplats. Och ändå var det bara en ren slump att han kom hit. Det var ju inte han som var scouting-objektet när dåvarande värvningsansvarig reste till Norge för att gå på Vålerengas match 1999.

Åkerman gjorde 300 poäng på 300 allsvenska matcher, 70 poäng året vi gick upp. Detta från backplats! Han är den stora symbolen för den resan som Skellefteå AIK gjorde under 00-talet. Jag är nog inte den ende som har värvningen av Åkerman som avstampet för den underbara, ångestfyllda färden mot Elitserien. Det är få kontraktsförlängningar, om ens någon, som gjorde en lika lycklig som när han skrev på för tre år till 2003.

Att han lämnade oss vid uppgången fick man lära sig att leva med och de hyllningarna han fick när HV71 kom på besök för första gången efter hans flytt, var självklara. I själ och hjärta var han fortfarande en av oss, men 34 år gammal ville han vinna och då var AIK inte aktuellt. Så här i efterhand ska vi snarare vara tacksamma över att han stannade så länge. 48 poäng under första säsongen i HV, SM-guld, VM-spel och KHL-kontrakt. Allt det fick han ihop efter sina år här.

Nej, utan Johan Åkerman hade vi aldrig tagit oss tillbaka. Inte bara genom hans iskalla sätt att spela hockey med ett skott och spelsinne i världsklass, utan även tack vare den respekt han förde med sig. Medspelare måste många gånger ha tänkt ”Det är lugnt. Vi har ju Åkerman.” och motståndarna tvärtom. Vi tog oss ett snack med Åkerman, som numera är assisterande tränare i Linköping.

Efter att ha varit fansens hackkyckling i Solna, flyttade du till Vålerenga och Norge. När Skellefteå fastnade för dig var de egentligen där och scoutade din lagkamrat Magnus Hermansson. Känner du till det?
Ja, det gör jag faktiskt och det är ju ganska kul i efterhand. Men de måste ha gillat det de såg av mig.

Hur var det att komma till Skellefteå?
Det var väldigt trevligt. Jag trivdes direkt med både staden och laget. Sen fanns det redan då ett driv i föreningen att bli bättre, så det kändes spännande att få vara med på starten av den resan.

Hur utvecklades föreningen under dina sju år?
Det togs kliv varje år. Vi fick bättre och bättre lag och även på sidan om blev det proffsigare. Jag tycker att AIK var SHL-mässiga redan ett par år innan vi gick upp och grunden lades då till alla framgångar som skulle komma sen. Skellefteå är en fantastisk hockeystad!

Hur utvecklades du under de här åren?
Jag utvecklades nog i samma takt och blev bättre och bättre. Det kom dit bättre spelare, vilket är utvecklande. Sen fick jag känna mig som en viktig spelare varje säsong och de kraven triggade mig att bli bättre.

Kände du av den statusen du hade/har bland fansen?
Det är alltid svårt när man är mitt uppe i det, men jag kände alltid ett väldigt stort stöd och kommer aldrig att glömma mottagandet när jag kom tillbaka med HV71.

Med fansens stöd i åtanke, hur kändes det att lämna efter uppgången 2006?
Jag var jättenöjd med vad jag hade uppnått och vi hade nått våra drömmars mål. Det behövdes en ny utmaning för mig.

Vem var den bästa tränaren som du hade i Skellefteå?
Alla tränare jag hade under min tid där var bra på sitt sätt, så jag har nog ingen riktig favorit.

Hur är dina känslor gentemot Björklöven?
Det var bra för AIK att ha Björklöven att tävla mot och strida om framgångar med. Nu är jag likgiltig inför Löven och följer dem inte alls. Jag kunde inte bry mig mindre ifall de vinner eller förlorar.

Vem var din bästa backpartner under de här åren?
Jag spelade med många bra backar och kan inte bara välja en. Jocke Lidgren, Libor, PAL. De var backar som passade mig att spela med.

Du ryktas ha köpt ett antal hus här genom åren. Var det någonsin nära att du kom tillbaka hit som spelare?
Eftersom det aldrig blev så, är det svårt att säga hur nära det egentligen var.

Kommentarer