Det blev bara två säsonger i AIK för Huddinge-grabben Andreas Falk. Och då avbröts dessutom den första efter att han drabbades av en skada. När han flyttade till Skellefteå var han relativt okänd, men Peo Larsson hade fingertoppskänsla och plockade hit den före detta JVM-spelaren. Falk var en klassisk center som också, trots sin litenhet, var vass längs sargerna.
De senaste två säsongerna i Huddinge hade varit lyckade, och i kamp med ett antal Elitserielag valde Andreas att flytta till oss med motiveringen att det var det bästa för hans karriär. Speltiden skulle rimligtvis vara mer tilltagen i Allsvenskan. Över 100 utvisningsminuter/säsong de senaste två åren vittnade också om en spelare som brann, men som kanske måste slipa lite på det disciplinära.
Trots att han bara var drygt 20 år när han kom till AIK, var han inte rädd för att ta för sig och säga vad han tyckte. Detta kan lätt ses som kaxighet och lagets stora stjärna Magnus Wernblom var inte imponerad. Under en träning tvingade han Johan Ramstedt att slå en dålig passning till Falk, så att pucken skulle hamna i sarghörnet. Väl där manglade Wernblom den lille stockholmaren.
Men han var en nyttig spelare för oss också. Mestadels fick han ta en defensiv roll och kamperade mycket ihop med Johan Ramstedt och Fredrik Krekula. Boxplayspel var en del av hans vardag och Falk var också en spelare att ha på isen när vi skulle försvara en ledning. Tekningarna var sådär, med en procent under 50, men när vi tog klivet upp kändes han som en center för en tredjekedja. Perfekt med en ung, utvecklingsbar kille i truppen.
Falk ville dock annat och gjorde återigen ett val som var bäst för hans karriär. Han flyttade till topplaget HV71, där han fick vinna SM-guld två gånger samt debutera i Tre Kronor. Nu är karriären slut och efter HV blev det Tyskland, Luleå och en avslutningssväng till Småland igen innan tränarjobbet lockade. Som bekant är han numera tränare i AIK och vi tog ett snack med honom. Största fokuset låg på AIK-åren som spelare, men vi hann även med några tränarfrågor.
Varför valde du Skellefteå 2004?
Egentligen var planen att ta klivet upp i Elitserien det året, men det blev strejk i NHL och lagen ville ha öppna platser i trupperna. Det blev svårt för mig att få ett kontrakt. Då hörde Peo Larsson av sig. Skellefteå kändes som ett intressant alternativ och jag skrev ett ettårskontrakt.
Hur var det för en stockholmare att komma till en norrländsk småstad?
Det var första gången som jag bodde i en egen lägenhet, så det var hur kul som helst. Jag bodde nära hallen och fick göra det jag älskade att göra allra mest.
Hur var din första säsong (fram till skadan)?
Det jag kommer ihåg mest är att det var en omställning att bo själv. Hockeymässigt gick det väl okej. Jag fick en annan roll än vad jag hade i Huddinge. Mindre framskjuten roll.
Vilken är din syn på Chad Hinz-incidenten?
Jag var i Stockholm och hälsade på familjen när det hände. Minns inte så mycket mer än att det var på förstasidan i kvällstidningarna när vi skulle åka ner och spela mot Nyköping och Malmö. Det var ju tur att han inte tog sig så långt, för man vet ju aldrig vad som hade hänt om han tagit sig in till stan. Nu fick han ett välförtjänt straff och som tur var kom ingen till skada.
Hur påverkades laget?
Det är klart att det påverkade oss rejält när det stod i tidningarna om en grov rattfylla. Vi förlorade båda matcherna och missade chansen att gå upp.
Vad var det som gjorde att ni till slut tog steget upp?
Tommy Samuelsson kom in och förändrade rollerna lite grann. Under året med Taavola hade Wernblom & co fått dra ett alldeles för tungt lass.
Berätta om känslorna i Karlskoga när ni till sist lyckades.
Jag vet att det var väldigt spänt inför tredje perioden. Kommer ihåg att jag förlorade en tekning i egen zon som ledde till att de kvitterade. Sen minns jag förstås Öbergs mål i PP och att Krekula gjorde mål efter en retur på mitt skott några byten senare. Härlig känsla att se glädjen hos alla spelare, ledare och fans som var på plats. Flygresan hem gick väldigt långsamt, men det var det värt när vi kom till ladan och möttes av tusentals fans.
Kändes det inte dumt att lämna Skellefteå AIK när ni hade gått upp i Elitserien?
Jag hade som mål att vinna ett SM-guld och när HV71 hörde av sig så kändes det som att den drömmen skulle kunna bli sann snabbare än om jag stannat kvar. Såg en utveckling i att komma till en väletablerad klubb.
Vem var den bästa spelaren som du spelade med i AIK?
Åkerman var ju kung och egentligen alldeles för bra för att spela i Allsvenskan.
Har du haft möjlighet att komma tillbaka till Skellefteå under karriären?
Pea Israelsson har tjatat på mig under åren, men jag spelade i ett grymt bra HV så det var aldrig aktuellt.
Avslutningsvis vill vi gärna höra hur det känns att vara tillbaka och vad du ska bidra med i tränarrollen?
Ja, nu är jag ju tillbaka fast som tränare och det känns fantastiskt kul! Jag har fått möjligheten att stå i båset i ett etablerat SHL-lag och det är det närmaste isen du kan komma om du inte är spelare. Jag hoppas kunna bidra med energi och erfarenhet av spelet. Vägleda spelarna till sina styrkor och få dem att tro på det de gör. Man spelar inte i AIK om man inte förtjänar det och att pusha spelarna varje dag, till varje match till att göra sitt yttersta så att laget kan prestera 100%. Det är en utmaning som jag gillar.
Kommentarer
Skicka en kommentar