Fortsätt till huvudinnehåll

AIK:are vi minns - Patrik Rönnqvist


När Patrik Rönnqvist värvades in, som sista spelare, till truppen som skulle föra oss tillbaka var det nog ingen som jublade. Ofta fantiserade man om att den sista spelaren skulle vara en riktig spetsspelare som skulle göra skillnad. In kom en okänd ytter från Almtuna, som producerat 5+10 i Allsvenskan senaste säsongen.

Och egentligen blev det som vi alla gissade. Rönken var en ganska stor besvikelse. Kanske inte sett till förväntningar, men till vad han egentligen uträttade. De kvaliteterna han skulle bidra med, det vill säga spela fysiskt och ge energi till laget, var det också si och så med. I inlägget om "goons" utvecklar vi vårt resonemang om Rönnqvist ytterligare.

Samtidigt är givetvis alla från den här truppen eviga hjältar i vår historia, och ingen skugga ska falla på Patrik Rönnqvist. Han gjorde garanterat allt han kunde, utifrån den verktygslådan han bar på. 14 år senare fick vi tag på Rönnqvist som blir överlycklig över att någon minns honom och han levererar den, förmodligen, mest frispråkiga intervjun vi kommer att publicera.

Det var många som blev förvånade då AIK valde att skriva kontrakt med dig. Blev du förvånad själv?
Jag vet inte om jag blev förvånad. Men jag tyckte att det skulle bli jävligt spännande och var grymt laddad och tränade stenhårt den sommaren som jag skulle komma till Skellefteå.

Hur var det när du så småningom kom hit?
Den överlägset bästa tiden i mitt liv som hockeyspelare var året i Skellefteå. Det var underbart att komma dit. Vårt mål för säsongen var ju att gå upp i dåvarande Elitserien. Så alla i och runt laget var oerhört drivna varje dag. Jag älskade det. Kunniga supportrar, mysig stad. Där träffade jag vänner för livet som jag fortfarande håller kontakten med.

Du gjorde sex mål under din tid i AIK. Är det något som du minns bäst?
Det måste vara mina två mål i Kvalserien den våren. Det mot Södertälje borta, där syrrans ex missade markering på mig framför mål, så att jag kunde raka in en retur. Haha. Det andra målet var borta mot Malmö där man fick näta på gamla OS-målvakten från -94, Corey Hirsch.

Berätta om vad som hände efter matchen mot Bofors. Den kvällen som ni gick upp.
Det var stor glädje och lättnad över att vi klarade det. Jag kommer ihåg att det var väldigt mycket supportrar utanför arenan när vi kom dit på natten. Sen blev det en väldigt, väldigt blöt fest på Stadshotellet. Jag kommer inte ihåg så mycket mer, men jag vaknade på förmiddagen i en lägenhet någonstans, med en AIK-matchtröja på mig. Haha.

Nyligen tittade jag igenom Boforsmatchen och noterade att du stod parkerad framför kassen i powerplay, i första pp-enheten, istället för Wernblom! Beskriv din roll.
Den var en underbar roll för mig i powerplay och var skulle jag annars spela? Min enda chans var att stå framför mål när alla andra var så spelskickliga, så den rollen tog jag med stolthet. Hur svårt kan det vara. Det var hyfsade lirare runt omkring.

Hur var annars din roll i laget?
Min roll i laget var att spela tufft på motståndarna. Vara den som gasar på oavsett om det var match, träning eller fysträning. Jag var en ganska billig lösning som gav mer än det kostade för Skellefteå. Vår materialare Micke sa, att om de hade betalat för hur länge man var i hallen hade jag tjänat bäst. Jag älskade att träna extra, även före träning. Tror att det smittade av sig på andra att se att jag som hörde till bottom six, körde på och gnuggade.

Hur besviken blev du när du inte fick nytt kontrakt?
Jättebesviken där och då, såklart. Tommy Samuelsson sa till mig att jag skulle ha is i magen och vänta ett par veckor, så skulle det kanske finnas en lucka. Ung och het som man var sa jag bara, att då skiter jag i det, sen drog jag.

Jag har för mig att du lurade Mr Madhawk kring en kontraktsskrivning senare under karriären. Stämmer det?
Haha. Ja, det är en ganska lång historia. Men vid det här laget visste jag att jag skulle tvingas sluta med hockeyn på grund av skador. Jag och några kompisar var på festival i Sundsvall och jag kan erkänna att vi tagit oss några järn. Johan (Mr Madhawk) skickade då ett sms till mig, varpå jag och de andra fick för oss att vi skulle driva lite. Tyvärr spårade det ur lite. Blev ett jävla liv när vi vaknade dagen efter. Så här i efterhand var det väldigt onödigt eftersom han ville vara seriös och jag var 100% oseriös. Ber om ursäkt för det, så här i efterhand. Han gör ett grymt jobb och jag lyssnar på hans podd varje måndag. På så vis kanske jag betalar tillbaka lite grann.

Enligt Eliteprospects avslutade du karriären med ett mål och ett matchstraff, den enda matchen du spelade den säsongen. Dessutom för din moderklubb Strömsbro. Fem plus för den insatsen. Kommentar?
Min gamla ungdomstränare som då var tränare i Strömsbros a-lag frågade om jag ville lira med dem. Jag kände direkt att kroppen inte ens höll för division 2, så jag blev less och fick matchstraff för slagsmål. Jag gick raka vägen ner i omklädningsrummet och stack. Ingen hörde av mig efter det igen. Flera år senare träffade jag mattisen på Gavlerinken och han undrade om jag inte ville hämta trunken på Testebovallen snart? Haha.

Kommentarer

  1. Lee Grånken29 juni 2020 11:23

    Underbar intervju ��

    SvaraRadera
  2. Många plus för den intervjun. Jo då, jag minns rönken!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar