Fortsätt till huvudinnehåll

AIK:are vi minns - Marcus Kristoffersson


108 första säsongen.
60 andra säsongen.

Joakim Lindströms poängskörd? Erik Forssells tekningsprocent? Nej, på båda. Svaret är Marcus Kristofferssons utvisningsminuter. För det är ju så vi minns honom. Som en tvättäkta energispelare och en jobbig jäkel med en tendens att bli obefogat het, väldigt snabbt.

Den uppmärksamme märker att vi inte har nämnt hans första sejour i AIK, under säsongen 04/05, då han lånades ut från Djurgården under åtta matcher. Då blev det endast 12 utvisningsminuter och de siffrorna hade inte gjort starten på det här inlägget rättvisa. Jag misstänker att de flesta ändå förknippar Kristoffersson med en händelse från den säsongen. Hans vansinneshetsning av publiken efter att Magnus Wernblom sänkt Ric Jackman. Den händelsen förtjänar dock ett eget inlägg och har redan avhandlats.

Marcus Kristoffersson föddes i Östersund och vi har alltid brunnit för att ha rejäla norrlänningar i laget. Mora, HV71, Finland, USA och Djurgården innan han slutligen hittade tillbaka till Norrland och Skellefteå. Det ryktades om att Marcus skulle återvända till AIK inför första säsongen i Elitserien, 06/07 och trots att vi var i akut behov av spets var man ändå ganska nöjd när han till slut var siste man in i truppen. Alla älskar ju en spelare som kan dra igång publiken.

Vi börjar med din första vända i Skellefteå. Hur var det att temporärt lämna Elitserien för AIK i Allsvenskan?
Det var skitkul! Jag gick från en ganska undanskymd roll i Djurgården till en större roll i Skellefteå. Från anonymiteten i en storstad till en hockeytokig, mindre stad där man blev igenkänd på stan. Sen är det ju lite bättre spelare i högsta divisionen.

Kändes det som att Skellefteå AIK var på väg mot något stort?
De var ju ett topplag i Allsvenskan, men att de skulle nå sådana otroliga framgångar som de gjort de senaste åren såg jag kanske inte komma. Att laget skulle upp i Elitserien tog jag nästan för givet.

Hur var Ulf Taavola som tränare?
Jag gillade Uffe. Han var noggrann och en riktig hockeynörd, men jag tyckte också att han var en bra människa. Han gjorde att man kände sig avslappnad.

När Skellefteå gick upp kom du tillbaka hit. Var det några skillnader på föreningen?
I Elitserien är allting lite större. Organisationen och media. Annars var det mesta sig likt. Laget var ju nya i serien, så på laget och spelet var det ingen jätteskillnad på.

Beskriv din roll i laget.
Jag var en fysisk spelare som skulle vara jobbig att möta. Helst hade jag velat få ut mer av min offensiv under åren i Skellefteå, men tyvärr fick jag inte det.

108 utvisningsminuter under första säsongen imponerar.
Haha. Ja, jag skulle ju som sagt spela fysiskt och gillade att ställa till lite stök. Sen var jag ganska vårdslös ibland. Därav de många minuterna.

Är du nöjd med dina säsonger här?
Nja, jag ville vara en rivig spelare som också skulle ha en offensiv sida. Det där med att utveckla offensiven misslyckades jag med.

Var det någon spelare i laget som imponerade extra mycket på dig?
Magnus Wernblom! Målsinne och tjurig något så djävulskt. Hade han bara kunnat åka skridskor hade han varit en storstjärna i NHL.

Hann du märka något av juniorerna som var på väg upp?
Rundblad och Erixon var med på någon träning och det syntes ju att de hade talang.


Vi kommer att få anledning att komma tillbaka till Marcus Kristoffersson. 21 poäng på 107 matcher är väl inte så uppseendeväckande, men han hade annat att erbjuda. Den här typen av spelare finns knappt längre i den politiskt korrekta serien SHL. Spelartypen är oerhört saknad. Hela tiden bara en snedtändning ifrån att varva upp en hel arena.


Kommentarer