AIK:are vi minns - Mats Lundström

Första målet någonsin på Globen. Den klassiska finalserien med Modo 93/94 när Foppa brann av på Börje Johansson. Det här hade kanske varit ämnen folk hade velat veta mer om. Men inte vi. Vi ringde upp Mats Lundström och pratade Skellefteå AIK (och lite annat).

När förstod du att du kunde bli en bra hockeyspelare?
1981 lyfte Sven-Åke Svensson upp mig från b-juniorerna till a-juniorerna, fastän jag bara var 15 år. Året efter när a-laget var lite skadedrabbade kallade Slettvoll upp mig. Det var match mot Färjestad borta. Jag fick ett byte och var världens lyckligaste kille. Då kände jag att jag hade passerat många som var äldre än mig och att jag var en talang. Det var en hård jargong i omklädningsrummet, men de äldre spelarna var hyggliga mot mig.

Minns du ditt första mål?
Nej, inte alls. Däremot minns jag min första match där jag fick spela mer än bara ett byte. Leksand borta. Jag skulle spela med Rolle Stoltz och Johnny Forsman. Stolta sa åt mig att fokusera på en enda sak; "Markera Labraaten."
Jag gjorde som jag blev tillsagd och följde efter honom hela matchen. Det är nog enda gången i min karriär som jag gjorde så mycket tid djupt nere i egen zon. 

1985 åkte AIK ur Elitserien. Var det givet att stanna kvar?
Det var helt givet. Det var ju min moderklubb som jag hade allt att tacka för. Alla i laget blev kvar och vi bestämde oss för att det bara skulle bli ett år i Division 1. Vi hade underpresterat året innan och nu var det upp till oss att fixa det.

Det blev bara ett år. Hur var draget i stan då ni var tillbaka i Elitserien?
Inte alls som det är nu. Det var mindre intresse och färre fans på den tiden. När man ser bilder från då, känner jag mig som Sven Tumba. Hockeyn och intresset nu går inte att jämföra med förr. Men det var otroligt skönt att gå upp. Vi slog Huddinge i tre raka matcher och jag fick avgöra en match i sudden death.

Ett par år senare väntade den klassiska matchserien mot Frölunda. Hur var den att spela?
Skitkul. Det var tungt att torska den fjärde  matchen hemma, när vi hade chansen att avgöra. Jag lyckades kvittera till både 4-4 och 5-5, men Frölunda vann i femte perioden. 
Inför sista matchen bodde vi, som alltid, på Panorama Hotell. Vi gick till arenan från hotellet och när vi åkte in på isen kokade hela Scandinavium.
Frölunda kändes tagna av stundens allvar och vi gjorde snabbt 3-0. Det var en av de roligaste matcherna jag någonsin spelat.

Under 80-talet föddes målgesten vicht. (Man tog av sig handsken och pekade med alla fingrar mot sitt eget ansikte, med handflatan nedåt.) Hur kommer det sig att du började använda den?
Den föddes inom tennisen, och det var Jocke Nyström (tennisspelaren) som tyckte att jag kunde köra den. Vilket jag gjorde.

Hur kommer det sig att du lämnade AIK 1988?
Det berodde på att vi hamnade i Allsvenskan efter jul året innan. Jag spelade i Tre Kronor, men fick inte följa med till OS i Calgary eftersom Allsvenskan inte tog paus under OS. Det var tungt och jag ville spela på toppnivå.

Trots en väldigt lyckad säsong i Stockholm vände du hem efter bara ett år. Varför?
Det stämmer att det gick bra i Solna. Jag spelade i landslaget kontinuerligt, men Rolle Stoltz och Per "Tjuven" Johansson (AIK:s tränare) ville ha ett möte med mig på Globen efter en match och de berättade att de ville att jag skulle komma hem. Jag kände att jag var skyldig AIK att komma hem. De hade ju gett mig allt!

Året efter kom dråpslaget med den slutgiltiga nedflyttningen. Den som skulle vara i 16 år. Hur tungt var det?
Det var fruktansvärt, jävligt tungt. Det var en annan känsla den här gången. Många etablerade slutade och jag var tvungen att se om mitt hus. Jag hade turen att vara efterfrågad och valde att flytta till Frölunda.

Hur var åren efter tiden i AIK?
Det började otroligt bra i Frölunda, men sen kom Boork och tyckte att jag var för gammal, 26 år... Jag fick inte spela och det var aktuellt att flytta till Danmark, men Frölunda krävde för mycket pengar för mig, så det blev ett sabbatsår.
Sen ringde Kent Forsberg och det blev ett fantastiskt år i Modo, där jag var en av de äldsta i ett mycket ungt lag. Jag hade hela tiden kontakt med AIK, men det blev aldrig så att jag kom tillbaka.

Du draftades för Detroit Red Wings. Hur nära var det?
Hade jag velat hade jag åkt över. Någonstans på vinden ligger det osignerade kontraktet, men jag valde bort det. Jag pratade med vår tränare Thommie Bergman som berättade att Detroit var en tuff stad att bo i, och jag skulle bli ensam europé. 

Vem är den bästa spelaren som du haft förmånen att spela med?
Göran Lindblom var fantastiskt bra.

Har du kontakt med lagkamrater och AIK idag?
Nej, tyvärr inte. Jag pratar med Börje Lindberg någon gång, men jag flyttade aldrig tillbaka till Skellefteå. Mina föräldrar gick bort tidigt och det fanns egentligen inget att komma hem till. Idag följer jag AIK hyfsat väl på TV. Utvecklingen som har varit är helt underbar och jag är tacksam för allt klubben har inneburit för mig.