AIK:are vi minns - Kent Norberg

1990 åkte Skellefteå ur Elitserien. Vad ingen visste var, att det skulle ta 16 långa år att komma tillbaka. På den tiden fanns ingen fallskärm till lagen som åkte ur, utan det var bara att knyta näven i byxfickan och bita ihop. När AIK åkte ut 1985 stannade ALLA spelare kvar. Den här gången var det annorlunda. Många slutade och det kändes som att luften gått ur föreningen.

De som stannade kvar var Dick Andersson, Robert Larsson, Lars Marklund, Tony Barthelson, Martin Pettersson, Mikael Granstedt, Daniel Pettersson och Niklas Mannberg. Hälften av dessa var borta efter ytterligare en säsong.

När stjärnor slocknar tänds det nya. Mats Lindgren och Niklas Brännström etablerade sig i a-laget de här säsongerna. Jörgen Wännström och Pär Mikaelsson likaså, men den klarast lysande AIK-stjärnan i början av 90-talet hette Kent Norberg. Under sina fyra säsonger i svartgult vann han interna poängligan tre gånger, med i snitt drygt 9 poäng mer än tvåan. I slutändan gjorde Norberg 167 poäng på 130 matcher!

Nubben hämtades, tillsammans med Håkan Strömqvist, från Modo. 23 år gammal hade han egentligen inga större meriter, utan hade som bäst gjort 13 poäng under en elitseriesäsong. Fansen i Skellefteå kände nog redan 1990 av vad som väntade, så de var lyriska över att ha fått hit spelare med rutin från högsta serien. Övriga nya var upplyfta egna produkter, Jens Nordin och Johan Seth.

Varför blev det Skellefteå?
Jag fick spela mindre och mindre i Modo, och hade inte så många förfrågningar. Jag ville gärna stanna i Norrland och när Skellefteå hörde av sig, tvekade jag inte en sekund.

Beskriv din tid i AIK.
Först och främst gick det vådligt bra för mig, personligen, även om föreningen gick igenom en tuff tid med nedflyttningen. Jag trivdes i staden och laget från första stund!!! Det kändes dock aldrig nära att vi skulle kunna ta klivet tillbaka till Elitserien.

Var det skönt att ha med sig Håkan Strömqvist, som du kände sedan tidigare?
Både och. Hahaha!

Du öste in poäng under dina fyra säsonger här. Hade du någon särskild radarpartner?
Jag spelade mycket med Danne Pettersson och Jörgen Wännström. De var duktiga spelare och vi fick mycket förtroende, både i spel 5 mot 5, samt i powerplay.

Vem var den bästa spelaren du spelade med under din tid här?
Martin Pettersson och Micke Granstedt var hur bra som helst. Tyvärr slutade de efter min första säsong.

Vilket är ditt enskilt bästa minne från tiden i AIK?
Det var när vi slog ut Löven i playoff 93/94. Vi vann båda matcherna och det var het stämning, både på isen och bland publiken.

Har du kontakt med någon gammal lagkamrat?
Tyvärr inte, men det händer att jag springer på Lasse Marklund i ishallar.

1994 lämnade du AIK för Timrå, som på den tiden hade gått förbi oss när de ekonomiskt tuffa tiderna rådde i Skellefteå. Där slutade du nästan helt producera poäng och la av 1997, 30 år gammal. Hur ser du på slutet av din karriär?
Jag borde aldrig ha lämnat Skellefteå.


Idag är Kent Norberg sportchef i Timrå, och förutom hans fina år i AIK, är han för oss mest känd som den som snodde Jonathan Hedström framför näsan på Peo Larsson.