AIK:are vi minns - Jan-Axel Alavaara

Våren 2011 spelade AIK final mot Färjestad. Laget såg tröttkört (cryptosporidium) ut och den ungdomliga entusiasmen som tagit oss så långt, utmanövrerades av FBK:s rutin. Rundblad, Erixon och Larsson flyttade alla till NHL och om vi skulle kunna ta nästa steg behövdes det mer erfarenhet på backsidan. Entré Jan-Axel Alavaara.

För den breda massan är Alavaara mest ihågkommen för sin vansinnesattack mot domaren Thomas Andersson 1998. Ett utbrott som ledde till åtta månaders avstängning. Efter det hann han med att spela ytterligare fyra säsonger i Modo och fem i Frölunda. Defensive Alavaara fick som bäst ihop 18 (5+13) poäng under en säsong.

Sen flyttade han vidare till Schweiz och sedermera Tyskland där han utvecklade sin offensiv och ansågs, när han värvades till Skellefteå, vara en tvåvägsback. Jan-Axel parades omgående ihop med Hannu Pikkarainen, med motiveringen att de kunde prata finska med varandra. Det skulle vara vårt ledande backpar och Alavaara loggade istid i både powerplay och boxplay.

Om man tittar på vår backuppsättning från den här säsongen återfinner vi följande unga backar; Johan Alm, Niclas Burström, Rasmus Edström och Petter Granberg. Dessutom testades även Arvid Lundberg och Anton Lindholm under året. Unga, framåtsträvande backar som fostrats med AIK:s sätt att spela och som helt enkelt var för bra för att hålla borta från laget.

Istiden och förtroendet minskade för Alavaara och i januari kom beskedet att han och AIK beslutat sig för att gå skilda vägar. Här följer en intervju där Janne ger sin syn på sitt halvår i Skellefteå AIK. Det märks tydligt att Alavaara inte är så sugen på att tala om året där han på tre månader gick från tilltänkt backgeneral till petad.

Hur ser du tillbaka på din tid i Skellefteå AIK?
Jag kom till en förening på kraftig frammarsch. Framtidstron var stark och viljan att vinna enorm. Trots att det blev som det blev för mig, lärde jag känna många fantastiska människor.

Din speltid minskade successivt och i januari kallades du in till Lasse Johansson. Hur gick snacket?
Jag kände hur jag låg till i konkurrensen och när Lasse berättade att Linz (Österrike) var intresserade tvekade jag inte.

Vad var det bästa med din tid i Skellefteå?
Farten och energin på träningarna. Matcherna gick i ett lägre tempo än träningarna. Inställningen hos alla i hela föreningen var enorm!

Vem var lagets bäste spelare, enligt dig?
De som gick i bräschen och innebar mycket för lagsammanhållningen var Bellemare och Forsberg. Två bra människor, bland många. De var viktiga för lagets framgång.

Vilken kontakt har du med hockeyn idag?
Jag är sportchef i Adler Mannheim, med ett år kvar på kontraktet.