Första isträningen är avklarad och hockeysäsongen får anses som invigd. Även de flesta av oss har återgått till jobbet med allt vad det innebär i form av ångest och tidiga mornar, men även rutiner. Den finaste rutinen av alla är att vecka efter vecka vakna upp på tisdag, torsdag, lördag och känna att det är matchdag. Tankarna vandrar under arbetsdagen och viss surfning sker i jakt på nyheter, både kring AIK och motståndarna.
Men det är en dryg månad kvar tills det smäller på riktigt. Träningsmatcher och CHL kittlar inte nerven fullt ut och det finns inte ens ett frö till rykte kring Oliver Okuliars ersättare (något som inte stämmer längre). Så i brist på annat kommer vi att ställa oss ett antal frågor inför säsongen. Närmare bestämt en fråga per spelare och skulle varje fråga få ett positivt svar kommer AIK definitivt att slåss om SM-guldet även i vår. Eller kanske inte, frågorna kommer att vara av oerhört blandad karaktär.
Jani Lampinen: Vore det inte mer utvecklande att spela matcher?
En fråga som har mer än en botten. I och med att Lampinen har kontrakt är det ju AIK som bestämmer, men samtidigt OM Jani hade velat bryta kontraktet hade han knappast stoppats. Trots en mycket tung start förra säsongen så tycks han trivas här och bidrar snarare till glädjen i omklädningsrummet än tvärtom. När Jani Lampinen summerar sin karriär kanske det här var de två roligaste, men minst utvecklande åren. Bloggen sätter dock pengar på att han spelar flest CHL-matcher av de tre målvakterna.
Strauss Mann: Ser du dig själv som likvärdig med Linus?
AIK har en mycket unik målvaktssituation där det är mer eller mindre givet att andrekeepern är den som kommer att stå flest matcher. Från läktaren är det ju en sak att tycka att Söderström är given etta, men tänker man så om man heter Strauss Mann? Han kommer från en toppsäsong, med nollor och allt, men det blir spännande att se hur målvakterna kommer att matchas då båda är hela och friska. Varannan match uppskattas nog inte i längden.
Linus Söderström: På vilken sida har du vaknat?
Denna frågan gäller inte kring säsongen, utan är en fråga som kan ställas dag för dag. Söderström är en delikat själ som är känslig för känningar, krämpor och diverse. Men samtidigt är det samma personlighet som spikar igen helt när det verkligen gäller. Seriens överlägset bästa målvakt kräver en mycket kompetent sidekick och det blir intressant att se hur målvaktssidan formeras nästa säsong då samtliga kontrakt är utgående.
Rasmus Bergqvist: Vad tänker Montreal?
Given åttondeback? Utvecklingen har kanske inte stått stilla, men heller inte direkt exploderat. Kontraktet går ut efter säsongen och om Canadiens fortfarande är intresserade av Rasmus skulle de garanterat hellre ha honom i Hockeyallsvenskan, med mycket speltid. Det finns dock två bättre scenarion till nästa år. 1. Stora kliv tas i år och Bergqvist etablerar sig på SHL-nivå. 2. Montreal skriver ett tvåvägskontrakt med honom och AIK cashar in.
Emil Djuse: På vilken nivå inleder du den här säsongen?
Inledningen i fjol var spektakulärt svag och avslutningen nästa lika spektakulär, fast i andra änden av skalan. Skulle han vara nära den nivån redan från start i år, har AIK en otroligt stark topp sex på backsidan. Och frågan är varför han inte skulle vara igång redan från start? Inga skadekänningar. Ingen omställning till ny liga. Fortsätt bara att spela enkelt och undvik vansinnesbesluten.
Måns Forsfjäll: Axeln?
Är axeln (axlarna?) hel så påstår jag att Måns Forsfjäll är SHL:s bästa spelare sett till lön kontra rätt beslut på isen. De är nämligen oerhört nära 100%. Kväll efter kväll (när han är hel) är han konsekvent i alla situationer. In med kroppen, sänk farten på motståndarna och peta pucken till den spelskickligare backpartnern. Det är den vinnande formulan som gör att Forsfjäll förhoppningsvis spelar i AIK minst tio år till. Men hur är det med axeln?
Viktor Grahn: Vad tycker egentligen kvinnor om din glugg?
Bloggen hävdar att den är supergullig. Tvåtandsglugg dessutom. Men om vi ska prata hockey så är Grahn helt fantastisk. Han är nästan en kopia av Måns Forsfjäll i egen zon, men dessutom med viss offensiv touch. Förutom inledningsfrågan finns det egentligen inget att grubbla över till kommande säsong. Kontraktsläget däremot, men det tar vi vid annat tillfälle.
Frans Haara: Tar du matchstraff mot Björklöven?
Måhända är det ett underbetyg till AIK när vi här utser Frans Haara till den mest matchstraff mot Löven-kompatibla spelaren (ursäkt till Andreas Johnson) i laget. Haara är ju inte direkt Lee Goren eller Joakim Lindström, men vi kan både se en mycket vårdslös tackling alternativt kastade handskar framför oss och Frans är väl en av de som allra mest går att avvara 3-4 matcher framöver. Och oroa dig inte. North Power betalar boten!
Pontus Johansson: Med hur många procent höjs din lön till nästa säsong?
I AIK finns det ingen plats för en +200000 kronors-back. Eventuellt är Douglas Johnsson redo redan till nästa säsong och då blir det på Johanssons plats. Kön bland SHL-klubbarna består nog av nästan alla lag, men om Pontus gör en likvärdig säsong som senast kommer det förhoppningsvis att skrivas ett nordamerikanskt kontrakt och pengar in på både hans och Skellefteås konto.
Arvid Lundberg: 14, 17, 18, 21, ?
Orimlig poängproduktion av en back som nog av gemene man ses som renodlat defensiv. Topp 25 av alla backar i poängligan förra året. Topp 10 bland backarna för gjorda mål. Arvid är ett sällan skådat multiverktyg, men även om det skulle bli noll i poängkolumnen så älskar vi dig!
Jonathan Pudas: Blir det något slutspel i år?
Frågan är berättigad då åtminstone tre av de senaste slutspelen inneburit kraftig frånvaro hos vår kapten, och en kapten kan inte styra skutan från land. Slump? Ja, kanske, men även solen har sina fläckar och i Pudas fall verkar fläcken bestå av oförmågan att skydda sig då det blir tätare matcher. För att uppnå 10/10 legendstatus anser vi att det krävs att även kunna gå in och dominera ett slutspel.
Mikkel Aagaard: Går det att tajma Aagaard-"dansen" bättre?
Kompetens saknas givetvis för att bedöma allt som har med takt och ton att göra, men även Dima Tsvetkov kan se att Aagaard inte kommer ihåg att vända sig till klacken förrän tonerna till Richi (Stubete Gäng) ebbat ut. Drömmen vore att Aagaard hade sinnesnärvaro att hinna röra armarna i takt direkt som låten börjar spelas, istället för att jubla med laget. Kan detta vara tidernas ilands-problem?
Jonathan Davidsson: Hur mycket går det att älska Skellefteå?
Stockholmsbördige Davidsson leder i alla fall den ligan. I artikel efter artikel basunerar han ut sin kärlek till laget, föreningen och staden, vilket naturligtvis är underbart. Planerna på att bosätta sig här känns mycket konkreta och vi fantiserar om att han skulle nappa på budet 25000 kr/månad för att låta kärlekssagan fortgå.
Zeb Forsfjäll: Finns det även vassa verktyg i lådan?
Det är lätt att glömma att Zeb bara är 21 år gammal och rimligtvis har minst 15 år kvar i Skellefteå AIK. Ingen är så extremt rätt i banan hela tiden och ingen vinner så många närkamper/kilo. Det vore onekligen charmigt att göra tjugo säsonger i sin moderförening och aldrig göra tio poäng under en säsong, men det vore ännu bättre att växla upp och förtjäna utökad offensiv speltid och ett större lönekuvert. Då krävs det magi även MED pucken.
Rickard Hugg: Dags att leverera i slutspelet också?
Huggs slutspel i AIK har inneburit exakt en halv poäng per match, medan motsvarande grundserier ger oss 0,72 poäng/match. Visst är det tätare och tuffare i slutspelet, men likt Pudas skulle vi önska att Rickard Hugg inte bara är en maktfaktor på vägen mot titlar, utan att han också förmår att spela huvudrollen när det verkligen gäller. För er dårar som läser bibeln som Fan, så bör vi kanske påpeka att både Pudas och Hugg är stora favoriter och mycket uppskattade, men vi vill han ÄNNU mer.
Andreas Johnson: O brother, where art thou?
Det är ingen konkret fråga, utan det var mer lite kul att få skriva den ganska passande filmtiteln. För lillebror Johnson gjorde en riktigt bra säsong 25/26 och vi ser gärna en fortsättning även när kontraktet går ut i vår. Frågan är dock om det är möjligt att separera bröderna eller om Andreas mår väl av att ha lite stöttning? Han har redan flörtat lite med Frölunda och om så blir fallet tackar vi för 2-3 SM-guld på fyra säsonger.
Jonathan Johnson: Finns det ett SHL-lag som är beredda att ge ett långtidskonrakt?
Det vill nämligen inte vi. Förmodligen inte heller ett ettårsavtal då Jonathan fyller 34 och har sin bästa hockey bakom sig. Skulle det innebära att även Andreas försvinner, så gör vi den uppoffringen och frigör både pengar och underlättar åldersstrukturen. Så frågan är var Jonathan hamnar härnäst. Givetvis finns det lag som är beredda att lasta en hel del pengar på honom, men vi gissar på ett utlandsäventyr i Tyskland.
Andro Kaderli: Är du redo för det här?
Träningen i Leksand, har vi åtminstone tidigare fått till oss, är direkt undermålig och istället för att ta rygg på Cehlarik, Lang och Veronneau på träning och match, ska nu Kaderli växla upp och försöka hänga på Lindberg, Lindholm och Pudas. Det finns lättare uppgifter att ta sig an, men det finns inte många uppgifter som har potential att ge samma utfall. Lite panik över att sommaren har spenderats hemma i Schweiz med risken att Andro inte (ännu) har förstått vad som krävs.
Oscar Lindberg: Kommer en 50-poängssäsong att imponera?
Efter ytterligare ett guld, 67 poäng och bländande spel under exakt hela säsongen, är risken uppenbar att Ogge inte kommer att nå samma höjder i år. Addera skadan som ännu inte är 100% läkt, så är det nästan så att det infinner sig en oro. Nyktert sett helt obefogad oro, så frågan som vi ställer oss är vilken blir årets nivå? 50 poäng? Återigen total dominans? När börjar det dala?
Valter Lindberg: Är det dags?
Mandrillen Rafiki i Disneyfilmen Lejonkungen säger "Det är dags", när han inser att Simba lever och ska återta sin plats som rättmätig kung. Positionen som kung är inte Valter Lindbergs att ta och bloggen har heller inte samma självförtroende som Rafiki, men vi hoppas på stora kliv från Valters sida med kontinuerligt spel högre upp i kedjehierarkin och 25-30 poäng. Alla verktyg finns inte, men några av de som finns är av yppersta klass.
Pär Lindholm: Kommer vi att tvivla på dig under grundserien?
Risken är stor för att det blir precis så. 20-25 poäng. En trubbighet som inte motsvarar lönekuvertet. Men sen kommer ett slutspel där Lindholm skrinnar ut som lagets stora härförare och är beredd att göra precis allt som krävs för att vinna. Ha bara lite tålamod med Pär, så ska du se att allt blir bra.
Mr X: Visst är du rightare?
Det är inte den enda punkten på kravspecen. Arg, rakt på mål, fysisk är andra önskemål, men faktum är att Erik Forssell fullkomligt struntar i klubbfattning på forwardssidan, och när procentsatsen rightare i Europa är cirka 15% och i Nordamerika ungefär 40%, så är oddsen inte på vår sida. Frågan besvarad i och med Hudson Faschings intåg.
Viggo Nordlund: Hur kommer det att funka att spela i fjärdekedjan?
AIK har svårt att få fram producerande forwards från egna leden. Det är lätt att man, både av kvalitetsmässiga och hierarkiska skäl, hamnar i en fjärdekedja och plötsligt ha en annan roll än den man är van från juniortiden. Vägen att ta ett år i Hockeyallsvenskan applåderas, men faktum är att vi har svårt att placera Nordlund någon annanstans än i en fjärdekedja och då är det bara att läsa frågan här ovanför.
Victor Stjernborg: Är pengar mer lockande än guld?
Det är inte många som har Stjernborgs meriter och vana att vinna vid 23 års ålder, så rimligtvis är han högvilt för desperata lag utan vinnarkultur, som exempelvis Linköping och HV71. Men hur mycket roligare blev det för Linus Lindström att tjäna 50000 kr extra/månad? Vi tror (hårt uppbackade om ryktet att Victor är nära att signa en förlängning med AIK) att Stjernborg är klokare än så och värderar möjligheten att vinna jämfört med ett sockrat lönekuvert. Blivande stomspelare? Frågan besvarad i och med det förlängda kontraktet.
Oskar Vuollet: Är du bara glad över att få vara med?
Vi klandrar dig inte. Typ egen produkt som har fått chansen att spela (och vinna) med sitt favoritlag. Ibland känns det som att Vuollet myser av att bara bära trunkar till bussen. Nu blir det lite hårda ord, men det har egentligen inte skett någon större utveckling under de två åren som gått och frågan är om det sitter i kapaciteten eller en försiktighet/nöjdhet? Ökad poängproduktion är en önskan, men en större aura över att verkligen våga ta plats är ett krav. Vi vill ju så gärna att våra egna (forwards) ska ta nästa kliv.
Kommentarer
Skicka en kommentar