På våren 2003 skrev Daniel Hermansson, 21, ett ettårskontrakt med Skellefteå AIK. I och med att det fanns viss elitserierutin så blev vi ganska uppspelta. Ulf Taavola beskrev Hermansson som en ”högerfattad mönsterbrytare” och på kultsidan hockeykultur.com reggade sig en bekant (vi tror att det var Daniels bror) till honom och avslöjade att Hermansson kallades Draken (därav rubriken).
Ett knappt år senare förde Draken en tynande tillvaro i fjärdekedjan, tillsammans med Robert Nordberg och B-O Karlsson. Halvdana 9+12 i grundserien och det sista vi såg av honom var när AIK misslyckades med straffsparken i Leksand (även om han var skadad just då). Åtminstone trodde vi det…
Tjugo år förflöt. Skellefteå AIK gick till sist upp i Elitserien, etablerade sig som ett topplag och vann ett gäng SM-guld. Efter guldet 2024 var Robert Ohlsson less på den lilla staden och ville bryta sitt kontrakt. Det kändes helt okej för alla parter, med det lilla problemet att den tilltänkte ersättaren, Draken Hermansson, satt fast i Mora.
Ohlsson visade sitt sanna jag, bloggen skrev ett inlägg och längtan efter den nye tränaren var stor. Förväntningarna var inte gigantiska, mest att laget skulle återfå harmonin och återigen kunna vara med och konkurrera om guldet. Ganska precis ett år efter det att Daniel Hermansson satte sin fot, och började sätta sin prägel, i omklädningsrummet, sitter vi här och njuter av ett SM-guld som inte är jättelångt ifrån den kvaliteten och överlägsenheten som AIK hade 2013-14.
Vad har då Daniel "Draken" Hermansson gjort och bidragit med, som har lett till att Skellefteå AIK är tillbaka på tronen? Vi har hittat nio anledningar till att skriva den första hyllningen någonsin till en guldtränare (även om Anders Rönnblom har fått ett par positiva ord tidigare).
Lugnet
Enda gången som vi har anat en pulshöjning är när Andreas Johnson avgjorde i sjunde perioden mot Luleå i semifinalserien. En hårt knuten näve, ett segervrål och sedan tillbaka till sig själv igen. Där Bulan Berglund och inte minst Cam Abbott på egen hand kan förlora matcher på grund av att man drar med sig laget in i vredens vansinne, så jobbar Daniel Hermansson lågaffektivt och dämpar på så vis översvallande känslor hos spelarna, snarare än att varva upp dem.
Detta är givetvis inget som Abbott & company väljer, utan alla har ju sin personlighet. Tur för oss och AIK att vår tränare har en bra personlighet.
Vältaligheten
Vi har vid ett par tillfällen haft turen att verkligen få lyssna på vad Hermansson har att säga. Inte korta TV-intervjuer eller presskonferenser, utan längre sittningar. Första tillfället var en oväntat bra poddintervju med Norran (helt utan garv och star struck-het!) och andra gången var när han var inbjuden till North Powers årsmöte.
Det är inga stora ord som sägs, men allt som sägs har en eftertänksamhet och en kvalitet, helt utan att prata i floskler. Ordentliga svar, oavsett om frågan är mindre begåvad eller av god kvalitet. Och för man sig så bland kreti och pleti har man rimligtvis bra saker att säga i ett omklädningsrum. Vissa människor talar så att man lyssnar och Daniel Hermansson är definitivt en sådan.
Matchcoach
Ända sedan Hans Wallson blandade och gav friskt, så har känslan varit att saker och ting får rulla på. Uffe Taavola har gnuggat händerna åt sosse-hockeyn som har härskat och under ganska många år har coachingen varit obefintlig. Att nyttja hemmaplansfördelen och få byta sist har inte varit så viktigt. Att sätta in Pär Lindholm som tekare i egen zon har endast gjorts om det har varit Pärs tur att komma in. Hermansson kan utveckla den här biten ytterligare, men det har agerats på ett helt annat sätt under den senaste säsongen.
Våga bryta hierarkier
Bort med Bryggman och Lindholm från powerplay. In med Valter Lindberg istället. Upp med Emil Djuse på läktaren en sväng. Minska istiden på Pudas när det inte riktigt fungerade. Daniel Hermansson har själv uttryckt att det är klart att det finns hierarkier i ett lag. Lön, ålder, erfarenhet och så vidare, och det är inte alla som törs bryta dessa. Men istället för att låta lönekuverten styra har Skellefteå AIK och Daniel Hermansson gjort det som är bäst för laget.
Ödmjukheten
Mitt i alla dessa lovord (inte bara från bloggen) står Draken med båda fötterna på jorden. Skellefteå AIK är ett team, inte en one man show. För att allting ska fungera krävs det att alla drar ett strå till stacken. Samtidigt har han inga problem att säga när han har gjort någonting bra, vilket gör att han blir väldigt trovärdig i sin framtoning, utan att varken gömma sig i ett hörn eller slå sig alldeles för hårt på bröstet.
Det offensiva spelet
Som spelare beskrevs Daniel som en offensiv mönsterbrytare. Mönster behöver brytas och exempelvis så lät Hans Särkijärvi spelarna ha fullständigt fria tyglar från rödlinjen och framåt. Men likväl som alla vet vad man ska göra i spelet utan puck, så underlättar det ifall spelarna även vet vad som ska ske MED puck. Hermansson är själv nöjd med det lite mer uppstyrda anfallsspelet (även om offensivt spel behöver kreativitet också) samt det rakare spelet mot kassen. Tanken var dessutom att förändra v-spelet från egen zon, men superhjälten Hermansson var prestigelös och insåg att det var fel väg att gå.
Relationer
"Han är den bäste tränaren som jag har haft." Orden är Jonathan Pudas, även om orden nog hade kunnat komma från vem som helst nästan. Ska en grupp fungera ska det vara en grupp som mår bra och fjolårets upplaga av AIK mådde oerhört bra. Allt ska inte tillskrivas Daniel Hermansson, men en tränare som inte värnar om och vårdar relationer kommer att få problem.
Utseendet
Det är inte helt enkelt att gå från att vara boy band-snygg till att bära upp ett gediget mansutseende. Nyckeln är givetvis att ha ett bra hår och en hyfsat vältränad kropp. Daniel Hermansson har allt detta (och mer), vilket gör honom till ett bra ansikte utåt för föreningen.
Ointresse för friluftsliv
Nu blir bloggen lite personlig, men vad är grejen med att inte ha det bekvämt? Vandringar i berg, myggor, kånkandes av trangiakök och bristande tillgång till komfort. Vi är väl medvetna om det finns många av er där ute som tycker att ovanstående livsstil är mysig och avslappnande, men vi känner oss trygga med att tycka likadant som Daniel Hermansson. Han trivs nämligen inte i skog och mark. Han trivs på tränarbänken i Skellefteå AIK.
Kommentarer
Skicka en kommentar