Oskar Sundqvist - kan det vara något för oss?

Erik Forssell: Tjenare, Oskar. Det var inte igår! (Kanske orimlig inledning för att vara Forre, men den här konversationen är en ren fantasi.)

Oskar Sundqvist: Nej, det var nog på planet efter finalförlusten i Växjö 2015. Du dök ju aldrig upp när jag visade upp Stanley Cup-bucklan 2019.

EF: Nej, jag just blivit sportchef då och hade en del att stå i. Och som du kanske gissat är det i egenskap av sportchef som jag ringer. Det sägs att du är på väg hemåt.

OS: Inget är bestämt ännu, men det skulle absolut kunna vara ett alternativ. Vad tänkte du?

EF: Jag har den perfekta rollen åt dig. Spela med Stjernborg och Andreas Johnson, slutspelets bästa kedja. Garanterad plats i både powerplay och boxplay. 220 000 i månaden. Vad säger du?

OS: 220? Jag har ju ändå gjort tio NHL-säsonger, vunnit dubbla Stanley Cup och är bara drygt 30. Nog borde jag tjäna mer än så.

EF: Oscar Lindberg har 285. Behöver jag säga mer?

OS: Okej. Jag hör vad du säger. Ska snacka med min agent. Vi håller kontakten.

Sunken slänger på luren och ringer snabbt upp sin agent. En boll är satt i rullning och nu ska cashen in!

Agent: Jaha, det är inte ofta som du hör av dig. Vad händer?

OS: Forssell har ringt!

Agent: Nej! Kul! Du trodde ju inte det. 

OS: 220 papp är budet. Vad säger du om det?

Agent: Oväntat högt för att vara Skellefteå. Men det är du värd. Nu är bara frågan vad du själv vill. Maxa kontraktet eller gå för ett troligt guld? 

OS: Behöver det ena utesluta det andra? Ring Fröberg!

Fröberg: Hallå! Vad har du åt mig?

Agent: Sundqvist kan vara på väg hem. Är erbjuden 220 av Skellefteå.

Fröberg: 220! Amatörer. Sundqvist är ju för fan en NHL-stjärna! Spelar VM nu. Bjuder 250 utan att blinka. 

Agent: Det låter fint. Det är möjligt att han vill framföra det till Skellefteå. Han har ju historiken där.

Fröberg: Kan gå upp till 275 om det kniper. Han är ju norrbottning. Vi kan inte bara ha finnar i laget. 

Agent: Det här går bra, Oskar. Luleå kan erbjuda 275.

OS: Kul och rimligt. Tror inte att Skellefteå matchar det.

Agent: Kostar inget att göra ett försök. 

EF: Det gäller Sundqvist, förstår jag. Vad säger Fröberg?

Agent: 275. Grymt sugen på Oskar. Norrbottning, rätt ålder och en riktig kämpe.

EF: Okej. Då får jag tacka för mig. Hej. 

En fnissig Erik Forssell springer in till Niclas Lundqvist. 

EF: De gick på det! Luleå erbjuder 275.

Tillsammans börjar de två herrarna nynna på ”Vi har Oscar Lindberg”, high-fivar och räknar på hur många procent bättre som Andro Kaderli kommer att bli under kommande säsong. 

I en perfekt värld hade det gått till så här. I Lasse Johanssons anda skulle Erik Forssell kunna trissa upp priset på spelare som han inte är beredd att lasta hårt på. Luleå (och andra) är mer desperata/sugna på spelare av Oskar Sundqvists kaliber. Varför inte låta dem betala för det som de så gärna vill ha?

Oskar Sundqvists kaliber: En lyxbrunkare som kostar mer än han smakar. Meriterna ligger honom snarare i fatet om man nyktert ser till vilken spelare han är. Hårt jobb, 15-25 poäng och ingen större utveckling. Det finns klubbar som har råd med det, men den platsen fyller vi med Stjernborg, Forsfjäll eller ovan nämnda Kaderli.

Inget ont om Sunken egentligen. Han har ju spelat här och gjorde det bra. Skillnaden är att han kostade 25000/månad då och förmodligen skulle få ganska exakt samma roll nu, till tiodubblat pris. Men Luleå vill ha färdiga spelare (och behöver få in lite locals). För bara ett par veckor sedan uttryckte Thomas Fröberg ”Det finns inte utrymme att spela juniorer som inte är färdiga spelare. SHL är ingen utvecklingsliga. Om en junior är tillräckligt bra så spelar han. Annars inte.”

Blir det SHL för Oskar Sundqvist finns det inte en chans att det inte blir Luleå. Och det är väl okej. Han har flirtat hårt med dem, eftersom han förstår att AIK jobbar annorlunda. Sunken har vunnit SM-guld med oss och det är gott så. 

Men om vi ska återvända till inläggets start, med de fiktiva telefonsamtalen, är det väl inte orimligt att Forre bidrar till att höja lönerna på spelare som kommer att hamna i andra lag? 

Om inte annat borde Forssell vara mer långsiktig i sina relationer med gamla spelare. När han fick höra att Anton Lindholm erbjöds astronomiska summor av, numera ekonomi-krisande, Leksand, struntade han i att höra av sig till Lindholm. ”Vi är inte ens nära att kunna erbjuda en sådan lön.” 

Och så var det ju, men vad hade det kostat att dra iväg ett samtal och presentera en lösning med troligare guld, eller åtminstone låta honom veta att AIK är intresserade inför kommande förhandlingar, när nästa kontrakt ska skrivas? AIK är långsiktiga i allt annat, så varför inte vara långsiktiga i kontraktsförhandlingar också?

Ovanstående stycken var inte syftet med inlägget, utan vad vi vill är att Erik Forssell ska buda ganska hårt på Oskar Sundqvist, utan att mena det.