Slut på det roliga

Onsdag 22:a april. Markera det datumet i din kalender. Då spelas nämligen den fjärde matchen i den Hockeyallsvenska finalen och Björklöven har städat av sin motståndare med 4-0 i matcher. Även om Löven egentligen inte är särskilt bra och, som vanligt, klappat ihop lite efter jul, så kommer ingenting att kunna stoppa dem den här gången.

Modo, anförda av ledartyperna Rundblad och Olofsson, sågs initialt som den enda tänkbara motståndaren. De har dock visat sig inte ha tillräckligt brinn eller kunnande i truppen för att lyckas. Kalmar? Kanske det enda hotet, men det känns ytterst osannolikt att de ska kunna hålla hela vägen. Fint att AIK lånar ut Frans Haara (med det underbara uttalandet i Norran om hur han hatar Löven) till Karlskoga, men de känns inte heller som ett blivande SHL-lag. 

Återstår gör de gröngula jävlarna från residens- och universitetsstaden Umeå. De går upp i år och frågan är hur det kommer att påverka Skellefteå AIK och oss. Vi är medvetna om att det finns tokar bland er som ser det som något positivt för att det ska bli ”kul”. Ni kommer att få en minimal uppbackning i det här inlägget, men på det stora hela känns allting bara dystert och negativt. Så här kommer effekterna på det värsta som har hänt på över 25 år. Vi börjar med det som kan tänkas bli positivt.

En viss ekonomisk fördel

Oavsett om Leksand, HV71, Linköping eller Örebro åker ur, så blir det en enklare bortaresa till Umeå. Utan att ha någon som helst koll på vad det kostar att åka flyg + buss till exempelvis Örebro, så räknar vi med en reskostnadsbesparing på en halv miljon. Till detta tillkommer två utsålda matcher mot Björklöven istället för cirka 5000 på läktaren. Säg att dessa sällanbesökare bidrar med 500kr/person ger detta ytterligare en miljon. 1,5 miljoner in på kontot tack vare Löven. Positivt på kort sikt. Givetvis förödande på lång. 

Blåsa liv i derbykänslorna

För idrott ska ju vara känslor. Och ska vi vara ärliga så har de senaste åren nästan uteslutande bestått av en träningsmatch/säsong. Matcher som inte har känts särskilt mycket trots segrar. Som läget är just nu så består ”känslorna” av att klacken, mest bestående av personer som aldrig sett ett riktigt derby, kör Hata Löven-ramsan nu och då.

Derbyseger

Skulle man få med sig någon sorts garanti på att AIK alltid skulle vinna matcherna mot Björklöven, så vore det skönt. För faktum är att en derbyseger är svårslagen. Höga insatser som ger avkastning är underbart! Frågan är bara om publiken har kapaciteten att frammana en lynchstämning numera? Lite för mycket politisk korrekthet och alldeles för lite grottmannamässighet. Björklöven kommer att vara hungriga när vi möts. Risken finns är sittplatspubliken kommer att bestå av folk som tycker att det ska bli ”roligt att se ett derby”.

Guld och (gul)-gröna skogar? Större intäkter och ökade känslor låter minst sagt trevligt och om du dessutom inte riktigt bryr dig, vid en eventuell förlust, så finns det ju bara positivt med detta. För bryr du dig inte om en förlust mot Löven, så spelar det nog ingen större roll om AIK skulle bli ett bottenlag och i förlängningen åka ur. Då får du göra något annat under de där 3-5 gångerna/ säsong som du ser en hockeymatch.

För oss som ligger framstupa sidoläge dagarna innan derby och som dör inombords vid förlust, finns det (nästan) bara negativt med en uppgång för Björklöven. Den kompletta listan på anledningar kommer här, och jag förstår att alla inte kommer att hålla med. Men i så fall känner du inte tillräckligt mycket. 

Ångesten 

Du skrattar och säger för dig själv ”Det är ju bara sport”. Och det är i sig sant, men för vissa av oss är det så mycket mer. Minnena från 80, 90 och 00-talet är mestadels bittra och svåra, då man har en tendens att lida mer över en förlust än att glädjas vid en vinst. Att vakna på morgonen och veta att ikväll är det derby, är mestadels en tung känsla. 

Derbyförlust 

Och när ens farhågor går i uppfyllelse så sitter man där. Tomt stirrandes framför sig, oavsett om man blir kvar på läktaren eller kryper ihop till en liten boll i soffan efter hemkomst efter match. En känsla man inte en unnar sin värsta fiende (fast det är ju exakt det vi gör!). 

Talanger slutar flytta norrut

Hittills har vi endast berört de känslomässiga aspekterna, men det finns även en uppenbar ekonomisk baksida. Hur många kronor har det kostat AIK att hyra en flyttbil och fraktat lite prylar från Sebastian Ahos, Lucas Wallmarks eller Rasmus Bergkvists pojkrum? Även om alla importer från Björklöven inte genererar NHL- pengar eller ens spel i vårt a-lag är det en low risk - high reward, som helt kommer att upphöra nu. 

Missade sponsorpengar 

Det kanske blev lite för svårt att omsätta ungdomsspelare till kronor och ören, men även den minst ekonomi-intresserade av er inser att Westerbergs Smide & Mekaniska i Ånäset, kanske vänder sin sponsorblick söderut ifall hjärtat bankar gröngult eller om de ser möjlighet till bättre avkastning på pengarna den vägen. När vi summerar alla rader på budgeten är det långt ifrån säkert att Björklöven i SHL är en bra ekonomisk affär. 

Den allmänna känslan att de är glada i Umeå

För att skapa en stark gruppkänsla behövs en yttre fiende att sluta sig samman mot. Den fienden (på en idrottslig nivå, för er som läser allting bokstavligt…) är Umeå i allmänhet och Björklöven i synnerhet. Bara tanken på att familjerna Edlund och Sandström inmundigar en god, vegetarisk middag och öppnar en flaska rött, gör att vårt välmående går ner kraftigt. Ovanstående beskrivning bygger givetvis på att Björklöven har gått upp. 

För de kommer att vara lyckliga. Till och med kunna bortse från att AIK vinner första hemmaderbyt på straffar. De kommer att ha nått sitt stora mål efter 25 års lidande. De kommer att gå rakryggade till sina forskningsprojekt på universitet. De kommer att må bra. Och DET är ingenting som vi unnar vår värsta fiende.