Trots att AIK gör en toppsäsong så är paniken alltid bara en tanke bort. För vissa människor är framtiden en mystisk destination där det finns en charm med att inte veta vad som komma skall. För oss som fortfarande räknar hur många poäng det är ned till negativt kval, så är framtiden något som oroar snarare än lockar.
Idag har vi lyft blicken så långt som fem år framåt och ställt oss frågan hur Skellefteå AIK:s stomme kommer att kunna se ut då? Bara tanken gör att pulsen ökar, eftersom vi inte riktigt hittar ett bra svar.
För femton år sedan bestod stommen av lokala stjärnor och stomspelare. Fredrik Lindgren, Joakim Lindström, Jimmie Ericsson och Erik Forssell. Parallellt med det sprutade juniorerna fram. Några helt lagom bra för att inte nå NHL (Burström, Adam Pettersson, Martin Lundberg och så vidare). Frid och fröjd och dessutom en mängd klasspelare som förhoppningsvis skulle återvända så småningom.
Och så blev det. Arvid Lundberg flyttade hem. Petter Granberg likaså. Andreas Wingerli och Linus Lindström tog kliv. Jonathan Pudas, Pär Lindholm, Oscar Lindberg! Vi närmar oss tjugo år med en fantastisk stomme med lokal prägel, kryddat med inflyttade stjärnor som blivit kvar. Oscar Möller, Rickard Hugg och Jonathan Johnson.
Ett lags stomme går inte att överskatta och ur ett trygghetsperspektiv är det önskvärt att stommen består av hemmaspelare. Skellefteå AIK är ett praktexempel på hur en förening ska skötas. Upp med killar från juniorlaget. Några blir kvar länge, andra flyger högre än så, men återvänder och tackar klubben som gav dem chansen.
Fina ord och fina minnen, och ska vi bara titta en, eller kanske två, säsonger så är ju allt lugnt. Hela truppen har kontrakt nästa år och Pudas, Pär och Ogge har säkert ett par goda år till framför sig. Men sen då? Den tidigare uppsjön av NHL-exporter har avtagit och juniorerna som flyttas upp blir i regel kvar i fjärdekedjan.
Så är detta en domedagsprofetia? Ja, det kanske det är, men tanken med inlägget är egentligen att försöka se möjligheterna och analysera vilka som ska ta över och leda laget, både på och utanför isen. Joakim Lindström (född i Skellefteå) förändrade träningskulturen och kravställningen i AIK. Dagens tre ledande spelare skulle gå genom eld och vatten för laget och bygden. Skulle någon fuska på träningen skulle de få veta det. Utöver de egenskaperna har alla ovan nämnda spelare skämt bort oss med ett otroligt fint ishockeyspelande.
Men allt har ett slut och nu ska vi ge oss på ett svar på frågan. Vilka kommer att vara Skellefteå AIK:s stomme om fem år? Säsongen 2030/31. Vi har plockat fram en ganska stor mängd namn, där några kanske faller bort på grund av för hög ålder, andra på grund av bristande kvalitet och ett tredje gäng har kanske inte tillräckligt lokal förankring för att intressera sig för att komma tillbaka. Vi kräver kanske inte att följande spelare ska vara lagets allra bästa spelare, utan snarare spelare som det går att luta sig mot när det blåser. Spelare som gjort eller kommer att göra många säsonger här och som publiken kan identifiera sig med över tid. Here goes:
Backar:
Arvid Lundberg (36 år)
Fyller alltså 36 år under ovan nämnda säsong. Att Arvid fortfarande spelar om fem år känns ju inte orimligt, då han har en glimrande grundfysik samt en spelstil som inte är så himla slitsam för kroppen. Drömmen är då att skägget är grått och att den redan manliga looken har utvecklats ytterligare. Vi kommer inte att föreslå stomspelare 30/31 i någon särskild ordning, utan vi kör på och hoppas att 5-10 namn är korrekta.
Pontus Johansson (29 år)
Samtliga spelare som nämns spelar eller har spelat i Skellefteå AIK. Johansson har gått från klarhet till klarhet under säsongen och det spekuleras om NHL-intresse. Kul i så fall, men det känns orimligt att tro att han ska etablera sig där. Ungefär lika otroligt känns det att Pontus i så fall återvänder hit om han åker över. Blir det så kommer pengarna att styra, så vår tes bygger på att NHL-klubbarna inser att Pontus Johansson inte är tillräckligt bra och att han istället höjer lönen här och bildar stomme under många år.
Måns Forsfjäll (28 år)
Det finns väl bara en enda sak som kan stoppa oss från att med hundra procents säkerhet slå fast att Måns spelar i AIK om fem år och det är naturligtvis axelproblemen. Snart har det gått två säsonger utan spel och är det inte höger så är det vänster axel. Forsfjäll är annars en helt perfekt stomspelare. Lokal, stabil och tämligen osannolik att flytta utomlands.
Rasmus Bergqvist (25 år)
Bergqvist har gjort en riktigt bra säsong och valpigheten är (nästan) som bortblåst. Draftad av Montreal Canadiens och det är väl inte otänkbart med ett försök där borta så småningom. När man är så pass ung och oetablerad är det svårt att veta vart karriären bär, men det känns inte omöjligt att Bergqvist blir långvarig här, kanske via AHL. Det som dock ligger honom i fatet är att han är från Umeå, och eftersom Löven går upp i år kan vad som helst hända. Men DEN totala domedagsprofetian är ett annat inlägg.
Frans Haara (26 år)
Femte backen från årets trupp och skulle allt det här gå i lås, både vad gäller spelarnas vilja och kvalitet, så ser ju backsidan riktigt bra ut om man kryddar den lite. Frans Haara kommer inte att spela i NHL. Knappast heller i en annan europeisk liga (hur är engelskakunskaperna?). Nej, han kan mycket väl bli kvar här och vara en stabil allroundback i ett andra backpar.
Sebastian Aho (34 år)
Nu kliver vi upp på en annan hylla. Aho har byggt hus i Skellefteå och har under en intervju här på bloggen sagt att det finns bara ett alternativ den dagen han vänder hemåt. Vi får väl se hur det är med den saken. Hur som helst vore det trevligt om Sebbe kunde ge oss några fina år på ålderns höst. Får knappast nytt kontrakt i Nordamerika, men är säkert sugen på schweizerfranc. Tveksamt om vi ser honom igen.
Anton Lindholm (36 år)
Jag kan knappast ha varit ensam om att tänka att enda anledningen till Victor Grahns ettåriga kontraktsförlängning berodde på att Anton Lindholm har ett år kvar på sitt kontrakt i Schweiz. Frågan är ändå om inte Lindholm är för gammal och om det inte skulle kosta mer än vad det smakar att ta hem honom. Han har ju valt pengarna förr, så varför inte igen?
Hardy Häman Aktell (32 år)
Ett ständigt rykte under de senaste åren och trots avsaknad av spel i Skellefteås a-lag, så är han bördig från Kåge och skulle säkert tycka att det vore trevligt att visa upp sig här hemma. Ska han kunna räknas in i en stomme bör han komma hit snarast, men i ärlighetens namn är det ganska tjockt i backlinjen kommande säsonger, så vi tvivlar starkt.
Elias Salomonsson (26 år)
Hittills har det inte lossnat i Winnipeg. I själva verket har Salomonsson knappt fått chansen. Men det dröjde ju ett par år för Adam Wilsby (som vi inte kommer att spekulera kring i det här inlägget) också, så visst finns chansen att få en hygglig NHL-karriär. Det bästa vore givetvis om det inte blev så, för Elias Salomonsson ska spela i AIK om (när) det blir flytt tillbaka till Sverige.
Tim Barkemo (26 år)
Jonathan Pudas spelade i Karlskoga och Brynäs innan han kom tillbaka till AIK. Vi påstår inte att Tim Barkemo är vår nye Pudas, men konstigare saker har hänt än att en spelare utvecklas i Hockeyallsvenskan (ryktas till Timrå nästa säsong) och återvänder till sin moderklubb. Skulle Barkemo få den chansen är han nog nästan lika sugen på att ta den som Jonathan Pudas var.
Zeb Lindgren (23 år)
Att Björklöven-fostrade Lindgren ska vara precis lagom bra tror vi inte på. Det är ganska få som är som Arvid Lundberg eller Måns Forsfjäll. SHL-spelare på hög, stabil nivå, men absolut ingenting annat. Nästa säsong blir viktigt för Zeb Lindgren. Spel på seniornivå känns som ett måste, men finns det verkligen plats i AIK? Vad känner New York Rangers och vad känner Zeb själv?
Övriga backar som vi funderade på, men i slutändan ratade från det här inlägget av olika anledningar var Adam Wilsby, Marcus Pettersson, Filip Berglund och Douglas Johnsson. Om 3-5 av de här backarna spelar i Skellefteå AIK om fem år är det bra. Men finns den nye Pudas/Rundblad/Åkerman bland dessa eller måste han hämtas utifrån?
Forwards:
Zeb Forsfjäll (25 år)
Zeb känns just nu som den allra mest givna stomspelaren om fem säsonger. Ligga rätt i banan, läsa spelet och hålla ihop en kedja kan han redan. Om han skulle addera någon form av offensiv så har vi en ny Linus Lindström. En perfekt center för en tredjekedja, med potential att spela ännu högre upp i hierarkin. Forsfjäll är förvisso både ung och draftad (Seattle Kraken), och med rätt utveckling är väl inte ett Nordamerika-äventyr heelt osannolikt.
Rickard Hugg (31 år)
Det finns goda möjligheter att Hugg är en av AIK:s allra största spelare när vi summerar hans karriär, åtminstone sett till antal matcher och säsonger. Risken är dock att NHL-lagen läser statistiken och tänker att han är värd ett tvåvägskontrakt. Vi har lite svårt att se att Hugg är en spelare av den kalibern, utan anser att han är på perfekt nivå som toppspelare i SHL. Och skulle han själv ha den insikten kan han mycket väl bli vår meste spelare genom tiderna.
Oskar Vuollet (25 år)
Det har hänt saker med Vuollet under de senaste veckorna. Han kommer till lägen (och missar), men så länge man skapar så kommer målen att trilla in. Över tid behöver Oskar ta sig uppåt i kedjehierarkin då han i grunden är en offensiv spelare. Vi ser goda möjligheter till detta, då han går att jämföra med exempelvis Andreas Wingerli i samma ålder.
Valter Lindberg (24 år)
Kan man leva på ett magnifikt spelsinne och ett fint passningsspel? Utan tvekan, svarar Brett Harkins och återgår till sitt. Vi vill dock se mer av Valter, inte minst vad gäller den fysiska biten. Förhoppningen är att han utvecklar skridskoåkningen lite grann så att han är lagom bra för att vara en topp två-center, men inte intressant för NHL. Lindberg är svårbedömd. Det var i år som han skulle ta klivet, men lyckades inte med det. Om fem år hoppas vi att han har axlat Brett Harkins mantel fullt ut.
Viggo Nordlund (24 år)
Har gått ganska starkt i Oskarshamn och bör få chansen nästa säsong. Det blir väl inte make or break, men som offensiv kraft är det svårt att göra avtryck direkt. Och skulle han göra det blir det AHL. Misslyckad sejour och hem till Sverige. Priset har ökat och med inga egentliga kopplingar till Skellefteå, så väljer Nordlund ett lag med större plånbok. Det är nästan så att vi törs slå fast att Viggo Nordlund inte spelar i AIK om fem, men vi har kanske gärna fel.
Viktor Klingsell (23 år)
Copy paste på Nordlund, med en ännu större offensiv uppsida på Klingsell. 42 poäng på 29 J18-landskamper är det inte alla som mäktar med. Frågan är om det har gått för lätt hittills och om Viktor kommer att knyta näven i byxfickan när det blåser snålt. Det är nästan omöjligt att få fram en offensiv, eventuellt blivande spetsforward utan att det ska testas over there. Lagom bra är onekligen bäst.
Linus Lindström (32 år)
När vi summerar Lirres karriär, och bara lägger fokus på ekonomin, så är det inte helt givet att HV71:s överbetalning är gynnsam. Hans marknadsvärde sjunker för varje minusnotering i statistiken och det finns ingen annanstans än här som han kan vara sitt bästa jag. Om fem år borde han stå på toppen av sin karriär (ljumskarna?) och det är väl inte orimligt att han spelar i Skellefteå då.
Andreas Wingerli (33 år)
Om ett gäng människor fick frågan ”Nämn en forward som ingår i Skellefteå AIK:s stomme om fem säsonger”, skulle jag tro att det vanligaste svaret är Andreas Wingerli. Han är ingen ny Jocke eller Ogge, men definitivt en tänkbar bärande spelare med starka band till föreningen. Frågan är bara hur länge de snabba muskelfibrerna är tillräckligt snabba?
Jonathan Berggren (30 år)
Visst hann man fantisera om waivers för någon månad sedan?! Poängproduktion i St Louis har avstannat och det känns tveksamt om Berggren gör så många säsonger till i NHL. Blir det då en sväng i Schweiz eller kommer han hem till Sverige? Och är det då Skellefteå som är hemma för Enköpingsfödde Jonathan Berggren?
Hudson Lindström (17 år)
Tröja 10 hissas ner, förväntningarna är orimliga, men Lindström Jr levererar direkt. Inte omöjligt att han fortfarande spelar på 2050-talet. Nåja, om vi ska prata allvar så finns det helt okej källor som skvallrar om att Hudson kanske ska gå Hockeygymnasiet i Skellefteå.
Forwardssidan känns mer osäker än backarna. AIK får fram fler försvarsspelare som kan gå rakt in i SHL. Å andra sidan är de allra största home grown-stjärnorna Oscar Lindberg och Joakim Lindström. Vi ser ingen som kan ta över den extrema stjärnstatusen. Ångesten är aningens mindre än i början inlägget, men bara marginellt.
Kommentarer
Skicka en kommentar