I den här artikelserien har vi hittills endast tittat på hela kedjor och fokuserat på en hel säsong för deras del. Idag bryter vi det mönstret och ägnar oss åt en enskild spelare och dessutom åt en enda match. En unik satsning, som kanske inte ens det här konceptets grundare och ambassadör Erik Niva har använt sig av.
Vi har tidigare berättat om Nivas podcast där han dissikerar en fotbollsspelare eller ett fotbollslag, antingen över tid eller en specifik säsong. Bra idéer är till för att stjäla, så vi kör en bloggvariant på ett snarlikt sätt. Men nu förfinas det här och det är dags att minnas tillbaka till 26:e december 2019. Skådeplatsen är Skellefteå Kraft Arena.
Julafton hade varit bra. Berglund kom hem till föräldrarna i Bergsbyn redan vid lunchtid och drog in storslam när tomten kom. Märkeskläder, senaste TV-spelkonsolen och en rätt dyr gasolgrill. Den kvällen somnade han förnöjt, men julhelgens höjdpunkt låg fortfarande framför honom.
Nästa dag samlades spelarna för att åka bort julmaten och ladda för Örebromatchen nästa dag. Filip hade fixat biljetter till några polare som studerade i Umeå och garvade lite när de undrade om han kunde lova att han skulle göra mål. På träningen pratade man om att ha ett snabbt pucktempo från start och skapa energi inför åtminstone de 5000 som förväntades komma.
Berglund gick i par med Patrik Norén i vad som kunde anses vara ett tredje backpar. Säsongen dittills hade varit bra och allt pekade mot ett nytt personligt poängrekord (två mål före den här kvällen). Det var dessutom kontraktsår och agenten hade antytt att det fanns en del intressenter bland övriga SHL-lag. Oavsett om han skulle bli kvar i AIK eller röra på sig, så skulle lönekuvertet bli fetare.
Hemvändarkväll och sen matchstart innebär alltid god stämning. Publiken var med från start och AIK inledde med att bombardera Dominik Furch i Örebrokassen. Och efter knappt fyra minuter exploderade arenan. I en snabb spelvändning tog Frödén in pucken i offensiv zon och spelade över till Alvarez till vänster i zon. Frödén sökte ny position och drog med sig backen. På den tomma ytan som uppstod åkte Filip Berglund in och assistkungen Alvarez friställde honom. Skott vid främre stolpen och ledning med 1-0.
Ett föredömligt måljubel bestående av en luftsmocka med höger näve och ganska högt lyft högerben. Flaggorna på Västra stå vajade och vi kunde konstatera att vi hade fått en drömstart. Ingen jättechock att Filip Berglund var målskytt, då han kändes mer självklar på isen än tidigare säsonger och absolut hade en offensiv uppsida med sin högerfattning.
Knappt tio minuter senare small det igen. Frödén avancerade in mot kassen från höger sarghörn och när han hade slitit sig loss från sin bevakning åkte han in bakom målet och levererade pucken till Berglund som smugit sig ner från sin backplats och från liten vinkel tryckte pucken in i bortre krysset. 2-0 och det är klart att man reagerade på att samma spelare hade gjort båda målen. En back dessutom, men hattrick tänkte nog ingen.
AIK gjorde 3-0 innan paus och egentligen var det väl en större skräll att Petter Granberg gjorde det målet än att Berglund hade gjort två. Bira i pausvilan och prat om att 3-0 är det svåraste som man kan leda med. Ett varningens finger höjdes för att matchen redan var avgjord och att AIK skulle slå av på takten.
I omklädningsrummet tjuvkollade Filip sin telefon och det hade kommit ett par meddelanden från polarna om att han måste fixa biljetter oftare. Tommy Samuelsson pratade om att gå ut och ta kommandot i nästa period. Att inte ge Örebro lillfingret. ”Och Fille får gärna hänga en kasse till. Du är ju glödhet.”
Utan en tanke att slå av på takten kom AIK ut starkt även i mittakten. Lite glesare var det allt på läktarna, men det är ju bara mellandagsmatch en gång per år. Efter ganska precis halva perioden hände det. Historia skrevs. Aldrig tidigare, under den här elitserieeran, hade en AIK-back gjort hattrick. Senaste backtremålskytten var Johan Åkerman mot Bofors 2006.
9.09 in i andra slog Berglund till för tredje gången. Kiiskinen tog med sig pucken från höger sarghörn och åkte upp mot blålinjen, men innan han nådde dit spelade han över till Filip, som med sin klubba inåt drog iväg en projektil som den skymde Furch aldrig såg. Berglund kopierade sin målgest från första målet, om än i lite mildare format och det tog någon sekund innan vi insåg vad som just hade hänt.
Hattrick! Det händer sällan och aldrig av en back. Lagkamraterna jublade och skrattade omvartannat. Matchen var vunnen, Furch byttes ut och klang och jubelföreställning är en korrekt beskrivning av stämningen i Skellefteå Kraft Arena.
Slutresultatet skrevs till 7-0 och efter matchen ville den samlade pressen bara prata med Filip Berglund. Det var en lycklig tremålsskytt som fick berätta om känslan, målen och segern gång efter annan. Telefonen var fylld av glada tillrop och meddelanden. Inte minst från agenten som satt med dollartecken framför ögonen.
Kvällen avslutades hemma hos föräldrarna. Traditionen att se en julfilm på annandagen viker man inte från bara för att det har trillat in några puckar. Aladdinasken var redan öppnad, men symboliskt hade man sparat trillingnöten till Filip. Mor strålade av stolthet och far skojboxade honom på axeln. En lyckad kväll helt enkelt.
Kommentarer
Skicka en kommentar