Ibland får vi för oss att titta på andra föreningar. Inte för att vi egentligen är nyfikna på dem, utan mer för att hitta AIK-kopplingar och granska hur andra föreningar tar rygg på oss. För det vet vi ju. Skellefteå AIK är Sveriges vackraste lag och alla vill vara som oss. Eller i alla fall ta del av vår hockeykultur och värva in våra välutbildade spelare.
Västerås IK är inget undantag och när du har läst igenom och smält det här inlägget så kommer du att komma fram till att det finns en hel del kopplingar mellan AIK och VIK och eftersom vi under cirka 90% av tiden har legat högre upp i hierarkin är det givetvis vi som har gagnats mest av spelarövergångar och liknande. Även om vi har gett bort en hel del bra spelare, mest troligt för att Västerås också är svartgula.
Särskilt många möten lagen emellan har det inte blivit, då Västerås storhetstid var under samma period som AIK:s tyngsta tid. Deras främsta merit är seriesegern 1993 och var vi befann oss då låter vi bli att tala om. I själva verket har vi bara två gemensamma elitseriesäsonger och det var just före vi åkte ut. Kanske därför som vi inte känner några större aggressioner mot VIK.
Sedan en lång tid är de svartgula vindarna nordliga och vi har kunnat använda Västerås som ett ställe dit vi lånar ut spelare i behov av speltid. I vanlig ordning kommer vi att titta på de spelarna som har representerat både Skellefteå AIK och Västerås IK. Totalt 26 stycken. Vi har delat in de spelarna i fem olika subkategorier. De kommer att dyka upp i någorlunda kronologisk ordning.
Spelartappen från förr
Karl-Sören Hedlund
Vi inleder med det som nog får anses vara den tyngsta spelarövergången mellan klubbarna någonsin. Myggan och landslagsmannen Karl-Sören valde bort den trygga miljön hemmavid och drog till Västerås. Jobb i en gurkfabrik? Insåg han att AIK var på väg att stagnera? Eller var det så enkelt att han var sugen på att spela inomhus (Rocklunda invigdes året efter hans flytt)? Hur som helst så gick det sådär under hans fem säsonger i klubben.
Curt Lundmark
Byskesonen som nästan skulle kunna kallas för Mr Västerås efter att ha spenderat sju säsonger som spelare och tolv säsonger som ledare. Visserligen gjorde han inte den raka flytten från AIK till Västerås, utan mellanlandade fem år i Kiruna först. Spelarkarriären var väl inget vidare, men som ledare är han en av de största med både OS och VM-guld. Ses av den stora massan som västeråsare.
Bo Åström
Någonting hände 1967 i Skellefteå. Två spelare lämnade samtidigt för spel i Västerås. Vi som hade nybyggt Skellefteå Isstadion och allt. Bosse Åström var en av dessa och frågan är egentligen varför han flyttade? Möjligtvis för att AIK åkte ner i Division två, men vi lutar mer åt att det handlade om äventyret eller ett civilt arbete.
Ove Stenlund
Samtidigt flyttade Ove Stenlund och båda grabbarna blev kvar. Ove gjorde hela nio säsonger i Västerås och var fortfarande aktiv när AIK vann SM-guld. Det känns alltid fel när en egen produkt lämnar oss av egen fri vilja och bygger upp en ny klubbidentitet någon annanstans. Andra delen av 60-talet var svagt för Skellefteå, men frågan är om gräset var så mycket grönare i Västerås.
Olle Häggström
Han har Skellefteå AIK som moderklubb, men står inte bokförd för en endaste match. Vi är dock helt säkra på att Olle fanns med i matchprogrammet säsongen 84/85. Den säsongen är dock blank på Eliteprospects. Det är inte säsongen 87/88 då han står noterad för fina 7 poäng på 27 matcher i VIK Hockey, som hade ett makalöst profilstarkt lag. Efter det drog Häggström hemåt och avrundade som lagkapten i CRIF.
Claes Lindblom
När han föddes (1961) var han den tyngsta babyn som någonsin fötts på Skellefteå Lasarett. Möjligtvis var Claes också elitserienykomlingen Västerås tyngsta nyförvärv när han anslöt från Skellefteå 1988. Vi är ganska säkra på att han inte fick nytt kontrakt här och valde då att flytta till en stad som både passade honom och hans handbollsspelande sambo Helena Johansson. Elva säsonger senare är Claes Lindblom en stor Västerås-ikon.
Randy Heath
AIK valde att inte behålla Randy, trots mustaschen och trots bra poängproduktion. Kruxet var att man bara fick ha två utländska spelare och ingen kan ju neka till att Kari Jalonen innebar ett uppsving. I Västerås gjorde han 51 poäng under den säsongen då de tog klivet upp i Elitserien och stannade ytterligare ett år innan brandmansjobbet i Vancouver kallade på honom.
Våra bästa allsvenska år
Patrik Ekholm
Vad Patrik Ekholm har gjort för Skellefteå AIK behöver vi inte orda så mycket om. Fyra säsonger som given center i förstakedjan och det hade blivit mer om inte familjen hade bestämt sig för att flytta hem till Västmanland. Hockeyn i Västerås blev aldrig samma sak, något som syns både i poäng och utvisningsspalten. Två svaga säsonger och sedan fick det vara bra. Höjdpunkten var hyllningarna när han för första gången återvände till Skellefteå som motståndare.
Stefan Lundqvist
När Ekholm kom till Västerås hade redan Slungan hunnit lämna klubben, efter att ha spelat ett år och vunnit den interna poängligan. Han gjorde ett försök att stråla samman med Putte 2004/05, men var otränad och allmänt less, så det räckte med fem matcher. Desto större legendstatus i AIK där han firade stora triumfer under två magiska säsonger.
Martin Holst
För att bara ha gjort tre matcher för Skellefteå så har Holst fått extremt mycket uppmärksamhet här på bloggen. Men det var en härlig tid och man tog snabbt till sig alla som ville komma hit till oss och hjälpa till. Faktum är att han bara har gjort en match för Västerås, trots att han står registrerad för spel (andramålvakt) under fyra olika säsonger. Martin Holst spenderade juniortiden i Västerås innan han drog vidare.
Fredrik Öberg
Ingen Västeråsspelare har någonsin gjort fler poäng under en elitseriesäsong än vad Fredrik Öberg gjorde säsongen 1998/99 (43 poäng). Han gjorde två sejourer i klubben och blev landslagsman på kuppen. I Skellefteå är han en stor legend och hjälte efter att ha skjutit AIK tillbaka dit vi hör hemma.
Farmaravtalet
Johan Alm
I början av 10-talet lyckades AIK skriva något sorts avtal med Västerås om att vi skulle kunna låna ut spelare som var i behov av mer speltid eller en större roll. En deal som båda föreningarna tjänade på. Västerås på kort sikt och vi på lång sikt. Johan Alm var först ut med detta och gjorde 14 matcher och 2 poäng i Västerås, innan han återvände och vann dubbla guld med sin moderklubb.
Joel Mustonen
Under några veckor hann vi tro att Mustonen var nästa stora juniorstjärna. Som center mellan Möller och Holloway gjorde han mål och poäng, men det där stannade av och för att få speltid i ett seniorlag så lånades även han ut till Västerås. Om det var där som han drog på sig twarbaciller och annat förtäljer inte historien, men faktum är att det aldrig mer blev spel i Skellefteå AIK.
Gustaf Lindvall
Gurra lånades aldrig ut till Västerås från AIK, utan spenderade en hel säsong där, men fick bara spela sex matcher (Lars Johansson förstekeeper). Det här var mitt under den sex år långa tiden som han var borta från Skellefteå. Vi väljer dock att se det som en lååång utlåningsperiod. Till slut kom han ju hem till oss igen.
Rasmus Edström
Även Rasmus Edström gjorde en kortare låneperiod i Västerås. I hans fall under säsongen 2012/13. Två poänglösa matcher innan han kom tillbaka. Om vi tittar tillbaka på Edströms karriär i efterhand, så hade tåget redan gått för honom då. Men man måste säga att AIK hade ett otroligt stort tålamod (förhoppningar) med honom. Rasmus gjorde faktiskt fem säsonger och var utlånad, i hopp om bättring, även en sjätte.
Rasmus Bengtsson
Egentligen var han AIK:s spelare under hela säsongen 2013/14, men innan försäsongen ens var slut så hade AIK kommit överens med Västerås om ett säsongslångt lån. Just där och då kunde vi värva vem vi ville och se om utvecklingen gick åt rätt håll. Det gjorde den inte riktigt för Bengtsson, som under många säsonger gjorde det bra i Hockeyallsvenskan.
Anton Öhman
Hur många år trodde vi att ”nu är det dags för Anton Öhman”? Fem SHL-säsonger för AIK blev det i varje fall och under fyra av dessa lånades han ut. 2016/17 hade turen kommit till Västerås och deras fans jublade säkert över inlånad elitserierutin, men det blev inget där heller.
Simon Robertsson
Efter många års stiltje vad gäller utlåningar till Västerås slog Robertssons låneövergång för resten av säsongen ner som en blixt från klar himmel. Visst behövde han speltid och ökat ansvar, men samtidigt var AIK:s forwardsuppsättning tunn. Mål i premiären, men sedan egentligen ingenting. Vi skyller det på skador och att hockeylivet i Västerås handlade om att med näbbar och klor undvika kvalspel.
Det är lika bra att ni är i Västerås
Stefan Warg
När AIK vann SM-guld 2013 spelade Stefan Warg i Västerås, ett lag som han också representerat som junior. Föga anade varken han eller vi att han ett år senare skulle sitta och jubla på 2014 års guldbankett. Han kom hit som en otroligt onödig breddvärvning, med tanke på vilka fantastiska juniorbackar som vi hade.
Per Helmersson
Inte ett ont ord ska sägas om Helmersson, som var med och spelade upp AIK 2006. Den bedriften innebär att man Per automatik är odödlig. I Elitserien blev det sedan för svårt, så han drog tillbaka till Hockeyallsvenskan och så småningom Västerås, där han var lagkapten under fem säsonger. Mest ihågkommen för den tiden är han ändå för André Deveauxs våldsamma rapp i knävecket på honom under uppvärmningen innan en match.
Lukas Zetterberg
Det var en del meriterade juniorer som kom till AIK för att prova lyckan. De kanske såg att många egna spelare flyttades upp och att det nästan bara var att komma hit, och sedan skulle allt lösa sig. 2015/16 var det Zetterbergs tur, men det blev inget a-lagsspel. Då vände han på klacken och återvände till Västerås där han nu äntligen har blommat ut.
Jacob Andersson
Talangen finns väl egentligen där, men det där lilla sista saknas. Under Anderssons första vända i Skellefteå lånades han ut en hel säsong till både Asplöven och Västerås och det gick sådär. Tyvärr har det väl visat sig att Andersson lyckas allra bäst hemma i Umeå.
Henrik Hetta
Förväntningarna på Hetta var ganska stora när han kom. Lagkapten i Malmö och eftersom vi samtidigt, felaktigt, valde att bryta med Erik Forssell och skicka honom motsatt väg, sågs Hetta (ännu mer felaktigt) som Forres ersättare. Efter två halvokej år i AIK, återvände Henrik till Malmö innan han gjorde en säsong i Västerås. Ingen större lycka där heller.
Jesper Johansson
Jesper tog inte plats i AIK (fick spela en elitseriematch) och gav sig sedan iväg på en hockeyresa med det längsta stoppet i Västerås. Så långt allt väl. Men hur han kunde välja att återvända dit mitt i den senaste säsongen, när han hade valt att flytta hem och delta i Clemensnäs storsatsning, övergår vårt förstånd.
Lyckade spelare som tidigare spelat i Västerås
Tim Heed
Det var nog många som undrade över vad som skulle hända med Tim Heeds karriär egentligen. Fram och tillbaka och hit och dit och ingen som helst stadga. 2012/13 gjorde han en halv säsong i Västerås, men den forne jättetalangen lyckades inte där heller. Ett år senare vann han SM-guld. Två år senare utsågs han till SHL:s bäste back.
Filip Sandberg
En tio matcher lång utlåning till Västerås under säsongen 2013/14 är Filip Sandbergs bidrag till det här inlägget. Med tanke på hur otroligt många spelare som de lånar in hela tiden så är det inte konstigt om de aldrig tar sig någonvart. Bygg långsiktigt istället. Sandberg gjorde tre fina säsonger i Skellefteå AIK och är användbar i alla spelformer och kedjor.
Kommentarer
Skicka en kommentar