Det gäller att fynda i Hockeyallsvenskan. Där finns det spelare som till ett mycket resonabelt pris kan få en massiv utväxling. Exempelvis Linus Karlsson eller Jesper Frödén. Om sådana spelare tar plats i en toppkedja finns det plötsligt mycket pengar till övrig spets. En strategi som de flesta SHL-klubbarna ägnar sig, men AIK får anses vara bland de bästa i klassen.
Nu behöver ju inte de allsvenska spelarna hålla SÅ hög klass, utan vi har också varit mycket nöjda med breddspelare som Patrik Norén och Filip Roos. Pierre-Edouard, Erik Forssell och Erik Andersson. Dubbla guldhjältar som inte belastade lönekontot särskilt mycket. Men det har inte alltid sett ut så här. Under sexton långa år var vi på den rakt motsatta sidan av näringskedjan.
Elitserieklubbarna fyndade Johan Backlund, Jimmie Ericsson och Jörgen Sundqvist, medan tårarna trillade nerför våra kinder. Luleå införskaffade ett par breddbackar i Fredrik Svensson och Janne Sandström och Löven roffade åt sig Johan Ramstedt och Fredrik Näsvall. Under de här åren kom våra fynd från ett annat håll. Nämligen uppifrån. Det gällde för AIK att hitta spelare som elitserielagen inte ville ha kvar.
På pappret sågs i princip samtliga av dessa nyförvärv som gedigna förstärkningar. På pappret, alltså. Men bara för att man har x antal elitseriematcher på CV:t så betyder det inte att man är tillräckligt bra eller så sugen på att komma till Skellefteå och ge allt inför 2450 personer mot Boden eller Bofors. Vi ska titta igenom samtliga nyförvärv från Elitserien 1990-2005 och betygsätta dessa.
1990/91:
Kent Norberg
Det var en stukad och misslyckad Norberg som flyttade hit från Modo. Men från att just så pass platsa i ett av Elitseriens sämsta lag gick han in i AIK och var en producerande spelare redan under första säsongen. De tre övriga åren i Skellefteå var han vår klart bäste spelare och vann interna poängligan i stor stil varje säsong. Betyg 5
Håkan Strömqvist
Nubbens delade flyttlass med Håkan Strömqvist, som inte heller hade haft det så lätt i Modo. Inte minst på grund av stora skadeproblem som även spolierade första säsongen i Skellefteå. Men när skadorna var läkta satte Håkan fart och snittade ungefär 6 mål och 15 poäng/säsong. Hans stora tillgång var dock vansinnesutbrotten och överfallen, och än idag ligger han topp tre bland AIK:s mest utvisade någonsin. Betyg 5
1991/92:
Hans Hjalmar
Luleå testade, till låg kostnad, om Hjalmar var en kompetent elitseriespelare. Nu var han varken våldsbenägen eller dump and chase-typen, så det experimentet slog inte särskilt väl ut. Hem till Skellefteå och här producerade han, men laget var sig inte likt, jämfört med när han lämnade oss (efter uttåget) och han orkade bara mobilisera kraft för två säsonger innan han varvade ner i CRIF. Betyg 4
1993/94:
Anders Öqvist (under säsong)
Det blev några flyttar mellan AIK och Löven, och i ärlighetens namn så visade det sig att Anders inte riktigt höll i Elitserien. 1993 hade Björklöven turen att gå upp, men det blev bara en match för Öqvist. Sedan flyttade han tillbaka till AIK för gott och ett par rätt bra säsonger. Betyget han får kommer vara ett steg upp, jämfört med vad han kanske egentligen är värd och det beror på att han har säsongskort på sittplats och nästan alltid har på sig matchtröjan med #16. Betyg 3
1996/97:
Erik Nilsén
Att han fortfarande var junior och endast hade gjort två matcher i Elitserien för Luleå, spelade mindre eller ingen roll. Elitserierutin!! Nu visade det sig inte hjälpa. Nilsén gjorde fem a-lagsmatcher (där jag har för mig att han åtminstone imponerade i en), men harvade i övrigt på i juniorlaget där han producerade i paritet med David Lundqvist. Betyg 1
Alexander Vinogradov
Vinogradov kom till Luleå med stora förhoppningar på sig. Ett par år tidigare hade han spelat OS med Ryssland och dessutom producerat över tid i ryska ligan. Det gick inget vidare i Norrbotten och möjligtvis var hans höga lön konkurshotsspiken i AIK:s kista, men här var han bra. Ett världsklassmål mot Löven och över en poäng/match, samt ett frustrationsmatchstraff. Betyg 4
1998/99:
Jens Nyström (under säsong)
Jesse hade definitivt ingredienser som gjorde att han passade in i Luleå, även om disciplinen att vara konsekvent aldrig var hans styrka. Tillbaka till AIK efter att ha tränat extremt mycket styrketräning under sina skadeperioder i Luleå. Tittar man tillbaka på vad han egentligen presterade, får man nog påstå att Nyström dels var rätt överskattad, men också en rejäl karaktär. Viljan finns att ge ett högre betyg, men det går tyvärr inte. Betyg 2
1999/00:
Petter Henning
Lite supertalangsvibbar hos Henning, men vi fick aldrig se det i praktiken. I ryggen hade han bara en elitseriematch, en bra juniorsäsong och några juniorlandskamper. Däremot var han draftad, vilket var mycket stort! Säsongen i AIK slutade med åtta matcher, inga poäng och en svår skada (knä eller rygg, jag minns inte). Betyg 1
Joakim Lidgren
Lidgren är lite av den fjärde musketören. Åkerman, Ekholm och Näsvall kom samtidigt och har större AIK-legacy än Jocke. Men under första säsongen var han bra och gjorde en del poäng (24 poäng på 45 matcher). En del slarv (Åkerman behövde egentligen en stabilare defensiv back vid sin sida) och en direkt svag andra säsong drar ner betyget. Betyg 3
Oleg Yashin (under säsong)
Petad i Linköping och hade väl en hel dumheter för sig i AIK också, men vi suktade efter framgångar, stora namn och briljans att det var värt att ta chansen/risken med den mycket lynnige ryssen. Från början var det roligt och poängen trillade in, men när det plötsligt krävdes hårt arbete och respekt för andra människor, klappade han igenom. Fina tider! Betyg 2
2000/01:
David Engblom
Det var egentligen länge sedan som vi värvade en så, på pappret, meriterad spelare. Fem elitseriesäsonger med Solna kunde vi läsa oss till, och det räckte för att vilda fantasier skulle sättas i spinn. Resultatet blev ett annat. Från början var han rivig och gjorde poäng, men andra halvan av säsongen trampades det vatten. Engblom återvände till Gnaget och blev legend där. Betyg 2
Stefan Lundqvist
Slungan hade inte riktigt samma meriter som Engblom, men tre säsonger med Brynäs var inte fy skam och hela 10 poäng senaste säsongen. Personligen dömde jag ut honom redan på första isträningen, då han helt uppenbart hade struntat i försäsongen och dessutom inte kunde åka skridskor. 49 mål på två säsonger senare, åt jag upp min egen hatt. En av de bästa målskyttarna som vi någonsin har haft. Betyg 5
Johan Ramstedt (under säsong)
Att gå till Björklöven är i sig oförlåtligt, men skulle du klara av att se Johan i ögonen och inte förlåta honom när du summerar allt han har gjort för Skellefteå AIK? Han mådde inte jättebra när han återvände, men efter ett par ganska trevande säsonger växlade han upp och var en viktig kugge när AIK gick upp och höll sig kvar. Betyg 5
Ivo Jan (under säsong)
Samtidigt som Ramstedt blev klar för återkomst, anlände även slovenen Jan. Mål i debuten och 11 poäng på 12 matcher. Genast började vi fantisera om att han skulle kunna stanna kvar och hjälpa oss upp i seriesystemet. Det var dock aldrig aktuellt, utan att han återvände till österrikiska ligan och får ses som en svartgul parentes. Betyg 3
Martin Holst (lån)
Kanske tveksamt om Holst ska nämnas här, då han endast lånades in för tre matcher eftersom vi hade skadeproblem på målvaktssidan. Han fick dock en egen ramsa och både bäst GAA och SV% av säsongens AIK-målvakter. Med det sagt får hans insatser anses vara mer än godkända. Betyg 3
2001/02:
Stefan Klockare
Stefans insatser för Skellefteå AIK är givetvis mer än femstjärniga, men idag bedömer vi enbart spelaren Stefan Klockare. Och prata om att man vet vad man får. Likt en Bondfilm eller en Caesarsallad så kommer betyget aldrig att vara dåligt, men man kommer heller aldrig att tindra med ögonen över hans kvaliteter. Två habila säsonger där AIK tog de första riktiga kliven mot att ta sig upp till Elitserien. Betyg 3
Joakim Nilsson
Vi har tjatat om Niklas Wikegårds ord om Jocke Hilsson. ”Elitseriespelare inom ett år eller två”, var omdömet. Så blev det aldrig och några år senare var han heller inte önskvärd i de allsvenska klubbarna. AIK lämnades efter 24 poänglösa (i dubbel bemärkelse) matcher. Betyg 1
Fredrik Krekula
Den ende av alla nyförvärv från den här säsongen som var med hela vägen upp i Elitserien. På vägen mot högsta serien var Krekula i högsta grad inblandad genom avgörande mål, straffar och helt enkelt gå i bräschen genom att alltid vara bäst när det gällde som mest. Spelade back, center och forward och har definitivt en egen sida i en tänkbar bok om AIK:s viktigaste spelare genom tiderna. Betyg 4
Pål Johnsen
Om vi kippade efter andan när David Engblom och Stefan Lundqvist värvades, så blev det akut hjärt och lungräddning när vi gick igenom Pål Johnsens statistik. 22 poäng under förra säsongen i Leksand!! 22 poäng blev det även här under en säsong som kantades av offensiva stjärnor som svek. Det var ohållbart att ha 9-10 forwards som såg sig själva som powerplay-spelare. Johnsen var en av dessa. Betyg 2
Mattias Nilimaa
Vi sätter en liten parentes kring Nilimaa, då han mestadels spelade i allsvenska Linköping året innan, men han tillhörde HV71 och förtjänar naturligtvis lite rampljus. Nille var den av alla nya spelare som gjorde flest poäng under säsongen och var stabil runt 25 poäng under sina tre säsonger här. Betyg 3
Igor Matushkin (under säsong)
Jag tror att det är långt ifrån alla som minns från vilket elitserielag som vi värvade Matushkin. Rätt svar är Timrå och det känns som att det fanns en hel del spelare i Elitserien som hade hög kapacitet att bara skrinna ifrån den långsamme vitryssen. I Allsvenskan placerade han sig rätt på isen och mot slutet av säsongen var han en av våra ledande backar. Betyg 2
2002/03:
Andreas Nyberg
Likt Nilimaa hämtades Nypan från ett allsvenskt lag (Nyköping), men tillhörde Solna. I Skellefteå pånyttföddes han och gjorde fler poäng än både Pontus Petterström och Jimmie Ericsson. Under tre säsonger var Nyberg en nyttig spelare, men när vi värvade spelare till de ledande kedjorna fick han stryka på foten. Betyg 3
2003/04:
Sean Gauthier
Ett rakt målvaktsbyte med Leksand (Backlund) där ingen ska komma och påstå att AIK var vinnarna. Gauthier var dock en profil som gärna slajdade och ännu hellre parkerade sin AIK-bil mitt på Möjligheternas torg. Allt som allt blev det två år i Skellefteå och de största rubrikerna rörde egentligen en annan målvakt; Mike Dunham. Betyg 2
Jörgen Sundqvist
Sunkan var utlånad till Arboga säsongen innan, men var egentligen Leksandsspelare. Han kom in och gjorde ett bra jobb och stod bland annat för fler poäng än väntat. Jörgen är den typen av spelare som egentligen aldrig gör en dålig match, men som kanske inte sticker ut på ett positivt sätt heller. Betyg 3
Daniel Hermansson
Genom åren har de hängt ihop en del. Hermansson och Jörgen Sundqvist. En stor grej var när Daniels bror skaffade en användare på Hockeykultur och berättade där att brorsan var en mönsterbrytare som kallades ”Draken”. Sådan info gjorde att förväntningarna höjdes och de minskade inte av ett hattrick i premiären. Sedan gick det utför. Betyg 2
Robert Nordberg (under säsong)
Säsongen 03/04 blev oerhört upphackad för Nordberg som hann representera Boden, Djurgården, Cortina och Skellefteå AIK. Han gjorde fler matcher för AIK än för de andra lagen tillsammans, men något större avtryck lämnades inte. En viss kemi med B-O Karlsson, men annars är det mesta glömt. Betyg 2
2004/05:
Martin Johansson
Nu gnuggas det händer hemma i stugorna. Många av er förväntar en totalsågning av urlövaren Johansson. Men det blir inte riktigt så. Martin var näst poängstarkast av backarna och visade under stundom ett hyggligt spelsinne. Dessutom svek han Lövenfansen och det bör och ska han hyllas för. Betyg 2
Anders Söderberg
Han kom på något vis på köpet då Magnus Wernblom värvades som det stora namnet. Men Antos mötte hockey-våren i Skellefteå och gjorde åtta kanonsäsonger med stark poängproduktion och en gudabenådad skridskoåkning där många allsvenska backar åt rikligt med korv under åren. Helt ovärderlig. Betyg 5
Magnus Wernblom
Han var bara 31 år gammal när han kom. Ungefär som att Pär Lindholm skulle flytta till Modo idag, även om jämförelsen haltar då Lindholm är på gränsen till landslagsman. Om Magnus betydelse för Skellefteå AIK finns egentligen inga ord. Han tog oss inte till Elitserien på egen hand, men vi har svårt att tro att det hade gått utan honom. Springsteen -85, Glenn Hysén, Tomas Brolin. Betyg 6
Tomas Kollar (lån)
Kul för Mikael Brancalion och andra juniorforwards då Tavola lånade in Kollar från Djurgården och dessutom lät honom spela mest av samtliga forwards. Detta alltså under serielunken under hösten. Kollar gjorde mycket poäng, men det var bestämt från början att han skulle återvända till Stockholm och får anses som en helt meningslös inlåning. Betyg 3
Marcus Kristoffersson (lån)
Ungefär samma sak med Kristoffersson, även om han hade en större personlighet och en mycket viktig biroll i det stora slagsmålet mellan Wernblom och Jackman. Åtta matcher för energispelaren som hade haft just rollen som energispelare oavsett division. Det lite för höga betyget handlar mycket om uppeldandet av publiken i ovanstående nämnda situation. Betyg 3
Fredrik Sundin (under säsong)
En grå och tråkig värvning från Timrå, men man får inte glömma att ett av Uffe Tavolas stora intressen är att bredda truppen med tvåvägsforwards. Nu sågs väl Sundin (åtminstone i början av karriären) som en offensiv spelare. Inget som vi såg någonting av här. I sak har vi dock inget emot menlösa spelare, då de i efterhand är rätt mysiga. Betyg 2
2005/06:
Andreas Hadelöv
Peo Larsson kritiserades en del när Hadelöv värvades. Han ansågs vara over the hill och hade konkurrerats ut av Pasi Nurminen i Malmö och lånats ut till Växjö. Facit för värvningen är att Andreas Hadelöv var given målvaktsetta i sex av sina sju säsonger i AIK. En av våra målvakter som går till historien som en av de stora. Med hela vägen från Allsvenskan till SM-finaler. Betyg 5
Kommentarer
Skicka en kommentar