Diagnoskampen

Att det har gått inflation i att sätta diagnos på barn och ungdomar är ingen överdrift. Tourettes syndrom, ADD, trotssyndrom, bipolaritet och dyslexi. Alltid går det att hitta något fel eller någon förklaring till ett avvikande beteende. Det två överlägset mest ”populära” diagnoserna är ADHD och autism.

Ungefär 7% av dagens barn har en ADHD-diagnos och cirka 2% av Sveriges befolkning har diagnostiserats med autism. Inte helt ovanligt med en dubbeldiagnos. Som relativt sakkunnig vågar jag påstå att åtminstone ADHD är en ”skoldiagnos” för att barn och ungdomar ska klara av sin skoltid. Efter avslutat gymnasium är det tämligen få som är i behov av att äta medicin. 

För ett par veckor sedan språkade jag med en afrikansk kvinna som tyckte att vi höll på att diagnostisera oss till vansinne. ”I mitt land kan det aldrig vara fel på någon som har mycket energi”. I grunden håller jag med. Den där energin kan onekligen vara av godo, inte minst i idrottsliga sammanhang. Var hade Frank Andersson och Zlatan Ibrahimovic varit utan den?

Och var hade Gunde Svan och Ingemar Stenmark varit utan sin extrema förmåga att förfina detaljer och nöta, nöta, nöta? De två sistnämnda går väl snarare in under autismspektrat, även om ingen av ovan nämnda idrottsmän (Andersson undantagen?) har någon uttalad form av diagnos. Men det är därför vi är här idag. För att hobbysätta diagnoser på AIK-spelare. 

Innan morgonkaffet sätts i vrångstrupen kan vi meddela att Linus Söderström inte är aktuell för det här inlägget. Han har tydligt och klart berättat om sina svårigheter (och styrkor) och är därmed diskvalificerad. Vi har nämligen satt ihop två lag som ska mötas i en internmatch. ADHD-laget mot Autisterna.

Vi påstår inte att någon av de tilltänkta spelarna har någon av dessa diagnoser, utan har snarare utgått från ett gäng grundkriterier och satt samman de båda trupperna utifrån det. Syftet är inte heller att driva med och förlöjliga människor med dessa diagnoser. Se det hellre som en iakttagelse över olika personlighetstyper.

Kriterier ADHD: Hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter, dålig organisationsförmåga, social och utåtriktad.

Kriterier autism: Bristande social förmåga, svårt med förändringar, specialintressen, känslig för ljud och beröring.

Det finns förstås mycket mer än så, ifall du vill grotta ner dig i detta, men det är snart dags för match och vi ska hälsa på i de två omklädningsrummen. ADHD-gänget kör musik på högsta volym och stojar och skriker. Taktiken består i princip bara av frihet och coach Robertsson går an om att tävla, kötta och slåss om det behövs. 

I det andra omklädningsrummet är det en tyst och eftertänksam stämning som råder. Taktiken, framtagen av Ulf Tavola, är strikt och går inte att missförstås. När en orolig fråga ställs, om vad som händer om matchbilden blir annorlunda än den tilltänkta, blir det oroligt i gruppen och under våra minuter i rummet har ingen, någonsin, ögonkontakt.

Vi förutspår att det är två olika spelstilar som kommer att mötas. På ena sidan ett energiskt, hårt checkande lag som har vissa brister med att organisera sin defensiv. På andra planhalvan kommer matchplanen att följas till punkt och pricka, men hur ska de gå tillväga om de måste förändra matchbilden?

Vi kommer att avsluta inlägget med att leverera de båda laguppställningarna. Sedan är det upp till dig att spå hur själva matchen kommer att gå. Du kan också fundera över hur olika de två efterfesterna kommer att bli. Å ena sidan schackbräden och motionscyklar, för den perfekta nedvarvningen. Å andra sidan ett konsekvenslöst fylleslag. Ta nu det här för vad det är. Vi älskar ju stereotypiska fantasier.

Team ADHD

Coach: 

Bert Robertsson 

Målvakter: 

Gaber Glavic, Erik Hanses

Backpar:

Håkan Strömqvist, Lars Marklund 

Johan Alm, Stefan Svensson 

Jonathan Pudas, Emil Djuse

Mikael Tjälldén 

Kedjor:

Tim Söderlund, Christian Söderström, Marcus Kristoffersson 

Mathias Månsson, Tomas Larsson, Mattias Boström

Albin Eriksson, Jonathan Berggren, Fredrik Näsvall

Patrik Rönnqvist, Jonathan Hedström, Cristofer Abrahamsson 

Magnus Wernblom 

Inte en renodlad center så långt ögat kan nå. Däremot ett rejält överskott på powerforwards. Att ha svårt med att hantera sina känslor är ett genomgående tema för den här relativt dysfunktionella gruppen.

Team Autism 

Coach: 

Ulf Tavola

Målvakter:

Nicklas Dahlberg, Johan Backlund 

Backpar:

Igor Yevdokimov, Jan Novak

Emil Ekblad, Dima Tsvetkov 

Pavel Skrbek, Jarkko Glad 

Arvid Lundberg 

Kedjor:

Tyler Morley, Erik Forssell, Daniel Branda 

Johan Seth, Brad Moran, Anders Söderberg 

Joakim Lindström, Matt Anderson, Jesper Olofsson 

Andrew Calof, Markku Tähtinen, Andreas Nyberg 

Patrik Westerback 

Öststarkt på backsidan och kanske är det så att vi omedvetet sätter likhetstecken mellan tystnad och autism. På forwardssidan råder det ingen brist på kloka centrar, medan vi har väldigt svårt att se vem som ska vinna närkamper i de offensiva sarghörnen.