Bäste spelaren/årgång

Det är väl lika bra att varna dig som har tänkt läsa hela inlägget att det blir ett riktigt mastodontinlägg. Vi kommer att bege oss över hundra år tillbaka i tiden och jobba oss därifrån ända fram till nutid. En tidslinje över hela Skellefteå AIK:s historia. Men matcher, resultat och klassiska händelser kommer vi att lämna därhän.

Idag blir det bara fokus på enskilda spelare och inte vilka spelare som helst, utan våra allra bästa spelare. Inte en rankninglista den här gången. Snarare åttio stycken rankinglistor, men vi kommer bara att presentera ettan på varje lista. Nämligen den bäste spelaren från varje årgång. Från 1921 till 2005.

Ingen hänsyn kommer att tas kring om man har AIK som moderklubb eller ej, om man är svensk eller från ett annat land. Den, av bloggen utsedd, bäste spelaren från varje årgång. Svårare än så är det inte. Det enda problemet var de första åren då urvalet (och framförallt informationen) var ytterst bristfällig. Vissa årgångar blir därför utan spelare, men från 1934 är listan komplett.

1921: Göte Almqvist 

Går det att få en finare och mer given start på en uppräkning av AIK:s finest? Göte föddes samma år som Skellefteå AIK grundades och har få (om någon) överman i historien. Medlem i Wall of Fame.

1923: Karl-Erik Andersson 

”Rulle” var både granne och bäste vän med Almqvist. De två spelade även fotboll ihop. Där Göte var den trygge backen, så var Andersson den irrationelle forwarden.

1927: Olle Larsson 

Göte Almqvists första backpartner. Enligt Eliteprospects spelade de i samma backpar under sex år och man kan tänka sig att det var helt fantastiskt att ha en sådan mentor.

1929: Ivan Aronsson 

Forwarden Ivan Aronsson var tämligen unik under 50-talet. Han flyttade nämligen runt en del. Till sist hamnade han i Örebro som tränare för bland annat Krobbe Lundberg och Martin Karlsson.

1930: Harry Granberg 

Harry Granberg blev dock Skellefteå AIK trogen. Åtminstone som spelare. Nio säsonger blev det och han visste var målet var beläget. 

1931: Hasse Svedberg 

En av AIK:s absolut största stjärnor genom tiderna med tunga landslagsmeriter från både OS och VM. Han har också tilldelats den mäktiga titeln ”Stor grabb”. Medlem i Wall of Fame.

1932: Roland Granberg 

Listans enda brödrapar heter Harry och Roland Granberg. Två stomspelare under den perioden då hockeyn verkligen etablerade sig i Skellefteå.

1934: Börje Löfstedt

Förste man på listan som fortfarande är i livet. Börje är starkast förknippad med Clemensnäs, men gjorde två säsonger i AIK och var en vass målskytt.

1935: Garvis Määttä 

Myggkedjans äldsta medlem och en riktig superstjärna med flertalet landslagsturneringar. Lämnade AIK för Södertälje och blev egentligen aldrig sig lik. Medlem i Wall of Fame.

1936: Folke Aronsson 

Folke varvade som 26-åring ner i Clemensnäs, vilket skulle vara otänkbart idag. Det känns långt bort att Linus Lindström plötsligt skulle ha Kopparhallen som hemmaarena.

1937: Acka Andersson 

Det går definitivt att argumentera för att Acka är bland de allra bästa och framförallt banbrytande spelare som någonsin har spelat i Skellefteå AIK. Medlem i Wall of Fame.

1938: Karl-Sören Hedlund

Yngst och mest anonym i Myggkedjan. Flyttade även han från Skellefteå relativt tidigt och då dalade karriären betänkligt. Medlem i Wall of Fame.

1939: Per-Ove Brännström 

En lite oväntad landslagsman som föddes i Skellefteå och representerade både AIK, Rönnskär och Medle. Största delen av karriären tillbringades dock i Malmö FF (hockey).

1940: Klimpen Häggroth 

AIK:s mest ikoniske målvakt som skaffade sig hjältestatus i hela Sverige när han blev ”Guldklimpen” efter att ha stått på huvudet när Tre Kronor vann VM-guld 1962. Medlem i Wall of Fame.

1941: Anders Rönnblom

Rönnblom gjorde elva säsonger som spelare i Skellefteå AIK, men det som vi minns honom allra bäst för är i rollen som guldtränare 1978.

1942: Kenneth Manberg

Vi har nu definitivt nått nästa generation AIK:are och den generationen var inte alls lika framgångsrik. Ingen skugga ska dock falla över Manberg som var en gedigen målskytt.

1943: Roger Bohman

Bohman har fantastiska meriter med division tre-meriter både från Jörn och Bastuträsk. Däremellan han hann göra sex säsonger i Skellefteå AIK.

1944: Håkan Nygren

Född i Skellefteå, men flyttade till Örnsköldsvik och började spela hockey i Alfredshem (Modo). Men precis som Jimmie Ericsson blev suget efter Skellefteå för stort och Håkan gjorde ett par säsonger. Landslagsman.

1945: Henrik Hedlund 

”Tosse” blev landslagsman under sin femte säsong i Skellefteå, men valde då omedelbart att flytta till Frölunda och etablerade sig där som en poängstark back.

1946: Håkan Lindgren

Den långe (191cm) backen Håkan Lindgren hör till den relativt exklusiva skaran som har spelat både i Skellefteå IF och Skellefteå AIK. Sen drog han till Solna och gjorde några b-landskamper.

1947: Hardy Nilsson 

AIK:s stora hjälte vid första SM-guldet och den störste härföraren som hockeyvärlden någonsin har skådat. Medlem i Wall of Fame.

1948: Kenneth Holmstedt 

Efter fyra säsonger i Skellefteå AIK lämnade Holmstedt för i tur och ordning Karlskoga och Örebro. Väldigt få känner till att han spelade där samtidigt som Miljonkedjan.

1949: Per Johansson 

En av AIK:s främsta målskyttar genom tiderna och en av hjältarna 1978. Det blev aldrig några landskamper, men att hänga på Wall of Fame väger givetvis tyngre.

1950: Lennart Jonsson

Det blev två hyggliga säsonger i AIK för doldisen Lennart Jonsson. Om du däremot skulle be en hardcore Arvidsjaur-supporter om en topp tio-lista tar han nog plats där.

1951: Kjell-Arne Wikström 

En av de mest ikoniska spelarna i AIK:s historia. Drog igång det stora slagsmålet mot Björklöven och var allmänt otroligt hänsynslös. En av få AIK-meriterade spelare som har spelat Canada Cup.

1952: Martin Karlsson 

Med sina 33 mål under guldsäsongen 1977/78 är Martin Karlsson AIK:s främste målskytt under en enskild säsong. Spelade två VM-turneringar.

1953: Hannu Palmu

Förste utländske spelare på listan och även förste utländske spelare någonsin i Skellefteå AIK. En mycket hårdför back som inte drog sig för att filma heller. SM-guld 1978.

1954: Roland Stoltz

Ännu en SM-guldvinnare och tillsammans med Kjell-Arne fightades han till vaktmästaren släckte lyset. Spelat VM, testat på NHL. Rolle Stoltz har gjort allt. Medlem i Wall of Fame.

1955: Lars Nyström

Lasse gjorde Målet med stort M och livet blev sig aldrig mer likt. Elva säsonger i AIK är givetvis respekt och Nyström har ikonstatus i Skellefteå.

1956: Göran Lindblom 

Fantastiska meriter med SM-guld, nästan 100 landskamper, tre VM och ett OS. Göran ledde länge Elitseriens totala assistliga för backar och är en given medlem i Wall of Fame.

1957: Thomas Hedin 

Inhämtad från Kiruna till säsongen efter SM-guldet och Hedin blev en nyckelspelare direkt. Över 100 mål i AIK-tröjan och lagkapten under fyra säsonger.

1958: Ulf Wikgren 

Tillsammans med Thomas Hedin återvände Wikgren från Björklöven inför säsongen 1985/86 och var med och spelade SHC tillbaka till Elitserien. Några b-landskamper blev det också.

1959: Thomas Åhlén 

Åhlén spelade aldrig VM, men togs däremot ut till både OS och Canada Cup. En mycket hårdför back som aldrig la fingrarna emellan.

1960: Kari Jalonen 

Det blev ingen lång tid i Skellefteå för Kari Jalonen, men han lämnade ingen oberörd och kan vara det mest mytomspunna nyförvärvet någonsin. Snittade över en poäng/match.

1961: Janne Erixon

Mannen som tog Skellefteå till NHL och som aldrig tänkte tanken på att inte återvända till sin moderklubb. Dubbla VM-turneringar och uttagen till Canada Cup. Medlem i Wall of Fame.

1962: Igor Yevdokimov 

Garanterat ende ryss på listan och en härlig karaktär med tre säsonger i Skellefteå. AIK blev hans sista klubb, men livet i Ryssland blev tufft och Igor dog ensam och utblottad, utan arbete och bostad.

1963: Dick Andersson 

Andersson bar AIK på sina axlar under hela 90-talet och var en av anledningarna till att människor orkade släpa sig till ishallen när det var som tyngst. Med Dick i målet hade vi alltid en chans att vinna matchen.

1964: Niklas Mannberg 

Vi har lämnat 78-gänget bakom oss och är på god väg att lämna 80-talsspelarna också. Mannberg var en påläggskalv och gjorde några fina säsonger under en svår tid.

1965: Igor Matushkin 

OS-spelare för Vitryssland medan han spelade i AIK och trots sin extrema långsamhet så lyckades han skapa tid för sig själv och leverera ett bra förstapass.

1966: Mats Lundström 

Lagets stora stjärna under andra halvan och en av få som kunde avgöra matcher på egen hand. Återvände till AIK efter en utflykt till Solna med motiveringen att ”Skellefteå är min moderklubb. De har gett mig allt.”

1967: Robert Larsson 

Det finns en far och son på den här listan och här har vi farsan. Robban var helt underbar att ha i laget och chocken var stor när han rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.

1968: B-O Karlsson 

Debut i AIK som 35-åring och det var en ynnest att ha honom hos oss under en och en halv säsong. Små tekniska läckerheter i ett mycket långsamt tempo, men trots det hann ingen se hur det gick till.

1969: Daniel Pettersson 

Stor förgrundsfigur under 90-talet och lagkapten under många år. De tunga åren. Pettersson hade mjuka handleder och ett finfint spelsinne. En levande legend.

1970: Pär Mikaelsson 

En helt underbar människa och representant för allt som vi vill att Skellefteå AIK ska stå för. Huggen ur granit, men med ett hjärta av guld. Det finaste som vi har.

1971: Sean Gauthier 

En skön kille med slajdningrna som sitt signum. Fastän det har gått femton år sedan Peo Larsson hämtade in Mike Dunham från New York Rangers, så hävdar Gauthier fortfarande att det var ett uselt beslut.

1972: Johan Åkerman 

Den största anledningen till att vi tog oss tillbaka. Åkerman hade egenskaper som vi aldrig hade sett förut och en stjärnglans som gjorde hockeyn rolig igen.

1973: Magnus Wernblom 

Wernblom var ingen liten faktor heller. Han kom till oss som en superstjärna, men var väldigt ödmjuk och bar laget på sina axlar och är en av de största målskyttarna som vi någonsin har haft.

1974: Mats Lindgren 

Tanken var att göra precis som Janne Erixon och ge tillbaka till sin moderklubb genom att avsluta karriären här. Nu blev det inte så, men han kom hit som tränare istället och förde Skellefteå AIK tillbaka till Elitserien.

1975: Anders Söderberg 

Minst av alla, men en stor hjälte. Totaldominerade i Allsvenskan och fortsatte på den inslagna vägen även i Elitserien. Vår främsta nyckelspelare under andra halvan av 00-talet. 

1976: Ivan Majesky 

Frågan är om det går att ha ett tydligare defensiv back-utseende? Majesky var stor, stark och lagom elak och en viktig pjäs när Skellefteå AIK marscherade mot toppen.

1977: Lee Goren 

Alfahannarnas alfahanne och kanske den tryggaste ryggen att ställa sig bakom någonsin. Goren skydde inga medel för att nå dit han ville. Totalt dominant under säsongen 2007/08.

1978: Johan Ramstedt 

Gorens motsats på många sätt och faktiskt den enda riktiga hemmaspelaren när AIK gick upp i Elitserien. Rama var en annorlunda spelare med mer talang än de allra flesta.

1979: Niko Dimitrakos 

En av Elitseriens allra bästa forwards under säsongen 2009/10. Dimitrakos var en riktig attraktion och skapade farligheter om man bara gav honom lillfingret.

1980: Jimmie Ericsson 

Kaptenernas kapten och dubbel lyftare av SM-bucklan. Har en enorm vinnaraura och var alltid som bäst när det gällde. Ensam i AIK:s historia om att få sitt nummer pensionerat.

1981: Martin Sevc

Efter två raka finaltorskar ville AIK ha guldgaranti. Martin Sevc var en sådan garant och med stor hänsynslöshet mot både sig själv och motståndarna fanns det ingen tvekan om hur det skulle gå 2012/13.

1982: Erik Forssell 

En viktig kugge när SM-gulden bärgades. AIK:s bästa tekare någonsin och definitionen av hur en smart center ska vara. Jobbar vidare i föreningen som sportchef.

1983: Joakim Lindström 

Skellefteå AIK:s bästa spelare genom tiderna och det får anses givet att hans tröja 10 kommer att hissas i taket i framtiden. Föreningens främste poängplockare någonsin.

1984: Marcus Svensson 

Har AIK att tacka för mycket, då de lyfte hit  honom från hockeyns bakgård. Men AIK har lika mycket att tacka för, då han är en av lagets bästa målvakter genom tiderna.

1985: Pierre-Edouard Bellemare 

Den hårt arbetande fransmannen blev snabbt en publikfavorit och hans osannolika karriär tog fart i Skellefteå. Vi hoppas på en återkomst när NHL-äventyret tar slut.

1986: Tuomas Kiiskinen 

Drömspelaren att ha i sin kedja. Kiiskinen gjorde sina medspelare bättre och jobbade hårt i det tysta utan behov av uppmärksamhet eller stora rubriker.

1987: Patrik Zackrisson

En mycket begåvad förstacenter som var en nyckelspelare under den stora förändringsprocessen efter gulden. Lagets bästa spelare säsongen 2015/16.

1988: Bud Holloway 

Skellefteå AIK:s bäste och meste utländske spelare någonsin. Gjorde 71 poäng 2012/13. En poängsumma som ingen annan har varit nära. Dubbla SM-guld och ett charmigt leende.

1989: Oscar Möller 

Prestigevärvning när han kom 2011 och sedan dess har Möller vuxit fram till en av de bästa spelarna som AIK någonsin har haft. Lagkapten, förebild och mycket saknad.

1990: David Rundblad 

Magic number seven dominerade rinkarna säsongen 2010/11. Poäng, passningar, uppåkningar och till och med tacklingar. En av de roligaste säsongerna, tack vare Rundblad.

1991: Oscar Lindberg 

Hypen var stor när han redan som junior spelade på en helt annan nivå än övriga i J20-serien. Det tog ett tag innan det lossnade i a-laget, men 2012/13 stämde allt och han utsågs bland annat till slutspelets MVP. Numera återvändare och ännu större hjälte.

1992: Adam Larsson 

Vår överlägset bästa NHL-export genom tiderna. Som sextonåring spelade han som ett fullblodsproffs och både slogs och spelade powerplay. Världsmästare med Tre Kronor.

1993: Viktor Arvidsson 

Hackspetten från Kusmark åkte ifrån backarna och in i våra hjärtan när vi vann dubbla SM-guld. Efter det har han etablerat sig som en forward för toppkedjorna i NHL.

1994: Anton Lindholm 

Defensiv backgigant från Varuträsk som utvecklats otroligt mycket under sin resa i hockeyvärlden. Tillbaka i SHL och Tre Kronor och förhoppningsvis tillbaka i Skellefteå så småningom. 

1995: Lucas Wallmark 

Det är alltså inte nödvändigtvis prestationerna i Skellefteå som avgör om man tar plats här eller ej. Wallmark har haft en fin karriär i både NHL, Schweiz och landslaget.

1996: Linus Söderström 

En fantastisk första säsong där han bland annat slog alla tiders rekord vad gäller att hålla nollan. Efter det har han bara ökat och vunnit både SM-guld och utsetts till slutspelets MVP. 

1997: Andreas Wingerli 

Har gått den långa vägen från juniorlaget ända till spel i landslaget, Nordamerika och nu i Schweiz. Både den snabbaste och mest konditionsstarka spelaren någonsin.

1998: Linus Lindström 

Utan spelare som Lirre fanns inget AIK. Egen produkt som fungerar som ett kitt var han än spelar. Laglojal boxplayspelare som väntar på att ta det riktigt stora klivet.

1999: Linus Karlsson 

Vi fick en säsong med Karlsson, men vilken säsong det blev. 26 mål och årets rookie i hela SHL. Vi får väl hoppas att det går så där lagom dåligt i Nordamerika, så att han återvänder hungrigare än någonsin.

2000: Jonathan Berggren 

Pucktrollaren som till slut lärde sig att bli en lagspelare. Efter det att han fick bukt med sina skadebekymmer blev han direkt en ledande spelare i SHL. På väg att etablera sig ordentligt i NHL.

2001: Philip Broberg 

Topp fyra i hela SHL på att åka ut med pucken ur zon, berättade Stefan Hedlund stolt. Potentialen finns där och säsong efter säsong närmar han sig en ordinarie tröja i NHL.

2002: Måns Forsfjäll 

Utan att gå händelserna i förväg så skulle Forsfjäll kunna bli meste AIK:are genom tiderna. Det bygger dock på att han stannar ungefär där han är i sin utveckling och resten av karriären är en stabil back.

2003: Simon Robertsson 

Supertalangen som debuterade redan som sextonåring. Vi väntar fortfarande på det riktiga genombrottet. I Skellefteå blev det inte, utan nu provas lyckan i AHL. 

2004: Elias Salomonsson 

Gigant under fjolårets SM-guld och vår senaste export till NHL, med stor chans till en riktigt lyckad karriär på andra sidan Atlanten. 

2005: Axel Sandin Pelikka 

Sist ut på listan, men långt ifrån minst talangfull. Det här blir den sista säsongen som vi får njuta av Axel, som kommer att få en fantastisk karriär.