Inget jättesmolk i bägaren ändå och firandet utanför arenan den natten var helt fantastiskt. Den här händelsen får betecknas som startskottet på AIK:s resa. En resa som bara sju år senare innebar klubbens andra SM-tecken. Snabbt marscherat med en explosionsartad utveckling på ungdomsverksamheten, där föreningen spottade ur sig spelare efter spelare som var helt flygfärdiga.
Oavsett var du befann dig 5:e april 2006, så törs jag garantera att du inte fantiserade om SM-guld 2013. Redan 6:e april infann sig en ren och skär panik. Hur fasen skulle det här gå? Vi hade redan kontrakt med Berka, Sondell och Helmersson på backsidan. Brett Harkins kuppade sig kvar. Åkerman var förlorad, förstod man mellan raderna när han intervjuades i segeryran. Tur att Jonte och annan offensiv spets var på väg in…
Nej, överlevnad var vad vi skulle få ägna oss åt resten av livet. Slutspel fanns åtminstone inte i min tankevärld och än mindre finaler och guld. Att klara sig kvar var målet och till och med kanske få vinna någon match. Samtidigt, runt om i Sverige (världen) satt ett tjugotal unga män och tänkte nog ingenting alls. De hade fullt upp med sitt, sin hockey och kanske ett matteprov dagen efter.
Jag pratar nu om guldtruppen som komma skulle. Hjältarna från 2013. I en stor kartläggning har bloggen sammanställt precis vad de gjorde den vårkvällen 2006. Dessa livsöden skulle sedermera sammanflätas och bli ett av de bästa lagen som någonsin spelat i Elitserien. Så vi backar bandet sju år bakåt (från 2013) och ger er läsare andra minnen än från Nobelhallen eller utanför Skellefteå Isstadion.
Joacim Eriksson
Om bara fyra dagar skulle Jocke fylla 16 år. Det vankades inget större firande. Hockeyn gick först och någon större framgång bland brudarna hade han inte. Joacim Eriksson skulle snart gå ut nian och frågan var om han var redo att byta ut tryggheten hemma i Hedemora mot äventyret i Valbo? Familjen hade diskuterat under kvällen och hans mamma var ganska bestämd kring att hon tyckte att Jocke borde stanna. Själv ville han flytta och handskades nu med sina känslor genom att borra ner ansiktet i pälsen på familjens hund.
Marcus Svensson
Fortsätta med hockeyn eller hoppa på socionomprogrammet? De här tankarna hade Marcus Svensson brottats med en tid. Frustrationen var stor och tiden i Mariestad hade inte blivit som han hade hoppats. Men just ikväll hade allting vänt. Agenten hade ringt och berättat att Oskarshamn i Allsvenskan ville ha tillbaka honom. Mackan hade fått chansen där förut, men nu var det på riktigt. Förstemålvakt hade de sagt. Kanske drömmen om Elitserien fanns inom räckhåll ändå.
Stefan Stéen
- Stefan!
- JAA?
- Visst hade du matteläxa?
- Den har jag redan gjort.
- Ljug inte för mig, Stefan!
- Men kom igen mamma. Grabbarna ska spela NHL 06 ikväll.
- Läxan går före. Det vet du. Det är kravet för att du ska få spela hockey.
- Ja, ja.
Martin Sevc
Sova, äta, hockey. Så lyder receptet för ett lyckat slutspel. Sevc hade flyttat till Karlstad och Färjestad ett par månader tidigare och igår kväll hade laget kvitterat till 3-3 i matchserien mot HV71. Ny match imorgon och Martin slötittade på TV. Bofors och Skellefteå var lag som han aldrig hade hört talas om och när det gula laget gjorde 0-3 var matchen avgjord och han slog av TV:n. Åtta timmars sömn var vad han behövde. Game seven imorgon!
Niclas Burström
Bänkad framför TV:n var han kanske inte, men Burström höll koll på resultatet. Det var ju inte jättesvårt att lista ut vad det skulle innebära för honom personligen. Hans framtid låg hos Skellefteå AIK och nu var det bara att hålla tummarna för att de skulle hålla sig kvar några säsonger till. Men, som sagt, att bara sitta och se matchen gick inte. Då och då pep han iväg till brorsans rum för att ge ett tjuvnyp, bara för att se helt oskyldig ut när föräldrarna skulle medla mellan bröderna.
Petter Granberg
Tretton år och okysst, men stapla ved som en riktig karl det kunde han. Kvällen spenderades utomhus, precis som alla andra kvällar. Landhockey på gatan, cykla en sväng innan han kom hem och brottades lite med brorsorna. Därefter ett kvällsmål för en helt kompani. Rostade mackor, fil, oboy och några ägg, innan det var dags för sängen. NO-prov imorgon, och som vanligt skulle han nå betyget G. Det räckte.
John Klingberg
Måndagkväll var läxkväll den här veckan. Igår satt John och brorsan Carl klistrade framför TV:n och såg sitt kära Frölunda kvittera semifinalserien mot Linköping. Cluben hade haft 3-1 i matcher, men imorgon var det dags för sjunde matchen. Inget lag hade någonsin vänt ett liknande underläge, men John var positiv och trodde på vinst. Biljetter till Scandinavium var fixade och allt som gick att tänka på var hockeyn. Undrar om det var det som matteläraren menade med prioriteringsregeln?
Fredrik Lindgren
Vi vet alla var han var. Tillsammans med övriga vinnare på isen i Karlskoga. Och frågan är om inte kvällen 2006 var den lyckligaste kvällen när han summerade karriären. Den avgrundslyckan som man kände då, var inte ens nära vid SM-gulden. Det känns otroligt bra att Lindgren fick vara med om hela den här resan. Från ett halvhyfsat allsvenskt lag, till kvalserielosers och vidare till Elitserien och så småningom överlägset bäst.
Tomas Skogs
Helt nöjd var han inte med det här resultatet. Ända sedan Mora tog den platsen som var vikt för Skellefteå 2004, hade Skogs och hans lagkamrater känt att det skulle bli jobbigt den dagen som lagen skulle hamna i samma serie. Skellefteå och deras fans antydde att Mora skulle få se upp ordentligt den dagen. Tomas ringde upp sina goda vänner Håkan Bogg och Mikael Simons och när han fick höra att Mora var jättemycket bättre än Skellefteå, blev han lugn igen.
Erik Andersson
I Holmsund hade familjen Andersson samlats för att njuta av ännu ett Skellefteå AIK-fiasko. Men det fanns ett problem. För ungefär ett år sedan hade Skellefteå kontaktat Erik med ett kontraktsförslag. Han hade tackat nej, givetvis. Frågan var om de skulle höra av sig igen. Erik kände under matchen att sympatierna var svartgula. Han skämdes över sina egna känslor och undrade om pappa Tobba såg den knutna näven vid Fredrik Öbergs mål? Då låg han risigt till.
Johan Alm
I en villa på Sunnanå satt en fjortonårig Johan Alm och spelade dataspel. Genom fönstret såg han några kompisar hänga på skolgården, men ikväll ville han bara vara för sig själv. Spela lite Gears of War och äta limpmackor. Senare var det match på TV och Johan var nervös. Så långt bak som han mindes hade AIK varit förlorare. Hur skulle det bli nu? Om de skulle ta sig upp skulle han satsa allt på hockeyn. Den här kvällen skulle avgöra allt.
Jimmie Ericsson
Medan AIK:arna jublade skämdes Jimmie Ericsson. Både över att ha varit med och spelat ner Leksand i Allsvenskan, men även för att han innerst inne var glad. Allra mest skämdes han dock för att han inte hade varit där. På isen när Skellefteå AIK tog sig tillbaka. Den natten våndades han. Hur många dagar måste det gå innan jag kan kliva upp på kontoret och bryta kontraktet? För nu ska jag hem!
Joakim Lindström
Stretchövningar på golvet i den lilla lägenheten i Syracuse. Calder Cup var igång och ingenting fick lämnas åt slumpen. NHL-drömmen levde i allra högsta grad. Tre matcher under den här säsongen och ett halvt löfte om mer till nästa år. Farsan borde ringa nu? Matchen måste vara slut! I år kommer det att gå vägen. Fokus nu! Baconpastan var snart klar och sen behövde Jocke en timmes sömn. Det gäller att vara förberedd.
Bud Holloway
Telefonen gick varm den här kvällen. Scouterna till alla NHL-klubbarna ville prata med Bud, med bara några månader kvar till draften. Hur mycket var han beredd att satsa för att nå NHL? Ett charmigt leende är ju en sak, men det hjälper föga när skitjobbet ska göras. Bästa intrycket fick Holloway av Los Angeles Kings scout. Efter avslutade samtal ringde han hem till Wapella och småsnackade med morsan och farsan.
Oscar Lindberg
Festkväll hemma hos familjen Lindberg. Pappa Christian hade köpt in både dill och lättsaltade chips. Johan Lindberg bänkade sig i soffan i god tid innan nedsläpp, medan Oscar anslöt, med andan i halsen efter ett individuellt fyspass, när det hade gått ett par minuter. Att chipsen nästan var slut spelade mindre roll då det var en havregrynsgröt på gång i köket. Spänningen var hög och pulsen likaså och när slutsignalen ljöd så jublades det ordentligt framför TV:n. Christian visste mycket väl vilken tsunami av unga killar som var på gång.
Oscar Möller
Djurgården hade kallat till krismöte och Oscar valde att ta med sig sin pappa. Någonstans förstod de väl vad det handlade om, och mycket riktigt. Klubbledningen hade fått nys om att en av klubbens stora påläggskalvar skulle gå sin egen väg och sticka till WHL och Chilliwack Bruins. Hot och löften omvartannat, men Möllers vek inte en tum. Sista orden som yttrades på mötet var; ”då räknar vi med dig när du återvänder till Sverige!”.
Pierre-Edouard Bellemare
På dagarna diskplockare på La Rose De Sables, på kvällarna hockeyspelare i Rouen. Det var ett slitsamt liv och Pierre hade börjat tvivla. Då kom samtalet som kom att förändra hans liv. Leksand från Sverige var klart för nedflyttning och på något vis hade de hört talas om Bellemare. Av nyfikenhet letade han fram en stream från matchen Malmö - Leksand. Nummer 21 imponerade överlägset mest och Pierre hoppades innerligt att han skulle få spela med honom.
Melker Karlsson
Det tutades och gasades ute på byn. Snus, fylla och en och annan skärmytsling. Skellefteå AIK hade gått upp i Elitserien och den delade staden Lycksele var färgad svart och gul. Lövensupportrarna och Modofansen borde väl ha hållit sig undan, men vissa människor lever för att provocera. Mitt i det här infernot av känslor befann sig 15-årige Melker Karlsson och hans polare David, på varsin moped. Både skulle flytta till Skellefteå i höst och det var stor skillnad att nu få komma till en elitseriestad.
Erik Forssell
Match på TV eller tentaplugg? Äh, matchen kommer ju att sluta på samma sätt oavsett om man ser den eller inte. Flerdimensionell analys var kanske inte det svåraste som Erik visste (eller?), men han lämnade ogärna saker åt slumpen. Men mer än önskvärt vandrade tankarna iväg. Skellefteå till Elitserien? Skulle det verkligen bli så? Det var inte omöjligt, men Erik bestämde sig för att inte hoppas på något. Han fick se hur det blir och hantera sin känslor utifrån resultatet.
Viktor Arvidsson
Tolv år gammal och en tvärhand hög, men Viktor fantiserade redan om att ta en plats i Skellefteås a-lag. Inget skulle stoppa honom och nu hade de chansen att gå upp. Det här var lika mycket hans chans. Svårigheterna att sitta stilla gjorde att han hellre ställde sig i skottrampen som pappa hade byggt och sköt slagskott efter slagskott mot målet som pappa hade köpt. När matchen var över och AIK hade gått upp gjorde Viktor sin segergest och tänkte på hur bra det här var för honom.
Petter Emanuelsson
I Kiruna hade solen gått ner för fem timmar sedan när matchen startade. Petter hade bestämt sig för att flytta till Skellefteå när det var dags för gymnasiet så han följde matchen med intresse. Trots att det hade gått några dagar sedan Samtalet kunde han inte släppa det. Självaste Lars Modig hade ringt och yrat om något om att Petter var ett svin om han svek länet och flyttade till Skellefteå. Men beslutet var fattat och han njöt framför TV:n tillsammans med lillebror Einar.
Pontus Petterström
Den andre i guldskaran som var med om både uppgången och de dubbla SM-gulden. Kvällen i Karlskoga glömmer han aldrig och det var i rättan tid. Det fanns kontraktsförslag på bordet från elitserieklubbar och det går inte att vänta hur länge som helst. Av själva firandet minns nog inte Pontus så mycket. All in hela kvällen och natten, precis som det ska vara.
Martin Lundberg
Brinnet för moderklubben var enormt. Matchen sågs med familjen framför TV:n och när alla fördämningarna släppte, drog han ut med polarna och körde moppe tutandes genom stan. Sen följde många timmars intensiv väntan innan Martin Lundberg drog till arenan för att ta emot sina hjältar och idoler. Han skrålade med i alla ramsor, köpte "Vi är tillbaka"-t-shirten och kände inga gränser för hur svart och gul han var ända in i själen.
Johan Forsberg
Samma kväll blev Forsbergs Malmö också klart för Elitserien. Hans grottmannalagkamrater lyssnade på töntig hårdrock och NRJ-musik medan de drack öl och pratade favoritlag i NHL. Johan drog sig snart tillbaka med ett strävt glas rött och en poesibok som han inte förstod själv, men det gick hand i hand med hans image. Det gjorde det i och för sig inte att ragga upp en yppig blondin senare under natten, men det var inget som Forsberg talade högt om heller.
Adam Pettersson
Supertalangen Adam var nervös. Inte för sin egen skull, utan för hela Skellefteås. Även om han bara var fjorton år gammal förstod han mer om livet än de flesta jämnåriga. Han hade vuxit upp med att hata Björklöven och han avskydde ordet residensstad. Ikväll var den stora chansen. Med svårmodig min satte han sig på golvet i vardagsrummet i villan i Bergsbyn. Han skulle försöka njuta, men visste att det skulle bli ett enda lidande, matchen igenom. Så här var det att heja på Skellefteå AIK och så skulle det alltid vara.
Kommentarer
Skicka en kommentar