The winner takes it all - ABBA-kväll med Skellefteå AIK

Igår var det exakt 50 år sedan ABBA vann Eurovision Song Contest med Waterloo. En stor kväll för svenska musikälskare och det var ju lite mer speciellt att vinna på den tiden när det krävdes att man sjöng på sitt eget språk. En jämförelse angående detta kan vara att ABBA är Skellefteå AIK som vinner hemvävt (svenska), medan Måns Zelmerlöw är Växjö, som behöver hämta influenser utifrån (engelska språket och legoknektar, alltså).

Vad gäller hockeyn och Skellefteå AIK hade vi just gått upp från Division två där Hardy Nilsson hade gjort häpnadsväckande 58 poäng på 20 matcher. Oklart om Hardy & co samlades för att titta på Eurovision, men vi tvivlar. Musik och idrott är kanske inte varandras motpoler, men idag går vi in på en stig som vi inte är helt bekväma med. Musikstigen.

Med pompa och ståt bjuder Skellefteå AIK in till galakväll och temat är ABBA. Spelare, ledare och övriga berörda har erbjudits en möjlighet att visa upp sig på en annan scen än vanligt. Skridskor och klubba är utbytt mot dansskor och mikrofonstativ. De som vill har fått anmäla sig till att uppträda ikväll och det som gäller är att man ska framföra en tolkning av en valfri ABBA-låt.

Hela nitton akter har anmält sig och förberett sig under flera månader. Vi kommer att få lyssna på solobidrag, duetter, grupper och till och med körsång. Så spänn loss säkerhetsbältet, knäpp upp de översta knapparna i skjortan och gör dig redo för något som du aldrig har skådat tidigare. Skellefteå AIK goes ABBA. Här följer de nitton bidragen och om du vill får du gärna lägga din röst på den låten som du tror är den allra bästa. Kvällens konferencierer heter Björn Lavander och Benny Bäcklund.

Does your mother know: Johan Alm

Med modern teknik har Alm skapat ett bildspel med okända situationer från Petter Granbergs liv. Bildspelet visas medan Johan sjunger låten. Alm och Granberg är goda vänner och med hjälp av Petters yngre bröder har han fått ihop en hel del generande material. Bilder från första fyllan, hångel på högstadiet och en otroligt sliten Petter Granberg från guldfesten 2013. Alm vänder sig under numret mot mamma Karin Granberg, som väl inte ser helt nöjd ut. 

Eagle: Adam Larsson 

Under tonåren kallades faktiskt Adam för ”Eagle” av sina kompisar och det finns en Youtube-video där ett gäng överförfriskade herrar sjunger ramsan som handlar om ”Adam Larsson, he’s an eagle, flying high” (melodi: I am sailing). Tyvärr tror Adam att det är den ramsan som han ska sjunga här och framförandet blir platt fall.

Gimme, gimme, gimme: Stefan Klockare 

På Flashback finns en tråd där frågan ställs ifall Stefan Klockare är homosexuell. Klockare med fru och barn är trygg i sin sexualitet och vågar driva med tråden och sig själv, när han med en skör tenorstämma levererar "Gimme, gimme, gimme, a man after midnight". Av scenspråket finns ganska mycket att önska, men hatten av då vi vet att han vanligtvis egentligen inte alls trivs i rampljuset.

Knowing me, knowing you: Joakim Lindström och Oscar Möller

Ett sprakande nummer av AIK:s eget radarpar från de senaste tio åren. Det är andrastämmor och en musikalisk perfektion i världsklass. Det ömsesidiga leendet, när duetten når sitt crescendo vid den omgjorda textraden "There is nothing we CAN´T do", går inte att missförstå.

Lay all your love on me: Anders Söderberg

Med tårar i ögonen och en avskalad scenshow framför Antos "Lay all your love on me". Det är nästan som att vi ser en musikvideo live, där Anders sitter i en soffa iförd AIK-tröja och tittar på TV när hans forna lagkamrater vinner SM-guld. Inte ett öga är torrt i lokalen och i green room väntar faktiskt Erik Forssell med ett kontraktsförslag till nästa säsong.

Mamma Mia: Fredrik Lindgren

Rösten bär knappt då Fredrik sjunger öppningstonerna "I´ve been cheated by you since I don´t know when". Publiken bjuds på en akustisk, lågtempoversion och det är inte svårt att förstå att det är en kärleksförklaring till mamman (Mia) till Fredrik Lindgrens barn. Effekten uteblir litegrann då hon inte ens befinner sig i lokalen.

Money, money, money: Henrik Karlsson, Anton Lindholm och Martin Lundberg

"I work all night, I work all day, to pay the bills I have to pay". Det är tre självsäkra herrar som äntrar scenen och det publikjublet som de väntat sig är snarare en orkan av burop. Då budskapet i låten (pengar) är så starkt för dem, lyckas de utan problem bortse från visselorkanerna och bara göra sin grej. Istället för konfetti så regnar det tusenlappar när låten är slut.

Our last summer: Alla förlorade forwards 2014

Med bilder från de dubbla SM-gulden rullande på en gigantisk skärm i bakgrunden kliver i tur och ordning Bud Holloway, Joakim Lindström, Jimmie Ericsson, Viktor Arvidsson, Petter Emanuelsson, Oscar Möller, Melker Karlsson och Pierre-Edouard Bellemare upp på scenen. A capella-versionen av "Our last summer" sätter publiken i trans och man minns tillbaka på tiden som varit. Men när de genomför en Lill Lindfors-manöver och exakt samtidigt tappar AIK-matchtröjorna och under blottar tröjor från deras nya lag, övergår transen i ångest.

Ring, ring: Peo Larsson featuring Juuso Hietanen

På något vis har arrangörerna lyckats installera kameror hemma hos Hietanen och halvt vänd mot bilder på Juuso som rullar på storskärmen står Peo Larsson och sjunger sången som undan för undan ökar i tempo. Från början närmast balladliknande, men när Peo mot slutet av framförandet vrålar fram "Tystnaden är så total", liknar det mer dödsmetall. Eftersom Hietanen inte ens vet att han är filmad, rör han inte en min.

Slipping through my fingers: Axel Sandin-Pelikkas mamma

Egentligen handlar låten om en mamma som sitter och ser sin allt äldre dotter gå hemifrån, mot skolan. I takt med att dottern växer upp och blir äldre, behöver hon sin mor allt mindre och mamman känner sorg inför det faktumet. I en omgjord version sjunger Sandin-Pelikkas mamma "Hockeybag in hand, he leaves home in the early morning. Waving goodbye with an absent-minded smile." Proffsvärlden väntar och hon vet om det.

SOS: Pea Israelsson och Pär Nordlund

Efter en lång paus har scenen byggts om till en exakt kopia av hur kansliet såg ut 1997. Vid ett slitet skrivbord sitter Pea Israelsson och tycks ringa runt till företag och privatpersoner, och budskapet går inte att missta sig på. SOS. Samtidigt sjunger Pär Nordlund med i den här rätt fartfyllda duetten. Med panik i rösten står han och fumlar med en nyckel vid kassaskåpet. 

Summer night city: Fredrik Näsvall, Mathias Månsson och Erik Hanses

Scenen lyser upp i en explosion av färger och tre energiska pojkar kliver fram. Omgiven av ballonger, paraplydrinkar och brudar ger de allt på scenen. Men den 3-4 minuter långa låten är samtidigt en snabbspolning av både en utekväll och av livet i stort. Av den pigga starten ser vi ingenting i slutet, då det istället är tre risiga gubbar som stapplar fram längs gatan. Det som kan tyckas glamoröst och roligt har också en mörk baksida.

Take a chance on me: Anders Forsberg

Det är en desperat Anders Forsberg som tar ton, men plötsligt blir det livat långt nere i lokalen. En mansröst dånar och överröstar Anders som är på väg att missa chansen att be om ursäkt för hur det blev. Kameramannen letar och finner till slut personen som saboterar hela uppträdandet. Bert Robertsson stirrar rakt fram med stint blick och vrålsjunger "Working in the coalmine".

Super trouper: Lee Goren

Urban dictionary: "A really cool cop who´d go out of the way for you and yet still be working on his job of maintaining security and keeping the peace". Med den betydelsen av Super trouper uppträder Lee Goren utan ett uns självdistans. Sången är falsk och dansstegen stolpiga, men ingen i publiken vågar annat än att sjunga med och se glada ut.

The day before you came: AIK:s trupp 1998/99

Ljuvliga manskörsstämmor sprider sig i varenda vrå av lokalen. En tjugo man stark kör sjunger i moll. En spotlight tänds och börjar svepa över rummet. Molltonerna börjar övergå i dur och spotlighten stannar av. Riktad rakt mot Johan Åkerman. Det här är hans forna lagkamraters sätt att visa sin uppskattning och tacksamhet att Johan lyfte hockeyn i Skellefteå till nya höjder.

The name of the game: Viktor Arvidsson

Under en episk intervju, direkt efter SM-final 4, 2014 proklamerade Arvidsson att en av anledningarna till Skellefteå AIK:s framgångar var att man "respekterade spelet". Det här numret blir en kärleksförklaring till hockey i allmänhet och Skellefteå AIK i synnerhet.

The winner takes it all: Jimmie Ericsson

Ericsson gjorde sig egentligen aldrig känd som en man som älskade löpning och försäsongsträning, och i början av karriären ansågs han vara tämligen lat. Idag uppträder han iförd Rocky Balboas grå mjukdress, den där morgonen när han springer uppför trapporna i Philadelphia. Omgiven av dubbla SM-pokaler och Gagarin Cup är det en trygg och självsäker Jimmie som sjunger om det som vi alla vet. Han är vår största vinnare.

Voulez-Vous: Pierre-Edouard Bellemare

Klädd i Seattle Krakens matchtröja går han upp på scenen. Att han valt ABBA:s enda? låt med fransk låttitel känns mer som ett stereotypt val än ett fräscht val. Men leendet när han sjunger "We´ve done it all before and now we´re back to get some more. You know what I mean", gör att börjar det sorla i publiken. Vad är det som är på väg att hända? Ska han komma tillbaka till AIK? Precis när akten är på väg att avslutas rycker han av sig Tampa-tröjan. Just då släcks lyset och ingen hinner se vad han bär där under. 

Waterloo: Pär Mikaelsson

Anledningen till att vi är här. Waterloo alltså. ABBA:s vinnarlåt från 50 år tillbaka. Idag är det Pär Mikaelsson som gör den till sin och vi förstår alla vad hans version egentligen syftar på. Slaget i Leksand 2004. Den kvällen då det mer eller mindre stod klart att han aldrig mer skulle få spela i Elitserien. 

When I kissed the teacher: Mattias Nilimaas sambo

Det är minst sagt en erotisk underton i det här framförandet. Erika åmar sig och känns allmänt förförisk. Fastbunden vid svarta tavlan står hennes man och verkar inte har något emot hennes närmanden. Till slut kommer hon fram till honom, löser upp sin hårknut, biter av repet runt hans handleder och kysser honom. Jublet i salen når inga gränser och efter en lååång kyss lämnar de scenen hand i hand mot okänd destination.

Så. Vilken kväll vi har haft. Dessvärre anmäldes det sista bidraget till någon sorts ombudsman eftersom det spårade ur innan barnen hade kommit i säng. Men vi får leva med det och hoppas att någon eller några akter föll dig i smaken. In i kommentarsfältet och rösta på just din favorit, så ska vi se om vi kan göra verklighet av det vinnande bidraget.