90-talet det ljuva. Smäll efter smäll åkte vi på och ett av de lagen som straffade oss hårdast var Norrköpingslaget Vita Hästen. Du som inte var med på den här tiden bör läsa ändå, för att åtminstone försöka förstå hur hemskt det var. Vi som fortfarande står kvar förtjänar din respekt. För det var verkligen allt annat än kul.
Lasse Marklund gjorde det som vi alla ville; han smällde till en av dem. Förstod de inte sin plats eller var det kanske vi som inte förstod? Hänger du inte med på Lasse-referensen ligger du illa till, men är du sugen på att förkovra dig så har du länken här:
https://parmikaelsson.blogspot.com/2020/07/nar-lasse-marklund-slogs-med-publiken-i.html?m=1
Nu har AIK och Vita Hästen fler beröringspunkter än (för vår del) det stora playoff-fiaskot i början av 90-talet. Men eftersom vi gillar att vältra oss i vår egen olycka (det kan man nog kanske bara göra om vinden har vänt), så är sista orden i fråga om 90-talets plågor i samband med Vita Hästen inte sagda. Vill du redan nu scrolla ner till höjdpunkten, så kan vi avslöja att vi har fått en exklusiv intervju med Rickard Rauge!
Rauge som var 90-talets största Hästen-gris minns matcherna mot Skellefteå med glädje och värme och vem kan klandra honom? De vann ju alltid. 1990 berövade de oss på spel i Kvalserien genom att slå ut oss i Playoff 3. Men de blev utöver det något av ett bogey team, som trots (i våra ögon) ett sämre lag alltid lyckades besegra oss.
Men de har fler strängar på sin lyra än att bara förnedra oss. Vi kör snabbvarianten. Laget grundades inför säsongen 1973/74 (hette tidigare Norrköping/Sleipner). Säsongen 1977/78 hette deras målvakt Pedro Escobar. På 90-talet gjordes en satsning mot Elitserien och man värvade diverse Elitseriespelare, bland annat kontaktades Lasse Marklund… De största profilerna genom tiderna heter Rickard Rauge och en viss Jimmie Ericsson.
Vi har valt att titta igenom deras trupper och har hittat en hel del Skellefteå AIK-connections. Vi jobbar oss fram i kronologisk ordning.
Sven Eriksson
Jimmies pappa som gjorde en a-lagssäsong i Skellefteå AIK, men blev kvar i stan så pass länge att Jimmie inte behöver skämmas då han ska visa passet och passkontrollanten kollar var han är född. Så småningom hamnade Sven i Norrköping och Vita Hästen och gjorde sex toppsäsonger i föreningen. Han var med när AIK slogs ut 1990, men for så illa av det att han blev tvungen att lämna Vita Hästen omedelbart efter säsongen.
Jeff Hällegard
Även Jeff fick se sitt gamla lag slås ut och har berättat att det var en jobbig känsla. Skellefteå hämtade in Hällegard från Vita Hästen 1988, men efter en sådär säsong valde han att återvända. Motiveringen var att Hästen verkligen satsade på att ta sig till Elitserien och under några tunga år var de onekligen närmare än vad vi var. Sammanlagt gjorde Jeff fyra säsonger i klubben och över 1 poäng/match.
Tony Barthelsson
Möjligtvis möttes Barthelsson och Hällegard på Arlanda någon gång under våren 1989. För i samma veva som Jeff valde att flytta tillbaka till Vita Hästen sökte sig Barthelsson norrut till Skellefteå. Således var även han på isen när slutsignalen (och startsignalen för 16 års helvete) ljöd. Tony gjorde sin plikt och stannade kvar i AIK ett par år till, men insåg att han var ute på ett omöjligt uppdrag.
Frans Arildsson
Kaiser Frans har Vita Hästen som moderklubb och är stöpt i den formen som sig bör för en Vita Hästen-spelare på 90-talet; 193cm och 95kg. En bit under medelmåtten, skulle vi kunna tänka oss. Till Skellefteå kom han 1998 och precis som för Jeff Hällegard så passade AIK:s hockey dåligt för honom. Skridskoåkning istället för kraft, så efter en säsong flyttade han hem till Norrköping och laget som nu hade bytt namn till Hästen Hockey.
Per Thonérfelth
Thonérfelth spelade juniorhockey i Skellefteå och såg från juniorernas omklädningsrum sänkta huvuden på a-lagsspelarna när de misslyckades med att ta AIK tillbaka. Han såg också många av sina lagkamrater flyttas upp i a-laget i takt med att våra etablerade spelare tackade för sig. Till slut fick han själv chansen och gjorde åtta matcher 93/94 innan han drog ut på äventyr. Ett av dessa äventyr var i Norrköping där han gjorde tre säsonger runt millennieskiftet.
Jimmie Ericsson
Om tiden i Skellefteå finns det inte så mycket att säga eller tillägga, så vi fokuserar på Hästen-åren. Det var i Norrköping som han började spela hockey, men flyttade till Södertälje för spel i juniorlaget. Jimmie tyckte själv inte att han riktigt fick chansen där, så han flyttade hem och gjorde tre säsonger i sin moderklubb. Sista året stod han för 37 poäng på 31 Division ett-matcher. Inte direkt Johan Lindberg-klass, men ändå. Sen packade han sina grejer och drog till Skellefteå. Resten är historia.
Alexander Patchev
En otroligt stark scouting av AIK, då man snappade upp att Patchev öste in poäng i Borlänge i Division två. Men även om vi var svaga 96/97, så blev det en för hög nivå när han flyttade hit. Den stora vinnaren blev Boliden som lånade in honom under tre matcher (Patchev, 3 mål). Den brokiga karriären avslutades senare i Hästen Hockey där han gjorde tre starka säsonger.
Mikael Berg
Elitserietilltänkte Berg gjorde faktiskt bara tre säsonger i Skellefteå och snittade under dessa 8 poäng/säsong. Eller var det bara jag som höll honom högt och såg potentialen? När AIK bytte ut nästintill hela laget inför säsongen 01/02, drog Micke söderut. Hästen blev den nya destinationen och det skulle ha varit spännande att höra honom berätta om Skellefteå AIK för Jimmie Ericsson. Två säsonger i Norrköping blev det.
Tobias Nilsson
Skellefteå-junioren Nilsson (tre Division ett-matcher med AIK) hakade på polaren Micke Berg till Hästen Hockey. Där stod han för okej insatser under tre år. Saker hände dock utanför isen och grabbarna skiljdes åt. Nilsson gjorde tre säsonger i Hästen innan han flyttade till Montpellier och Frankrike,
Joakim Nilsson
En blivande elitserieback, berättade Niklas Wikegård när AIK värvade honom inför säsongen 01/02. Av det såg vi absolut ingenting och det blev heller aldrig spel i Elitserien. Istället lämnade han AIK efter 24 poänglösa matcher och hamnade i Hästen via Halmstad (eller tvärtom) och noterades faktiskt för 2 assist på 2 matcher i Hästen. Time of his life!
Oskar Sehlstedt
Bergsbyfostrade Sehlstedt gjorde det bra i Skellefteå. Jättefin statistik och juniorlandskamper ända upp till U20-nivå. Men tyvärr så fick han aldrig en a-lagschans, utan lånades ut till Piteå för att få känna på seniorspel. Därefter hamnade han i en utlåningskarusell där han under en match representerade Hästen.
Marcus Pettersson
Den såg du inte komma! Men under säsongen 2014/15 hade Marcus det väldigt svårt att ta en tröja i a-laget. På den tiden hade vi vansinnigt bred trupp och att låna ut unga killar för att få utökad speltid var ett vinnande koncept. Pettersson lånades ut till Vita Hästen (namnet tillbaka) och gjorde 10 matcher och 4 poäng.
Linus Söderström
Det är inte bara i Skellefteå som det är svårt för unga keepers att få speltid. Djurgården hade superparet Mikael Tellqvist och Mantas Armalis, så de fattade beslutet att låna ut Linus en hel säsong till Vita Hästen. Där gjorde Söderström det han gör och hade ett GAA på 1.86. Året efter vann han SM-guld med HV71 och hamnade så småningom i Skellefteå.
Andreas Söderberg
Det känns som att vilket lag vi än väljer att specialstudera så har Söderberg spelat där (när vi granskade vårt eget uttalande visade det sig att vi hade helt fel). I själva verket lånades han ut av AIK 15/16 och spenderade hela säsongen där. Han funderade några år på om han trivdes eller ej, men beslutade sig för att det var ett bra ställe. 2022 återvände han och utökade sin poängskörd med tusentals procent.
Anton Danielsson
Det höjdes en del ögonbryn när Danielsson var siste back in truppen 2017/18 och dessutom fick spela en hel del (till exempel 9 matcher i slutspelet!). Att det inte skulle bli en fortsättning stod tidigt klart och istället flyttade han till Vita Hästen och gjorde tre hyggliga säsonger där. Karriären avslutades med ett år i Boden, vilket vi är mycket svaga för.
Linus Andersson
Det är alltid tråkigt när en egen (Arvidsjaur) spelare inte blommar ut hemma i Skellefteå. Egentligen var det väl inte överfullt med talanger 18/19, men AIK valde att låna ut Linus till Vita Hästen och göra övergången permanent till nästa säsong. Det året gjorde Andersson sitt livs säsong och var eftertraktad på marknaden. Skellefteå var nog aldrig aktuellt, vilket visade sig vara rätt beslut.
Simon Krekula
Spelstilen var nästan diametralt motsatt pappa Fredriks och det som kanske saknades mest var grit. Han fick egentligen en ganska stor chans att spela in sig i laget, men nivån var för hög. Vita Hästen nästa och ett par okej år, även om Hockeyallsvenskan också var en tuff serie. I slutet av säsongen bytte Simon till Karlskoga och avrundade sedan snyggt med 10 poäng på 3 matcher i KAIF.
Marcus Sörensen
Pandemin innebar mycket negativt, men att Marcus Sörensen lånades in av Vita Hästen var inte så dumt. SHL nekade NHL-spelarna att komma, men inte Hockeyallsvenskan. Sörensen gjorde 24 poäng på 14 matcher innan han anmälde sig till tjänstgöring i San Jose Sharks igen. Tiden i Skellefteå pratar vi inte om. Alls.
Som synes är det många profiler som har spelat i Vita Hästen, men INGEN är större (på något sätt) än Rickard Rauge. Man var nästan rädd för honom när våra möten var som tuffast i början av 90-talet. Vi kontaktade Rauge för att få hans syn på saken.
Vad minns du från bataljerna mot Skellefteå i början av 90-talet?
Jag har fantastiska minnen från matcherna mot Skellefteå. Främst tänker jag på ett playoff i bäst av tre matcher. Det handlade om att ta sig till Kvalserien 1990 och det var en riktig holmgång. Vi drog det längsta strået och lyckades vinna.
Fanns det några särskilda Skellefteå-spelare som ni siktade in er på?
Martin Pettersson var riktigt bra. En storspelare som det gällde att ha koll på.
Fanns det någon som du tyckte var tuff att möta?
De hade tuffa backar som Lasse Marklund och Robert Larsson. Även Tony Barthelsson som hade lirat med oss säsongen innan.
Minns du händelsen när Lasse Marklund slogs med en person från er publik?
Det är klart jag minns det. Det var en Vita Hästen-supporter som hoppade ner i deras bås, men han stötte på patrull då Lasse Marklund stod där.
Jimmie Ericsson stod i klacken och buade åt Marklund nästa match. Vad har du att säga om Jimmie? Känner ni varandra?
Jimmie är en fantastisk människa och spelare som jag känner eftersom jag en gång i tiden spelade med hans pappa. Jag har sett honom växa upp i hallen och han sprang även i omklädningsrummet. När jag slutade spela tog jag mig an ett ungdomslag i Vita Hästen. Jimmie spelade i det laget och han var redan på den tiden en fantastisk talang, med fin teknik och spelsinne. Han har betytt mycket för Skellefteå med sin ledande stil och sitt engagemang.
Vilken är din favoritspelare som någonsin har spelat i Skellefteå AIK?
Jag måste säga att det är Hardy Nilsson som ledde laget med sin tuffa spelstil och sin enorma vilja.
Avslutningsvis, har du något att hälsa till skellefteborna?
Ni ska vara stolta över sitt hockeylag. Det finns ett stort intresse och det kommer hjälpa Skellefteå att vara en toppklubb under en lång tid framöver. Det finns en fantastiskt härlig hockeykultur som kommer att bära till nya SM-guld. Var stolta!
PS. Efter det att det här inlägget färdigställdes har Vita Hästen försatts i konkurs och ordförande Rickard Rauge tvingas se sitt skötebarn börja om i Hockeyettan. DS.
Kommentarer
Skicka en kommentar